Aquaman

Jules Verne skrev en gång:

"Sätter man ut två skepp på öppet hav,

utan vind och utan strömmar, ska de ändå mötas en dag."

Så träffades mina föräldrar. Som två skepp som var ödesbestämda att mötas.

Vi är de enda i vårt slag. Prova Arthur Treacher...

Ingen fara.

Lugn. Lugn. Du andades inte.

De kom från olika världar.

Men precis som havet, kan livet föra människor samman.

Jag tänkte laga ägg åt dig.

Ät inte upp min hund, okej?

Det är ingen fara.

Jag har gjort te.

Kom igen. Prova.

Så känns det bättre sen.

Vem är du?

Atlanna.

Drottning av Atlantis.

Jag är Tom. Fyrvaktare.

Hon hade flytt undan ett arrangerat äktenskap och lämnat allt bakom sig.

I pappas fyr fann hon nåt oväntat.

Och min far fann sitt livs kärlek.

Kategori 4-orkanen Arthur

väntas nå land efter kl. 14.00.

Vad sägs om Arthur?

Efter orkanen?

Efter legenden. Han är ju en kung, eller hur?

Han är mer än så.

Han bevisar att våra folk kan samexistera.

Han kan ena våra världar en dag.

Bara den starkaste atlanteanen kan bemästra treudden.

Den gjorde att kung Atlan kunde härska över de sju haven.

Den gjorde honom så mäktig att havet självt blev avundsjukt

och sände en fruktansvärd jordbävning för att förstöra Atlantis.

Och staden föll ner på havets botten.

Men enligt legenden ska det komma en ny kung en dag,

och han ska använda treuddens kraft för att återskapa Atlantis.

Ta honom!

Drottning Atlanna,

kung Orvax beordrar dig att återvända till Atlantis.

Atlanna!

Men Atlantis är långsint,

och dess kung vägrade släppa henne.

- Atlanna! - Tom!

- Mitt vapen! - Här!

Deras världar skulle aldrig ha mötts,

och jag blev till genom en kärlek som inte skulle ha funnits.

Gör det inte. Snälla.

Nej. De kommer alltid att hitta mig.

Nästa gång skickar de en armé.

Jag måste återvända. Det är enda sättet att rädda honom.

Och dig.

Där jag kommer ifrån...

flyter våra tårar bort med havet.

Inte här.

Här känner man dem.

Jag kommer tillbaka. När faran är över.

En dag.

Precis här, vid soluppgången.

Då kan vi vara tillsammans igen.

Var stark, min lilla prins.

Jag är alltid med dig.

Låt honom inte glömma mig.

Allt liv har sitt ursprung i havet, så om vi vill förstå oss själva,

måste vi resa till platsen där allt började.

Idag vet vi mer om Mars än vi vet om vår egen havsbotten.

BOSTON-AKVARIET, MASSACHUSETTS

Kom igen. Kom närmare, firren.

- Kom hit. - Pojkar!

Sluta med det där.

Nu fortsätter vi.

Hej då, fisken.

Jag heter Arthur. Vad heter ni?

- Är ni hungriga? Jag också. - Kolla.

Arthur snackar med fisken.

Du är ett sånt miffo.

- Sluta! - Vad ska du göra åt det, då?

Sluta! Låt bli!

Släpp mig!

NUTID

Vem är du?

Sätt fart nu. Rappa på lite.

Skynda på.

Sir, vi har kaptenen.

Nödsignalen är avstängd.

Nu är det ingen som ser oss.

Men du kan lita på att de hörde den.

Vet du vad? Om du sköter ditt jobb som kapten,

så sköter jag mitt jobb som pirat.

Var är resten av besättningen?

De föredrog diskretion framför hjältemod

och låste in sig i torpedkammaren.

Vårt rykte föregår oss.

Ditt rykte.

Det här är din seger.

Här.

Behåll skiten.

Det är ditt livs kärlek.

Jag har aldrig berättat bakgrundshistorien.

Den tillhörde din farfar.

Han var grodman i flottan under andra världskriget.

Han var så omärklig i vattnet att han fick smeknamnet Manta.

Men hans land glömde bort honom efter kriget.

Därför återvände han till havet och klarade sig tack vare sitt förstånd...

och den här kniven.

Han gav mig den när jag var i din ålder.

Nu är den din.

Körde vi på nåt?

Nej. Nåt körde på oss.

Sir, det är nåt där ute.

En annan ubåt?

Nej. Det verkar vara en man.

Det där är ingen man.

Alpha, gå åt höger. Team Bravo, sök igenom korridoren.

Tillstånd att kliva ombord?

Aquaman!

Skynda på. Jag missar happy hour.

Jag har väntat länge på det här.

Borde jag veta vem du är?

Jag lever på det öppna havet.

Du är Aquaman.

Ett möte var oundvikligt.

Det behöver inte bli en vana.

Upp.

Pappa!

Pappa?

Är det din unge?

Skäms på dig.

Ni har satt er själva i soppan. Ni får reda ut det.

Ditt jävla as!

Pappa!

Vänta!

Hjälp! Han sitter fast!

Du kan inte lämna honom så här!

Snälla!

Ni har dödat oskyldiga. Be havet om nåd.

BARLAST RÄMNAR

Stick! Jag fixar det!

Jag tänker inte lämna dig!

Du måste överleva för att döda den jäveln!

- Gå nu! - Nej!

- Gå! - Tyst!

Nej!

Nej!

Fan ta dig!

Gå.

Jag vet alltid var du är.

Gammal vana.

- Kom, så bjuder jag på frukost. - Härligt!

Vill du ha en pipmugg istället?

Varför kan jag andas under vattnet,

men du kan supa mig under bordet?

Det är min superkraft.

En rysk ubåt

kapades igår av högteknologiska pirater.

Samma pirater misstänks

vara inblandade i försvinnandet av flottans topphemliga -

ubåtsprototyp.

Och nu har vi dessutom fått obekräftade rapporter om

att metamänniskan som på sociala medier kallas "Aquaman"

låg bakom den djärva räddningen.

Det var inte jag.

Skitsnack. Du gör det, eller hur?

Det Vulko lärde dig.

Jag visste väl att du inte skulle kunna se på för alltid.

Din mamma visste att du var speciell.

Börja inte nu.

Hon trodde att du skulle ena våra världar.

Sluta.

Vilka Atlantis problem än är, så kan du klara av dem.

Atlantis mördade min mamma.

Det vet du inte säkert.

Jo.

De dödade henne. För att hon älskade dig och fick mig.

Det vet du.

En dag måste du sluta klandra dig själv.

Hörru.

Är du den där fiskpojken på tv?

Men så bra.

"Fiskmannen", ja. Vad vill du?

Det ska du få höra.

Får vi ta en bild med dig?

Du är vår hjälte.

Det skulle betyda mycket. Det går fort.

Visst.

- Okej, då kör vi. - Rör mig inte.

Nej, precis. Jag ställer mig här.

Så där. Le nu, allihop!

NÅGONSTANS I ATLANTEN

Han förstår hur betydelsefullt mötet är.

Han kommer att lyssna på dig.

- Kung Orm. - Kung Nereus.

Du valde en mötesplats alltför nära ytan.

Känner du inte igen kungarådet?

På Atlans tid, när de sju kungadömena var enade,

möttes våra föregångare här.

Atlantis satt här vid bordsändan.

Xebel fanns alltid vid hans sida.

Briner. Fiskfolk.

Ökenfolket och trencherna hade ännu inte fallit.