Escape Room

Hur långt är det kvar?

- Farbror Ammon, hur långt måste vi gå? - Tills jag säger att vi har gått färdigt.

Vi kan väl stanna och vila?

Det här duger.

- Vad är den till för? Att gräva vad? - Gräva en grop.

- Jag är inte här för att gräva åt dig! - Du är bara här för att du snokade.

- Men varför måste jag gräva en grop? - För att jag säger det. Ta den!

Det är färdigt. Jag är hungrig.

Ät, då.

- Gör du mig inte sällskap? - Jag är inte hungrig.

Var inte arg, farbror. Jag menade inget illa. Jag är bara trött och hungrig.

Jag är inte arg, men du skulle inte ha snokat.

Det här var ingenting du skulle se. Därför är du här nu.

Den här resan skulle jag ha gjort ensam.

Rör den inte.

Det är ju bara en låda. Vad är det med dig?

- Vad händer nu? - Nu begraver vi den.

Begraver den? Har vi gått i två dagar för att gräva ner en låda?

Ja.

Varför?

- Du har väl hört berättelserna? - Ja.

Då vet du varför.

Kom igen. De skrämmer barnen med dem, bara.

De är sanna.

De kommer att finna den.

Gör som du vill, gamle galning. Begrav den, om det känns bättre då.

Ingen kommer att finna den här ute.

Den har hittats förr och kommer att hittas igen.

Det finns bara ormar och skorpioner här. Vilken galning letar efter en låda här?

Den här lådan vill bli funnen.

Nästa gång du vill lära mig en läxa, kan du väl göra det hemma?

Du behövde inte släpa med mig hit. Folk lär skratta när vi kommer tillbaka.

- Ingen får veta varför vi kom hit. - Det kommer ingen att få veta.

- Det finns de som vet. Det får inte ske. - Vilka?

LOS ANGELES NUTID

Fan också.

Jaha. Då var det dags.-Hallå?

- Molly, det är jag. - Hej, jag. Börjar du tidigt idag, jag?

Jag har varit på nätet och kollat sajterna. Vi är inte på topplistorna.

- Varför ringer du mig? - Vem ska jag annars ringa?

Lugna dig, så du inte får slag. Det kommer att ordna sig.

- Jag vet. Förlåt. - Det här skulle ju vara kul.

- Jag vill bara att det blir en bra säsong. - Det blir det.

- Jag är på kontoret snart, jag är på väg. - Vakta telefonen, det kanske vänder.

Okej, vi ses snart.

Letar du efter något särskilt?

Inte direkt, jag tittar bara.

Du har otroliga grejor här. Är allt äkta?

Ja, det är det. Därav priserna.

Herrejävlar.

För de flesta är den där drömfångaren-

- inte mer än en dekoration. Något att sätta på verandan.

Men för en enda person, rätt person-

- någon som plågas av mardrömmar, till exempel, är den nästan ovärderlig.

Jag tillhör nog inte din vanliga kundkrets, men butiken talar till mig.

Otroliga grejor.

Har du hört talas om "escape rooms"?

Jag driver ett populärt här i stan, "Deranged". Har du hört talas om det?

Det är rätt häftigt, du borde prova någon gång.

Jag letar efter något som ger lite krydda, något speciellt.

Förstår du? Jag måste ligga steget före...

- ...konkurrenterna. - Ser du något som faller dig i smaken?

Ja, det gör jag faktiskt. Vad är det där?

- Ingenting du är intresserad av. - Jo, faktiskt. Den är otäck och bra.

- Ja, men den är inte till salu. - Är du säker?

Vad missar jag? Du säljer väl saker här?

Ja, och vissa saker säljer jag inte.

Lådan är ingen leksak, ingen dekoration.

Prova en av gjutjärnsljusstakarna.

Den gör underverk för ditt rums atmosfär.

- Nej, jag har fastnat för den där lådan. - Man brukar göra det.

- Har den voodoo-krafter? - Voodoo har inte med saken att göra.

- Lådan har en mörk historia. - Du övertalar mig mer och mer.

Den kallas för skallkistan.

Den anses vara, bland de som kan sin sak-

ett av världens mest förbannade föremål.

I klass med tavlan av den gråtande pojken och Annabelle-dockan.

- Den från filmen? - Nej, den äkta.

Hur lyder berättelsen?

Ingen vet varifrån den kom eller vem som gjorde den, men den ska husera en demon.

En mycket gammal. Allt är väl, så länge lådan hålls stängd.

Det gör den. Alltid.

En demon, alltså? Tror du verkligen på det?

Demoner finns. Det har ingenting med tro eller misstro att göra. Det är bara.

- Varför förvara något så farligt här? - Hellre här i säkra händer...

...eller i händerna på de som inte förstår eller respekterar den kraft den huserar.

- Nämn ditt pris. - Inte till salu.

Ursäkta mig ett ögonblick.

Hallå?

Ja, det vet jag. Absolut.

Visst.

Blöt inte ner den och vad du än gör, mata den inte efter midnatt.

Okej, ring upp mig.

Säg inte att jag inte varnade dig.

- Kan inte prata. Jobbar. - Jaså, heter det så nu?

Jag kan inte recensera spel jag inte har spelat. Är du klar?

- Vill du verkligen att jag är klar? - Vi måste sticka om två minuter.

- Måste vi verkligen gå? - Ja. Du kommer att älska det. Jag lovar.

- Det tvekar jag på. - Var inte sotis på min kärlek till skräck.

- Jag tänkte ha den tröjan ikväll. - Jaha, då får du väl komma och ta den.

- Det är nivå sex, vet du hur svårt det är? - Glöm det.

Fan också.

- Tjena, har ni gått än? - Inte än, vi går strax.

- Jag måste nästan släpa med mig Angie. - Vänta lite.

- Hej. Snygg dräkt, verkligen skrämmande. - Lustigkurre.

- Jess, Ben är här! - Okej, jag kommer strax.

- Ni, då? - Jag hämtar Jess nu.

- Schyst, vi ses där. - Ikväll frågar jag om hon vill bo ihop.

Är du säker på det? Jag tycker att du är galen.

- Ska du ge upp ditt territorium? Modigt. - Ja, jag älskar henne ju.

Tjena!-Jag måste lägga på.

- Hej. - Hur länge har du...

- Vad hörde du? - Jag? Vad jag hörde? Ingenting.

Okej, vad bra.

- Kör hårt. Hon är en av de bra. - Jag vet.

- Okej, jag kommer. - Hej. Ha det så kul, ni två.

- Du ser fantastisk ut. - Du är lätt att tillfredsställa.

När det här är över kan vi väl gå ut och äta, bara vi två?

Verkligen? Vad trevligt.

Det är trevligt att vara ensamma utan cirkusen Jeff och Angie.

Lite tid att sitta och prata eller så.

- Vad vill du prata om? - Ingenting, bara...

- Herregud. Du är gravid, eller hur? - Nej, ingenting sånt.

Men jag har fru och två barn i Wisconsin. Jag kallar dem mina små kesoklumpar.

Är det lugnt?

Jag beställer det dyraste de har, men ja. Det är lugnt.

Okej, Jason? Michael? Pennywise, då?

- Du tar livet av mig. Byt århundrade. - Va? Vad snackar du om?

Jag såg det där. Jag vill rädda din pojkvän från ännu en tam dräkt.

- Igen. Du vet vad jag pratar om. - Ja, jag vet vad du pratar om.

Wheeler från "Oz-En fantastisk värld" är en klassiker.

- Påminn mig om vad du gick som förra året. - Det behöver man knappast påminna om.

- Älskling, påminn honom. - Då ska vi se.

Du var... Vad var du? Jo!

- Den där åsnemannen. - Felaktigt.

Jag var Craig, den maskerade mördaren från "You're Next".

Så originellt. Köpte du masken på barnavdelningen ihop med alla 16-åringar?

Kul. Det var en modern skräckfilmsklassiker.

- Det varken var det eller är det. - Lugn, de tröttnar snart.

- En modern klassiker. - Det är en motsägelse.

- Ta en. Ge dem till dina vänner. - Är sånt här verkligen populärt?

Escape rooms? Självklart. De har tagit sig de senaste åren.

Nu börjar de verkligen ta fart.

Är de läskiga? Jag är ingen skräckfilmsfantast som de.

Alla är inte skräckbaserade, som vårt, men vi låg först på listan av en anledning.

Ni kommer att ha dödskul.

- Förlåt. Jag har betalt för att säga så. - Gamla skräckfilmer är äkta skräck.

- Inte bara CGI. - Din mamma var en klassiker direkt.

- När jag träffade henne var hon så vacker. - Din jävel.

Jeff? Brice, trevligt att träffas. Jag har läst dina artiklar.

- Du har god smak i skräck. - Vissa har inte samma tur. Eller hur, Ben?

- Och du är? Angie. Då måste du vara Jess. - Ja. Hej.

Välkomna. Klockan är åtta, det är er tur. Vi är punktliga, om inte annat.

Tiden är oss ständigt närvarande, och snart även hos er, där inne.

- Följ mig. - Vad drar ni in mig i?

RJ.

- Du ska redan vara där inne. - Jag är på väg.

- Gör chefen en tjänst, rök inte på. - Det hjälper mig in i rollen.

- Du är ju inte skådis. - Inte du heller.

- Nästa pilotsäsong slår jag igenom. - Skitsnack. Ursäkta, vad sa du?

- Lönen är inte hög nog för det här. - Här, ta en minttablett.

- Ha det så kul. - Ja.

Konceptet är enkelt. Hitta ett sätt att låsa upp dörren och gå ut.

Det är allt. Ni har 55 minuter på er.

Rummet är fullt av ledtrådar och gåtor som ni måste lösa för att komma ut.

Samarbeta. Överanalysera inte.

Med det sagt kan allt, hur subtilt det än är, vara livsviktigt.

Och kom ihåg: Varenda sekund räknas.

När vi väl låser in er blir ni kvar där inne.

Varken telefon eller trådlöst nätverk fungerar, så era telefoner är värdelösa.

Det är ljudisolerat, så grannarna inte irriteras av era skrik.

Den enda vägen ut är att följa ledtrådarna. Är ni beredda?

Nu kör vi.

Låt spelet börja! Följ nu min röst ner i helvetet.

- Ska det här vara en dejt? - Hur länge måste vi ha huvorna?

- Ta av er dem. - Herregud.

Såja.

Vilken knäppgök kommer på sånt här?

- Hur kan folk inte älska skräck? - Din nörd. Tur att du gottgör det.

Jag har det i blodet. Förhoppningsvis blir det film av vårt manus-

- och vi får ta plats bland genrens giganter.

- Kan jag få kaffe, tack? - Så mycket betalar du mig inte!

Visst.

Okej. Kom hit.

Mitt namn är Richard Doyle.

Lyssnar ni på det här så är jag nu död.

Min kropp kommer aldrig att hittas, min son har nog gjort sig av med den-

- som han gjorde med de andra, inklusive sin mors.

Jag försökte stoppa honom, det gjorde jag. De såg varningstecknen tidigt.

Jonathan är inte normal.

Hans hjärna är trasig, skruvad.

När jag ser honom i ögonen ser jag ingenting, bara tomhet.

Han är, i varje bemärkelse, ond.

Det här var hans mördarrum. Ett ställe fullt av smärta och lidande.

Ibland känns det som att rummet lever och iakttar mig.

Som om hans förlorade, skruvade själ absorberats av väggarna.

Jag har gjort mitt bästa för att låsa in honom här, i kropp och själ.

Vad ni än gör, släpp inte ut honom!

Ta er ut innan han tar er, för det gör han.

Det är bara en tidsfråga.