Worldbreaker

En dag ber de dig berätta historien om hur världen räddades.

De kommer att vilja veta hur vi hittade våra hjältar och kämpade.

Men för att göra det måste du berätta om hur det var förr.

Du är för ung för att minnas hur grön världen var.

Hur ljus och full av hopp den var.

Om hur vi var förbländade av vår egen lycka

och inte kunde se mörkret som var begravt precis under oss.

Och när det äntligen kom fram hade det bara ett mål:

Att förgöra allt som var gott.

Det var männen som kämpade först, för det är vad män gör.

Vi kämpade, vi blödde, vi förlorade.

Så våra mödrar, makar, döttrar och systrar tog till vapen.

De tog på sig Kodiak- uniformen

och såg till att detta var ett krig vi inte kunde förlora.

Kommendör.

- Låt dem gå. - Kommendör.

Kommendör.

Kommendör.

- Kommendör. - Vi är med dig.

Länge leve Kodiak.

Vi är med dig, kommendör.

Vi är med dig, kommendör.

Inta positioner!

Eld!

Eld!

BRÄCKARE DRAR SÖDERUT NÄSTAN 100 000 DÖDA

GLOBAL UPPVÄRMNING REVAN

Världen har gått under många gånger

och orsakerna har alltid varit olika.

Ibland kommer de från rymden, andra gånger från underjorden.

Ibland beror det på människan. Ibland på djur.

Ibland har orsaken ingen form alls.

En bakterie. En sjukdom. En energi.

Men de för med sig död. Alltid död.

ÖVERBEFOLKNING

Men efter döden kommer alltid en återfödelse.

Förgörande genom förnyelse.

När den första revan öppnade sig för 15 år sen

påbörjades denna uråldriga cykel på nytt.

För sprickan hade alltid funnits där.

Moder Jord hade bara begravt den djupt ner för att skydda oss.

För att skydda sina mest skattade varelser.

- Och sen... - Fällde vi skogen och smälte isen.

Sen öppnades revan och bräckarna slapp ut. Bla, bla, bla.

Unga dam, vem är det som berättar den här historien?

Du har berättat den 1 miljon gånger, pappa.

Jag vill höra en historia om Kodiak.

Du fick höra en i morse, så... Som jag sa...

- Förstöringen av tajgaskogarna... - Kodiak.

- Eller så kan vi ta matematik. - Kodiak.

- Vi tar algebra. Eller fysik. - Kodiak.

Okej. Tystnad, tystnad.

Willa vinner igen.

Det här är historien om

hur Kodiak dödade 100 bräckare

med ett enda hugg av sin mäktiga yxa.

Det var 1 år efter att revan hade öppnats

och våra tappra trupper hade samlats i Glasgow för en första attack.

Nätterna var långa, blöta och blåsiga.

Det som höll modet uppe var historierna.

Min pappa är född till historieberättare.

med knivskarpa tänder.

Han säger att våra historier är lika viktiga som våra vapen.

Särskilt nu.

Historierna ger oss som är kvar lite hopp.

De inspirerar krigare...

som min mamma, att fortsätta kampen.

Ute i det blöta och mörka.

Han berättar dem inte för att skrämma mig

utan för att jag ska komma ihåg att jag en dag ska berätta den.

Historien om hur vi undslapp mörkret, döden och bräckare.

Och fann ljuset.

De var redo för strid.

- Fanns det blommor på ön? - Ja, det gjorde det.

Tusentals röda, lila och gula blommor.

Färgerna var helt otroliga.

Ön var så ljus.

Det var vackert.

- Som i himlen. - Himlen?

Ingen fara. Det låter närmare än vad det är.

- Fanns det djur på ön? - På den tiden? Jättemånga.

- Det kanske det fortfarande gör. - Kaniner?

Kaniner och fåglar och grävlingar.

Då så, födelsedagstjejen.

Nu ska jag gå och slå in presenter.

- Mamma? - Ja, vännen?

Måste du åka bort igen?

Lystring! Gå hem till ert kvarter och invänta instruktioner.

Detta är ingen övning. Jag upprepar: Detta är ingen övning.

Gå hem till ert kvarter. Omedelbart.

Lystring!

Nu får du önska dig nåt.

- Grattis på födelsedagen. - Tack.

Varsågod.

- Så fin den är, mamma. - Och den är varm.

Det är kallt där. Hon får användning för den.

"Där"?

- Vart ska vi? - Okej, nu är det min tur.

Okej. Jag vet att du inte är min lilla Willa Gorilla längre...

- Pappa, jag är 15 år. - Ja, men du har aldrig haft en.

Så jag tänkte...

Du är så gullig! Jag älskar honom.

- Vad är det? - Det är en hund.

Helen Travis i kvarter 9 gör dem. Överskottet går till veteraner.

En dag kanske vi hittar en riktig åt dig.

- Vad heter han? - Han är ju din, du får döpa honom.

Det är dags nu.

- 5 minuter. - Ja, sir.

Willa. Packa bara det viktigaste. Kläder, stövlar, termos, okej?

Ja, han också.

- Hur länge är vi borta? - Packa nu, Willa.

Men pappa...

Bara det viktigaste.

Bara det viktigaste.

MONSTER

- Älskling. - Okej. Jag mår bra, jag mår bra.

Min älskade.

Du stängde revan. Jag förstår inte.

När en stängs öppnas en annan.

Vi kan inte hålla dem stången längre.

Vi förlorade 8:e bataljonen för 2 timmar sen, nära Coventry.

Herregud.

Det finns 15 veteraner bara i det här kvarteret.

Vi kan fortfarande slåss.

- Det gjorde ni. Ni har slagits. - Jag kan slåss igen.

Lyssna på mig. Om du får ett enda bett eller en rispa...

- Och det säger du. - Det har gått 72 timmar, jag är okej.

Du är inte helt immun, hur tuff du än är.

- Så nu tycker du att jag är tuff? - Ja.

Generatorn är död. Det var det.

Hör du, hör du. Det är okej.

Det ordnar sig.

Det är okej.

Den här vägen. Skynda er!

Gå till den sista lastbilen. Kom igen!

- Var är de? - En knapp mil.

- Är det hybrider? - Ja.

Och går du inte på bussen nu blir du snart en av dem.

- Den här kör till Mercy Bay, va? - Ja.

In med dig. Jag måste vara längst fram och leda konvojen.

- Vi ses när vi kommer fram, okej? - Mamma...

- Vart ska vi? Pappa, var...? - En säker plats. Kom.

Jag struntar i vem din fru är.

Om du så mycket som nyser eller hostar...

Om det händer mig skjuter jag mig själv.

Skynda er!

Blunda nu.

Vet ni varför snubbar smittas och inte vi?

t, eller hur? - Vi har inte tid med den skiten.

Ni är inte helt immuna, hur tuffa ni än tror att ni är.

Nej, det är det ingen som är. Alla kan bli smittade.

Mannens hjärna är enkel. Synapser i raka rader.

Raka vägar. Infektionen bränner snabbt igenom dem.

Våra hjärnor är som nät, som sträcker sig över hela hjärnan.

- Och som korsas flera gånger. - Vi är mer komplexa.

Det är vi.

- Är min hjärna mer komplex? - Du är en tonårstjej.

Du är i princip oförstörbar.

Redo att slåss.

- Precis som Kodiak. - Vad är det med Kodiak?

Han är ingen kvinna. Han har dödat över 100 bräckare.

- Han måste ha rivits. - Kodiak kan inte smittas.

Han är visst delvis bräckare själv.

Var det 100 bräckare? Jag hörde 300.

- Siffran spelar ingen roll. - Hans husdjursbjörn dödade 50.

Björn? Kodiak är en björn. Titta bara på vapenskölden.

Han fick namnet från björnen. Han hittade den som unge i Anchorage.

Pappa har kämpat vid hans sida.

Om jag hade ett mynt för varje man som påstår det...

- Säg det till dem. - Det spelar ingen roll.

- Det var under den skotska blitzen. - Ingen kom oskadd därifrån.

Det gjorde ingen.

Har Kodiak en björn? Det har du aldrig berättat för mig.

Det spelar ingen roll. Det är bara historier.

Men han kämpar som en björn. Så ska vi också kämpa.

Med allt vi har.

Jag ska kalla honom Björn, för han slåss tillsammans med Kodiak.

Välkommen till familjen, Björn.

Vi är snart framme, vännen. Försök sova lite.

- Varför har vi stannat? - Bräckare!

Retirera! Retirera!

Stanna i lastbilen.

Se upp!

Spring, spring, spring!

- Den här vägen. - Pappa!

Följ med. Ner, ner!

Fortsätt, fortsätt.

Upp, upp, upp.

Under den här. kom igen.

Nej!

- Mamma! - Kom igen!

Kom, jag har dig.

Du är okej nu.

Det var den sista. Kom.

- Vad hände? - De attackerade så snabbt.

Det var tre stycken. Få iväg folk från vägen och in i skogen!

- Ni hörde henne, bort från vägen! - In i skogen. Skynda er!

Kom nu.

Få bort alla från vägen!

Hur lång tid har jag? 5-10 minuter?