Modern Family

Dörrklockan är på plats. Hur låter den?

Välkommen till helvetet.

Vad gulligt.

Kan du hjälpa mig med nätet?

Tyvärr. Det är bara en fluga.

Jag drar den igen när det är fler folk.

Du måste fästa den på kroken,

för när som helst börjar de knacka på för bus eller godis.

-Jag sitter fast. -Dra inte. Det blir bara värre.

-Nej, jag kan... -Rör dig inte. Jag hämtar saxen.

Hej, Jerry. Vad har hänt?

-När? -Hur?

Tack och lov att du är tillbaka.

Det är en riktig spindel här och den kommer närmare.

Det var Jerry, min mammas man.

-Är allt okej? -Nej.

-Min mamma är död. -Va?

Jag kan inte fatta att mormor är död.

Om Gud verkligen är en gammal vit gubbe, då tänker jag skälla ut honom.

-Herregud, Claire. -Mitchell.

Vänta. Kan du... Jag vet inte hur... Lite hjälp. Tack.

Vem ska du vara?

-Jag är prins Harry. -Betyder det att Cam är...

Hör upp.

Får jag presentera hertiginnan av Sussex, Meghan...

Nej. Det var för Peppers fest. Vi gör inte det längre.

Trösta dina kusiner.

-Raring. -Hej.

Får jag vara med?

-Vänta. -Vänta lite.

-Jag hade samma problem. -Så där.

Raring.

-Vem behöver en drink? -Jag.

Jag.

Hur ska vi göra det här?

Du menar de två mest känslomässigt komplicerade personerna i världen

som måste hantera förlusten av deras livs mest komplicerade relation?

Svårsmält värre.

-Vi måste finnas där för dem. -Vad de än behöver...

Det känns inte rätt att vara klädd så här.

Jag borde ha något mörkare med holkärmar.

Det är så overkligt. Jag förstår det inte.

Jag pratade med henne innan hon åkte.

Hon såg fram emot sin resa till Grönland med sin kvinnogrupp.

-Vet vi inte vad som hände? -Nej. Jerry ringde.

Han sa att hon hade hjärtproblem som hon inte ville prata om.

Vi vet inte om det är orsaken.

Han lovade att höra av sig när han visste något.

Vi är här för er.

Vad ni än behöver.

-Soppa. -Näsdukar.

Pröva att meditera.

Ni är jättegulliga.

Ja, men vi hanterar saker med lite mindre närkontakt

och lite mer...

-Irländskt. -Ja.

Drick lite, berätta roliga historier.

Minns du när mamma var arg

för att Laverne och Shirley flyttade till Kalifornien?

Nej. Minns du hur hon alltid tog med egen is till restauranger?

Ja.

Kommer ni ihåg när hon blev utkastad från scientologerna?

-Vår mamma är död, Phil. -Jag trodde att vi...

Ge oss lite andrum.

-Självklart. -Visst.

Jag vet inte vad vi alla tror om livet efter detta,

men jag vill tro att DeDe är omringad av sina älskade och hör...

Välkommen till helvetet.

-Jag kopplar ur den. -Herregud.

Hej.

Vi lekte bus eller godis med barnen.

Pappa.

Vi lämnade Joe med Manny. Vi kom så fort vi hörde. Jag beklagar.

-Kom här, ni två. -Tack, pappa.

Jag vet...

Jag vet att er mor och jag inte alltid var överens,

-men hon var en bra kvinna. -Ja.

Hon...

-Och hon hade fina ben. -Är det din hyllning?

Självklart inte. Hon var välutbildad, något hon ofta sa till mig.

Hon...

Hon...

Jag klarar inte det här. Det är som en panikslagen fisk sprattlande i båten.

-Hon gav dig oss, dina underbara barn. -Just det.

Och det kommer jag alltid att vara tacksam för.

-Ja. -Vi har så mycket att vara tacksamma för.

Hon var en underbar mor

och jag är glad att jag berättade det för henne sista gången vi pratades vid.

Jag visste det inte då,

men på många sätt var det ett perfekt farväl.

-Vet du vad som hände? -Inte än. Men vet ni vad?

Jag måste vara omkring glada saker, söta barn som leker bus eller godis.

Jag ska dela ut halloweengodis.

-Jag kommer med dig. -Det behövs inte.

-Det behövs inte. -Det behövs inte, nej.

Man gör planer och universum krossar dem.

-Livet är orättvist. -Ja.

Jag köade för en macka som alla pratar om,

sen dör min ex-fru och jag är för ledsen för att äta den.

Jag väntar en timme.

Jag beklagar förlusten, Jay.

Jag vet inte varför jag trodde att den här skulle hjälpa.

Vad är det?

Mormor gjorde små statyer av sig själv.

Det var hennes julklapp till oss.

Min brunn i Afrika kanske inte var så pjåkig ändå.

Du äter väldigt mycket godis.

Du tog inte ens av plasten på den sista.

Jag är ledsen. Tyst.

Om man dör på halloween, kommer man tillbaka som en zombie.

Jag kan tänka mig det. Mormor hade sagt: "Hjärna.

Nej. Hjärna."

Jag minns hur mormor, när vi var små, brukade...

Hon... Vad är det med er två?

-Vad? -Vår mormor har precis dött.

Luke drar smaklösa skämt och du stoppar i dig.

Visa lite respekt.

Jag beklagar verkligen er mormor.

Hon var en underbar kvinna.

Tack, Gloria. Äntligen någon med en normal reaktion.

Försökte inte mormor att strypa dig tre gånger?

Jo, men en av de gångerna

fick jag se min underbara farmor för ett ögonblick.

Jag borde tacka DeDe.

Vilka problem er mormor än hade med mig ligger de bakom henne nu.

Hon har funnit frid. Hon är någonstans bättre.

Vad tusan är det?

Lik, eller hur? En julklapp från mormor.

Jättesöt, men det är läskigt hur hennes ögon förföljer mig.

Jag vet att det låter galet, men jag var alltid orolig

att DeDe skulle komma tillbaka och hemsöka mig när hon dog.

Kanske för att hon viskade det till mig på mitt bröllop.

Glad halloween.

-Tack. -Tack.

Vad gulligt. Mår du bra?

Ja, jag tänkte bara på halloween med mamma.

Jag passade inte in i high school,

så mamma köpte glass med mig på ett ställe i West Hollywood,

och det var en parad,

och innan dess hade jag aldrig gått på ett gayevent.

Bus eller godis.

Varsågod. Glad halloween.

Saken är den, hon tvingade mig inte att prata om det.

Hon lät det vara.

Det var nog hennes sätt att säga att hon accepterade det.

Jag kommer ihåg hur mamma sa att jag åt glass som ett fnask.

Varför har vi inte hört om vad som hände henne?

-Det här är så dumt. -Jag vet. Det är illa nog att mamma dog.

Nu måste vi vänta här och förvänta oss det värsta.

Hej.

Vi hörde höjda röster. Vi ville bara se till...

-Var har ni varit? -Ni kanske inte har märkt det,

men något har hänt idag.

Ni sa att ni ville ha lite andrum, så vi gav er...

Tänker ni ta kål på oss med logik?

Det är precis vad vi behöver just nu.

Jag vet inte vad vi ska göra just nu.

Jag vet.

Mitchell pratade precis om ett minne han har,

hur DeDe köpte glass med honom i West Hollywood.

Vi kan köpa lite åt honom. Det är den perfekta hyllningen.

Det är en jättebra idé. Och jag vet inte varför,

men jag gillar sättet Claire äter glass på.

Om jag bara kunde minnas namnet på det.

Jag kollar. Anderson Scooper? Priscilla, Queen of the Desserts?

-Sherbert & Ernie? -Det var något specifikt.

West Hollywood glassaffär?

-Där har vi det. -Det är inte sant.

-Det är en jobbig dag. -Det menar du inte.

Jag la in en macka med mitt namn på för tio minuter sen

och nu är den borta. Vem fan tog den?

Blir du upprörd över en macka på en dag som denna?

-Kom här. -Det är okej.

-Du luktar på oss. -Det luktar skuld och gurka.

Förlåt. Brandmannavana. Din mamma sa att du var här uppe.

Du är världens bästa pojkvän.

Är det hon?

Folk säger att hon var svår, men hon var en otrolig kvinna

som inte lät någon bestämma hur hon skulle vara.

Det är många bilder på henne när hon kastas ut från ställen.

Ja.

Det måste kännas bra att...

Eller inte bra. Allt måste kännas jobbigt.

Förlåt. Jag är inte så bra på det här med döden.

Jag ser mycket av den i jobbet.

Ingen matar guldfisken på brandstationen.

Du är inte den enda som känner så. Min bror kan inte sluta skämta.

Min syster äter som en björn som snart ska gå i ide

och jag sitter här och tänker: "Oj."

Man är här ett tag, och sen poff.

Borta.

Jag vet hur ledsen du måste vara.

-Ta av dig din tröja. -Va?

Okej. Jag bestämmer.

Jättekul. Vem gjorde det här?

Jag har inte sett Alex sen hon skällde ut oss. Mår hon bra?

Jag vet inte, det lät som om hon grät för en stund sen.

Vi borde titta till henne.

Typiskt Alex.

Hon kritiserar hur vi bearbetar mormors död,