Delicacy (La délicatesse) (La délicatesse)

Hon är otrolig.

Undrar vad hon ska beställa?

Hon tvekar. Jag älskar kvinnor som tvekar.

Vad kommer hon att välja? Kaffe? Nej, det vore för banalt.

Men det är bättre än koffeinfritt kaffe. Det är hemskt.

Te? Nej...

Juice vore bra. Inte vilken som helst.

Inget för exotiskt. Papaya och guava är skrämmande.

Inget så trist som apelsin eller äpple.

Det bästa vore aprikosjuice.

Beställer hon aprikosjuice, så ska jag prata med henne.

- Är ni redo att beställa? - Ja, jag tar kaffe. Nej, förresten.

- Jag tar juice. Aprikosjuice. - Visst.

- Tror du att alla par gör det här? - Vad då?

En pilgrimsresa till platsen som de möttes på.

Självklart. Vi kan tända ett ljus varje årsdag.

Och vi kan sätta upp en plakett.

Du är så lustig.

Och jag svär vid Gud-

- och vid er, kardinal. Ge mig nu handen.

Bravo!

- Vi borde stå på scen. - Bevare mig väl. Aldrig!

Skådespelerskor är så tråkiga.

De uppträder hela tiden.

Tack, Sophie. Du är så duktig på att sälja program.

Inte alls. Nathalie är mycket bättre på att sälja program.

Nu är det slut.

Tack så mycket. Tack.

Ursäkta mig.

- Pjäsens fullständiga program. - Köp programmet.

- 5 euro. Tack. - Köp programmet.

Hej.

Hur står det till? Ska vi ta en drink?

- Nej, jag... - 'Jag ska hem till min älskling.'

Du förstår inget. Ni vet inget om kärlek.

- Va? - För er två handlar det bara om sex.

- Absolut. - Är det så uppenbart?

- Ha en bra kväll. - Hej då.

Kom då, mitt sex.

Med François rusar tiden förbi.

Det är som om han kan hoppa över dagar.

Skapa veckor utan torsdagar.

Är det vad lycka är? Inga fler torsdagar?

- En slant för dina tankar. - Herregud!

- Du skrämde mig. - Förlåt mig.

- Vad gör du här? - Inget.

- Vill du gifta dig? - Va?

Jag kunde ha gjort det snyggare.

Mer romantiskt, som en middag med tända ljus.

Och en ring. Jag skulle ha knäböjt så här.

Jag lyckas inte ens med det.

Vill du gifta dig med mig, Nathalie?

Menar du allvar?

Det blir fantastiskt att vara gift.

Jag gillar det här fotot.

Det finns ett allvar i ansiktet.

Ja, det är underligt att ha på kontoret. Den gör mig deppig.

Men aktieägarna är nöjda. Vi är väldigt svenska här.

Det här kommer från IKEA, så klart.

Det fick er åtminstone att le.

- Vad säger ni om Sverige? - Om Sverige?

- Inte mycket. - Sånt är Sverige.

Ingen vet vad de ska säga. Förlåt mig.

Er CV är intressant. Är ni gift?

- Ja. - Lycka till.

Förlåt mig. Ett dåligt skämt.

- Planerar ni att skaffa barn? - Ja. Men inte ännu.

Ni borde inte säga: 'Inte förrän jag är anställd.'

Ursäkta mig, jag är lite spänd.

Er ansökan är väldigt intressant.

Ja...

- Väldigt intressant. - Tack.

- Får jag bjuda på en skorpa? - Nej, tack.

Bäst att ni vänjer er. Det är allt vi äter här.

- Menar ni...? - Ja.

Välkommen till oss.

Vi brukade åka till havet. Nathalie älskade det när hon var barn.

- Vi har inte skålat för Nathalie än! - Det stämmer.

- Skål, raring. - Skål. Nu kan du försörja mig.

Så lustigt.

- Skål. - Korsa inte glasen.

Det betyder otur.

Nu, när du har jobb, kan ni börja tänka på barnbarn.

Pressa oss inte. Vi vill hinna leva lite först.

- Barn gör inte att man slutar leva. - Låt oss bara vara.

Har ni inget annat att prata om? Berätta om era planer i stället.

Jag planerar att dö när jag är väldigt gammal.

- Förhoppningsvis före din mamma. - Sluta!

Jag kan inte laga mat. Jag skulle svälta ihjäl som änkling.

- Vem vill ha mera vin? Pappa? - Ja, tack.

Det räcker. Tänk på hans lever.

- Hans lever är en fri man. - Nej. Mamma har rätt.

Vilken utmärkt taktik. Lugna besten och drick sen i skymundan.

- Inte alls. - Ost?

- Nej, strunta i den. - Efterrätt?

- Ja, och kaffe. - Samtidigt.

- Kunde inte din far ha varit rasist? - Och din mor en olidlig svärmor?

Det är omöjligt. Vi bråkar inte ens med dem.

De kommer att sitta kvar till middag.

Ska vi kasta ut dem? Kom igen, vi gör det!

- Vårt ställe var pyttelitet. - Vårt var inte heller stort.

Här kommer kaffet.

Ni har rätt angående det här med att skaffa barn.

Vi ska försöka göra det nu. Ha en trevlig söndag.

- Vill du verkligen försöka? - Ja.

Men vi sa inte ännu.

Inte ännu.

Vi väntar med det.

Tills det vi har bestämt.

Drar du för gardinerna?

Vad är det? Åh, nej. Jag avskyr det här.

Sen jag kom hit, måste jag ha gått hundratals kilometer-

- och jag måste ha druckit 1 095 koppar kaffe.

Nej. 1094.

Jag drack te i går.

- God dag, Nathalie. - God dag, Chloé.

- Är allt bra? - Ja. Jag fastnade i hissen.

- Är den trasig? - Bara för mig.

- Jobbade du sent? - Ja, varför gick jag ens hem?

Nej. Det är för tidigt.

Jag ska inte svara.

- Nathalie? - God dag, chefen.

Du gjorde bra ifrån dig på fall 112.

Kom förbi lite senare. Jag vill gratulera dig personligen.

Javisst, herr Delamain.

Det är trakasserier. Det är fredag, alla går hem tidigt.

Trakasserier? Han är harmlös.

Kanske inte för dig.

- Hur gör du? - Vad då?

Med män. Det är så enkelt för dig.

Ta Frédérick, min pojkvän. Vi förstår aldrig varandra.

Han accepterade inte att jag gick. Han sov på min dörrmatta i tio dagar.

Det var väldigt pinsamt, för grannarna såg det.

Jag tog tillbaka honom. Då gick han. Jag vet inte vad jag ska göra.

Chloé... Kan vi prata om det senare? Jag har jättemycket att göra.

Självklart. Förlåt mig.

- Så du väsnas. - Jag måste värma upp.

Du ser lite fånig ut i shorts.

Va?

Har du sett mina vader?

Jag är 1996 års vadmästare.

Jaha. Jag ska i väg.

Hallå?

Ja...

Ja.

Okej.

- Nathalie! - Vad gör ni här?

- Var är han? - Vi får inte gå in än.

Jag vill se honom.

- När kan jag gå in? - Jag vet inte.

Det måste ni ju veta.

- Lugna ner dig. - Er man var med om en olycka.

Han opererades akut.

- Han ligger i respirator. - Ni får väcka honom.

Ni måste väcka honom!

Tänk om jag kunde fastna i det här ögonblicket?

Med en mur av sorg omkring mig.

Jag beklagar verkligen, lilla gumman.

- Mina tankar är hos dig. - Jag vet.

- Jag vill åka hem. På en gång. - Jag hämtar bilen.

VI TÄNKER PÅ DIG. MICHEL & LUCIE

RADERA

Hur är det, raring?

- Folk oroar sig för dig. - Jag mår bra, mamma.

- Jag behöver bara få vara ensam. - Ring mormor.

- Eller François föräldrar. - Jag vill inte prata.

Och inte ta livet av mig heller.

Förlåt mig. Jag vet att du menar väl.

Du kan komma hem.

Jag kan ta hand om dig.

Jag tog med mig mat.

- Jag är inte hungrig. - Du måste äta. Jag värmer maten.

Det är ratatouille. Jag tillagar varje grönsak för sig.

Blir det nåt över, kan du spara det till senare.

Nathalie?

Nathalie!

Mademoiselle? Kan ni ta en bild på oss?

Tack.

- Är han inne? - Ja.

Jag är tillbaka på jobbet.

- Ni kunde ha varit ledig längre. - Jag vill vara här.

Ni behöver inte gå på tå. Ge mig allt jobb ni kan.

- Det är allt jag ber om. - Okej.

Det är trevligt att se er.

Det var lite väl familjärt?

Det kommer en tid, när...

- Blev ni förolämpad? - Nej.

Jag blev bara fundersam.

Vi kan väl kalla varandra vid förnamn?

- Hon är så vacker. - Hur mår hon?

Det är hemskt, men tragedin gör henne bara vackrare.

Förlåt att jag är sen.

Det gör inget. Jag kan sitta här i timmar.

- Hur mår du? - Bra.

- Hur gick det på jobbet? - Bra.

Är det allt?

Allt är bra. Men folk beter sig som om jag skulle explodera.

Alla går på tå runt mig.

- De försöker vara snälla. - Ja, jag vet.

Jag behöver deras normala beteende. Förstår du?