Proxima

Jag kommer att vara i kapseln och vi dockar med till stationen.

Men den kretsar i 28 000 km/h.

Superfort.

När svävar du?

I kapseln lämnar man atmosfären...

Där på andra sidan är man i tyngdlöshet.

Då svävar man.

Station Köln 1. Okontrollerad brand.

-Jag kollar boxarna ovanför. -Okej, Sarah. O2 minskar.

210, HCI: 6, HCN: 6. Alla är för höga.

Uppfattat.

Sarah, kolla APM:n bakom dig och slå av den.

Stänger syrgasventilerna. Brandkällan är lokaliserad.

-Jag vet vilken strömbrytare det var. -Perfekt, precis i tid.

Skickar CSA-CP-mätning.

-Ge den till mig. -Tack.

-Hur känns den nu? -Det är jättebra.

Perfekt.

Jag uppdaterar rutinen.

Jag växlar till full handstyrning. Nu känner jag rörelsegränsen bättre.

-Och alla frihetsgrader fungerar bra? -Perfekt.

-Okej? -Ja.

Vänd dig om.

Lyft höften, tack. Bra.

30 meter.

Nu så.

-Det är bra. -Okej, vänd dig om, gumman.

Har du sett hur stora mina vattenödlor har blivit?

En är helt gul. Allihop har små ben, stjärtar och sånt.

-De måste snart tillbaka i dammen. -Jag vet.

Mamma... Kommer du att dö före mig?

Föräldrar dör innan sina barn. Det är helt normalt.

Oroa dig inte. Jag tänker inte dö på ett tag.

-Jag vill ha fem barn. -Är det inte lite överdrivet?

-Jag blir en jättebra mamma. -Det hoppas jag, om du har fem.

Tio, nio, åtta, sju,

sex, fem, fyra, tre, två, ett...

Tändning och start!

Uppskjutning för Sojuz mot den internationella rymdstationen.

Separation av första steget.

Separation av andra steget.

-Släck inte lampan. -Ajaj, kapten.

Lajka... Kom här, gumman.

Du ska få middag.

Titta...

-Hej! -Hur är det, Sarah?

-Jättebra. Är Thomas här? -Ja, där borta.

Titta på Mount Sharp i bakgrunden. Varför tar vi inte Curiosity dit?

-Vi måste hitta en väg. -Vi trodde att vi kunde gå runt.

-Sedimentära bergarter ser ut... -Ja. Precis därför ska vi till Mars.

Låt oss ta tid på oss att bestiga Mount Sharp. Det är inte bråttom.

-Thomas, lyssnar du? -Ja, förlåt.

-Är det inte möjligt att gå runt? -Nej, glöm det.

Okej, fortsätt.

-Vad har hänt? Varför är du här? -Kan vi ta en kaffe?

-Jag är tillbaka om två minuter. -Okej.

Jag vet, jag måste säga till i god tid om jag inte kan ta Stella.

Jag förklarade och hon förstod. Jag tar en helg när jag kan.

Det handlar inte om det.

-Ska du flyga? -Ja.

-Du kan inte ta helger, så jag undrar. -Det är sjukt mycket jobb.

Det här är annorlunda. Om hon byter skola också måste nån ta hand om henne.

-Gör inte jag det? -Det sa jag inte.

Det var precis det du sa. Att jag inte kan ta hand om henne.

Du kom inte hit för att förhandla, utan för att säga att jag måste ta henne.

Så säg inte att jag inte tar hand om henne.

Om jag inte kan, låter du blir att åka då?

Ja, jag tror det.

Det måste vara oerhört tufft.

Pojkar!

-De vill väl hellre att du åker? -Mike, några ord till ESA-teamet.

-Visst. Nu? -Nu passar bra.

Okej... Jag trodde aldrig att jag en dag

skulle tala om det sista uppdraget innan Mars,

men nu gör vi oss klara inför den långa resan.

Jag är glad att åka ihop med Anton Otjievskij,

en mycket erfaren kosmonaut. Tyvärr kan Mark inte följa med.

och vi har fått en ny besättningsmedlem i sista minuten.

Hon är... Ja, hon är en utmärkt ingenjör.

Och hon är fransyska, vilket jag tror kommer att vara schyst uppe på ISS.

För franska kvinnor är tydligen väldigt bra på att laga mat. Stämmer det?

-Kom igen, Mike! -Kom och säg några ord. S'il vous plait!

S'il vous plait!

Jag vill bara säga att jag är mycket stolt över att delta i det här uppdraget.

Tack för att ni stod ut med mig under utbildningen. Jag kommer att sakna er.

Jag minns när jag var åtta. Jag satte en lampskärm på huvudet.

Jag var redo att åka ut i rymden!

Då visste jag att jag ville bli astronaut.

Men min mamma sa att det inte var nåt för flickor.

Tack.

Du måste tänka på våra sponsorer, kanske bli lite bättre på PR.

Ursäkta, jag kommer strax. Två minuter.

Segt, eller hur? Kan du inte leka med de andra?

-Med Mikes barn? -Sarah!

-Kom och ät. Bon appétit! -Jag kommer.

Vill du ha din blodig, medium eller genomstekt?

Som fransyska föredrar du väl blodigt, men i det här fallet avråder jag dig.

-Vill du ha senap eller ketchup? -Senap.

Hej!

Naomi, det här är Sarah. - Sarah, det här är min fru.

-Naomi. -Trevligt att träffas.

-Gratulerar, du måste vara överlycklig! -Tack.

Jag ska lämna er ifred.

-Du har en dotter, va? -Ja. Stella.

-Vem ska hon bo med? -Sin pappa.

-Vad bra! -Vi har separerat, men det går bra.

Jag tar också hand om barnen. Två pojkar som är superstolta över sin pappa...

Trots dessa exakta rörelser, vad händer om raketerna inte kan sakta ner Sojuz

och farkosten närmar sig ISS med för hög hastighet?

Det kan sluta med att Sojuz kraschar in i stationen i stället för att docka.

En permanent bas är nästa logiska steg

efter samarbetet mellan länder i hela världen

på den internationella rymdstationen.

En idé är att använda månens naturtillgångar

för att bygga och upprätthålla en bas, dess vatten, metaller och mineraler

och använda dess egna material för att 3D-skriva en byggnad.

En rover kan landa på ytan och blåsa upp en kupol,

så att andra rovrar kan börja uppföra en byggnad som skyddar astronauterna.

Jorden skyddas av atmosfären, lagret av gaser som omger den.

Atmosfären skyddar mot solstrålning...

Vad gör du? Jag letade överallt.

-Ska vi gå? -Ja, vi sticker härifrån.

Oroa dig inte för mig. Okej?

Sara? Kom in.

-Vill du ha en karamell? -Nej tack.

Jag heter Wendy.

Jag ville träffa dig för att vi ska umgås mycket de här kommande månaderna.

Jag ska ta hand om dina resor när du besöker din mamma

men också sköta saker och ting när mamma inte är här.

Och jag måste träffa pappan. Han är insatt i fältet, förstår jag?

Ja, han jobbar på ESA.

-Är han astrofysiker? -Ja.

-Går allt bra i skolan? -Ja.

Jag har dyslexi, dyskalkyli och dysortografi.

Men hon klarar sig fint.

Gillar du min nalle?

-Vilket är ditt favoritdjur? -Vargen.

-Oj, är de inte läskiga? -Nej.

Stella, du vet att om en vecka åker din mamma till Ryssland,

till Star City, där det bara bor astronauter.

Det är långt borta, en timme från Moskva, men det är på jorden.

Efter det åker hon till Bajkonur i Kazakstan.

-Jag har redan förklarat. -Ja, men det är reglementet.

Okej.

Innan uppskjutningen är din mamma i karantän,

så att hon inte får några baciller. Det är en steril miljö, dit du inte får gå.

-Har du några frågor? -Nej.

Visste du att din mamma skulle resa bort en dag?

Ja.

Har du tänkt på det ibland?

Nej, inte riktigt.

Och vad tycker du om det nu? Skrämmer det dig mycket? Lite?

Det är bara normalt.

Det skrämmer mig lite.

-Ge oss en minut. -Okej.

Följ med mig ut.

Vänta där. Jag kommer snart.

Ni kanske ser det som normalt, men det är inte direkt en affärsresa.

Förstår ni vad jag menar? Ni ska...lämna jorden.

Och uppskjutningen... För henne är det som att ni är fastspänd vid en bomb.

-Jag går nu. -Nej, jag är inte färdig.

Vad har ni bestämt om nåt skulle hända henne?

-På vilket sätt? -Vill ni veta eller inte?

-Ja, förstås. -Ni måste underteckna formuläret.

-Kan vi göra det senare? -Det går bra.

Tack.

Mår du okej?

Allt kommer att bli bra. Det kommer att bli bra.

-Och katten? -Katten?

-Pappa är allergisk mot henne. -Nej, det är han inte.

Han är allergisk mot henne, och hon kommer inte att trivas i Darmstadt.

-Varför inte? -Det vet jag bara.

Hon gillar inte förändring. Hon är van vid att vara här.

Oroa dig inte för katten.

Kommer du att gråta om du saknar mig?

Ja, förstås. Men där uppe rinner tårarna inte.

De bildar en kula på kinden.

-Hur är det med vattenödlorna? -De ser glada ut.

-Kan vi lägga i dem här? -Ja.

Hej då... Var är de? Jag ser dem inte.

Där är en! Hej då!

Leta upp ett fint nytt hem. Nåt riktigt stort!

Där också! Hej då.

Leta upp ett vackert hem. Också nåt riktigt stort.

Om jag får problem kan du inte ta hand om mig.

Du får inte problem. Pappa tar hand om dig.

Men det är inte samma sak med honom.

Och sen rita bilder, med hus och skyskrapor.

God dag. Anna Dmitrijevna, Mir TV.

-Förlåt, har ni väntat länge? -45 minuter.

Jag glömde, och hissen är sönder igen.

Kan du ha din blå astronautdräkt? Det blir mer astronautkänsla.

-Vilka är de? -Journalister som ska ställa frågor.

-Jaså? -Men det går fort.

-Hur lång tid tar det? -Oroa dig inte, högst en kvart.

Jag hoppas de inte käkar upp mig.

-Är vi klara? - Kan vi börja? -Ja.

Kan du berätta hur du kom hit, på väg ut i rymden?

Jag har alltid velat bli astronaut, redan som barn.

Jag såg inte de första stegen på månen. Jag tillhör Mars-generationen.