Prvních 200 řádků.
Det här är slutet för henne. Nu får hon stanna i kryptan.
Hjälp henne att sätta sig.
Själv har ni bara några veckor kvar.
Greven, vi måste lämna Rumänien och resa, kanske till England.
Kanske till Frankrike, men jag tror på Italien.
- Varför Italien? - Det finns flera skäl.
Italienarna kommer att imponeras av er titel och ni kan hitta oskulder.
Den italienska kyrkan – de behöver oskulder till sina bröllop.
Hur ska jag kunna resa? Jag orkar knappt gå runt i mitt rum.
Ni har ju bil och jag har köpt en rullstol.
- Men min familj där nere i kryptan... - Ni måste ha jungfrublod.
Annars dör ni inom några veckor. Ni och er syster är för kända här i Rumänien.
- Du har kanske rätt... - Självklart har jag rätt.
Vi får väl börja packa då.
Vi har planerat och förberett. Vi behöver bara packa era personliga tillhörigheter.
Jag vill bara ta med några böcker, mina torkade blommor och några fåglar.
Nej, de faller sönder i bilen. De bör inte lämna huset.
- Inte jag heller. - Jag tar hand om er.
- Fungerar värmen i bilen? - Ja.
Anton, det vore klokare att ta hit en oskuld från Italien.
Omöjligt – ingen familj vill ge mig sin dotter.
Jag kan hitta en gatflicka, men ingen oskuld.
Du har nog rätt.
- Min säng ryms inte i bilen. - Jo, på taket.
Vi säger till folk att ni ska föra hem liket av en släkting.
Och mina kläder – verkar inte de underliga?
De är lite omoderna, men de klär er-
-och folk blir bara imponerade, eftersom ni kommer från Rumänien.
- Du, min syster – vad ska du göra? - Det är bättre att du får en oskuld.
Då måste jag resa, men jag är den förste i släkten som reser bort.
För mig till gravvalvet.
Här vilar alla mina släktingar så fridfullt-
-medan jag måste göra en hemsk resa till Italien.
När de levde behövde de aldrig lämna slottet.
Jag lyckades inte ens hitta en enda oskuld.
Jag går med er välsignelse.
Vår familj ska leva vidare.
Esmeralda, trädgården var ju så vacker förr.
Där flickorna arbetade sattes olika saker i varje rabatt.
Påskliljor och iris – och på sommaren väldoftande växter.
Den blir säkert vacker igen en dag.
Det är så varmt i dag igen...
Vi kan åtminstone få det lite bekvämare.
Saphiria, hur kan du vara så vulgär? Mamma kan ju se dig.
Håll mun, din barnrumpa.
Vi är arbetare och bönder och bör bete oss som sådana.
Värst vad vi utvecklats...
Sluta!
Sluta!
Rubinia! Saphiria! Sluta genast med det där! Klä på er!
Surpotta!
Uppför er som folk!
- Er mor ser er. - Det struntar jag i.
- Får jag träffa er sedan? - Var inte för säker.
Skyl dig!
- Kan jag hjälpa er? - Vi vill ha ett rum för i natt.
Då måste ni tala med ägarinnan.
- Två herrar söker frun. - Ett rum åt mig och greve Dracula.
- Rummet är inte klart ännu. - Vi kan vänta.
- "Dracula" – vad är det för ett namn? - Ett rumänskt adelsnamn.
- Vi har inte haft rumäner här. - Vi söker en fru åt greven.
En fru? Klarar han det?
- Så mager... Vill han ha någon mat? - Vad har ni?
- Salami, kalvkött, kallskuret. - Nej, bara hett vatten till te.
Han ser väldigt sjuk ut. Hoppas inget händer här.
- Rummet är inte klart ännu. - De har inte sådan mat som jag äter.
Bara kyckling och grönsaker. De har säkert inget jungfrukött.
Vi lagar en sallad sedan, i ert rum. Jag ska höra mig för med dem.
- Tillåter ni? - Känner ni ingen i stan?
Nej, vi beslöt oss för att resa hit i all hast. Ett dödsfall i släkten.
Vi har rest runt på landet-
-men undvikit städerna på grund av fördärvet där.
- Vill han ha en italiensk fru? - Hans första fru var rumänska.
När hon dog såg han inte åt någon annan på flera år.
Vi vill ha en annan typ som inte påminner om hans första kärlek.
Men här i trakten finns ju så många vackra flickor.
Ja, men rumänska flickor är lika rena som de är vackra-
-och enligt släkttraditionen måste han gifta sig med en oskuld.
Här i Italien är ju folk mycket religiösa-
-och ser till att döttrarna förblir oskulder.
Kan vi inte presentera honom för familjen Di Fiore till exempel?
De flickorna är så vackra.
Inte den äldsta – hon blev aldrig gift.
Men hon skulle ju bli nunna. Hon hade alla kläder färdiga för det.
- Är de religiösa? - Säkert. De har ett fint hus.
Jag tror att era rum är klara.
Tänk om en av flickorna gifte sig med en greve från Rumänien!
Det här rummet är hemskt!
Och fullt av ljus!
- Vi måste få hit kistan i kväll. - Nej, inte ännu.
Vänta en dag till – det ser lovande ut.
Tycker du? Ingen kista att sova i, köket fullt av orent kött.
Vi har rest i flera dagar. Om de har några oskulder här-
-är de inget för oss. Tror du att den där familjen-
-skulle lämna sina döttrar ur sikte en enda sekund? Omöjligt!
Men familjen Di Fiore har ju fyra döttrar – vilken tur!
Vad hjälper det, när folk är så misstänksamma mot utlänningar?
De skulle inte ens tala med oss. Varför denna hopplösa resa?
Låt mig få fara hem och dö i frid!
Varför ska jag dricka te om jag inte får rätt grönsaker?
Jag får äta upp den rumänska salladen med lite citron.
De häller så mycket olja på allting. Det måste väl finnas ost?
- Den åt ni upp i går kväll. - Druvor?
De är också slut. Det är svårt för er, men ge inte upp.
Jag beger mig genast till Di Fiores och förbereder er ankomst.
Med fyra ogifta döttrar att försörja, blir de glada åt en friare.
Och de blir imponerade av er titel.
Vila nu – jag återkommer med en inbjudan till bättre husrum.
Ja, skynda dig. Glöm inte att berätta om min specialdiet.
Jag tar hand om alla detaljer.
Du måste släppa ut mig i kväll.
Du måste...
Nej! Nej! Inte i kväll – vänta.
- Buon giorno , Enrico! - God morgon.
Du vet Gil, som sköter värdshuset? Jag fick ett samtal från honom.
Han hade träffat någon central- europeisk greves sekreterare.
De har rest runt på landet i Italien på jakt efter en fru.
Gil nämnde honom, med tanke på flickorna.
Esmeralda får vi aldrig bortgift, men Saphiria har rätta åldern.
- Visst borde hon gifta sig? - Detta är inte medeltiden!
Vi kan inte tvinga dem. Vi måste vara civiliserade.
När rätta stunden kommer, löser sig allt.
"Allt löser sig" – typiskt! Så säger du jämt.
Flickorna vet att de inte behöver göra något de inte vill.
Jag städar, lagar mat, har inga tjänare kvar utom gårdskarlen.
Vi måste få pengar för att rädda vårt hem.
Det är hemskt att se väggarna flagna, dammet överallt, möblerna...
Greven kan bli viktig för oss. Flickorna måste förstå-
-hur viktigt ett sådant äktenskap kan bli för oss.
Varför? Drivhusväxter mister en del av sin väldoft, vissnar fort.
Här kan man säga de intelligentaste och mest poetiska saker-
-men ingen tar någon notis om det. Jag reser snart utomlands.
Di Fiores hus? Jag söker markisen eller markisinnan.
Detta är Anton Ginick. Min make, markis Di Fiore.
En stor ära för mig.
Jag ska gå rakt på sak, efter- som greven har bråttom.
Släkten är mycket rik, med tusen- tals tunnland, fyra slott och...
Greven söker en italiensk fru och vill veta-
-om era döttrar är oskulder och giftasvuxna.
Han har hört att de är mycket vackra.
Ja, men de är bara barn. Min farmor hade kusiner-
-som gifte sig för tidigt, och alla barnen fick dålig hy.
Vi är smickrade och hedrade. Våra döttrar är giftasvuxna.
- Var bor greven? - På värdshuset. Han heter Dracula.
"Dracula", sade ni? Dracula...
Det låter spännande – tre stavelser.
Jag tror att jag tycker om namnet.
Dumt att bo på värdshuset när vi har så gott om plats.
- Jag väntar er hit i morgon. - Det är mycket vänligt av er.
En tjänst till: Kan ni laga vegetarisk mat åt honom?
Greven medför också en kista som innehåller liket av en farbror-
-som nyligen dog i Rom och som ska föras hem till familjegraven.
Bli inte förvånade när ni ser den.
Ursäkta, får jag slå mig ned vid ert bord och bjuda på ett glas?
Jag är främling här och vill gärna ha sällskap.
- Var så god och sitt. - Tack.
- Får jag bjuda på champagne? - Champagne? Nej, bara vin.
- Fröken! Lite mer vin! - Ja, herrn.
Ett sådant vackert barn. Er dotter?
Ja, vi tänkte bara ta ett glas på väg hem från åkern.
Känner ni möjligen till familjen Di Fiore?
- Ja, jag tror det. - Kan ni berätta något om dem?
- Vad är det ni vill veta? - Hur så? Känner ni till dem?
Vi har arbetat där. Jag har gjort det i fyra säsonger – utan att få betalt.
- Ni kanske kan hjälpa mig? - Ni kanske kan bjuda oss på vin?
Med förtjusning!
Sätt er!
Fröken! Var är hon..? Tack.
- Ska vi spela lite kort? - Jag spelar inte kort.
Tärning? Vill ni inte spela?
Jo, gärna, men jag kan inte.
"Ni kan vad jag kan" – kan ni det spelet?
Jag spelar med Pino, så får ni se på.
Se på nu...
Beredd?
- Jag vann! - Löjligt! Det klarar varje barn!
- Då spelar vi! - Som ni vill.
Beredd? Då så...
Ni lurade mig!
Flickan som gick blev påkörd av en bil! Hon blöder!
Hur kan du lämna mig ensam så länge? Var har du varit?
Goda nyheter – familjen Di Fiore har bjudit hem oss-
-för att få träffa deras döttrar. Vi åker dit i morgon.
Jag är nog inte stark nog att vara presentabel.
Se här! Något märkligt hände.
Jag var på värdshuset och frågade om familjen Di Fiore-
-när en flicka blev påkörd av en bil, så att hon blödde.
Jag tog lite bröd och sprang ut.
Mitt i folkmassan, i en blodpöl, låg en lemlästad flickkropp.
Jag låtsades svimma och föll i blodet.
Jag kände hur blodet sögs upp i brödet. Folk lyfte upp mig-
-men då var brödet redan indränkt med hennes blod.
- Hennes ålder, Anton? - Högst 12 eller 13 år!
Är det gott?
Det hjälper.
Det hjälper... Hon var ren.
Vi får en besökare och ni ska visa honom vederbörlig vördnad.
Dracula... Greve Dracula!
Jag har aldrig stött på ett mer perfekt namn.
Er far kan förstå sig på frukt med hjälp av dess skal.
No comments yet. Be the first to leave one.