Hükümet Kadın 2

Det du snart ska se är ren fiktion.

Verkligheten är faktiskt inte lika underhållande som fiktion.

Vänligen låt era sinnen gå tillbaka, så långt bak som möjligt.

Det var åren av förbud. Böcker, tidningar, ord var bannlysta.

Löftena om frihet var alla tomma.

Enda hoppet var lådan med valsedlar.

Året var 1949.

-Ruken! -Här!

-Rojin! -Här!

-Havinn! -Precis bredvid dig!

Var är din syster?

Pappa säger en utflykt per familj räcker.

Vi går till skolan turvis.

En av er lär sig vetenskap och den andra algebra?

-Ja, vi tar det vi kan. -Herregud!

-Jiyan! -På väg!

Med alla andra förstås.

-Shivan! -Här!

-Serdest! -Här!

-Mizgin! -Behöver kissa!

Gör det innan!

Men vi är tolv hemma! Det blir aldrig min tur.

Okej, sjung en sång så glömmer du.

De djuren rör sig inte, Faruk Abi.

Hoppla! Kom igen!

Idiot, du pratar med dem fel. De är för fan mulor!

Man säger "hoppla" till hästar. Som man säger "schas" till hundar.

Säger "bu" till hönor, "ksss" till katter och "mu" till kameler.

Varför? Pratar alla olika språk?

Såklart, knäppgök! När du säger hoppla till det stackars djuret

pratar du ett främmande språk.

Ett språk, en klan.

Ett annat språk, en annan klan.

Så vad ska jag säga, Faruk Abi?

Hur vet jag? Mulan är ryggradslös.

-Jag kan förstå men inte tala. -Rör på er!

Jag är galen, talar till dig som en person.

Det är Xate Yenge, Faruk Abi.

Hej, Xate Yenge.

Suger det inte att köra barnen till skolan jämt?

Hur så?

Så länge det gör nån nytta, så.

Vad blir två och två, då?

Inte mycket.

Du!

Vi har inte gjort det. Vad gör jag?

Din nöt, varför svarar du honom?

Bli inte vän med de där arbetartyperna.

De är bara arbetare.

Varför siktar du mot halsvenen?

Alltså, vi arbetar här.

-Arbetar? -Ja.

Kom igen, vad gör du, Faruk? Kallar du smuggling "arbete"?

Din pappa är distriktsguvernör. Ha lite skam i kroppen.

Vi tjänar distriktet.

Här, te, tobak. Titta, socker.

Så sött som möjligt.

-Prova, mor Xate. -Inget "mor"!

-Ut ur min väg! -Okej, du är inte min mor.

Kom igen, flytta!

-Vänta på mig, mor Xate! -Snabbt, spring!

-Gör resten i skolan. -Kommer!

Gud välsigne er, Midyats värdefulla folk.

Ditt nya valtal, borgmästaren. Må frukten skördas.

Jag blir så spänd vid varje val.

Tack, Ykram. Lämna det här.

Inga nya kandidater alls?

Faruk, distriktguvernörens son, säger att han ska ställa upp.

Men han kommer ingenstans i något val. Bara gå ut där, börja tala...

-så vinner vi igen. -Det får vi hoppas.

Vi har ännu mycket att göra för staden.

Nästa period, hoppas vi.

Jag såg några fel i det senaste.

Men jag kunde inte nå True Copy, kvinnan som skrev dokumentet.

Hon är kanske iväg, Nazmi.

Du hittar nog henne.

Kom inte in!

Ta bort de här bannlysta böckerna!

Kom in!

Goddag!

Ett brev från Ankara.

-Ankara? -Ja.

För Guds skull!

Varför skulle Ankara skriva till oss nu?

Ett officiellt brev. En signatur behövs.

Nazmi?

Snälla, jag vågar inte. Jag är inte bra på Ankara-tal.

Jag sa förbjuda ord av misstag.

Inte lönt att göra regeringen upprörd.

Ykram, kan du göra det?

Om jag bara kunde!

Jag ändrade precis min signatur.

Jag kan inte bestämma mig för om jag ska använda den gamla eller nya.

Tro mig, jag är en enda röra.

-Ge mig det. -Varsågod.

Till mr Veysi Doau, guvernör, Midyat.

Till distriktsguvernören.

När jag såg Ankara blev jag rädd och missade resten.

-Förlåt. Ha en bra dag. -Hejdå.

Gud hjälpe Veysi Bey!

Det är inte bra för honom att vara här.

Han hade det lätt i Yalova.

Lägg undan de böckerna, Ykram. Någon kan komma.

Jag ska rakas. Ses på torget.

Adjö.

Godmorgon, lärare! Iväg med er.

Varje dag är de färre. Jag tar med de jag kan hitta.

Ju mer de lär sig före vinter desto bättre.

Det är säsong för lärande.

Välkommen, Xate Hanim.

Kom till lektionerna en dag.

-Lär dig läsa och skriva. -Jag är gammal.

Vem skulle sköta hushållet? Jag lyssnar.

Min man och mina barn studerar, jag lyssnar. Jag har hörminne.

-Du skulle lära dig alfabetet. -Jag kan några bokstäver.

Men jag vill inte säga vilka nu.

Om jag måste, lär jag mig en dag.

Jag har barnens ID-häften. Titta, alla är här.

01.01.1941. 01.01.1941.

-Men alla är lika gamla. -Ja, skolstartsålder.

Födda samma dag.

En kull på 14, är vad det är.

Namnen har ändrats.

Riktiga namnen förbjudna.

Sidar, Berivan, alla är förbjudna.

Jag gav dem nya namn.

Titta, det är Abdo, Ybo, Feyzo, Deriko, Zeyno, Shehmo, Cano, Aliko, Fedo,

Dilo, Fato, Aypo, Fadiko. Och det är Cuneyt.

Cuneyt?

Den gamle guvernörens namn. Han gav mig idén.

Tänk inte på namnen. De måste gå i skolan.

Låt dem lära sig mer.

Utan dig skulle ingen ta hit sina barn.

Om Aziz Veysel vinner valet igen och bygger en ny skola till staden,

då kommer alla till skolan.

Jag kommer och hämtar dem sen.

Ruken! Kom igen. Du läser upp eden idag.

Jag är turk! Jag är ärlig! Jag är flitig!

-Resten är ödet. -Mitt motto är... Att skydda mina små.

Då var han också borta!

Du kan inte göra så! Det var andra tjuren du sköt.

Vad kan jag göra? Jag sa åt honom att hålla sig borta från fältet.

Han lyssnade inte.

Jag undrar varför. Har du märkt något konstigt med honom nyligen?

Nej. Vad är fel?

För Guds skull, han är ett djur!

Hur skulle han förstå?

-Varför sa du inget? -Du var där borta.

Okej. Jag sköt dina tjurar.

Ta mitt barnbarn som brud till din sonson.

Hon är en tuff arbetare.

Är hon värd två tjurar?

Förra året tackade vi nej till fyra tjurar.

Jag erbjöd fyra, men du dödade två.

-Det var Faruk. -Hur många tjurar är han värd?

Faruk har allt man vill ha av två tjurar.

Okej då. Det är avgjort.

Jag har en tjur som sitter på mig och den jäveln flyttar sig inte.

Faruk Abi, kan vi mata djuren?

Då kanske de rör på sig. Vad mer kan jag göra?

Vad har det med mat att göra? Deras problem är psykiska.

Det beror på inget sex. Inte få stånd gör dem ledsna.

Du, var inte så hård mot odjuren!

Fattar du vitsen? Jag leker med orden och ger dem en helt ny mening!

Det är fantastiskt, ska du veta!

Jag är fantastisk! Vilken otrolig hjärna jag har!

Jag kan inte sluta skratta åt mig själv!

Vad stirrar du på, tröga hjärna? Ta maten till byarna.

Kom inte tillbaka förrän allt är sålt!

Hur är det, fint folk? Vart är ni på väg?

Håll dig borta, Faruk. Vi ska be för regn.

Vi tar inte de orena.

Må Gud förlåta dig!

Utan vatten gjorde jag min rituella tvätt med jord.

Varför slutar han aldrig?

Hej, Faruk Abi.

Hej, brevbäraren. Hur är det?

Goda nyheter, hoppas vi.

Jag var hos guvernören men din pappa var inte på sitt kontor.

Här, ett officiellt brev från Ankara.

-Varifrån? -Ankara.

Faruk Abi?

-Faruk Abi? -Ankara.

Ankara, ett brev till pappa?

Han är borta!

Faruk Abi?

Jag har blivit föräldralös, utan far! Ett brev till pappa från Ankara!

-Ferhat, gå inte! -Vad är fel?

Ankara!

Ankara skickade officiellt brev till Veysi Bey.

Vilket Ankara? Vårt Ankara i Turkiet?

Huvudstaden Ankara. Vid Svarta havet.

Så det var därför tjuren satt på mig.

Här, Faruk Abi. Apan, min officiella apa!

Här. Apan går! Vänta, apa!

Lämna mig inte ensam med Ankara!

Bara öppna det, okej?

-Jag kan inte. -Titta, från Ankara. Öppna det.

-Tvinga mig inte. -Gå då!

Lämna mig ensam.