Adrenalin: Fear the Rush

Översatt av Vajnis

Ingen såg det komma. Alla väntade vi på något stort.

En kärnkraftsolycka, ett nytt Chernobyl.

När den ryska republiken splittrades, visste ingen vem som hade ansvaret.

Medan de försökte lista ut det,

började något läcka, någonting litet.

Det rullade igenom öst-Europa, på ett sätt som liknade en enorm dödsvåg.

De kallade det "Dödligt blodvirus."

När USA såg potentialen för sjukdomen

på sin hemmaplan,

satte de nytillkomna immigranter i karantän-läger.

Min make Martin var en av dessa immigranter.

Så vi bakades in i de stora massorna.

Det skulle bara vara en kort tid, men när Martin dödades,

var vår baby en ung kille och lägret hade växt till en stad.

Det fanns två världar: den sjuka och den friska.

Ingen ville komma in dit, och ingen kom ut.

Kan du inte pissa i gränden istället?

Har du inget folkvett?

Hallå där!

Bäst vi kollar upp det där.

Helvete.

Hjälp! Hjälp!

Hjälp!

Hjälp!

Hur lång tid har vi?

- Drygt 6 timmar. - Efter det?

Sen blir den smittade en blodbomb och alla han vidrör blir smittade.

Och alla som han smittat...

kommer att pissa blod och skita ut sina tarmar!

Så vad sägs om att bara göra vårt jobb?

Sir, vi har en adress. E-sektorn.

Kom igen!

Ingen kommer in, ingen kommer ut,

om man inte har ett pass.

Och de är nästan omöjliga att skaffa.

Det finns bara två sätt att få ett pass.

Ett sätt är att arbeta åt staten, och på så sätt förtjäna en väg ut.

Det andra är svarta börsen.

Men olaga innehav bestraffas med döden.

Mamma, jag mår inte så bra.

Jag vet, älskling.

Mina ben gör ont, mamma.

Jag vet, men mamma har en överraskning åt dig.

Den kommer att ta dig till ett ställe där du kommer att bli stark igen.

Kommer pappa vara där?

Nej, älskling.

Följer du med mig?

Nej. Det är speciellt bara för dig.

Kom hem nu, mamma.

Snart. Så snabbt jag kan, okej?

Så fort jag är klar här, kommer jag hem.

Gå och lägg dig nu. Vi ses snart. Älskar dig.

Hej då.

Du är kallad, rookie. Kapten Rennards kontor.

Genast.

Jag gjorde ingenting!

Nej! Kom igen!

Delon!

Kom in nu.

Han var inte mänsklig.

Han var ett monster! Ni måste döda honom!

Okej. Lugn nu. Försök slappna av!

Du tror på mig, va?

Ni måste ta honom! Men ta med er en hel jävla armé!

Tack ska du ha.

Jag vill att ni två går ut och griper förövaren.

- Är det uppfattat? - Uppfattat.

Och gör det på en gång!

Utomjordingar och monster. Har du din strålpistol, rookie?

Kan någon ta bort fanskapet från mitt kontor?

Tack.

Där är det. Sväng höger.

- Här? - Ta höger vid hörnet.

- Anmälaren hörde ett skrik. - Det stämmer.

Titta! På andra våningen.

Kom igen.

Här borta.

Volker?

Shit!

Nödläge, nödläge. Polis skadad. Behöver hjälp.

Nödläge! Svara då, era jävlar!

Var är du och i vilket tillstånd.

Metro-enhet 1216.

Polisman Volker är död. De andra också.

Är du i säkerhet?

Hur vet jag det? Skicka bara förstärkning!

Kan du hålla din nuvarande position?

Jag är på sista magasinet. 12 kulor kvar. Skicka hit förstärkning.

Hur många misstänkta?

En. Det var...

Hallå? Svara.

Hallå? Fan!

Hallå!

Kan ni ta anropet?

Detta är Enhet 7. Vi tar det. Mera övertid.

Vi går in.

Vänta! Vänta!

Sitt ner!

- Fick du honom? - Vem?

Du har skjutit. Träffade du honom?

Jag vet inte. Han är snabb som fan.

Är din partner fortfarande vid liv?

Nej.

De andra då? Lever de?

Alla är döda. Fanskapet slet dem i bitar.

Slet dem i bitar?

Skar av min partners huvud.

- Vi går in. - I helvete vi gör.

Förövaren är kvar. Vi ska gå in.

Jag går inte in där.

Jo, det gör du. Det är en order.

Glöm det. De är skyldiga mig 3 veckors lön...

En av oss är därinne! Du går in.

Än sen? Han är död. Han fick sitt huvud avskuret.

Jag tycker synd om honom,

men att gå in dit gör honom inte levande igen.

Jag går in med dig. Han var min partner.

Säkert?

Kom igen.

Det finns ett rum däruppe. Han är därinne.

Ni två stannar här.

Det här känns inte bra.

Håll käften.

Det är läskigt nog utan din osäkerhet.

Han är borta!

Nej, han har inte passerat mig.

Rör dig inte!

Se upp!

- Är du okej? - Ja.

- Hon är skadad. - Ner för trapporna.

- Är du okej? - Ja. Där nere.

Kalla på förstärkning.

Jävla skit! Kom igen, upp med dig.

Sätt fart.

Han högg mig. Den jäveln.

Han är i ventilationen!

Kom han undan?

Helvete! Vi säkrar platsen och kallar på förstärkning!

Den här killen kan döda någon annan!

Döda? Äta någon annan, menar du? Såg du inte vad han gjorde där borta?

Han äter människor. Nog för att det är ont om mat nu...

- Har vi några ficklampor? - Min är död.

Några extra batterier?

- Jag känner till området. - Vi använder en ficklampa i taget.

Vem bryr sig om ifall vi griper den här killen?

Varför ska vi vara hjältar?

Den leder till ett gammalt fängelse.

Det ligger gamla fängelsehålor under oss.

Härligt. Den gamla goda tiden?

Det finns bara en väg in.

Går han till fängelset, kommer han inte undan.

- Har vi inte honom fast nu? - Nej, ventilationen är fängelsets.

Antingen går han dit, eller så kommer han ut på andra sidan av huset.

Hur vill du att vi löser det här?

Hur vi löser det här? Killen är borta.

Du och jag går in i ventilationen.

Ni två går runt huset och blockerar den utgången.

Vi kanske kan fånga honom emellan oss. Sätt igång!

Jag fattar inte att du kan utsätta oss för det här.

Ta av dig din väst.

Av med den. Kom igen!

Falskt pass. Det kan ge dig mycket trubbel.

Det är enda sättet att komma härifrån. Här finns inget hopp.

Allt bra folk sticker härifrån. Därför finns det inget hopp.

Vad?

Kom igen. Ta fram ficklampan.

Jag har ett team utslaget och ett team som saknas.

Jag hade en kille i den där stolen här i morse,

han skrek om monster och utomjordingar,

och här hos mig nu har jag en äkta överste från armén

och en kille från någon byrå

som undrar vad som pågår i sektor E.

Lyssna nu... kapten.

Jag förstår hur du känner. Det gör vi nog båda två.

Mannen vi letar efter

är infekterad med en ny smittsam form av malaria.

Extremt våldsamma tendenser...

Faller skära av huvuden in i kategorin våldsamma tendenser?

Kapten, vi behöver jobba tillsammans med det här.

Nu måste du informera dina mannar om att inte röra den misstänkte.

Smittan sprids med kroppsvätskor. Förstår du vad jag säger?

Mina herrar, ni får ta honom.

Jag lokaliserar den misstänkte, och ni får gripa honom.

Tack för er hjälp.

- Malaria? Tror du att han köper det? - Jag skiter i vad han tror.

Vi behöver mer män för det här. Varför inte använda poliserna?

Om två timmar börjar sjukdomen att smitta.

I morgon är 5.000 människor antingen döda eller galna.

Jag vill inte ens tänka på dagen efter det.

Ger vi ut informationen bland poliserna,

ser vi dem snart samla ihop fruar och barn

och fly härifrån, och då starta allmän panik. Det vill vi inte ha.

Vi jobbar på det här utan dem. Inga poliser. Okej?

Okej?

Tunneln verkar säker!

Trevligt.

Vad är det?

Ingenting.

Ett vasst järn sticker ner här! Använd ficklampan!