Priest

SOLA MIRA-KUPAN

Jag vet inte... Det känns som vår grav.

Deras drottning är här.

Och vi har våra order.

Det är en fälla.

Håll fast!

Nej!

Det här är vad man känner till.

Människan har alltid existerat.

Och det har alltid funnits vampyrer.

Och sedan urminnes tider har dessa två stridit.

Vampyrerna var snabbare och starkare.

Men människan hade solen.

Det räckte inte.

Och så fortsatte det i många år.

De två raserna förintade inte bara varandra-

utan själva jorden.

Inför hotet om utrotning-

- drog sig människorna undan bakom städernas murar under kyrkans beskydd.

Men så fann man det avgörande vapnet:

Prästerna.

Krigare med unika krafter-

- tränade av kyrkan i konsten att bekämpa vampyrer.

På egen hand räddade de människorna från undergång.

De återstående vampyrerna sattes i reservat.

Och, i rädsla för det vapen de själva skapat-

- upplöste det styrande prästerskapet "Prästernas sällskap".

De tidigare krigarna skulle återintegreras i ett samhälle-

som inte längre behövde dem.

Och allteftersom åren gick-

- föll de få överlevande prästerna i glömska...

...liksom vampyrhotet före dem.

Det är strålningsrester kvar fläckvis.

Men föroreningen i jorden är nära noll.

Med lite tur kan vi börja plantera.

Jag är stolt över dig, Owen.

Toppen. Missil-gryta igen.

Har du biktat dig?

Nej, hurså?

Du har din finaste klänning på dig. Du måste väl ha varit i kyrkan?

Jag var i stan.

Någon här behöver ett liv.

Jag vill inte att du är där så ofta, har jag sagt.

- Jag är gammal nog att gå vart jag vill. - Du är 18. Det är inte gammalt nog.

Inte här ute.

Jag vet att det är svårt, men vi måste alla göra uppoffringar.

"Uppoffringar"? Att leva här ute som en fånge?

- Lucy. - Inga vänner?

Inget roligt?

Bara för att någon gång kunna odla något här i obygden?

Nu räcker det.

Böj era huvuden och be bordsbön.

Käre Herre, vi tackar Dig för Dina gåvor...

Pappa?

Owen?

Ta ner henne!

Vad händer?!

Skynda dig, barn.

Skynda dig!

Mamma.

Vad du än hör...

...skrik inte.

Gode Gud!

Bakom mig!

Nej! Nej!

Shannon!

Ångra er. Syndernas förlåtelse.

Tro. Arbete. Trygghet.

KATEDRALSTADEN - SEKTOR TOLV

Gud beskyddar er.

Kyrkan beskyddar er.

Staden beskyddar er.

Absolution är den enda utvägen.

Tro. Arbete. Trygghet.

Absolution är den enda utvägen.

Att sätta sig upp mot kyrkan-

är att sätta sig upp mot Gud.

Kom ihåg: Att sätta sig upp mot kyrkan är att sätta sig upp mot Gud.

Biktstol 5 är öppen.

Biktstol 37 är öppen.

Stig fram.

Starta biktsekvens Z/5.

Var god tala efter tonen.

Förlåt mig, Fader, ty jag har syndat.

Förlåt mig, Fader, ty jag har syndat.

RÖSTIDENTIFIERING: AVSLUTAD

Ja, min son.

Jag har drömt igen.

Kom!

Om kriget.

Berätta mer.

Vi var i kuporna.

Som alltid.

Han föll.

Jag var inte stark nog.

Berätta mer.

Jag har frågor.

Tvivel.

Djävulen uppträder i många skepnader.

Bästa sättet att bekämpa honom är genom personliga uppoffringar-

och ett hederligt dagsverke.

Ja, Fader.

Säg tre Ave Maria och fyra Fader Vår.

Och kom ihåg:

Att sätta sig upp mot kyrkan är att sätta sig upp mot Gud.

Mamma.

Peka inte.

Vad har han i ansiktet?

Det är en tatuering.

Gjorde det ont?

Plan 14.

Plan 14.

Varför får jag inte prata med honom?

Vi pratar inte med präster.

Vem är du?

Jag heter Hicks. Sheriff i Augustine.

Vad vill du?

Vampyrerna anföll. De har tagit Lucy.

Din bror är illa skadad. Han sa var du fanns.

Och Shannon?

Nej.

Lucy har berättat om dig.

Hon sa att du var en hjälte i kriget.

När det gällde att döda vampyrer var du bäst.

Jag tänker rädda henne.

Jag ska hämta hem henne.

Jag tänkte bara tala om det ifall du vill hänga med.

Jag skulle ha nytta av någon som du.

Okej.

Tack för att ni tar emot mig så snabbt, monsignorer.

Monsignor Chamberlain har berättat vad som hänt.

Vi ber för er familj.

Tack.

Jag behöver få tillbaka mina befogenheter.

På vilka grunder?

Det var ett vampyranfall.

Vampyrer?

Dumheter. Vi har inga rapporter om någon flykt från reservaten.

Det var uppenbarligen banditer från Ödelandet.

Pojken var säker på sin sak.

Pojken tog miste.

Det finns inget vampyrhot.

Ödelandet är en fristad för laglösa och osedliga.

Att skicka dit en präst vore både löjligt och gagnlöst.

Bäst att de lokala myndigheterna sköter saken.

Monsignor Orelas, den här mannen har varit till stor tjänst för kyrkan.

Utan prästerna hade vi blivit besegrade...

Vi är väl medvetna om hans bedrifter, monsignor Chamberlain.

Tack. Varsågod och sitt.

Jag bönfaller er.

Låt mig leta rätt på henne.

Ni måste förstå en sak, präst.

De här murarnas okränkbarhet är absolut.

Och städernas invånare hyser absolut tilltro-

till kyrkans förmåga att skydda dem.

Ni får inte rubba den tilltron.

Vad tjänar den till, när den är en lögn?

Att ifrågasätta prästerskapets auktoritet är absolut förbjudet.

Om ni försöker lämna städerna ses det som ett angrepp på kyrkan.

Ni blir utesluten ur Orden och omedelbart bannlyst.

Är det uppfattat?

Jag sa: "Är det uppfattat, Fader?"

Ja, monsignor.

Försök minnas ert löfte:

"Att sätta sig upp mot kyrkan är att sätta sig upp mot Gud."

Kom igen.

Var inte blyg.

Får jag en puss!

Så där behandlar man inte en vän.

Snälla. Släpp ut mig.

Du är inlåst för ditt eget bästa.

Om jag släpper ut dig, sliter de dig i stycken.

Bit för bit.

Min farbror är präst. Han kommer att rädda mig.

Verkligen?

Hur kan du vara så säker på det?

Han kommer för att hämta mig.

Och dig!

Ja, det är något jag helt och hållet...

...räknar med.

Beslutet står fast.

Jag beklagar.

Jag offrade allt för att tjäna dem.

Nu vägrar de höra på mig.

Kriget är över sedan länge.

Du och de andra prästerna gjorde ert jobb.

Det är inte över. Inte för mig.

Du Kan inte bryta dina löften för att jaga några asätare.

Det vore helgerån.

Jag måste.

Det var det jag fruktade.

Ur vägen!

Om du åker dit, riskerar du att blåsa liv i konflikten igen.

Du måste se till helheten. Det är för allas bästa.

Är det här den värld jag slogs för?

Nej.

Men det är den enda vi har kvar.

Jag ber dig, gör inget dumt.

Kom ihåg ditt löfte: Att sätta sig upp mot kyrkan är att sätta sig upp mot Gud.

Då sätter jag mig upp mot Gud.