Acts of Vengeance

"Att tro att onda män inte begår orätter är vansinne."

Marcus Aurelius, "Självbetraktelser" DEL 4

Kaffe?

Vet du vad du vill ha?

Jag kommer tillbaka strax.

Vi måste säga till klienten att vi inte kan göra det här...

Tack.

-Han ligger med nannyn. -Lägg av. Hon är ju inte ens snygg.

De bytte aset mot tre nya spelare, ingen av dem värd ett ruttet lingon.

Ungar, sitt rakt och ät er mat.

Ni bara tjafsar och tar inget på allvar.

Förlåt, pappa.

Kan jag hjälpa dig?

Du vänder nu och sticker härifrån!

Backa, din jävel!

Ser jag galen ut, tycker du? Sinnesrubbad? Det kanske jag är.

Men innan du hinner döma mig så spolar vi tillbaka lite.

"Så fort allt försvinner." Marcus Aurelius, "Självbetraktelser"

Därför vill han försvaras av oss och inte av en radioreklamerad skitbyrå.

Kvinnor säger ungefär 20 000 ord per dag.

Vissa frikännanden är värda att lägga ett par extra miljoner på.

Män: 17 000.

Nej, nej, nej. Det här är inte vad jag tror. Så här är det.

...ett nytt offer för rasismen som genomsyrar poliskåren.

Jag sa runt 80 000 ord per dag.

Det resulterade ofta i mina två favoritbokstäver: IS - inte skyldig.

Ord var mitt vapen.

Men av de 80 000 ord som jag sa varje dag-

-vet du hur många som verkligen är viktiga? Tre.

Jag älskar dig. Kom här.

Totalt tre ord av 80 000.

Jag älskar dig.

Det var alldeles för lite.

Frank, du är en halvtimme sen. Det börjar bli fullt här.

-Förlåt. Jag ska ner till garaget nu. -Olivia vill prata med dig.

-Hej, pappa. -Hej, gumman.

-Du kommer, va? -Jag är på väg.

Bra. För du kommer att älska mitt framträdande. Lovar du att komma?

-Jag lovar. -Jag älskar dig.

Jävlar...

Vänta! Vänta!

Frank, har du tid?

Skriv på dem. De måste iväg i kväll. HD prövade ett liknande mål nyligen.

Åtalet bör avvisas för att åtal för brottet har väckts en gång...

Olivia. Det är du sen.

Det här är min pappas favoritlåt. Vi sjunger den alltid tillsammans.

-Sue här. Lämna ett meddelande. -Susan, jag är ledsen.

Jag fick så mycket att göra på jobbet. Ring mig, snälla.

Jag är ledsen.

Jag är ledsen Kram - pappa

På middagen efter Olivias sång. Det här missade du!

-Sue här. Lämna ett meddelande. -Sue, lyssna...

Jag vet att du är arg på mig, men snälla du, ring mig.

Det börjar bli sent och jag är orolig för er. Okej?

-Mr Valera. Inspektör Lustiger... -Var är de?

Är de okej? Var är de?

Mr Valera. Mr Valera!

Vi ser ut att ha två offer.

Mr Valera!

-Vi väntar på forensikerna. -Frank!

Du får inte kontaminera brottsplatsen! Frank.

Min älskling... Det är min älskling! Det är min älskling!

-Håll honom borta! -Släpp mig!

Släpp mig! Susan!

Olivia!

Få bort honom härifrån!

Herren är min herde, mig skall intet fattas.

Han låtar mig vila på gröna ängar.

Han för mig till stilla vatten. Han vederkvicker min själ.

Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont, ty du är med.

Risken finns att de aldrig tar dem som mördade dem.

Och även om de skulle ta dem så får en munvig advokat dem fria.

En munvig advokat precis som du.

Jag teg alltid när min dotter levde. Jag fattade inte vad hon såg i dig.

Hon lämnade familj och vänner och följde med dig över hela landet-

-och satte dina behov före sina. Men så länge min dotter var glad-

så var jag också glad.

Nu när min dotter är död och min dotterdotter-

-ska jag säga vad jag tycker om dig, Frank Valera.

Du bara snackar.

Du försöjer dig på att ge ord betydelser-

som är vaga och dunkla och oklara.

Bara för att rentvå jordens avskum.

Och efter det här mötet vill jag aldrig nånsin mer-

höra din inställsamma röst igen.

Förstår du vad jag säger?

-Chuck... -Jag sa...

...att jag aldrig nånsin mer vill höra din röst igen.

En nick räcker.

Utan spår kunde polisen bara prata. Tomma ord för att blidka och dölja.

-Din frus bil var minutiöst städad. -Min fru och dotter mördade.

Deras mördare går fri på gatorna.

Och det enda alla kunde göra var att prata.

Det fanns inga spår på brottsplatsen, va?

-Vi hittade pyttesmå guldtrådar. -Guldtrådar?

Jag tror inte att min fru och Olivia bar nåt guldfärgat den kvällen, va?

Så då...är väl det ett spår?

En skräddare sa att det var en jättevanlig tråd, så ett kasst spår.

-Och fortfarande inga vittnen? -Nej, men vi letar.

Området är ett tillhåll för Vor V Zakone.

-Vad sa du nu? -Ryska maffian.

De har området i ett järngrepp. Svårt att få folk att prata.

Kan det ha varit ryska maffian? Rån eller bilkapning eller nåt?

Ni hittade aldrig min frus väska.

Rätt brutalt för en väskryckning, va, Frank?

Och bilkapning...? Varför lämnade de bilen?

Vet inte. Nåt gick kanske helt fel och de tvingades fly, inte vet jag.

Vi följer upp alla spår. Du behöver inte komma hit mer.

Jag ringer dig om nåt dyker upp och för att hålla dig informerad.

Inspektör Lustiger, kan ni vara snäll och sluta sms:a?

Får jag se utredningsakten?

-Chefen vill prata med dig, Bill. -Säg att jag kommer strax.

-Snälla. -Nej, det är sekretess på den.

-Det är en brottsutredning. -Det är min fru och min dotter.

Jag försöker hitta de skyldiga för att kunna lagföra dem.

Kämpa hårdare!

Vet du hur lång tid det går mellan våldsbrotten i USA?

Det går 25,3 sekunder.

Under de 25,3 minuter du suttit här har 60 våldsbrott begåtts.

Är du okej?

Om jag är okej?

-Jag blir aldrig okej. -Mr Valera.

Vi ger aldrig upp.

Just det...

Jag hade inte satt pengar på honom.

Kom igen!

Kom igen!

Gör det, gör det!

Nej, släpp honom inte.

Det började gå upp för mig att rättvisa aldrig skulle skipas.

Jag hade lovat min familj, men mina ord var lika tomma som alla andras.

Jag var den skyldige.

Jag hade hittat min botgöring.

-Vad gör du? -Byrån ville sjukskriva mig.

För psykisk ohälsa, sa de.

Fast jag vet att det var för att de inte ville ha mig där mer.

Och ärligt talat så ville jag inte vara där heller.

Jag behöver tid. Jag ville inte försvara bovar mer.

-Bryt nu! Sluta! -Stick!

Du undrar väl vad en trevlig kille som jag gör på ett sånt här ställe?

Nåt sånt, ja.

Jag lovade möta dem på min dotters talangtävling kvällen då de mördades.

Jag skulle ha varit där för dem. Det sista sms:et från min fru-

-var med en video på framträdandet jag missade.

Jag lovade dem det och jag bröt mitt löfte.

Det tar knäcken på mig.

-Du kan inte klandra dig för det. -Tro mig, det kan jag.

Du då? Du bär inte uniform, så du är inte här för att stoppa fajterna.

-Följde du efter mig hit? -Det är ett jobb, Frank.

Det är rena jävla krigszonen där ute.

Folks uppfattning om poliser...

Ibland måste jag bara lätta lite på trycket. Du vet?

Om polisledningen visste att jag ibland deltar i olagliga fajter...

Det vore inte särskilt bra för min poliskarriär.

Det var tråkigt att höra att Lustiger omprioriterat ditt fall.

Vad fan yrar du om?

Fallet gick från aktivt till kallt. Jag trodde att du visste det.

Varför?

Vi saknar färska spår. Det är svårt.

-Är fallet dött? -Nej, inte dött, bara kallt.

Det är ordklyveri och det vet du. Du vrider på orden. Jag kan det där.

Jag tjänade massa pengar på det.

Jag ska bearbeta Lustiger och försöka påminna honom om det.

Snacka går ju, va?

God kväll, herrn.

Söker du sällskap i kväll?

Jag kan göra det skönt för dig, om du vill.

-Du får göra vad du vill. -Vänta, vänta, vänta.

Vad gör du här? Du är för ung för att vara här.

Hur gammal är du?

-Svara. Hur gammal är du? -13.

13... Jävlar.

Oi!

Kom hit med dig. - Ledsen, kompis. Hon trodde att du var nån annan.

-Kom. -Den flickan är någons dotter.

Om jag hade lyssnat alls så hade jag nog hört det.

Straffa bara den som har begått brottet.

Att hitta boken var ett tecken.

Jag hade straffat mig själv, men det var inte jag som dödade dem.

Jag hade straffat fel person.

Om något är möjligt för andra så är det möjligt för dig också.

Handling är den enda sanningen.

"Självbetraktelser" skrevs för nästan 2 000 år sen-

-och blev grunden för stoicismen vars utövare trodde-