Um Pai em Apuros

Det är otroligt.

Min familj har aldrig saknat något.

Jag var inte alltid närvarande,

men jag såg ändå till att inget saknades.

Jag var aldrig otrogen.

Kanske i tanken, men… Barnen hade allt.

"Pappa, jag vill gå den här kursen."

"Jag vill ha en drönare. En surfplatta." Jag ger dem allt, för Guds skull.

Sen ringer telefonen. "Det gäller en donation."

Det är viktigt att ni förstår att om jag inte är en bra kille,

om jag inte är en bra pappa,

eller om jag inte är en bra make, så faller hela idén.

Vatten!

Det är viktigt att ni förstår, att det är väldigt jobbigt.

2 VECKOR TIDIGARE…

Vad bra. Fantastiskt.

-God morgon. Hur mår du? -God morgon, älskling.

Ursäkta, jag vill inte störa.

-Håll koll på smörgåsarna. -Ja.

Det är barnens mellanmål. Superenkelt. Grön lampa, klart.

Okej, älskling.

Mamma, du är så störig! Du stänger av AC:n varje dag.

-Det är så varmt. -Mamma, var är min drönare?

-Jag såg den vid min garderob. -Drönaren flög iväg.

Ingen vet var den är. Dags för frukost.

Uppfostrar du din dotter rätt?

-Tom Tom är vaken. -Hej, sötnos. God morgon.

Säger du inte god morgon?

-God morgon, mamma. -Bra.

Vi har inget annat. Pappa brände smörgåsarna.

Jag har fullt upp.

Jag kan inte göra allt på en gång.

-Mamma, müslin är slut. -Vänta lite.

Osten är blöt.

-Vänta. -Mamma, smöret är för hårt.

Vänta.

Kan du hjälpa mig med en klausul i det här kontraktet?

Jag måste få det här gjort innan jobbet.

Det är 146, 147, 148. Paragraf 3 och 1. Jag förstår inte texten.

Jag vill ha koll.

-Kan du hjälpa mig med kontraktet? -Va?

Det är ett stort företag. Du kan be en advokat om hjälp.

Ja, Vincente kan hjälpa mig, men vem behöver honom

när jag har den bästa advokaten hemma?

-Före detta. -En gång advokat, alltid advokat.

-Det finns knepiga delar. Jag tror… -Låt mig säga en sak.

Trafiken blir värre för varje sekund.

Om du tog barnen till skolan skulle du veta hur det är.

Vänd dig om. Visa mamma.

-Det blir bättre. -Här.

Jag kan inte hjälpa dig nu! Jag måste fixa hennes hår.

-Mamma försöker igen. -Jag glömmer inte det här.

Det blir finare den här gången.

Kom igen! Vi är sena!

-Inte nu. -Men…

Det är inte sant. God morgon, Simone!

-Är herr Fred fortfarande här? -Ja. Lyssna.

Jag var på marknaden igår. Jag köpte zucchini…

Sötpotatisen var dålig. Ska vi laga broccoliris idag?

Kom igen, ungar!

-Kom igen. Så där ja. -God morgon!

-Nu kör vi till skolan. Du åker med João. -Tom Tom!

-Hej då, Simone. -Jag kör barnen till skolan.

Simone, ursäkta. Har du skadat dig? Du haltar. Vad har hänt?

Nej, Ena benet är kortare än det andra.

-Sen när då? -Sen jag föddes.

Vet du vad de har i skolan idag?

De har… Fred, Simone har varit hos oss i sju år.

Bara så du vet. Du har inte märkt att hon haltar.

Jag behöver din hjälp. Jag förstår inte kontraktet.

-Ge mig det. -Tack.

Nu kör vi.

-Har alla satt på sig bältet? -Ja.

-Nu kör vi. -Nu kör vi.

Hej då, pappa.

-Puss, pappa. -Hej då.

Nu kör vi.

-Jag vet allt. -Idiot.

Kom igen. Jag har inget att säga dig.

Jag lärde mig jobbet på Cambridge.

Han pratar engelska och franska på samma gång.

Idiot.

God morgon.

-God morgon, herr Fred. -God morgon, Beth.

Kaffet smakar illa. Jag klantade mig.

Du säger "god morgon", men tar bort det goda.

-Drick snabbt, styrelsen kommer. -Underbart.

-Sånt här gör mig förbannad. -Vi tar hand om det.

Matheus.

Min toalett kan vara konst. Det beror på…

-God morgon. -God morgon.

God morgon, herr Pontes.

God morgon, Dante. Kul att se dig. Allt väl?

Matheus vill nåt visa för dig.

En städare fångades på övervakningskameran.

-Vad stal hon? -Vingmuttrar. Tre stycken.

-Tre lådor? -Nej.

-Tre muttrar. -Jaha.

Jag trodde…

Det är en svår situation. Någon stjäl, men bara tre saker.

-Ja. -Vad gör man med den personen?

Vad gör man?

Snatteri, inget märkvärdigt. Man kan inte…

Det är invecklat. För rättvisans skull borde vi varna henne.

Vi får statuera exempel för henne, och för hela företaget.

-Nej? -Kanske.

Vad menar du?

En varning? I dag är det tre vingmuttrar, i morgon ett väpnat rån.

-Rån? -Ja, det stämmer.

-Gör det? -Ja.

Ja. Nej, självklart.

Han har helt rätt. Vi måste leda genom handling.

Jag föreslår en tre dagars avstängning, så att hon kan tänka på det.

-Visst. -Eller hur?

Tre dagar. En för varje mutter. Du verkar bagatellisera brottet, Fred.

-Kanske. -Jag?

-Ja. -Nej…

Jag tänkte tre dagar per mutter.

Du lät mig inte tala till punkt.

Tre dagar för varje mutter.

Så nio dagar. Vi säger tio.

Ja. Det låter rimligt.

Enligt min mening, borde hon straffas för hela mutterlagret.

Vet ni var? Jag håller med.

Kom igen. Nu räcker det!

Låt oss vara rationella. Jag märker nåt väldigt vanligt.

Känslor tar över förnuftet. Vi sparkar henne.

Jag håller med. Känslor får inte påverka förnuftet.

-Exakt. -Mycket bra, Fred.

Uppsägningspappren finns här. Skriv på, så är det klart.

-Jag har ingen penna, för jag… -Använd min.

Matheus.

-Det var tungt. -Vad fan?

-Onödigt. -Tur att det är två för en-öl på tisdagar.

-Bra. -Jag vill ha båda.

Jag beställer en, får två och dricker dem själv.

-Va? Varför så självisk? -Självisk?

Se vad jag går igenom och vad Dante gör.

-Han är som en såpoperaskurk. -Nej, det är herr Pontes.

-Han är en rövslickare. -Det finns två skurkar.

-Två plågor i mitt liv. -Ja.

Tur att det är två-för-en-öl-tisdag, för vi både behöver och är värda det.

Ja. Du kommer att se dubbelt.

-Skål för oss. -Skål för våra val.

Och för våra nära och kära.

Ja. Tack, Marconi. Jag gillar det.

Det suger att vara vuxen.

Och vi trodde att det skulle bli lättare.

Roberta är den lyckliga. Hon får lukta på dem…

Det är tur, det.

Clarice! Jag sa ju att du skulle sluta.

Mamma, João bryter vårt tv-avtal.

Jag bad om fem minuter, mamma. Kan du sluta vara så jobbig?

-Jag är hungrig. -Jag med.

Jag tar hand om er bror.

-Var är pappa? -Och köpa pizza.

Det är tisdag, så pappa festar.

Han kommer inte hem förrän tio.

-Nej. -Ge mig fjärrkontrollen!

-Fem minuter! -Ge hit den!

-Jag är äldst. -Jag fick inte fem minuter.

På tal om saker vi tänker på…

Han är lik dig, men det klär honom bättre.

Jag hittade den!

-Ska vi ringa barnen? -Sluta nu.

Vem har låtit er vara uppe så här sent?

Tom Tom är vaken.

Han somnade precis, så väck inte honom.

Stäng av tv:n.

João spelar gitarr, men du säger inget.

Jag säger till dig.

Joãos utskällning förbereds och kommer snart.

Sluta spela gitarr!

Mamma, ser du inte att jag spelar?

-Jag ville se på tv! -Jag hade fjärrkontrollen!

Nu räcker det!

Nu räcker det!

Inga fler zombies. Ingen gitarr.

Inget mer alls! Slut, det är apokalyps!

Jag ska personligen ta apokalypsen till det här huset! Sluta!

Vad händer, älskling? Det är inte den Roberta jag känner.

Fred, du har just bevittnat en scen som är svår att värja sig mot.

Mammas trovärdighet har fått sig en törn.

Men om du hade sett det som ledde fram till det här,

så skulle du förstå.

Men det gjorde du inte.

För du var inte hemma. Du var på baren.

Du roade dig med din vän, så du såg inget.

-Ensamstående mamma. -Tänk på barnen.

Gå upp en stund. Mamma vill prata med pappa.

-Ja, mamma vill prata med pappa. -Det var galet.

Snyggt jobbat, Roberta.

Du tvår dina händer och skyller allt på pappan?

Det är du som tvår dina händer.

-Jag? -Du gick till baren.

Och försvann.

-Jag har hittat den! -Matheus, tack.

-Jag kastar den! -Jag ska berätta.

Allt är underbart, grillfest.

Jag behöver din hjälp. Festen måste rädda mitt äktenskap.