Mussolini: The Untold Story

II duce, II duce, II duce!

Jag kunde ha förvandlat

den här trista salen till ett läger-

för de 60 000 svartskjortorna

som marscherade med mig till Rom.

Jag har makten att göra det,

men det är inte min önskan.

Det är åtminstone inte

min önskan ännu.

Men församlingen får inte glömma

att jag kan upplösa den-

på två dagar eller två år, i kraft av

den makt som givits mig av kungen-

och av folket!

Jag passerar inte bara genom Rom.

Jag är här för att stanna

och för att styra.

Folket törstar efter att lyda och

efter att styras, och lyda skall de.

De vet att allt som är fel

kommer att rättas till.

I egenskap av ny premiärminister,

ska jag försvara Italien-

mot alla folk -

både vänner och fiender.

Jag ger mitt liv i pant

på detta slagfält.

Jag är redo att döda,

om så krävs, eller...

... att dö!

Edda, det var på tiden.

Vem har rakat dig?

En av mina svartskjortor.

Han har inte ditt mjuka handlag.

Sätt dig.

Jag kom inte ända från Rom

för att raka mig. Var är barnen?

Du betalar alltid 50 lira i månaden

för det här. Ska jag bli arbetslös nu?

Följ med mig till Rom, Rachele.

Staden ligger för mina fötter.

Kungen stod vid min sida i palatset-

och såg hur tusentals

av mina fascister marscherade förbi.

Mina kamrater från norr, söder, öster

och väster som vällde in i staden.

Du vet att jag hatar Rom.

Romarna är snobbiga och lata.

Jag ska förändra det.

Prata inte, jag kan skära dig.

Varför bryta upp här bara för att

du har fått ett nytt jobb?

Det går bra för Edda i skolan.

Hon har fått vänner.

Hur länge behåller du det här jobbet?

Du är redaktör, Benito, inte politiker.

Jag ger dig ett år,

och sen återvänder du till Milano-

så det är bäst

att jag stannar här med barnen.

Varför ser du alltid den mörka sidan?

Det finns ingen annan sida.

Du vet att det inte är sant.

Till och med när vi inte hade något så

hade vi allt, för vi hade en framtid.

Minns du när jag hämtade dig hos

din syster och vi gick genom regnet-

till det lilla hotellet, och jag

krävde deras finaste rum med bad?

Portiern sa: "Behöver ni ett bad?

Är inte damen blöt nog redan?"

Är det ett så mörkt minne, Rachele?

Hur ofta har myndigheterna fängslat

mig för att jag är revolutionär?

Slutar jag att stå emot dem?

Vad säger jag alltid till domarna?

"Frikänn mig, så behagar ni mig.

Döm mig, så hedrar ni mig."

Det är inte mörkt.

Det är ljust och brinnande.

De hedrade dig mer

än de behagade dig.

När du var skild från mig i fängelset

försökte jag minnas ditt ansikte.

Jag blundade, och allt jag såg

var skägget och järnstängerna.

Jag såg min make

som en man med ränder i ansiktet.

Du ska göra som jag säger.

Pappa!

Jag har kommit för att hämta er.

Vi ska skaffa en stor, fin villa,

med trädgård och träd-

och ni ska få egna rum.

Lämna rummet. Edda, ta med dig

dina bröder med en gång.

Jag vill att ni ska stanna här.

Adjö, pappa.

Så du måste trotsa mig?

Gå och styr Italien om du måste,

men jag styr den här familjen.

Stannar du på middag?

Jag vill att allt flyttas ut.

Duger det här

för en premiärministers hustru?

Du borde spara pengarna.

Vi lär behöva dem när de sparkar dig.

Villan är en gåva från en vän.

Ta inte emot allmosor från de rika!

Jag betalar en symbolisk summa.

Det är tusen gånger större

än vår första lägenhet.

Där kunde jag röra vid väggarna.

Varför allt detta utrymme?

Låt mig visa dig mitt sovrum.

Hur ska vi hitta varandra i mörkret?

Har det nånsin varit ett problem?

Det är bara längre att gå här.

God morgon.

Baron Russo är här.

Skicka in honom.

Jag avbryter er lunch.

Borgartradition. Denna italienska

siesta spiller miljontals arbetstimmar.

Ni är väl här för att lära mig

hur en premiärminister ska bete sig?

Jag informerades om, Ers excellence,

att ni samtyckt till det.

Jag har inte nått hit

tack vare gott uppförande.

Jag ska endast lära er

den tämligen komplexa konsten-

att bära rätt kläder

på olika offentliga tillställningar.

Det är något som varje ny

premiärminister förväntas lära sig.

Sa de till dig att jag är lite oslipad?

Det exakta uttrycket, Ers excellens-

var att ni är lika osyrad

som er födelseprovins pitabröd.

Var börjar vi?

Med er garderob.

Är den här ny?

Från Roms bästa skräddare.

Den är utmärkt för ett besök

i Skottland. Ska ni dit snart?

Chezero!

Bränn den.

Ska jag verkligen bära denna?

Absolut, Ers excellens.

De enda som fortfarande bär

plommonstop är Helan och Halvan.

Det finns redan för många clowner

som styr världen.

Kom in!

Ett skrivbord här.

Minst 3,5 meter brett.

Inga fler möbler, förutom två fåtöljer

här och här, samt ett läsbord här.

Och där, en atlas...

... över hela världen.

Vem av er för befälet här?

Jag, II duce.

Tåget är 14 timmar sent!

Du kommer aldrig att jobba här igen!

Försvinn, innan jag låter prygla dig!

Nu är du chef, vilket du förblir

så länge du kommer i tid.

Om du ens är fem minuter sen

så möter du samma öde.

Hör upp! Denne handlare säljer vin

till minderåriga, trots den nya lagen.

Se vad som händer dem som trotsar

vår ledare Mussolini!

II duce!

II duce!

Lögner mot staten tolereras inte!

Socialistiska och bolsjevistiska

tidningar kommer att brännas!

I elden och askan kommer endast

sanningen att överleva!

Leve II duce!

Fascisterna hävdar att de har vunnit

en avgörande seger-

i det första nationella val-

de tillåtit

sen de marscherade in i Rom.

Jag bestrider det påståendet!

Av 100 socialistiska kandidater

hindrade fascistbanditer 64 stycken-

att värva röster i sina egna distrikt.

En av våra kandidater

sköts till döds i sitt hem-

för att han ens vågade

ställa upp i valet.

Väljare antastades vid valurnorna

av fascistligister-

och hotades med misshandel

om de inte röstade på fascisterna.

Och våra tidningar,