April and the Extraordinary World (Avril et le monde truqué)

18 juli 1870. Dagen innan krig bryter ut mellan Frankrike och Preussen.

Napoleon III och marskalk Bazaine gör ett diskret besök-

- hos en ung vetenskapsman, Gustave Franklin.

Nå, Gustave... Är mitt serum klart?

Ers majestät... Min forskning har inte nått önskat resultat.

Den senaste versionen av serumet har förändrat försöksobjekten.

Ni ska få se. Det är märkligt!

Rodrigue? Chimène? Var nu inte blyga. Säg god kväll till kejsaren!

- God kväll till kejsaren! - Djuren talar ju!

- De är... - Osårbara?

Vem vill ni lura? Var är serumet som gör att mina soldater-

- slår preussarna? Kriget börjar i morgon.

Ni lovade mig ett hemligt krigsvapen och inte några tivolidjur!

Jag kan inte slösa tid på er.

Bazaine, beskjut de där! Tråkigt om de inte är osårbara.

- Som Ers majestät önskar. - Nej! Vänta!

- Pang... - "Pang?"

Så ja, sov nu, Prosper... Det är bara pappa som arbetar.

Det var alltså så Frankrikes kejsar Napoleon III slutade sina dagar.

Dagen därpå blev hans son, Louis-Napoléon, Napoleon IV.

Han gick med på fred med Preussen. Historien tog en annan vändning.

Kriget ägde aldrig rum och Napoleon- dynastin fortsatte regera Frankrike.

Några år senare började vetenskapsmän över hela världen försvinna mystiskt.

Ingen av världens poliser kunde förklara vad som hade hänt dem:

Branly, Einstein, Hertz, Marconi-

- Nobel, Pasteur och andra lovande vetenskapsmän.

När forskarna var borta gick världen över till omodern vetenskap.

Man struntade i elektricitet, radio, tv och andra viktiga uppfinningar.

När man inte kunde utnyttja olja eller kärnkraft, bröt man kol.

Gruvorna sinade och stenkolet byttes ut mot träkol.

Alla skogar kalhöggs och det blev energikris.

Krig utbryter mellan Frankrike och Amerikanska ligan-

- om utvinningen av träkol ur Kanadas skogar.

För att vinna kriget behövs forskare som kan förbättra fransmännens vapen.

Polisen jagar de få vetenskapsmän som inte har försvunnit-

och som vägrar att arbeta för armén.

70 år senare gömmer sig Gustaves son, Prosper, och hans son, Paul-

- för att fortsätta Gustaves forskning.

De jagas av polisen, nu 1931-

- när världen fortfarande befinner sig i ångans tidsålder.

Pappa? Jag visste att du skulle vara här.

Det är starkare än jag. Jag måste se det varje dag.

Det är det sista och minner om din barndom.

I dag har vi nåt viktigt som vi måste göra klart.

Det är farligt att gå hit. Tänk om du tvingas tillverka kanoner!

Jag har ju sagt att trädet är starkare än jag!

5 sous för en sång! Snälla ni!

Ladda gevären, soldater i vårt imperium.

Fram med sabeln, våra fiender ska falla.

Ladda gevären, döda utan att fela.

Skjut utan rädsla, vår framtid står på spel

I fullaste fart, korsar vi havet för sista slaget.

Vid signalhornets ljud och artillerieldens dån.

Vi tar deras skogar, och vi tar deras kol.

- Du säger inget till Annette, väl? - Det gör jag ju aldrig.

De kom hem nu. Hela familjen är där. Nu kan vi bura in dem!

Vi har lag ner veckor på att hitta dem.

Vi kan vänta i tio minuter så att jag får sova klart.

Prosper? Var har ni hållit hus? Jag fick ordna doserna själv.

Jag heter "Pops". Och det angår inte dig vad vi gjorde.

Annette, älskling... Snälla du... Ni får gräla nån annan gång.

Det blir nog en stor dag i dag!

- Filtreringen? - Klar.

Enzyminjektionerna?

- Det är ordnat. - Molekylkorsning?

Det har lyckats.

- Injektion av mutagenen? - Det är klart.

- Emulsion 1 och 2 inför blandning? - Här är de!

- Avril, inte nu! - Ska vi blanda dem nu då?

Gumman... Bästa sättet att hjälpa oss är att sitta här och inte röra nånting.

- Då fortsätter vi. - Emulsion 1 och 2?

- Hydrostatiskt tryck? - Korrekt. Densiteten är stabil.

Sluta sura! Lek med mig i stället. Det är roligare än kemi.

- Tack vare kemin kan du prata. - Är du stolt över dina föräldrar?

Det var ju ett misslyckande. Jag skulle ha blivit en osårbar katt.

Om vi inte har gjort några misstag den här gången... har vi skapat...

Det ultimata serumet.

Det ultimata serumet...

Alla organismer blir osårbara.

Sjukdom, åldrande och död kommer att förbli minnen.

Det är bättre än att skapa odödliga soldater, eller hur?

Vi har gjort samma misstag som du, men i dag kommer vi att lyckas!

Nu kan vi göra tester på försöksdjur.

- Prosper, kan du göra det? - Jag heter Pops.

Inspektör Pizoni från säkerhetstjänsten!

- Det är inte lönt att fly. Ni är omringade! - Jag vill ha dem levande.

Ni är gripna för lagbrott!

Alla vetenskapsmän måste arbeta i rikets tjänst!

- Öppna! - De får inte komma över serumet!

- Öppna! - Luckan! Snabbt!

- Kom nu! Skynda! - Pops?

Jag uppehåller dem. Vi ses vid ångbilen. Stick nu!

- Stopp! Upp med händerna! - Så gärna så.

Stopp!

Överraskning!

Upp med händerna!

- Stäng av pannan. - Det är svårt med händerna i luften.

Är det lättare så här, kanske?

Sikta på ångpannan!

Pappa!

Farfar!

Rör er inte ur fläcken!

Kom tillbaka! Kom hit, era skitstövlar!

Järnvägsstationen är vår enda chans!

Annette? Avril? Gick det bra? Inget brutet?

Hör upp! Ombordstigning för Paris-Berlin som avgår kl. 13.47.

Där! Stoppa dem! I rikets namn, stoppa dem!

Stoppa dem!

Från perrong 2 avgår nu tåget mot Berlin.

Passagerare i tredje klass får inte tilltala andra passagerare.

Vi önskar er en trevlig resa.

- Adjö, Paris. - Farfar då?

Bara lugn. Han är listigare än polisen. I Berlin försöker vi kontakta honom.

Det finns poliser i Berlin också. Vi måste gömma serumet.

Stoppa dem! I rikets namn!

Era fähundar! Var har ni nu gömt er?

Ballongkorgarna! Annette! Snabbt!

Rackarns! Stäng dig då!

- Annette, vad gör du? - Jag kommer.

- Stopp! Rör inte en fena! - Slut på cirkusen! Ni är anhållna!

Avril!

Mamma! Pappa!

Kabinbanan förstördes och det högt skattade forskarparet Franklin är döda.

De och alla passagerare gick upp i rök.

Vetenskapsmannen Prosper Franklin går inte att hitta!

Flickan får vi inget ur. Jag frågar en gång till: Vad var det som hände?

Det har jag redan sagt. Det stormade och blixtrade och sen sprängdes allt.

Det är gubbens fel! Annars hade jag tagit hela familjen!

Jag ska sätta klorna i gubben.

Aldrig i livet! Ni ska inte längre jaga vetenskapsmännen. Det är en order!

Hädanefter får ni gripa luffare och grönsakstjuvar, konstapel Pizoni.

Nu är ni konstapel och inte längre inspektör.

Tacka ditt land. Efter att ha tagit hand om dig hamnar du på barnhem.

Ett bra ställe där lössen inte kommer in.

- Stanna! Det är polisen! - Jag ska säga flickan ett par ord.

Jag beklagar det som hände dina föräldrar. Det som har hänt är hemskt.

Men du har kvar din farfar, Prosper Franklin. Du vill väl hitta honom?

Kom igen nu, du måste ju veta var han är.

Prata då! Säg nåt! Du har en tunga, för sjutton!

- Kom tillbaka! - Stoppa henne!

- Nå? - Inget. Hon har försvunnit. Jag går.

Avril Franklin! Göm dig bara, men jag kommer att hitta dig!

Jag hittar din farfar också! Jag ska bura in honom och åter bli inspektör!

Bäva ni! Frukta Gaspar Pizonis vrede!

10 år senare...

Den 18 juni 1941. Napoleon V och Viktoria II på Engelska kanalen.

Våra regenter inviger bron som förbinder England och Frankrike.

I Rom har en forskare försvunnit. Enrico Fermi är spårlöst borta.

Svår sammanstötning med Amerikanska ligan-vi blir beskjutna av Kanada.

Återigen är vår flotta nära att segra.

Kabinbanan mellan Paris och Berlin är äntligen reparerad.

Det tar bara 82 timmar att åka mellan våra huvudstäder.

Sommaren är på väg! Byt dammfilter i maskerna-

- och kom till sommartivolit med roliga karuseller och attraktioner!

- Är ni förtjust i kemi? - Har ni inget nyare?

Nej, fröken. Det var förra seklet det kom nyheter inom vetenskapen.

- Då tar jag den där. - Det ska bli!

Nej! Det där går inte! Du skulle få en smäll i finkan!

Ursäkta mig! Förlåt!

Satan också!

Det är jag!

Darwin! Du blir ju trött när du läser själv. Jag kan läsa för dig.

- Hur är det där ute? - Som förut. Fortfarande krig.

Ännu en vetenskapsman har försvunnit. I Rom.

Och de har byggt en bro mellan England och Frankrike. All den här soten!

Jag tog med mig den här till dig. Och lite glukos.

Perrault: "Mästerkatten i stövlar." Tack, men den har vi redan.

Hade du glömt det? Det var ju din favoritbok som jag läste högt ur.

Jag hade inte så mycket tid att välja. Darwin, hur är Rom?

Om du hade kommit ihåg mina geografilektioner hade du vetat.

Det finns annat än kemi här i livet. Rom är magnifikt.

Colosseum... Berninis tron... Jag kommer aldrig att få se det där.

- Vad pratar du för strunt? - Avril!

Jag blir helt slut av att läsa. Jag har ont i huvudet.

Och jag har mer sot än luft i lungorna.

Snart kommer lukten att vara bättre här. Då slipper du städa i kattlådan.

Du dillar! Din hjärna kokar verkligen.

- Jag ska ta tempen på dig. - Låt bli min rumpa!

Nosen är ännu varmare än i går och febern går inte ner.

Jag ska få fram serumet, så att du blir frisk.

- Du borde hitta dig en ny hjärtevän. - Jag behöver ingen.

Du säger så för att du är rädd att träffa nån som du sen förlorar.

Men det händer bara en gång i livet att en kabinbana sprängs i luften.

Förlåt mig.

Det är klart! Svälj det här och stäng sen ditt stora gap.

Är det gott?

Jag kommer hit för utsiktens skull. Nå?

Inget nytt. Hon går ut och stjäl småsaker. Hon träffar aldrig nån.

Jag har inte hittat hennes gömställe. Jag tappar bort henne.

Hon kommer och går och är puts väck.

- Den gamle? Prosper? - Det säger jag ju varje gång.

Hon träffar ingen. Ska ni inte ge upp?

Ni har jagat gamlingen i tio år nu. Det finns andra vetenskapsmän att ta.

Och jag börjar bli less på att jaga henne.

Jag följer hellre efter snygga flickor. Är det rädisor eller svamp?

Hör på mig! Du kanske fattar trögt.

Om det så tar tio år ska jag ta fast Prosper. Passar det inte åker du in!

Lymlar av din sort har jag hittat förr, och kan hitta igen.

Lugn, jag hajar. Vad har jag för order?

Ett: Hitta gömstället. Två: Se till att hon inte åker dit när hon stjäl.