Attack

EUROPA 1944

Fragile Fox. Första grupp här.

Löjtnant, kom.

Vad säger du, Ingersoll? Ska vi storma betongvärnet?

Vi kan försöka, men vi behöver understöd om vi kör fast.

Sitter ni fast än?

- Ja. - Då rycker vi fram hela vägen.

Men om vi blir instängda behöver vi understöd från kapten Cooney.

- Fragile Fox, klart slut. - Hjältar. Äregiriga.

Är det uppfattat, kapten? Första grupp från min pluton rycker fram hela vägen.

Är ni beredda att ge understöd? Ge mig klartecken med handen.

Höher!

Förbannade granatkastare. Ingersolls grupp är instängd.

De är hårt ansatta av både kulspruteeld och granater.

Anfall från er flank och dra på er eld.

Fragile Fox 1, grupp 2 här. Nu pumpar vi dem fulla med bly.

Klart slut.

Var är du, Cooney? Du skulle understödja dem.

Det hänger på dig. Hör du det?

Var är du, Cooney?

Ryck tillbaka!

Kulspruteelden håller oss nere.

Du skulle understödja dem. Svara, Cooney!

Det är över, löjtnant.

Du slösar bara på batteriet.

Det var allt för i dag.

Skicka era önskemål till mig på arméns radioavdelning.

Hej då.

Lugna er, grabbar.

Lägg av!

Vi har väntat här i två timmar och så tror du att du ska få snabbkaffe!

Du är inte särskilt reglementsenlig.

Kannan är inte ens rostig.

- Fyll på så rostar den nog. - Väldigt lustigt. Vem är det till?

Kapten Cooney.

Så fort Jackson gör ärenden åt honom blir han befordrad.

- Överstelöjtnant Bartlett kommer hit. - De är ju såta vänner.

När man gör honnör för dem måste man be sin arm om ursäkt.

- Vad håller de på med? - Vad är i görningen?

- Du vet vad Cooney sysslar med. - Ut med språket.

Får vi fira jul i Paris, eller får jag nöja mig med pinupbilderna?

- Kaptenen berättar ingenting för mig. - Skitprat.

Du är en förrädare, Jackson.

Jag litar inte på soldater som putsar sina skor varje dag.

- Husbondens röst. - Mamma ropar.

- Kaffe? - Varför inte?

Jag har redan magsår.

Lite starkt, va?

- Ni ropade på mig, kapten? - Ja. Var är formulären?

Vilka formulär?

För ersättningsmanskap. De skulle skickas i väg i dag.

Det har jag redan gjort.

Hämtade du kaffet?

Ja, sir.

Hit med det, då.

Hur sköts den här armén egentligen? Ineffektivitet, upprepningar...

Om jag skötte min firma på samma sätt som de sköter den här armén

skulle jag gå omkull på en månad.

En månad.

Det vore en lättnad för skattebetalarna om de lät affärsmän ta över ruljangsen.

Det är en intressant tanke.

Hämta cigarrlådan i min väska.

Jag vill att överstelöjtnant Bartlett ska känna det som om han vore hemma.

Som om vi båda vore hemma i gamla Riverview.

- Askkoppar också? - Ja, men inget flådigt.

Både överstelöjtnanten och jag kommer från en småstad, förstår du.

Vi tycker om att ägna oss åt

enkla nöjen.

- Hämta en handduk, korpral. - Ja, sir.

- John? - Ja, sir.

Gick beställningen av vinterunderkläder igenom?

Vi fick bara undertröjorna.

Typiskt.

Tjänare, Woody, gamle gosse. Är du redo att spela?

Överstelöjtnanten kommer alldeles...

Var är Costa?

- Har inte Joe kommit än? - Nej.

Han har betett sig märkligt den senaste tiden - inte alls som en officer.

Du misstar dig säkert.

Du sa väl åt löjtnanten att han skulle komma?

Ja, sir. Jag talade om det för honom i morse.

Manöver, mina herrar. Korpral.

Erskine, Woodruff. Är vi inte fler? Hade ni tänkt spela tremanspoker?

Costa är försenad. Jag ska hämta honom.

Gör det.

Hälsa att han ska ta med mycket pengar.

Trevligt att du kunde komma hit, Clyde.

Var har du din bourbon?

Ett ögonblick, bara.

Får det lov att vara lite vatten i?

Du vill väl inte att strupen min rostar igen?

- Var är du, Costa? - Här inne, Harry.

Harry, vad heter "järnvägspår" på franska?

Det här är monsieur Brouise.

Löjtnant Woodruff.

- Det är hans verkstad. Fin, va? - Visst. Vet du vad klockan är?

Vet du hur gammal verkstaden är? 500 år.

- Den har alltid tillhört hans släkt. - Och George Washington sov över här.

Överstelöjtnanten är här, Joe.

Det här kan vara vår enda chans att få prata med honom.

Där ser man.

Dags för dig att gå, Jackson.

Bekymra dig inte för Erskine Cooney.

Slå dig ned.

Tog du med dig brevet?

- Från min far? - Nej, det glömde jag.

- Det ligger kvar på staben. - Det gör ingenting.

Han har bara inte skrivit så ofta den senaste tiden.

En domare har mycket att stå i runt valet.

Du har nog rätt.

Jag tror nog att han skulle vara stolt över mig nu.

Självklart. Du är ju infanterikompanichef.

Så sant som det är sagt.

- Och när jag får min utmärkelse... - Utmärkelsen, ja.

Det blir gottgörelse för de gånger som jag har gjort honom besviken.

Ursäkta.

Jag tänkte på det där, Clyde...

Jag kanske ska hålla det hemligt.

Sen när jag kommer hem går jag rakt fram till honom,

sträcker fram handen för att hälsa, och när han tittar ned...

- Så skulle du kunna göra. - Han kommer att få slag.

Jag ska ordna den där utmärkelsen.

Men du måste ha lite tålamod.

- Absolut, Clyde. - Det tar tid att ordna sådant.

När omständigheterna är de rätta så får du den.

Vill du veta en sak?

När vi kommer hem igen

ska jag fortsätta att kalla dig överstelöjtnant.

Vad säger du om det?

Det låter bra.

Jag tror inte att det har funnits en överstelöjtnant i våra hemtrakter.

Jag har en plan för hur vi ska få bort Cooney.

Det är lönlöst.

- Du kan väl åtminstone lyssna på mig? - Varför det?

Bartlett vill göra politisk karriär. Cooneys far kan förverkliga det.

Erskine kan göra som han vill. Vi får dras med honom.

Nu när du har lättat på hjärtat kan du väl lyssna på mig?

Sätt i gång.

Jag ska tala klarspråk...

Ett: Bartletts framtid inom politiken beror delvis på hans krigsmeriter.

Två: Bartlett är ingen idiot.

Tre: Cooney är fullständigt opålitlig, och det vet Bartlett om.

Nästa misstag han gör kan kosta fler än 14 soldaters liv.

Det här är allvar.

Hur lyder planen?

Jag tänkte föreslå för Bartlett att han ger Cooney en stabstjänst.

- Det går aldrig. - Varför inte?

Han kan vända papper på bataljons- eller divisionsstaben.

I värsta fall klämmer han sig i dokumentskåpet.

Då är bekymret ur världen och vi kan ägna oss åt att strida.

Vad säger du?

Det kommer inte att gå.

Varför inte?

Han kommer inte att lyssna på det örat.

Han är överstelöjtnant och du är en obetydlig löjtnant.

Han kommer att dra den gamla visan

om hur han tjänstgjorde i nationalgardet medan du gick i småskolan.

De är av samma skrot och korn.

Cooney räknade aldrig med att behöva dra ut i krig.

Han trodde nog att det skulle bli en dans på rosor.

Han såg chansen att få bära uniform på rävjakten.

Då gör jag det ensam.

Infanteristen behöver inte spela teater.

Jag spelar väl, då, om du tror att det tjänar nånting till.

Det är det enda sättet vi kan prata med Bartlett.

Men om Cooney kläcker ur sig en enda spydighet...

En enda...

- Fem på raken. - När är det dags för permis?

Så snart vi är på plats i Frankrike.

Tror ni att kriget är över efter det?

Vill inte göra er besvikna, men det tror jag.

Jag vill inte hamna i stridens hetta med gröngölingarna de skickar hit.

De kan inte mycket.

Oroa er inte, vi kommer att vara stolta över våra meriter.

Den som påstår att F-kompaniet är odugligt kan komma till mig.

Er kompanichef är lika lättretlig som en honbjörn med ungar.

Det stämmer.

Fem kort, inga byten?

Det låter bra. Högsta insatsen 50 franc?

Blanda och ge, löjtnant.

"Honbjörn med ungar."

Vad ska det där betyda?

- Lägg av. - Satsa nu.

Det här är ett vänskapligt spel. Om du är här för att försöka reta upp mig...

Sätt dig, han menade inget med det.

- Tror du verkligen det? - Det var ett skämt.

Säg att det var ett skämt.

Det var ett skämt.

Ni ska visst slå in på en politisk bana hemma i Riverview?

Jag vet inte. Jag ska kanske försöka bli vald till hundfångare.

"Tippecanoe and Bartlett too." Är det min tur?

Det kostar er 50 franc, mina herrar.

Jag höjer.

Då vill jag kika.

Visa vad du har.

- Treor och knektar. - Det är en fin hand.

Men det räcker inte. Tre vackra damer, och potten till mig.

- Kan ni förlora? - Jag har inte råd.

- Jag är en enkel grabb från Riverview. - Jag glömmer inte senast vi spelade.

Var var det?