Red Sea

Röda havet. En speciell idyll på orienten.

En plats av tystnad, styrka och mångfald.

Röda havet är berömt för sin höga salthalt, vilken bidrar till klart vatten.

Här sprids inte alger så lätt.

Därför kan de utspridda korallreven

anses vara ett sant paradis för dykarna.

Här hittar vi höjdpunkter i det marina livet.

Här finns många färggranna fiskstim, populära anemonfiskar…

…och havsabborrar…

…muränor som vaktar sitt revir…

…samt udda blåsfiskar…

…och självfallet eleganta sköldpaddor.

Den största attraktionen är färggranna korallrev som glänser i solljuset.

Från världens omloppsbana ser vi tydligt Röda havets avlånga form.

Det är ett smalt hav, 2 240 km långt.

Det är upp till 2 604 meter djupt och ligger bredvid Indiska oceanen.

Och havet ligger mellan nordöstra Afrika och Arabiska halvön.

Röda havet innehåller cirka 200 000 kubikkilometer vatten.

Ytan har ett mått på 438 888 kvadratkilometer.

Och vattnet har ett medeldjup på 538 meter.

En bra fråga är varför det kallas Röda havet.

Ända sen antiken har det funnits många spekulationer.

Blåalger har, å ena sidan, växt i vattnet.

Den guppar under vattenytan.

Under blomningen blir den röd.

Därför ser havet ut att vara rött om man ser det uppifrån.

Men växten är inte vida utspridd.

En annan förklaring till namnet

kan vara de röda klipporna vid Röda havets kust.

De är röda eftersom de innehåller järnoxid som skapar färgen.

Enligt legenden har klipporna bränts av solen.

Röda havet kan också ha fått sitt namn av iranska sjöfarare

som använde färger för att namnge kompassens riktningar.

Den södra riktningen var röd.

Geologiskt sett är havet väldigt ungt.

Det bildades för 25 miljoner år sen

tack vare separationen av Afrikas och Asiens kontinentalplattor.

Sprickan fylldes sen med havsvatten och så föddes Röda havet.

På grund av att kontinentalplattorna konstant rör på sig

breddar sig Röda havet i genomsnitt 1,2 centimeter per år.

Den södra delen av Röda havet är särskilt intressant för oss.

Där gränsar Eritrea, Djibouti och Jemen havet

i riktning mot Indiska oceanen.

Här finns ett smalt område som bara är 29 km brett

och bara 130 meter djupt.

På grund av den naturliga flaskhalsen byts vattnet ut väldigt långsamt.

Det skapar ett väldigt högt saltinnehåll.

Under såna förhållanden sprids inte plankton och alger så lätt.

Och vattnet ser kristallklart ut, som vi kan se här vid stranden.

Men även under vattnet är sikten bättre än på andra platser.

Det ska vi få se nu.

Den mest utbredda arten och den viktigaste: Korallen.

De fina korallerna och madrepores, stenkorallerna

är de huvudsakliga byggstenarna i Röda havets jätterev.

Under tusentals år har djuren skapar enorma formationer

som kan bli till stora öar, över hela världen.

De mest välkända är Bahamas, Bermuda och Maldiverna.

Det är möjligt eftersom korallerna tillhör gruppen cnidarians

som ständigt utsöndrar kalksten.

Zooxanthellae, en mikroorganism som lever inne i korallen

hjälper korallerna att bilda kalksten.

De lever i symbios, vilket betyder att de försörjer och tar hand om varandra.

Korallerna är väldigt känsliga för vattentemperaturer.

Det måste alltid vara mellan 20 och 29 grader varmt.

Därför lever de mestadels i grunda, tropiska och ljusa vatten.

Millepora är bara gigantiska kolonier med polyper.

Varje polyp är bara ett par millimeter upp till en centimeter lång.

Förutom att de får föda genom sin symbiotiska partner

livnär sig koraller huvudsakligen på planktonlika organismer

som de fångar med sina tentakler.

Eldkorallerna har fått sitt namn av sina nässelceller, eller brännceller

som de kan sticka hål med i huden och injicera ett smärtsamt gift.

Symptomen är jämförbara med att bränna sig på en nässla.

Men smärtan kan kvarstå från två dagar upp till två veckor.

Skadan kan även lämna ärr som sitter kvar hela livet.

Därför bör dykare vara uppmärksamma och inte begå det vanliga misstaget

att blanda ihop eldkoraller med sjögräs.

När det gäller fastsittande djur så är millepora framgångsrika.

När de slåss om ljus och plats

kan korallerna effektivt köra över sina rivaler.

Korallerna har så kallade försvarspolyper.

De är något större än de vanliga

och används när de slåss om en plats på revet.

De används för att bränna motståndarens vävnad

och kan därmed förstöra eller förgifta den.

Men fisken vi ser här låter sig inte skrämmas av det.

Anthiinae, är en speciell sorts havsabborre.

Det fungerar faktiskt tvärtom för dem.

De lever i stim om tusentals och använder korallens komplexa formationer

för att gömma sig från rovdjur.

Det intressanta är att nästan alla fiskar är honor.

Oftast finns det bara en hane per femtio honor.

De vuxna fiskarna r alltid honor och förvandlas senare till hanar.

Men det händer för det mesta bara om en hane dör.

Om så är fallet, förvandlas gruppens starkaste hona

till en hane på bara ett par dagar för att ta hanens plats.

En annan invånare på revet är alcyonaceae.

Även om den är släkt med millepora. så har den en helt annan struktur.

Den får sin stabilitet från vattentrycket inifrån.

Dess grenar och stammar är inte täckta av polyper.

De sitter på armarnas ändar.

Den mjuka korallen har ofta färgen brun, gul eller grön.

Om den lever i skugga har den en stark röd, orange eller lila färg.

För det mesta sitter de på revens kanter och hänger ner över grottornas tak.

Korallerna är väldigt viktiga för många fiskar.

De ger skydd åt många små och normalstora fiskar.

Därför omges de ofta av stora svärmar.

Om det kommer en fiende kan de snabbt gömma sig mellan korallerna.

Där kan de stora rovdjuren nästa inte få tag i dem.

Korallens giftiga stick är också en stor fördel.

Men fiskarna måste vara försiktiga så de inte får kontakt med försvarspolyperna.

Annars kan de själva falla offer.

På grund av att naturliga barriärer och omgivningen

påverkar djuren på ett speciellt sätt

hittas många unika arter bara i Röda havet där de har utvecklats i miljontals år.

En av arterna är den populära clownfisken.

Arten är också känd som Röda havets anemonfisk.

De äter plankton och alger och är relativt små.

De blir max 15 cm långa.

Clownfisken lever i så kallad symbios med anemonerna.

Som vi precis har lärt oss av korallerna så betyder det

att två olika arter tjänar på att hjälpa varandra.

Clownfiske kan förvånansvärt nog bo med anemonen

även om dess nässelceller är giftiga.

Varför stör inte det clownfisken? Det är väldigt enkelt.

Den har ett slemlager som skyddar den från det dödliga giftet.

Anemonfisken skyddar anemonen och kör bort fiender som fjärilsfisken.

Som tack skyddar anemonen anemonfisken från rovdjur.

Det kan också vara en pipfisk, som har ett ganska lustigt utseende.

Vissa av dem kan bli längre än en meter.

Rovdjuren väntar på bytet genom att flyta omkring och plötsligt ta en liten fisk.

Därför ä de ganska skygga och flyr så fort de får syn på en dykare.

Vi fortsätter vår resa under vattenytan

i jakt på korallrevets mest färggranna fisk.

Här ser vi en påfågelkejsarfisk.

De blir lite längre än en anemonfisk, upp till 60 centimeter.

Rödahavsfjärilsfisken är en av revets mest iögonfallande fisk

De kan känna igen sina egna artfränder och andra fjärilsfiskar genom färgen.

De flesta av dem lever i par, och ibland även i mindre grupper.

En annan diskret invånare i Röda havet är läderlappsfisken.

Den är ganska platt och hög.

Men ju äldre den blir, desto mer intar den formen av en diskus.

De vertikala och bruna räderna är karaktäristiska för färgen.

Tack vare de stora kontrasterna känner en del rovdjur inte igen fiskens form.

Istället antar de att de är löv som flyter i havet.

Äldre fiskar blir mer grå- och silverfärgade.

På så sätt blir de ännu mer diskreta.

Trots sitt diskreta utseende är läderlappsfisken aktiv och nyfiken.

Dykare berättar ofta om läderlappsfiskar

som nafsar på dykutrustningen eller försöker fånga bubblor som stiger upp.

Heniochus diphreutes har fått sitt namn av de långa ränderna på den platta kroppen.

För det mesta är färgen svart, vit och gul.

Färgen runt ögonen är också distinkt

och liknar en tvättbjörn.

Här ser vi tryckarfisken pseudobalistes flavimarginatus.

Den här arten lever ensam eller i par.

Till sina ägg bygger de hål som ibland är två meter i diameter.

Där kan honan lägga upp till 500 000 ägg.

Packen med ägg är lika stor som en knuten hand.

Den tyngs ner av föräldrarna med hjälp av korallgrenar

och de vakar över äggen tills de kläcks.

Det finns många olika typer av filfiskar.

Visuellt sett finns det ett stort antal varianter av färger och mönster.

Men det finns många likheter i kroppsstrukturen.

Precis som sin släkting, tryckarfisken, har de starka tänder.

Och det finns sorter som äter koraller.

Den här korallen ser ut att ha blivit gnagd på vissa ställen.

Det kanske var en av aluterus schoepfiis många släktingar.

Många av revets invånare livnär sig också på alger eller andra flytande växter

om det finns en möjlighet som den här.

Det finns många olika sorters silverglänsande fiskar.

Till exempel kaninfisken.

Epinephelus lanceolatus är en gigant. Den kan bli upp till tre meter lång.

Och den är den största benfisken på korallrevet.

De unga är svarta och vita och har gulaktiga fenor.

De äldre fiskarna är gråbruna med ljusare fläckar.

Det som också är slående är deras buttra ansikten, särskilt munnen.

Epinephelus lanceolatus territorium har en yta på 50-100 meter under vattnet.

Ibland bor de i grottor eller vrak.

De lämnar bara sitt område när de söker efter en partner eller jagar.

De äter småkryp, havskräftor och små havssköldpaddor.

Ibland till och med små hajar.

Men i områden där man fiskar mycket finns inte många epinephelus lanceolatus.

Rovdjursfisken kan verka skrämmande på grund av storleken.

Även om storleken och deras långsamma sätt gör att man inte tror det

så är de väldigt aggressiva. Ibland ger de sig även på människor.

På 35 meters djup hittar vi tryckarfisken melichthys niger.

Den är den största av arterna och kan bli upp till 40 cm lång.

Tryckarfiskens namn syftar på en mekanism som skyddar den från att bli uppäten.

Tack vare de starka fenorna kan den trycka sig fast i revet

så att den inte kan dras ut mot sin vilja.

Den stora mångfalden bland fiskarterna är verkligen imponerande.

Under havsytan är det ett paradis för fiskar.

Ovanför ytan finns också mycket att upptäcka. Även för människan.

De långa stränderna ligger alldeles bredvid gröna buskar och skogar.

Det skapar en härlig blandning av stränder och badsjöar.

De långa sandstränderna bjuder in till promenader i den salta luften.

Inte bara dykare njuter av vattnet.

Här kan alla njuta av sportaktiviteter

eller bara koppla av.