A Taste of Hunger (Smagen af sult)

"Om du frågar vad jag vill ha, så är svaret allt." – Kathy Acker

Ja.

Det är verkligen gott.

Verkligt fina kontraster mellem fett och friskt och sött och salt.

Jo, men alltså, alla smaker är där. Jag förstår precis vad du vill.

–Det är liksom nåt annat... –Vad?

–Större tallrik. –Ja.

–Fikonet i mitten. –Ja.

Paradisets frukt.

Låt gästerna själva sätta ihop rätten och låt dem upptäcka vad det är.

Släpp kontrollen.

Föreställ dig att allt ljus släcks. Det ska vara helt mörkt i matsalen.

Så kommer ljuset uppifrån skogen.

Vi låter göra en dekoration där det kan lysa upp genom mossan–

och lysa upp trädet i mitten.

Det ska vara centrum. Allt har sitt ursprung i det.

A TASTE OF HUNGER

Köpenhamn – kl. 19.23

–Varsågod. –Tack.

Nu ska du få se.

Vildäpple med paradisäppelgelé och en kräm gjord på äppelkärnor.

–Tycker du om det? –Det är tjusigt. Utsökt.

Äpplena är fantastiska. Kan jag få några?

–Jag tror inte att det finns fler. –Du har allihop?

–Jag vill ha dem för mig själv. –Ja, okej.

–Det är superläckert. –Kanon.

–Ursäkta, den är upptagen. –Det såg jag inte.

–Han är bara på toaletten. –Jag går snabbt igen.

Jag ska be att få en whiskey sour.

Vad får vi?

Jag äter lite vildäpple med paradisäppelgelé.

–Läckert. –Det är superläckert.

Visste du att det är en miss att det är den förbjudna frukten?

Adam och Eva åt inte ett äpple. Man vet inte vad fan de åt.

Det kan ha varit ett fikon eller ett plommon eller en liten fräck citron.

–Det tror jag inte. –Inte?

Det hebreiska ordet i Bibeln kan betyda alla frukter som växer i träd.

Se på Sixtinska kapellet. Michelangelo.

Ormen som ringlar sig runt trädet. Det är ett fikonträd.

–Du bara tar. –Oj, äpple. Den syndiga frukten.

–Jag har dejtat en katolsk präst. –Ja...

Ska du med?

din fru träffar

din fru älskar en annan

Jag är väldigt otålig på kuk när jag har fått en whiskey sour.

din fru älskar en annan

–Nu slutar du fanimej. –Jag stänger av den.

Seriöst, Carsten!

–Vad? –Där är en etta.

–I vår restaurang? Nu? –Det tror Frank.

Jag visste inte Michelin var i stan. Visste du det?

–Det är första gången i restaurangen. –Fuck.

–Ja, shit. –Sno på. Du kan hinna huvudrätten.

Michelin skiter totalt i att det är vår första ensamkväll på två år.

Jag älskar dig.

Du kanske ska knäppa byxorna innan du börjar på huvudrätten.

Hälsa ungarna.

till Carsten

Vi måste få fixat det här uppe.

–Anders? –Ja, chef?

Hur gick det innan jag kom?

–Det gick bra. –Bra?

Vissa hade inte ätit ostronrätten, men så är det vissa kvällar, okej?

Frank! Gör en ostronrätt till mig.

–Ja tack. – Sofie, en ostron. –Ja tack.

–Varsågod. –Ja tack. – Chef.

–Varsågod. –Tack.

Vad fan är det här? Vad är det här? Vad är detta?!

Vad är det här för skit?! Va?!

–Det var fantastisk service i kväll. –Tack, chef.

Jag kan helt enkelt bara inte förstå hur det då kan vara så–

–att vi serverar överfermenterad citron.

–Frank? –Ja, chef?

Kan inte du...

Förklara för mig vad som hände här. Vi tar det ett steg i taget.

Jag satte i gång förrätten. Ostronen.

Halvvägs igenom får jag slut på citroner i bytta 1 och...

–Smakade du på dem? –Då tar jag dem i...

–Smakade du på dem? –Nej, chef.

Du smakade inte på den mat som du skulle servera?

Nej. Det var bråttom och så...

För bråttom för att lägga tio sekunder på att smaka på maten?

–Jag glömde det och du brukar... –Du glömde det?

Och vad fick britten på stol 12 då?

Han fick de dåliga från bytta 2. Men vet vi han är från Michelin?

–Det spelar för fan ingen jävla roll! –Ja.

–Sofie, vad gör en kock? –Mat.

Hur vet en kock om maten han gör är bra eller dålig?

–Han smakar på den. –Han smakar på den.

–Smakade du på maten, Frank? –Nej.

–Då är du ju ingen kock. –Förlåt, chef.

–Jag är inte din chef. –Nej.

Du har gjort ditt här. Och det med en gång.

–Tack. –Ja.

–Tycker nån synd om Frank? –Nej, chef.

Ni är lediga. Gå. Iväg med er.

Ni tar bara köket. Bara ge er iväg.

Jag sa att ni skulle gå hem!

Ja, vi går hem. Vi fixar det i morgon. Kom!

SÖTT NÄR DE TRÄFFADES FÖRSTA GÅNGEN

Ta bara bort det. Vad håller han på med?

–Jag är den förste att beklaga. –Jag anlitar er aldrig mer igen!

Jag har gjort en säsongsmeny...

Avtalet var fucking sushi! Helt vanligt ris och massa chilimayo.

Nu kör jag iväg och köper det som vi sa att vi skulle servera.

Det här jobbet kostar oss pengar.

Hur dumt är det inte att ta med pengar till jobbet, lillebror?

–Smaka på det. Har de smakat på det? –Ja. Och de hatar det!

Jag är tillbaka om 45 minuter med rätt mat.

Nu har de inget där uppe. Fixa det!

Ni två är avskedade! Då kan du fanimej diska själv, lillebror!

Tack för i kväll. Förlåt, killar. Ni ska få lön.

Du ska inte äta det där. Det kommer sushi strax.

–Nåt mer jag kan hjälpa till med? –Vad ska du göra under tiden?

Under väntetiden. Vad ska du servera?

Jag är lite pressad nu, så ta ditt goda humör och gå upp till festen.

Kan jag inte få föreslå en drink? De har galet mycket sprit.

–Bartendern kommer lite senare. –Men har du inte ett problem nu?

–Jo. –Då gör vi en drink till dem.

Jag vill hjälpa till.

–Säg bara ja. –Okej.

–Kan du riva apelsiner? –Jag kan riva apelsiner, ja.

–Du måste tvätta händerna först. –Fräckt.

–Vad gör vi? –Whiskey sour.

En halv citron och så pressar du igenom den.

Den är till mig.

Ska man inte smaka på maten som man gör?

Vad vill du då? Med livet? Vad är drömmen?

Du går rakt på sak, va?

Inget mer var du kommer ifrån eller hur många du har knullat.

–Jag vet inte. –Du verkar veta vad du vill.

–Jag kan säga vad jag inte vill. –Jag vill höra vad du vill.

Jag känner dig ju inte så bra, okej?

Du står fan inte och gör hotdog av min mat.

Jag älskar hotdogs. Det är en kul grej inom mitt jobb.

–Och vad är det? –Antropologi.

Det är en mycket demokratisk rätt.

Alla kan äta en sån här från en korvkiosk klockan fyra på natten.

Den kan njutas av hög som låg och alla samhällsgränser upplöses.

Alla pratar med alla över en varmkorv med remoulad och rostad lök.

Prova att ta en tugga här.

Det är supergott. Vad är det?

Det är ett bornholmsfikon i lag.

Så du har alltid vetat att du skulle laga mat?

Ingen trodde jag skulle bli ett skit.

Jag reste till Japan, fick slut på pengar, fick jobb som diskare.

Då möter jag en kock och han...

Han lagar mat. Han lagar helt fantastisk mat.

Men det är väldigt enkelt. Strukturerat. Det är sunt.

Det är några principer som... Det bara drabbar mig, det... Ja.

Sen stannade jag där i tio år.

Men så en dag gav han mig faktiskt den här.

En japansk kockkniv.

Och så säger han: "Håll hårt i den."

"Om du håller hårt så kan du bli allt du vill."

"Men kom ihåg att bara en kan ha kniven i köket."

Och så avskedade han mig. Och jag reste hem.

–Med japansk knowhow ingen vill ha? –Jag lagar inte japansk mat.

Då skulle du inte sagt ja till att göra en sushi–extravaganza–meny.

Jag lagar mat och använder naturen, kulturen och råvarorna som finns här.

Det är det enda man kan göra. Det är det enda man ska göra.

Så du lagar mat som är värd att få sparken för?

–Som är värd att kämpa för? –Ja, det är kanske så. Ja.

Du ska ha din egen restaurang. Du ska ha en Michelinstjärna.

Är det drömmen? Är det det du vill?

Ja.

Då kanske du ska se dig om efter en annan arbetsgivare.

Nu är det dags för dig att berätta för mig vad du vill.

Jag vill allt.

Allt?

–Karriär och familj...? –Ja.

Jamen, vad är problemet med det?

Det kräver att du är lyhörd, att du är dedikerad och passionerad.

Så är det i köket. Så är det i kärleken också.

Så är det i livet.

Men vem bestämmer?

Det gör den som har kniven.

–I köket. –Okej.

Köpenhamn – kl. 22.09

Jag måste springa ner till restaurangen.

Ner till pappa?

–Men varför? –Pappa kan inte undvara mig.

En mycket viktig man är på besök.

–Ska jag be Gitte titta till er? –Ja.

Puss, puss, älskling.

Carsten?

Älskling?

till Carsten

din fru älskar en annan

–Hey! –Hej, älskling.

–Var är folk? Hur gick det? –Det gick skitdåligt.

Överfermenterade citroner.

Frank hade inte haft tid att smaka på vår fucking signaturrätt.

–Så vi har serverat dålig mat? –Ja.

–Åt mr Hamden från Michelin. –Skickade han tillbaka det?

Nej, och det spelar ingen roll. Vi har serverat dålig mat.

–Vad har du gjort, Carsten? –Jag avskedade Frank. Vi är slut.

Jag måste bara ta lite frisk luft.

Du har inte en cigg?

Det var det. Det var den drömmen.