Prison 77 (Modelo 77)

BYGGER PÅ VERKLIGA HÄNDELSER

BARCELONA, FEBRUARI 1976 TRE MÅNADER EFTER FRANCOS DÖD

Kom igen, sätt fart. Kliv av.

-Den här vägen. Kom igen. -Lugn.

-Mår du bra? -Har du en cigg?

-Vad heter du? -Och eld?

-Juan. Men alla kallar mig Rubí. -Hur gammal är du, Rubí?

Sexton.

-Res dig! -Okej, Juan Vicente López.

-Ut. Juan Vicente López. Vem är det? -Det är jag.

-Är du döv? -Nej.

Jag frågade om du var döv! Svara när jag pratar med dig, för helvete!

-Han är bara en grabb. -Du håller käften.

Han är en grabb nu. Om ett år är han ett svin.

-Som alla andra. -Den här vägen. Rör på er.

Sätt fart!

-Redan tillbaka? -Ja, jag trivs här.

-Hur länge var du ute? -En vecka. Det är mitt rekord.

-Böj dig och res dig. -Vänd dig om. Vad har du gjort nu?

-Inget. Jag är en samhällsfara. -Gapa. - Du borde skaffa ett jobb.

-Titta på mig. Skulle ni anställa mig? -Demokratin ordnar allt. Vänta bara.

-Nån smittbar sjukdom? Löss? -Demokrat. Kollar ni inte mitt huvud?

Jag sa åt dig att inte kalla mig det. Jag håller mig långt borta från dig, svin.

Vänd dig om och böj dig ner. Sära på benen.

God kväll, Domingo.

Klä på dig. - Du med.

-Du får 250 pesetas för kostymen. -Den är inte till salu.

Res dig.

Lyssna. Domingo har rätt. Väl inne kommer de att sno den utan att du får nåt.

Klä på dig. Du får 15 dagars karantän för att säkerhetsställa att du är frisk.

-Ta lakanet och madrassen. -Inte madrassen. Den kostar 250 pesetas.

-Jag har inga pengar. -Ingen madrass.

Ta hinken och spill inte ut nåt. Det vattnet ska räcka till imorgon.

-Jag vill inte äta. Jag vill duscha. -Varför det?

Jag har varit här i tre dagar. Min kropp är full med insektsbett.

-Det är fullt med kryp. -Döda dem.

-Jag stinker. -Använd hinken.

-Ingen dusch under karantän. -Varför inte?

-Det står så i regelverket. -Jag vill se det.

Vill du se regelverket?

-Vill du verkligen det? -Akta, Ramón.

Släpp förbi mig.

Är du hungrig? Du ser bekant ut. Från La Ladera, eller hur?

Från La Ladera, kåkstaden i Montjuic.

-Du misstar dig. -Inte en chans. Du behöver en tallrik.

Behöver du nåt? Jag kan fixa allt förutom en kvinna eller en helikopter.

-Det är bara att fråga. -Sluta söla, Negro.

Jag kommer, Ramón.

-Röker du? -Jag har inga pengar.

Betala när du kan. Jag litar på dig. Vi är grannar. Det är ingen brådska.

Och gaska upp dig. Det är kyckling idag, du fick klubban.

TEVE HOPPA TILL FÄRG

När släpps jag ut?

Du är frihetsberövad så inte förrän rättegången.

-När är rättegången? -Jag vet inte.

-Kan den dröja? -Jag vet inte.

På ett ungefär?

Jag vet inte.

-Du stal nästan en miljon pesetas. -Va? Hur mycket sa du?

997 000. Det står här.

Det stämmer inte. Jag tog bara 50 000. Ett löneförskott. Resten tog inte jag.

Enligt det här så övertalade du din vän, redovisningschefen.

-Vem då? -Miguel Ferrán Requesens.

Han skrev under vittnesmålet tillsammans med pappan, som äger företaget.

-Det är en lögn. Det var hans idé. -Halva företagets stöder deras vittnesmål.

Och alla säger dessutom att du slösade mer än du hade råd med.

Det är klart de säger det. Han är ägarens son.

Och du är inte det.

Hur långt straff handlar det om?

Mellan sex och åtta år.

Jag är ingen brottsling.

Jag kan inte få sex år för det där. Det är orimligt.

Du får anlita en advokat om du vill. Jag måste gå. Jag har fem klienter till

och de är lika oskyldiga som du.

Jag hör av mig om jag får reda på nåt om rättegången.

Jag vill duscha! Jag vill duscha! Jag vill duscha!

Jag är ingen brottsling!

Jag är Manuel Merino, fängelsedirektören. Du ville visst träffa mig.

Jag tänker inte äta.

Varken idag, imorgon eller nånsin. Jag tänker inte äta förrän jag får duscha.

Jag vill göra en anmälan till fängelse- myndigheten. Det har gått över en vecka.

Utan att veta när jag kommer ut och tvingas sova på det här.

Jag har tvättat mig och druckit ur en hink som ett djur.

Varför har han ingen madrass?

Ge honom papper och penna för att skriva anmälan. Och låt honom duscha.

Huset bjuder.

De bad mig ge dig det här.

-Negro! -Jag kommer, Ramón. Jag kommer.

HÅLL UT, DU ÄR INTE ENSAM.

-Jag blir frisläppt imorgon. -Härligt, Juanito. Vilken tid?

Jag blir frisläppt imorgon.

Längst bort, tredje avdelningen.

Varsågod.

Kom in, han bits inte.

Och du, res dig upp. Har du ingen hyfs?

-Pino. -Manuel.

Din väska?

Det här är din säng. - Eller ska han sova med dig, Pino?

Jo, Manuel. Det är okej att Negro hyr ut till dig eftersom ni är grannar.

-Visa honom skjortan, Pino. -Men det här är min cell.

-Så här är mitt ord lag. Är det förstått? -Förstått.

Jag vet att du bråkade under karantänen.

Men här inne vill jag inte ha tjafs med fångar eller plitar.

Plitar är vakterna.

Det här är min sida.

När filten är stängd är det stängt. Du ropar, så säger jag om du får gå in.

I annat fall är jag inte hemma. Eller inte är på humör. Kan du läsa?

Det är klart han kan. Kolla på hans jacka.

-Rör inte romanerna. -De är alla likadana.

Om rymdskepp, framtiden och sånt.

Om du måste skita be Negro om papper. Inte med romanerna.

Och om du vill läsa en så hyr du den som alla andra. 20 pesetas per roman.

-Och ser du skjortorna? -Äntligen kommer du till dem.

Om jag ser att du är ens andas på dem så skär jag kulorna av dig.

Andas på dem. Han är en snobb. Du vet väl vad det innebär?

-Förstått? -Förstått.

Vill du ha?

Bra.

Städa upp här.

-Hej. -Damián! Kom hit på en gång.

Grabben är väldigt stor.

-Är du säker på att han är min? -Det är klart.

Hur är det med dig, Maribel? Har du en pojkvän?

Saknar du din pappa, lillen? Saknar du mig, då?

Gå ut ett slag med moster Carmen. - Hej då.

Och din syster?

-Hon är utanför. -Varför kommer hon inte in?

-Hon mår inte bra. -Va? Prata lite högre, Lucía, är du snäll.

Hon mår inte bra. Hon vill inte se dig här inne.

-Hon förstår inte varför du stal pengarna. -Jag är ingen tjuv, tro mig.

Säg det till din syster.

Du har mörka ringar under ögonen och är svullen. Du har fått en böld.

-Hur länge ska du sitta här? -Jag vet inte.

-Dags att avsluta! -Ett år? Två?

-Jag vet inte. -Det är dags. Sätt fart.

Snälla, prata med din syster. Säg åt henne att komma. Hon är allt jag har.

-Hallå! Släpp mig! Hjälp! -Lugn, Sandokan.

-Var är dina kläder? Klä på dig! -Jag vill skriva en anmälan.

-Vad har hänt? -Jag blev precis rånad av fyra fångar.

Två av dina kollegor stod där och såg på.

De såg nog inte dig.

Det blir 300 pesetas. Frimärkena för anmälan.

Det är vad demokratin kostar. Har du pengarna?

Nej.

Då blir det ingen demokrati.

Ta det lugnt. Kom. Jag kan ge dig kläder.

Kom! Du är inte ensam.

Tack.

-Jag är Boni. -Manuel.

-Jag kan inte betala för kläderna. -Det behövs inte. Det är fängelsefonden.

-Du har en böld. -Jag har rejäl tandvärk.

Låt mig se.

Jag är läkare. Fängelseläkaren är inte här. Han är aldrig här.

Sätt dig.

Det är morfin, mot smärtan.

Jag måste skära och tömma den.

Rör dig inte.

Kom in.

Håll utkik, Andrés.

Det här är Agustín. Han har hand om verkstan.

Martín Puente, CNT. Han har precis kommit från Madrid.

Du är inte ensam om att anse att vi fångar har rättigheter.

-Men man måste kräva dem. -Även om ingen vågar.

-Hur länge har du varit här? -Tre veckor.

Gapa. Gör det ont?

Du har sett vad vi har här. Fattiga och outbildade dömda av en fascistisk domstol.

Rör dig inte. Det går på ett nafs. Så där.

Invandrare, folk från Andalusien och Extremadura. Insydda för arbetslöshet...

-...småstölder eller politiska åsikter. -Eller sin sexuella läggning.

Lagen mot lösdrivare och luffare. Du känner väl till den?

-Allt som Franco ogillade finns här. -För att inte störa.

Du kan väl läsa? Det här är från Carabanchel.

COPEL står för organisationen för fångars rättigheter.

-Ett fackförbund för fångar. -De vill begära amnesti.

-En benådning. -En allmän benådning.

Om landet ska börja om från noll så borde vi också. Vi har samma rättigheter.

-Vad vill ni att jag ska göra? -Sprida ordet. Med stor försiktighet.

Hela fängelset måste känna till det. Vi måste stå enade.

Jag vill inte ha fler problem.

-Hej. -Vad gör du här?

Jag ska gå.

-Vad gör ni? -Jag behandlar honom.

De också? Eller är de sköterskor? - Stick härifrån.

-Sätt fart. Gå till rastgården. -Antibiotika. Fem dagar.

Tack.

En ensam man. Ser du honom?

Anarkist.

Flera som står i grupp och diskuterar. Socialister.

Och han här med boken. Kommunist.

-Kommer ni inte överens? -Varken eller. Politikerna kör sitt race.

-Stopp! Vart är du på väg? -Det där är min kostym.

-Inte längre, glöm den. -Vem är han?

Marbella. Han styr i sjätte.

Horoskop är siare. Han är brasiliansk. Han är Pelés kusin.

Jag känner grabben. Vad gör han här?

-Han tar sig in via ungdomsfängelset. -Vad har han honom till?

Han får betalt för sina tjänster. Inget bra.

Det är vad som finns i sjätte. Det värsta.

-Öppna, det är Negro. -Jag kommer!

-Läget? -Jag måste arbeta.