Prvních 200 řádků.
Svensk text: Signe Johansson
Jag har aldrig sett på maken!
Lämna in din revolver, cowboy.
- Vad får det lov att vara? Öl? - Ja.
- Ta bort säcken från bardisken! - Vänta, så ska du få se.
- Ta ut ormen härifrån... - I burken skadar den ingen.
- Jag har ett förslag. - Det kvittar. Ta den härifrån!
Jag sätter en dollar på att ingen kan hålla i burken-
när ormen hugger.
Det verkar vara ett lätt sätt att tjäna en dollar på.
Du har dåliga nerver.
Man måste få chans att vänja sig. Låt mig försöka igen.
Nej, Sam. Det är min tur.
Jag lägger fem dollar för fem chanser.
Det gäller bara att koncentrera sig.
Vänta, jag har fyra chanser till.
Vänta lite. Hej, Brandy.
Ge den skojaren, Kid. Du har fixat farligare ormar.
- Ta pengarna. - Låt skojaren behålla dem.
- Han rörde sig. - Vem sa det?
Alla såg att du rörde dig.
- Kanske kan du göra det bättre? - För hur mycket?
Ursäkta, mr Rockefeller. Jag visste inte att ni var i stan.
- Räcker det med tio dollar? - Femtio.
Jag bjuder allt jag har på cowboyen.
Han är galen!
Tror du att du är Jesse James eller nån?
Nåt sånt.
Du är i alla fall en hejdundrandes ormkyssare.
Var lärde du dig göra det?
Jag vet att jag har sett det förr. Jag har en orm du kanske vill kyssa?
Han är boxare, cowboy! Det är bäst att du sticker!
Jag har ju sagt till dig att proffs inte slåss gratis.
Billy! Kryckan!
Ormen har inga huggtänder! Vi har blivit lurade!
Colby!
Vi tjänade mer än 100 dollar.
Billy! Titta där!
Han med den höga hatten. Känner du igen honom?
Skojar du? I en sån bil...
Jag har hört att han är rikare än en miljonär.
Du har trott dig se honom överallt mellan Omaha och här-
fast det inte var han.
Jag måste hitta Joe Knox.
Vet du var han är?
Hur ska jag veta det? Han är ju bara ett halvblod.
Här drar ni ut oss mitt i natten!
Komma hit och förstöra verksamheten för oss.
Släpp mig!
Det är min fot du står på.
Din galne indian! Försvinn därifrån!
Det är inget att vara rädda för! Var inte rädda!
Jag har ju räddat er.
Jag räddade ju er mitt framför fängelset.
Låt mig presentera mig. Jag heter Fälla Soldater Med En Pinne,-
eller herr Joseph Pendergrass Knox-
-från reservatet och Harvard- universitetet, 1884.
Jag ber er inte tacka mig för att jag har räddat er.
I alla fall inte alla på en gång.
Det var länge sedan jag skalperade en vit kvinna och-
-jag är inte säker på att jag minns hur man gör.
Men en sak vet jag.
Det är kladdigt!
Den här är Gladys Ackermann, min lärare i fjärde klass-
på missionsskolan.
Jag var lite kär i henne.
Den här är från en dam som trampade mig på tårna i en hiss.
Ni förstår vad jag menar, va?
Sätt er nu och njut av friden härute.
Sitt!
Mina herrar och mina kära damer!
Vi arrangerar matchen här i Serenity, framtidsstaden.
Gott om pengar och gott om röster.
Vi behöver bäggedera.
Får jag föreslå följande?
När någon frågar varför jag stöder William Howard Taft-
-talar jag inte om politik eller ekonomi.
Jag säger bara att jag stöder Taft för jag stöder bara vinnare.
Skål för William Howard Taft, s blivande president.
Skål för en annan vinnare, blivande guvernör, Jack Colby.
- Vad är detta, Joe Knox? - Horor, Billy. Horor!
- Var fann du dem? - De låg utspridda.
- Vem tillhör de? - De är mina, Billy. Mina!
Detta är Monday-
och Tuesday och Wednesday-
och Thursday och Friday-
och Saturday.
Och vem är detta?
- Sunday? - Nej, Holiday!
Upp! Upp!
Du delar väl med dig?
Nej.
Jag har väl alltid delat med mig till dig? Tobak och sånt.
Bara en...
Den lilla, magra här.
Nej, Billy. Jag behöver dem till jobbet, till missionen.
Men de är inga missionärer. De är bara vanliga-
5 öre-turen-madrasser.
Här ser du en man som bara är beväpnad med-
-rättfärdighetens svärd och som ska driva ut den vite-
-mannen ur detta land som han har våldtagit och rånat!
Jag förstår inte, Joe Knox.
- Har du hört talas om Tyfus-Mary? - Ja.
- Här har du koppar-Knox. - Jag förstår ingenting.
Jag har fått en dos av Amors klåda, den vite mannens-
gåva till den röde mannen.
Jag har gonorré!
Håll dig borta, din indian! Gå och kurera dig. Snabbt!
Aldrig! Det är mitt hemliga vapen.
Jag ska bli en en-mans epidemi.
Ett hårt arbete väntar mig.
Om ett par veckor ska jag släppa iväg damerna och-
sen fånga nya igen och igen.
Tills en dag, över Guds fria land och de tappras hemland-
-då männen säger till sina fruar: "Gissa vad som hänt."
Till och med i Vita Huset ska president Roosevelt säga-
-till sin regering... - Joe Knox. Var har du varit?
Jag har letat efter dig i hela stan.
Sam Longwood. Håll dig borta från damerna. De är mina!
Lägg av med det där. Gissa vad!
- Vad? - Jag har sett Jack Colby.
- Colby? Var? - Här.
Ut med er! Ut!
- Var, sa du? - I Denver-huset.
Joe Knox är inte min vän. Han kunde låtit mig få en.
- Mr Colby? - Ja?
Ni är verkligen den snyggaste mannen i det här rummet.
Det skulle jag inte själv påstå, men jag uppskattar er uppriktighet.
Ni måste också vara den mest kvalificerade mannen här.
Kvalificerad till vad?
Ni bör veta att jag är gift.
- Det är jag med. - I så fall så...
Vad i... Det är två gamla vänner till mig.
Jag har inte sett dem på femton år. Ursäkta mig.
Sam.
Och Joe Knox. Det är nog 6-7 år sedan...
- Femton. - Femton! Är det så länge sen?
Så länge sedan.
Gott folk! Mina damer och herrar!
Får jag be om er uppmärksamhet ett ögonblick?
Jag är stolt över att kunna presentera för er en man ur historieböckerna.
En västernhjälte som gjorde det här landet till vad det är idag.
Här har vi spejaren och indiankämpen, Sam Longwood!
Detta är ingen hövlighetsvisit. Antingen betalar du vad du är-
-skyldig eller så berättar jag hur du blev rik.
Du hotar mig väl inte, Sam?
Gott folk! Jack Colby, Joe Knox och jag har känt varandra sedan länge.
Långt innan han fick sitt första tåg eller började med politik.
Ja, Jack Colby var respektabel förr.
Vi hade en guldgruva uppe i Death Valley-
och vi sparade ihop en bra summa.
En dag då Joe Knox och jag vaknade, blev vi-
-överraskade av... - Hej, Jesse James.
Varför hittar Sam på något sådant om en gammal vän?
Kanske litar han inte på att du betalar igen pengarna.
Verkligen? Du litar väl på mig ändå?
Ja, det gör jag.
Nå!
- Det är lustigt! - Det vet du inte!
Många gånger har jag önskat att jag hade stannat hos er.
Nej, det har du inte. Såvida du inte är helt korkad.
Tack, Joe Knox. Så snällt av dig att säga så.
Det tog oss sju månader att gräva fram guldet och du stack.
Ja, det gjorde jag. Vill du veta varför?
Jag skiter fullkomligt i varför!
Pengarna betydde absolut ingenting för er.
Förutom sex veckors fylla på en bordell i San Fransisco-
-och tillbaka till allt det gamla igen.
Du hade kanske Guds budskap skrivet på en sten.
Ja, ett imperium. Stålrälsar från kust till kust.
Arbete åt arbetslösa, hem åt hemlösa.
Jag ville göra det här landet så fint som det borde vara.
Och för det, mr Nothing, bedrog du dina vänner.
Vill ni se matchen på lördag?
Nej, ni ska få något bättre. Jag ska ut till träningsfältet.
- Ni kan få åka med på en tur i bilen. - Pengarna, Jack.
Ni skulle ha fått pengarna för flera år sen om jag bara hade funnit er.
- Jag försökte för några år sen. - Du ljuger.
- Hur vet du det? - Dina läppar rör sig.
Fråga Nancy Sue om jag ljuger. Hon kommer hit i morgon.
Nämner du hennes namn igen, så skär jag halsen av dig.
Och gör henne till änka?
Ni har alltid varit tuffa, och ni har inte blivit bättre.
Sam, se på mig. Jag brukade ha lite kul, men nu är-
-jag bunden vid skrivbordet 25 timmar om dygnet.
Ja, vi har en järnväg, men också tusentals investerare,-
-som gör mig galen med sin oro över pengarna de satsat.
Det är lätt för dig att säga. Vi kunde ha varit rika-
-istället för cowboys. Vi kunde varit respekterade.
Okej. Hur vill ni ha det? Två checkar på $2000 eller-
-en på $4000? - Jack. Sam och jag-
-anser att du är skyldig oss 100 000 dollar.
Vi kan godta 60 000.
Bara 60 000? Vi ses i helvetet först.
Det kan vi också ordna.
Jag är ledsen, men det är för högt. Ta 4000 eller...
Rispa lite i honom så han inser att vi inte skojar.
Det är inte nödvändigt.
Om ni ursäktar, så går jag tillbaka till mina-
-inbjudna gäster nu. - Så du kan stoppa checken?
No comments yet. Be the first to leave one.