The Conjuring

Vi blir rädda bara vi tänker på det.

Ni kommer att tro att vi är galna.

Sätt oss på prov. Berätta från början.

Det var småsaker i början, en hand eller en fot som hade ändrat position.

Sen tittade huvudet uppåt istället för nedåt.

En dag var den i ett helt annat rum. Den förflyttade sig själv.

Kan det vara nån som har nyckeln hit som vill spela er ett spratt?

Det var precis det vi trodde.

Men vi har aldrig sett några som helst tecken på intrång.

Och det fick er att tro att dockan var besatt?

Ja. Camilla kontaktade ett medium.

Hon berättade att en sjuårig flicka-

- vid namn Annabelle Higgins hade dött i den här lägenheten.

Hon kände sig ensam och fattade tycke för min docka.

Hon ville bara att vi skulle bli vänner.

När vi hörde det tyckte vi synd om henne.

Vi är sjuksköterskor. Vi hjälper människor.

Så...

Vi gav henne tillåtelse att flytta in i dockan.

Vänta nu... Ni gjorde vadå?

Hon ville bo med oss genom att bo inne i dockan. Vi sa ja.

Men då förvärrades allt.

SAKNAT MIG?

Gode Gud...

När vi kom hem satt hon i korridoren.

Men vi hade lämnat henne i gästrummet.

SAKNAT MIG?

Debbie! Vänta, Debbie!

SAKNAT MIG?

Vi är mer än bara skräckslagna.

Vi vet inte vad som pågår eller vad vi ska ta oss till. Kan ni hjälpa oss?

Ja, det kan vi.

Först och främst ska ni veta att det aldrig har funnits nån Annabelle.

Spöken besitter inte såna krafter.

Det vi har här är nånting extremt manipulativt.

Det är nånting omänskligt.

Det var ett stort misstag att uppmärksamma dockan.

Den omänskliga anden lurade er.

Ni gav den tillstånd att hemsöka era liv.

Vad är en omänsklig ande?

Nåt som aldrig har existerat på jorden i mänsklig form.

Nånting demoniskt.

Så dockan var aldrig besatt?

Nej, den användes som kanal. Man skulle tro att den var besatt.

Demoniska andar besitter inte saker. De besitter människor.

Den ville ta sig in i er.

Det räcker, Drew. Du kan stänga av den nu.

Vi kan tända.

SÖKARE AV DET ÖVERNATURLIGA

Vi bad kyrkan skicka en präst som välsignade huset och dess invånare.

Det som inverkade negativt på lägenheten fanns inte kvar.

Några frågor?

- Ja? - Var är dockan nu?

På ett säkert ställe.

- Ja? - Vad är ni för nåt?

Jag menar... Vad kallar folk er?

Vi har kallats demonologer. Det är en benämning.

Spökjägare, paranormala utredare...

Knasbollar.

Knäppskallar.

Men vi föredrar Ed och Lorraine Warren.

Sedan 1960-talet har Ed och Lorraine Warren varit kända-

- som världens främsta paranormala utredare.

Lorraine är klärvoajant och Ed är den enda icke prästvigda demonologen-

som har erkänts av katolska kyrkan.

Bland tusentals utredda fall finns det ett som är så fullt av ondska-

- att de har hållit det hemligt fram till idag.

Filmen är baserad på en verklig historia.

Då var vi framme.

Åh, hör du?

- Jag hör ingenting. - Precis.

Okej, då var vi framme.

- Vi är mitt ute på vischan. - Visst är det spännande?

- Säg "ja" då. - Vi springer ikapp.

- Är det spännande? Det tycker jag. - Kom igen, Sadie.

- Jag ska ha ett eget rum. - Det kan du glömma.

- Man får inte paxa rum! - Va?

Får jag välja rum eller har jag ingen talan där heller?

Bara hon träffar nån söt kille så glömmer hon bort New Jersey.

Toppen. Det ser jag fram emot.

Kom då, Sadie.

Då går vi in, Sadie.

Kom nu.

Vad är det med dig? Kom igen nu, gumman.

Okej, gör som du vill.

- Akta trappstegen. - Här kommer jag.

- Akta dig, pappa. - Ställ den i vardagsrummet.

- Var är mitt vindspel, Andrea? - Därinne hos Nancy, tror jag.

- Har du sett mitt vindspel, Nancy? - Det här?

- Fånga det. - Nancy! Ge hit det.

Du är så elak.

- Kan jag hänga upp mitt vindspel? - Javisst, det finns en lina där ute.

Älskling, kan du be April komma in. Det blir snart mörkt.

Kom nu, April! Mamma vill att vi går in!

Titta vad jag har hittat, Cindy!

Ett... två... tre...

- Kom igen. Du får inte tjuvkika! - ...fyra...

Har ni ätit klart? Pizzan får inte gå till spillo.

Det är dyrt att utfodra er flickor.

...sju, åtta, nio, tio.

Nu kommer jag!

Okej, klappa-

Hallå! Ni är ovana vid huset. Nån kommer att göra illa sig.

Det är ingen fara.

Klappa en gång till!

Det där är fusk.

Klappa.

Nu har jag dig!

- Gick det bra? - Ja.

- Vad har vi haft sönder nu? - Det var inte meningen.

- Det var Christines fel. - Mitt fel?

- Christine gjorde det. - Nej.

- Du puttade mig. - Nej, du ramlade.

Kan du gå och hämta tändstickorna, Nancy?

- Vad är det som händer? - Nancy hade sönder nåt.

- Vad är det som är sönder? - Väggen!

Jag tror att det finns nån slags källare här.

Jag vill också se. Flytta på dig.

Kan jag få tändstickorna? Tack.

- Du ser ju. - Jag vill också se.

Alla får se.

Usch...

Roger?

Vad ser du där nere?

Det är svårt att säga.

Ett gammalt piano och en massa skräp.

Fan också.

Rog?

Kom upp nu.

Ingen av er får gå ner här. Det är fullt med spindlar.

- Ta det lugnt. - Sluta, Nancy. Det är inte kul.

Vi har extrautrymme i alla fall. Jag kollar mer imorgon.

- Varför var det igenbommat? - Jag vet inte.

Okej, föreställningen är över. Då var det läggdags.

- Kom igen nu. - Läggdags.

Jag är dödstrött.

Sadie är orolig.

Jag vet inte vad det är med henne. Jag kunde inte få in henne.

Vi kan inte lämna henne därute.

Det är ingen fara. Hon är fastkedjad.

Tyst nu, Sadie.

Tack för att du har ordnat det här. Jag vet att det inte var lätt.

Det blir väl toppen det här?

Det är redan toppen.

Ja.

Är du för trött för att inviga det nya huset?

Vem har sagt att jag är trött?

Det är ingen som är trött här.

Mamma?

Hej, har ni sovit gott?

- Jag fryser. - Ja, visst är det kyligt?

Kunde vi inte ha köpt ett hus med en toa som funkar?

Säg det till pappa.

Och det stank i mitt rum inatt som om nåt dött där.

- Stinker det fortfarande? - Nej.

Då är problemet löst.

Roger?

- Roger? - Jag är härnere, älskling.

God morgon.

- Här kommer man att få gno en hel del. - Ja.

Herregud.

Vad ska vi göra med allt det här?

Vi borde väl gå igenom allt. Det kan ju finns en del värdefulla saker här.

Eller en massa skräp som den tidigare ägaren inte ville ha.

- Nu är det vårt. - Ha det så kul.

- Jag ska sätta på lite kaffe. - Jag ska se om jag kan fixa värmen.

- Det vore skönt. Det är iskallt. - Ja.

Sadie! Kom hit, Sadie!

Mamma!

Var är Sadie, mamma?

Hon är därute. Hon är säkert hungrig. Du kan gå och hämta henne.

- God morgon, pappa. Kan du ta den här? - Visst.

Sadie!

Roger, den här klockan stannade på 03.07 och likaså den i korridoren.

Vad konstigt.

Den kanske fick sig en knuff under flytten.

Apropå det, vad gjorde du egentligen med mig igår?

Aj! Det där har väl inte jag gjort, eller?

Sadie!

April!

April! Vad har hänt?

- Vad har hänt? - Äh, Gode Gud!

Åh, Sadie...

MONROE, CONNECTICUT FAMILJEN WARRENS HEM

Vi har allt inlåst härinne.

Varsågod och se er omkring.

Rör inget bara.

Oj...

Det här är ju inte klokt.

Så allt det här kommer från fall som ni har utrett?

Det stämmer. Allt ni ser härinne är hemsökt, bär på en förbannelse-

- eller har använts i nån form av rituellt sammanhang.

Inget är bara en leksak. Inte ens leksaksapan.

Rör den inte.

Men är det inte skrämmande eller oroväckande-

att ha alla dessa föremål i ert hem?

En präst kommer hit en gång i månaden för att välsigna rummet.

Enligt min åsikt är det säkrare att ha dessa saker här än därute.

Det är som att hålla vapen borta från gatorna.

Varför inte bara bränna upp dem?