Follow Me, Boys!

-Är inte du fisk? -Jo.

"Du får akta dig idag. Månen står i Jungfrun i linje med Jupiter."

"Fiskar ska vara försiktiga när det gäller viktiga beslut."

"Det är dags att göra en inventering av dina materiella tillgångar."

En saxofon, en resväska, några juridikböcker, 2 dollar och 28 cent.

Står det nåt om utebliven lön?

När jag säljer bussen ska jag betala alla mina skulder.

Men vi är inga studenter längre.

Åren går, men vad har vi uppnått?

Vi måste in på radion. Det är det senaste. Jag har kontakter i Chicago.

Så fort nån erbjuder mig ett hederligt jobb, så tar jag det.

-Vad är ett hederligt jobb? -Jag vill slå mig till ro nånstans.

Varje gång du läser juridik börjar du prata om att slå dig till ro.

Textadministration: Svensk Text, Stockholm

-Varför stannar vi här? -Vi ska vara i Chicago ikväll.

Men vi måste laga baklyktorna.

-Titta, infödingar! Har du pärlor? -Tjugo cent.

Kom, så bjuder jag på en läsk.

-Frisk luft! -Vem behöver det?

Vilken fin liten stad! Titta, Melody, en el-bil.

-Tjusig. -Det var länge sen jag såg en sån.

-Är det förstått, Ralph? -Men vi idkar inte välgörenhet.

Vi kan inte ge henne mer kredit bara för att hon är kristen.

-Det är hon. Ge henne två månader. -Ja, tant Hetty.

-Och bit inte på naglarna. -Nej, tant Hetty.

Tant Hetty, väskan!

Jag glömmer alltid den och jag gör alltid Ralph upprörd.

-Ni står på min fot. -Förlåt mig.

De borde inte spela på gatorna. Gick det bra, miss Downey?

-De borde begripa bättre. -Verkligen.

Jag är ledsen. Ni kanske stukade den.

-Nej, det är ingen fara. -Det gjorde nog ont. Jag är tung.

Jag heter Lem Siddons. Ska jag bära er?

-Nej tack, mr Siddons. -Ingen orsak.

Vida, vad hände?

Ge mig trumpeten! Instrument är dyra saker.

Flytta er, rackarungar, annars ger jag er en omgång!

-Allihop, mister? -Ja!

Vi ger oss. - Melody, vi får använda psykologi.

-Vad för slags psykologi? -Här. Spring och köp lite godis.

Myntpsykologi. Jag är generös med tanke på att jag är så fattig.

Det var inte bortkastat...

Lem, nu åker vi! Lägg den på hatthyllan.

Du sa att du skulle ta första bästa hederliga jobb du kunde få.

Du kan sälja godis till barnen. Var det rötter du ville ha?

I en sån här stad kan du få rötter ända ner till Kina.

Vad gör du, Lem?

Jag vet nog vad du tänker göra, men det går inte. Du är musiker.

-Ge mig boken. -Jag skämtade bara.

-Du kan inte bo på vischan. -Det var kul att jobba för dig.

Kör nu, Charlie!

-Tänk på horoskopet! -Det ska jag. Hej då!

Lycka till!

Tack, mister!

God dag, sir.

Lem Siddons från Chicago.

I åtta år har jag spelat saxofon och studerat juridik.

Nu vill jag slå mig till ro och jag tror att jag vill göra det här.

Jag kan sälja godis eller städa lokalen.

Du får börja på golvet.

-Och lön? -Det bestämmer ni.

-25 dollar och gratis godis. -Överenskommet, mr...

-Hughes. -Mr Hughes, här har ni mig!

Du kan börja nu. - Kom, Arthur.

Nu är planeterna i rätt position.

Fyra, fem, sex bananer... och två laktritsstänger.

-Tusen tack, Lem. -Glöm inte att vi ska spela boll sen.

-God morgon, Hetty. -God morgon, John.

Var det Lemuel? - Tänk att jag kom ihåg hans namn.

-Trivs du i Hickory, Lemuel? -Han har hittat Arties biljardsalong.

-Och han har blivit metodist. -Det var bra.

-Akta dig för Arties sprit. -Jag dricker inte.

Bra. Vad var det nu jag skulle ha? Varför gick jag hit?

Jag kan kanske hjälpa er. Vi har fina knappar och nålar idag.

Det var inte det, men jag tar sex paket.

-Skulle ni handla tyg? Tråd? -Nej.

Kjolmönster? Senaste mode som går hem på alla bjudningar.

Just det! Nu kom jag på var det var.

Jag har valts till ordförande i medborgarklubben.

-Var har jag den...? -Medborgarklubben?

Sätt upp den här där den syns. Det är fredagsmöte i skolaulan.

Jag blir en usel ordförande. De valde mig bara för att jag är rik.

-Ni kommer väl? -Självklart.

Jag hade gärna sluppit gå.

-Ville ni ha det här? -Javisst. Sätt upp det på notan.

-Vart skulle jag gå nu? -Till banken? Till slaktaren?

Jag kommer på det när jag är där. Adjö, John. - Adjö...Lemuel.

-Är hon lite glömsk av sig? -Med vissa saker.

Sätt upp den här. Jag går in på kontoret.

"Ta gärna med dig en vän..."

934, tack. Jag vill tala med miss Downey.

-Miss Downey. -Lem Siddons från mitt emot.

-Om ni vill ha uppgifter om... -Jag vill prata med er.

Ser ni vad det står här?

-Jag är upptagen nu. -Ni ser inte därifrån.

Medborgarklubben har möte på fredag. Man kan ta med en vän.

-Jag... -Det blir spännande.

Vi ska diskutera framtidens avloppssystmet-

-och dagens ungdom. Därefter blir det förfriskningar. Följer ni med?

Ni tycker säkert våra småstadsproblem är lustiga.

-Vi är ju inte världsvana som ni. -Vad står på, miss Downey?

Jag älskar den här staden. - Jag talade med miss Downey.

-Mr Hastings! -Ja, mr Siddons?

-Jag pratade med miss Downey. -Inga privatsamtal på kontorstid.

Och nu, kära medborgare-

vill jag avsluta mitt inlägg-

-med några ord från den odödlige engelske diktaren...

"En vacker sak är till evig glädje."

Tack, Cora Anderson, för ditt fina tal om...

-Vad talade du om? -Torget.

-Var du för eller emot? -Jag vill plantera pioner.

Gud välsigne dig. Plantera på!

Och nu vill ordföranden säga några ord om vår ungdom.

Ordföranden - det måste vara jag.

Jag sa att jag inte dög som ordförande.

Några ord om ungdomen. Speciellt pojkarna.

Jag tycker pojkar är underbara.

Visst knycker de äpplen och spelar baseboll på gatorna.

De välter soptunnor och jagar kattor.

Det är inte snällt, men kanske är det vårt fel.

Vi borde kanske bygga en lekplats eller något annat konstruktivt.

Det var nog allt.

Nu får borgmästare Plommer avsluta mötet.

Det återstår inte så mycket. Hur får vi bort pojkarna från gatan?

Har ni några förslag?

Jag har ett förslag.

Jag är nyinflyttad och borde kanske inte uttala mig.

Men lösningen ligger i något slags organiserad aktivitet.

Till exempel scouterna.

God afton, miss Downey. - Mr Hastings.

Jag hade tänkt föreslå det.

-Det blir föreslaget varje år. -Det borde göras något åt det.

Problemet är att ingen vill vara scoutledare.

-Det kan du vara, Ralph. -Nej, jag har för mycket att göra.

Bra förslag, men det är ingen som vill ha jobbet.

Då får jag väl ta det själv.

-Vill du göra det? -Jag antar det.

Kom hit, unge man! Jag vill skaka hand med dig.

Ett, två, tre, fyr!

Höger om! Vänta, pojkar!

-Vart ska du? -Åt höger.

Du gick åt vänster.

-Vad gör du med dem? -Håller dem borta från biljarden.

Ta dem, Dutch!

Tysta, pojkar.

-Vad är det med dig? -Ge honom stryk!

-Ge honom stryk! -Beefy!

Här ska inte bli nåt bråk. - Ställ er i ledet.

Det här är privat egendom. Stick.

-Jag varnar dig. -Vad är det som händer?

Hej, Ed.

Dig känner jag.

-Lem Siddons. Du jobbar hos Artie. -Ja.

Vad är det fråga om?

Vi har bildat en scoutpatrull. Vill din pojke vara med?

-Whitey, du får vara med. -De är bara ett gäng morsgrisar.

-Jag har sagt att du inte får... -Det gör inget.

Kanske en annan gång.

Nu går vi, pojkar!

Whitey, måste du alltid ställa till bråk?

-Sov lite, pappa, så mår du bättre. -Jag antar det.

"Scoutledaren ska lära pojkarna att leda patruller och ta ansvar."

"Scoutledaren ska föregå med gott exempel."

Ibland ska han anpassa sig. - Kom, Hoodoo.

Kom, pojkar.

-Är det nån som vill gå hem? -Nej!

-Är det nån som vill marschera? -Nej!

-En minuts paus. -En minut!

Jag har läst i scoutboken.

Första delen är allvarlig, andra delen är rolig.

-Både ni och jag har mycket att lära. -Vi ska hjälpa dig, Lem.

Tack, Hoodoo. Ska vi bli en patrull som staden kan vara stolt över?

Det klarar vi aldrig, Lem.

Vi kan alltid försöka. Vi börjar med att skärpa till oss.

-Hur då? -Vi försöker marschera i takt.

Det står här att det hjälper att ha en marschsång.

Per Olsson hade en bonnagård!

-Den döende cowboyen! -Vad för slags marsch är det?

-Sorgemarsch. -Vi kommer nog på nån.

Pausen är över. Upp och hoppa. Nu prövar vi att gå i takt.

På med packningen och ställ er på led!

Nu går vi. Framåt marsch! Ett, två, tre, fyr...

Lyft på knäna.

Lyft på knäna och ner igen!

Lyft på knäna och ner igen! Följ mig, pojkar!

Så här låter vår marschsång: Följ med mig

Lyft på knäna och ner igen Följ efter mig

Vi sjöng den i Frankrike. Vi skojade med sergeanten.

-Han ropade alltid "följ mig". -Då sjunger vi den!

Hur gick den?

Sergeant Reiley sa vi drar ut i strid

Följ mig, pojkar, följ med mig

Det går aldrig bra om vi inte går i takt

Upp med hakan, på med smilet och följ mig

Följ mig, pojkar, följ med mig

Du får inte slappna av lyft benen upp i luften!

Kom igen, Beefy!

-Vi har blivit duktiga på tre veckor. -Hela patrullen kan räkna till fyra.

Ja! Ett, två, tre, fyr!

Det kommer en bil, pojkar!