Buried

Herregud!

Hallå!

Hallå!

Hjälp! Hjälp! Hjälp!

Fan!

Fan!

Okej, okej, okej. Okej!

Skit.

Okej, vad var det? Vad är det för nummer?

1... 2... 1.

Fan!

Var är den?

911, var god dröj. Nej, vänta, vänta!

Ja. 911?

Jag är begravd, jag kan inte andas, i en kista, skicka hjälp.

Tala långsammare. Vad heter ni? Paul Conroy.

Okej, herr Conroy, var är ni? Vet inte, i en kista. Jag är rädd.

Ligger ni i en kista? Ja. I en gammal träkista.

Är ni på ett bårhus? Nej, nej. Jag vet inte. Nej.

Hur ringer ni mig? Om ni är begravd i en kista, varifrån ringer ni?

Det låg en mobiltelefon i kistan. Ringer ni från er mobil?

Ja, nej, det är inte min, men jag ringer från en mobil.

Låg mobilen där när ni klev in? Ja. Va? Jag klev inte in i den.

Hur hamnade ni i kistan? Man la mig här. Hjälp mig.

Och kistan är begravd? Ja, jag är chaufför, amerikan.

Det är hett här. Jag kan inte andas. Vet ni var ni befinner er?

Nånstans i Irak, jag är lastbils chaufför, amerikan, arbetar för CRT.

Är ni soldat? Nej, lastbilschaufför, amerikan.

Har lejts civilt. Vi arbetar i Irak, attackerades i Baquba. De sköt...

De sköt ihjäl allihopa. Alla de andra chaufförerna.

Och detta hände i Irak? Ja, snälla, hör på.

Jag fick ett säkerhetsnummer jag la i plånboken, vet inte var den är nu.

Herr Conroy, detta är 911, nödläge, i Youngstown, Ohio.

Jag vet inte hur ni kunde ringa hit från ett annat land...

men jag kopplar er till polisen. Ni förstår inte. Glöm det.

Okej, okej, okej. Okej.

Svara, svara, svara...

Svara!

Tack för ni ringer familjen Conroy Lämna meddelande efter pipet. Tack.

Linda, älskling, det är jag. Kontakta nationalgardet eller Pentagon.

Säg att vi anfölls i Diyalaprovinsen i Baquba. De måste hitta mig.

Snälla du... Du måste hjälpa dem att hitta mig.

Hej, Linda här, lämna ett meddelande. Tack och ha en bra dag.

Linda, du måste ringa mig omgående. Ring numret du ser på displayen.

Jag vete fan vad det är som pågår. Jag är begravd i en låda.

Jag är begravd i en låda. Jag kan inte andas härinne.

Ring mig så fort du kan. Snälla du.

Vilken stad och stat? Jag vet inte. FBI, var de nu är.

Nån särskild stad ni vill kontakta? Vilken som helst. Ge mig bara FBI.

Jag har FBikontor i Boston, Chicago, New York, Philadelphia...

Vilken som helst. Koppla mig bara. Jag beklagar, jag får inte...

Chicago! Okej! Bli inte otrevlig. Ett ögonblick.

Numret ni begärt 3... 1...2

4... 2...1

6... 7... 0...0

kan kopplas mot en avgift på 25 cent genom att trycka på nummer 1.

Chicagokontoret, specialagent Harris.

FBI? Jag ringer från Irak. Jag är begravd i öknen. Jag behöver hjälp.

Sakta ner. När var ni i Irak? Jag är där nu.

Jag är lastbilschaufför för CRT, har varit här i nio månader.

Kan jag få ert namn? Paul Conroy.

Paul Conroy? Ja.

Okej, Paul, förklara vad som händer. Okej, okej.

Jag och andra chaufförer levererade köksutrustning till en samlingslokal.

Några ungar började kasta stenar på våra lastbilar.

Sen sprängdes en vägbomb och en av våra lastbilar flög i luften.

Så kom dessa typer fram bakifrån husen och sköt alla.

Blev ni beskjuten? Vet inte, var i slutet av konvojen.

Jag tror jag träffades i huvudet av en sten. Det är det sista jag minns.

Sen vaknade jag här, i en kista. Vem la er där?

Jag antar de som låg i bakhåll. En massa ungar?

Ungarna kastade stenar på oss. Snubbarna, irakierna, rebeller.

Jag vete fan. De kom fram och sköt. Ni sa att de inte sköt på er.

Jag vet inte! De sköt dem! Sluta skrika!

Jag skriker för ni inte lyssnar på mig! Jag behöver er hjälp!

Okej, okej, okej.

Kan ni spåra samtalet? Med GPS eller nåt?

Varför sköt de inte ihjäl er?

Jag vet inte. De gjorde det inte. Det är allt jag vet.

Vad är ert socialförsäkringsnummer? Hur så? Hur så?

Vem bryr sig? Jag är begravd i öknen. Vem bryr sig om det numret?

Jag är amerikansk medborgare. Se till att hitta mig. Snälla!

Har ni någon idé om var...? Vänta, jag hör er inte.

Vad gjorde ni...? Vänta. Jag kan inte...

Skit.

Fan.

Kom igen, snälla...

CRT. Vem vill ni bli kopplad till?

Jag måste tala med nån, ett nödläge. Vem är ni?

Paul Conroy. Jag kör åt er, ringer från Irak. Min konvoj anfölls.

Kontakta då säkerhetsnumret. Jag vet, jag vet. De tog det.

Vem tog det? Vet inte. Irakierna. Jag tuppade av.

Jag kopplar er till Davenport. Vem är det?

Personaldirektören. Vänta. Personal...? Nej, nej! Vänta!

På CRT arbetar vi med våra kunder för att få fram effektiva lösningar

till de utmaningar de står inför i vår snabbväxande globala ekonomi...

Ni har kommit till Alan Davenport, personaldirektör vid CRT.

Lämna namn och nummer, så ringer jag upp er.

Paul Conroy från Hastings, Michigan. Jag kör åt CRT.

Min konvoj anfölls av terrorister eller rebeller. Jag vet inte vilka.

Jag är begravd i en kista och behöver hjälp. Snälla, skicka hjälp.

Jag är nog i Baquba i Diyalaprovinsen Jag vet inte säkert. Skicka hjälp.

Jag kan inte andas. Jag vet inte vem jag ska ringa. Snälla, skicka...

Fan! Fan!

Fan! Fan!

Kom igen!

Hallå? Är det nån där?

Hallå!

Hallå! Kan inte andas, amerikanen?

Kan inte andas? Jag förstår inte. Vem är du?

Amerikanen kan inte andas? Nej, det kan jag inte. Hjälp mig ut.

Ut? Ja, hjälp mig ut.

Soldat. Nej, jag är lastbilschaufför. Lejd.

Lejd... Ja, det är allt. Inte soldat.

Blackwater. Nej, jag är ingen säkerhetsvakt.

Jag är bara lastbilschaufför. Du är amerikan. Då är du soldat.

Nej, det är jag inte.

Jag är här obeväpnad. Men ni sköt på oss ändå.

I huvudet och i halsen, sluta ljuga. Jag ljuger inte. Vi var chaufförer.

Kör vadå? Lastbilarna du ser med förnödenheter

Det är jag, det är vi. Inte soldat. Lastbilschaufför.

Fem miljoner pengar. Va?

Fem miljoner före nio i kväll, annars blir du kvar där, begravd som en hund

Fem miljoner dollar. Från vem? Din familj.

Hade de fem miljoner, skulle jag inte vara här.

Från ambassaden.

Jag vet inte. Ja, från ambassaden.

Om du släpper ut mig, betalar de pengarna.

Nio i kväll, fem miljoner pengar.

Herregud... Vad är ditt nummer?

Vilken stad och stat? Hastings, Michigan. Donna Mitchell.

Jag har två Donna Mitchell, en på Federal Road och en på Ardmore Avenue

Ardmore Avenue, tror jag. Fan, jag vet inte. Koppla mig till henne.

Ardmore Avenue? Ja, Ardmore Avenue.

Var god vänta.

Numret ni begärt 269... 148... 1998 kan automatiskt...

Kom igen!

Var är alla?

Fan.

Hallå? Donna, det är Paul.

Hej, hur har du det? Okej. Men Linda svarar inte.

Jag har tagits som gisslan av... Lurad! Jag är inte hemma.

Men lämna meddelande, så ringer jag upp så fort jag kommit hem. Hej, hej.

Be Linda ringa mig, extremt nödläge. Ta stjärna 69 för att få fram numret.

Paul? Vad vill du? Var är Linda?

Vet inte. Ring på mobilen. Sitter du vid dator?

Ja, hur så? Ge mig Utrikesdepartementets nummer.

Jag har inte tid nu... Snälla du, ge mig numret.

Är allt okej? Nej. Leta bara upp numret.

Skrik inte. Jag skriker inte.

Jo, det gör du. Ge mig det jävla numret!

Fan!

Jävla korkade fitta! Fan!

Fan för dig, bitch! Fan för dig! Fan för dig!

Va? Donna, förlåt att jag skrek.

Jag borde inte ha gjort det, men om du inte ger mig numret kommer jag dö.

Jag hinner inte förklara. Numret! Okej, vänta lite.

Okej, Utrikesdepartementet. Ja.

Det är 202... 202.

134... 134.

4750. 4750?

Ja. Okej. Fan för dig.

Utrikesdepartementet. Jag är amerikansk gisslan i Irak.

Varifrån ringer ni? Irak, lastbilschaufför för CRT.

Konvojen anfölls och jag är gisslan. Är kidnapparna där?

Nej, jag är begravd nånstans. I en trälåda, en gammal kista.

Har ni kontaktat militärer på plats? Säkerhetsnumret jag fått tog de.

De som håller er som gisslan? Ja.

Jag kopplar er till... Nej! Sätt mig inte på väntan!

Rebecca Browning. Jag blev just informerad om er situation.

Min tid är snart ute men får vänta!

Jag beklagar. Hjälp mig bara.

Jag har några frågor, herr Conroy. Det är viktigt, så vi ska kunna...

Vänta lite. Hur vet ni mitt namn? Mitt namn! Jag sa inte det till er.

Jag sa det inte heller till den andre. Vad är det som pågår?

CRT ringde oss. Ni hade lämnat ett meddelande och han kontaktade oss.

Vad gör ni för att få ut mig? Inget vi kan göra från Washington.

Så jag ska bara sitta här och ruttna bort?

Nej. Jag behöver få veta var ni befann er när er konvoj anfölls.

I Baquba i Diyalaprovinsen. Har ni kontakt med kidnapparna?

De vill ha fem miljoner före nio. Okej. Annars...?

Annars tar han med mig till Sea World. Vad fan tror ni?

Vi kommer göra allt vi kan. Så då betalar ni då?

Det kan vi inte göra. Vår policy är att inte förhandla med terrorister.

Det är inte USAs regerings policy.

Ni sitter på luftkonditionerat kontor. Ni är inte begravd i öknen!

Jag förstår er frustration... Frustration?! Jag dör här.

Fatta det!

Hallå? Jag är här.

Säg då hur ni ska få ut mig härifrån Vilket nummer ringer ni ifrån?

Står det inte på displayen? "Okänt nummer". Minns ni ett nummer?

Ja, nej, jag har en penna. Okej, skriv ner det här.

Okej, en sekund bara. Sätt igång.

410... Ja.

195... 5453. 5453. Vem går det till?

Till Dan Brenner. Han är befälhavare över gisslangruppen i Irak.

Gisslangruppen? Bildad 2004 för situationer som eran

"Situationer." Ni har då ett sätt... Skrev ni ner numret?

Bra. Jag kopplar er till honom nu. Han bör vänta ert samtal.

Jag kommer ringa nyheterna. Gör inte det, det komplicerar bara.