Josh Johnson: Symphony

OM VI DEKORERAR UTRYMME MED KONST OCH VI DEKORERAR TID MED MUSIK

SÅ DEKORERAR VI VERKLIGHET MED KOMEDI

Mina damer och herrar,

vänligen ge Josh Johnson en varm applåd!

Okej.

Tack så väldigt mycket. Jösses.

Om man inte är försiktig, speciellt om man är en man,

så kommer man spendera de sista 50 åren av ens liv

med att fortfarande försöka lista ut de första 15.

Förstår ni? Det finns vissa människor som

vad det än var som hände i high school fortsätter hända

under resten av deras liv.

Jag kan ärligt säga att jag gör mitt bästa

för att vara den bästa person jag kan vara. Jag är inte perfekt.

Man kan säkert hitta någon, någonstans ute i världen,

som säger: "Han är skräp." Typ, det är...

Så är det för alla.

Ingen av oss kommer undan helt och hållet.

Vi har alla fiender.

Men jag gör mitt bästa för att behandla folk så bra jag kan.

Ni vet och...

Inte bara för att man ska göra det.

Det är något som skulle göra min mamma stolt.

Det var så hon uppfostrade mig.

Och det gör även världen bättre.

Men när man försöker vara så bra man kan,

speciellt när det gäller dejting, så får man etiketten "trevlig".

Och trevlig är ett dödsstraff.

Det borde inte vara det, men det är ganska illa. Trevlig...

Om man gick på en dejt med någon och sedan råkade höra,

typ: "Hur var din dejt med honom?" "Han är trevlig."

Då vet man, okej, det kommer inte bli något.

Det blir inget. Wow, okej.

För saken är den att man ska vara trevlig.

Trevlig är inte det man ska sträva efter, det är startpunkten.

Man ska...

...förhoppningsvis vara trevlig.

Att säga att någon är trevlig efter att ha spenderat tid med dem,

för kom ihåg, de sa inte "snäll",

de sa inte "gullig", de sa "trevlig".

Det är detsamma som om du gick på en dejt med någon

och senare hörde dem säga, "Hur var din dejt med honom?"

"Han har ett ansikte."

Det får man ju hoppas.

Det skulle vara idealiskt.

Det är ingen komplimang att säga, "Ögonen är där de ska vara."

Jag tar upp detta för när jag var yngre,

så var jag inte speciellt självsäker eller så.

Jag ser tillbaka på den tiden

och det fanns någon som jag tyckte väldigt mycket om,

så jag tog chansen. Okej?

Det visar sig att de inte var intresserade. Sånt händer.

Man får sin första lilla lektion i avvisande och sånt.

Och hur man hanterar det avvisandet blir ens karaktär angående

hur det är att vara i ens närhet.

Och tiden gick och...

...senare började hon dejta en kille som inte var trevlig.

Han var inte alls trevlig. Han var en idiot, en riktig idiot.

Jag är inte bara en hatare. Han hade fiender.

Och från den tid jag var barn ända in i vuxen ålder,

det är inget nytt det jag säger.

Det är nästan en klyscha att flickor, kvinnor, dras till idioter.

Det är liksom historien därute. Det finns online.

Det är typ fadern till romantiska komedier och sådant.

Och jag förstod inte, för hon var så cool.

Och så var hon med en kille som var helt kass.

Och jag förstod inte riktigt.

Varför så många flickor när jag gick i high school,

och sedan kvinnor när jag blev äldre drogs till killar som var...

...typ, idioter. Jag förstod aldrig det...

...tills för en vecka sedan.

Jag skulle ut och resa. Jag var sen, för jag vaknade sent.

Jag hade inte förberett.

Jag fick stressa, lägga mina grejer i resväskan,

allt, ringa efter en Uber.

Hoppar in i min Uber, och min förare är en otrolig förare,

oklanderlig förare, följde alla trafikregler,

gjorde allt som han borde göra.

Han gjorde saker som jag inte visste att folk fortfarande gjorde,

Inte nog med att hans musik var så låg att man kunde höra blinkern,

men han sträckte även ut armen genom fönstret för att...

Han är en väldigt bra förare och en trevlig kille.

Han stannade när det var gult och släppte fram folk.

Han är väldigt trevlig, men jag är sen.

Jag försökte till och med slänga ut lite pikar.

Jag sa, "Tror du att vi hinner?"

Och han sa, "Det hoppas jag."

Han försökte beräkna högt i bilen.

Han sa, "Okej, vi kör i 88 kilometer i timmen,

jag kan inte köra fortare. Det är farligt.

Så vi kör i 88 kilometer i timmen.

Du sa att du måste vara där om 36 minuter.

Med antalet mil vi har kvar,

verkar det som du kommer vara tio minuter sen, det är...

Det är ju tråkigt."

Och sedan...

...vi kommer till flygplatsen och med nöd och näppe, verkligen,

hinner jag med min flight, Den var försenad.

Ett par dagar senare, jag erkänner, jag lärde mig inte av mitt misstag.

Jag vaknade sent igen.

Jag packade och beställde en Uber samtidigt.

Jag springer ut till min Uber.

Jag hoppar in och killen sitter där.

Han vänder sig om, tittar på mig i baksätet och säger,

"Är du redo?" Jag sa, "Ja."

Och sättet han rivstartade på...

Jag satt i bilen typ...

Han var inte säker.

Det här var en busig kille.

Killen var vild. Killen väjde fram och tillbaka.

Han körde framför folk. Man kunde höra det.

Han var inte alls säker.

Jag vet inte om han använde sin blinker en enda gång.

Och man kunde höra det. Man kunde höra hur folk tutade bakom.

Han var inte en bra förare. Han körde som en idiot.

Men han var en idiot mot alla utom mig.

Och jag ljuger om jag säger...

...att jag inte tänker på honom ibland.

Ibland sitter man i bilköer...

...och dagdrömmer.

Jag har varit i LA i några dagar och under den tiden

har jag behövt ta taxi och Uber, och väldigt trevliga förare.

Väldigt trevliga.

Men om ni skulle fråga mig skulle jag säga, "Han är okej."

Han gör inget för mig.

Förstår ni?

För vårdslösa människor är...

...de är otroligt förtrollande tills de är vårdslösa mot dig.

För sedan hoppade jag in i en bil,

återigen, inte en säker förare, inte trevlig.

Vi hade en liten bilolycka.

Han väjde.

Jag slog till och med huvudet i fönstret.

Och jag satt där och tänkte, jag vill ha någon som är trevlig.

Någon som följer trafikreglerna, förstår ni?

Någon som vet vad de sysslar med.

Okej?

Har ni någonsin undrat om den första...

...kiropraktorn...

...bara var dålig på att mörda?

Jag skadade ryggen. Jag gick till kiropraktorn.

Jag visste inte ens vad de gör.

Jag visste bara att de skulle kunna fixa ryggar och sådant.

Så jag låg där och visste inte vad jag skulle förvänta mig.

Men sedan lade mannen en hand här och en hand här.

Och jag sa, "Jag går."

Nej, jag vet inte vad jag gjorde som gjorde dig upprörd,

men jag har sett många Jason Bourne. Jag vet vad som händer härnäst.

Jag faller inte för det.

Jag kan inte ta med min farbror någonstans...

...för han är konstig.

Han är inte ens en normal slags konstig som farbröder är.

Ingen annan gör de grejerna som min farbror gör.

Om man tar med honom ut för att äta och han äter god mat,

jag menar den bästa versionen av den maten han någonsin har smakat.

Han kan inte bara säga att det är gott och njuta av det.

När han äter god mat måste han hörbart, högt...

...göra olämpliga kommentarer om sin mat.

Jag tog med min farbror till en riktigt fin restaurang.

Sa till honom att klä upp sig.

Han kom ändå i sin vanliga träningsoverall.

Jag sa, "Jag sa till dig att klä upp dig."

Han sa, “Jag har ju min kedja."

Vi satte oss och han beställde hummersoppa.

Jag antar att det var den bästa hummer som gjorts till soppa.

För han smakade och istället för att säga att den var god,

så säger mannen...

"Okej."

"Hon är tjock."

Jag tog med min farbror för att äta grillat.

Han beställde Texas toast.

Jag antar att det var den bästa som någonsin hade rostats i Texas.

Han tog ett bett och istället för att säga "mums..."

...så tog han ett bett och sa...

"Okej"

"Kom igen med din feta häck."

Till slut undrade jag, är det jag? Är det för att genera mig?

För folk vänder sig om och tittar på oss

för att försäkra sig att de hörde det de trodde att de hörde.

Men han kan inte hjälpa det.

Och jag vet att han inte kan det för jag beställde pizza.

Jag var hemma hos honom. Vi chillade. Jag beställde pizza.

Pizzan kommer.

Jag går till dörren, tar pizzan, och ger killen dricks.

Tar in den i vardagsrummet, och går ut för att tvätta händerna.

Han började utan mig, okej? Öppnar lådan.

Jag kommer gående i hallen. Han vet inte att jag kan höra honom.

Och sedan ensam... helt ensam...

tar han en bit, tar ett bett och säger...

"Jag visste inte."

"Jag måste tydligen luta dig framåt."

Jag kan inte ta med honom någonstans.

Ibland händer det något när du är liten

och man hittar inte ord, kan inte lista ut hur det påverkar en.

Det tar tid,

man blir äldre och ser tillbaka och tänker, "Det var konstigt."

Eller något händer, man blir gammal nog, får nya vänner

och de hör din historia,

man berättar vad som hände och de säger, "Det var konstigt."

När jag var liten gick jag på karate och jag var inte duktig.