Mysterious Island

Översatt av Vajnis.

Okej, hoppa ner.

- Var är hans papper? - Dom är här.

Var inte orolig, sergeant. Dom är i sin ordning.

Okej. In med er!

Är detta nödvändigt?

- Jag vill bara ha en torr cell. - Sätt fart!

Är ballongen kvar, kapten?

Den rycker och drar, men väntar fortfarande.

Vi behöver din filt, Neb.

Kapten?

Grabben verkar rädd.

Är inte du det?

- Behöver du hjälp? - Nej, sir.

Jag är snart igenom.

Kapten, klarar ballongen så här hård vind utan att falla i bitar?

Det är inte problemet, Herbert. Frågan är om den flyger alls.

Kapten?

Det enda vi har sett här är hustaken och himlen.

Vad gör vi om ett helt regemente vaktar utanför?

Då får vi slåss mot hela regementet, Herbert.

Kapten!

Dom kommer tidigt.

Ska vi genomföra det?

Vi har inget val.

Jaha, jag får sällskap. Mycket vänligt!

Ska du inte presentera mig för dessa gentlemän?

Sätt fart, fånge.

Ta deras kläder.

Här.

- Här är nycklarna. - Ni vet vad ni ska göra.

Ja, sir.

Kom igen, ut härifrån!

Halt!

Snabbare!

Kom igen!

Vänta!

Dra upp mig!

Lätta på korgen. Vi måste högre upp.

Är du okej?

Kapten!

Okej, nu skickar vi ut den här rebellen.

Det är ett långt fall.

Kan du verkligen allt om att flyga ballong?

Han kanske kan hjälpa oss.

Okej. Bind honom.

Nu när vi är här uppe kanske vi ska presentera oss för varann.

- Kapten Cyrus Harding. - Kapten, titta, mat.

Det här är Neb. Unionsoldat.

- Herbert Brown, infanteriet. - Se upp!

Vi måste fördela vikten jämt.

Jag vet vilken uniform du bär.

Du är en korrespondent för Unionen.

Mycket observant, unge man.

Gideon Spilett, från New York Herald.

Hur mycket mat har vi, Neb?

Det räcker kanske fem dagar. Fyra om mr. Spilett stannar kvar.

Det beror, självklart, på vart ni ska.

Dit vinden tar oss, mr. Spilett.

Din andra gäst kvicknar till.

Du är nu min fånge. Namn och rank?

Sergant Pencroft.

Regemente?

Konfederationsarmén. Det är allt jag säger.

Hör upp, soldat. Har du sett en begravning till sjöss?

Du är klädd för en sådan.

Fast vi är inte till sjöss. Vi är nästan 2 kilometer över land.

Det är ganska högt, sergant.

Vad dessa krigare försöker få sagt, sergant...

...är att om du vet något om att hantera ballongen, får du stanna.

Annars...

Jag kan hantera den.

Menar du att du kan landa precis när du vill?

Jag kan få ner er på marken, men inte helt säkert levande.

Som vinden blåser nu, blir vi krossade när vi når land.

Vill du ha vapenvila?

Det är allt, rebell.

Okej. Nu till mina villkor!

Stormen blåser åt väster.

Nu kanske vi landar bakom dina linjer, eller kanske mina.

Var det än blir, så tar ingen av oss fångar när vi har landat.

Är det förstått?

Alla går sin egen väg, och vi diskuterar inte politik.

Om inte, yankees, så kommer stormen blåsa er ner i graven.

Okej, skär loss honom.

Gratulerar, kapten.

Det här var bara början.

Vi flydde, rakt in i den värsta stormen i Amerikas historia.

Under oss, när vi kunde se igenom de mörka och arga molnen...

...låg städer i ruiner och hela skogar hade blåst omkull.

Och till slut, försvann marken helt för våra ögon.

Vi blev vindens fångar, hjälplösa i stormens fasta grepp.

Och vi undrade hur länge till skulle vi vara luftburna?

Skulle vi någonsin få sätta foten på marken igen?

Kapten...

Västerut, Neb, fortfarande västerut.

Fyra dagar har gått.

Titta, det är vatten.

Det kan vara en sjö.

Ja, den är för stor för att vara en flod.

Den är ännu större.

Det måste vara havet.

Pencroft, sänk ballongen så vi kan titta lite närmare.

Det kan inte vara Stilla Havet.

Det måste det vara.

Du menar att vi färdats över hela Amerika?

Det ser så ut.

Kapten, sjunker vi inte alldeles för fort?

Pencroft, stäng ventilen.

Den sitter fast!

Vi kommer att drunkna!

Kan du inte göra något?

Bort med händerna från repet! Det sitter fast i öppningen.

Någon måste klättra upp dit!

- Jag gör det. - Nej! Gör ballongen lättare.

Hiva ut resten av sandsäckarna.

Snabbare, kapten. Snabbare!

Ventilen, kapten!

Stäng ventilen, kapten!

Hårdare!

Nej, inte så!

Nej!

Tack, Pencroft. Jag är glad att jag lät dig stanna.

Inte du, kapten. Ventilspaken du knäckte.

- Titta vi sjunker inte längre. - Nej, jag stängde den.

Du stängde den för gott. Vi kan inte landa längre.

Ventilen är det enda sättet.

Kapten, ballongen, den går sönder.

Allt! Släng ut allt!

Kasta ut maten med?

Mat, kläder, allt löst.

Vi sjunker fortfarande, mr. Spilett.

Jag antar att du vill att vi frivilligt hoppar ut nu.

Lyssna!

Det låter som vågor som slår mot en strand.

Land!

Var?

Rätt framöver, där.

Vi slår i vattnet innan vi är där.

Alla klättrar upp på ringen. Skär loss korgen.

- Varför? - Han har rätt.

Vi kanske når fram på den gas som finns kvar i ballongen.

Kom igen.

Upp med dig.

Jag kan inte.

Klättra, annars drunknar du, soldat. Sätt fart nu!

Okej. Skär av repen.

Kapten!

- Jag simmar in. - Skulle inte jag göra!

Jag satsar på det.

Nej!

Kapten Harding! Kapten Harding!

Kapten Harding! Det är jag, Neb.

Såg du något, Neb?

Nej. Gjorde du?

Ingenting. Vi drev en bra bit efter att han hoppade.

- Inte ett spår. - Kanske längre upp åt det hållet.

Han måste vara duktig simmare för att komma så här långt.

- Det skadar inte att försöka. - Han har drunknat.

Du har ingen rätt att säga så, hör du det?

Kanske har Spilett sett något från klipporna.

Ostron, mina herrar?

Varför letar inte du efter kaptenen, mr. Spilett?

Jag letar efter mat istället.

Du, har du nånsin sett så stora ostron förut?

- Helt overkligt, eller hur? - Kolla på honom.

Han är mer intresserad av mat än att hitta kaptenen.

Ta det lungt, Neb. Ni hittar honom aldrig. Inte vid liv.

Jag tror att han drunknat.

All right, sergeant. Ta för dig.

Där. Få krafterna tillbaka.

- Vadå, äta dem råa? - Javisst. Varför inte?

Nej tack.

Kom igen nu. Ät upp! Ät bara!

Titta! Rök!

Sätt fart.

Kapten Harding!

- Kapten, Hur mår du? - Bra.

Jag visste att du var vid liv, kapten. Sa jag inte det, va?

Sa jag inte det?

Neb, Herbert, alla här. Bra.

God morgon, kapten. Vi saknade er.

Vi hade funnit er tidigare, kapten, om ni inte gömt er bakom klipporna.

- Drog inte ni hit mig? - Nej, sir. Vi såg elden.

Jag orkade inte göra upp någon eld, även om jag hade haft tändstickor.

Och jag har inga.

Ingen av oss har det.

Jag minns inget efter att jag sjönk under ytan.

Förståeligt. Neb, Han behöver varm mat.

Ge mig nåt att elda med, så gör jag en stor ostronstuvning.

Vem tände elden om nu kaptenen inte gjorde det?

Det måste vara han.

Han minns bara inte, det är allt.

En jätte-ostronstuvning, klar att ätas.

- Det luktar gott. - Det är gott, grabben.

Ta inte det där, kapten. Det är kryddor.

- Vad är det? - Sjögräs.

Kapten, Någon idé om var vi är?

Nej.

Vinden måste ha fört iväg oss tusentals kilometer.