My Cousin Rachel

Gjorde hon det?

Eller inte?

Vems är skulden?

Jag var föräldralös.

Ambrose tog hand om mig.

Han var min kusin...

Men jag älskade honom som en far.

Ja! En till!

"Pojken behöver en mor", sa de.

Men de enda av honkön som släpptes in var tikarna.

Duktig flicka.

Jag kom tillbaka från skolan.

Skicka ner den där.

Vad hade jag lärt mig?

Jag tyckte inte om böcker.

Jag tyckte inte om städer.

Jag tyckte inte om förnämt prat.

Jag tyckte om...

att vara här.

Men Ambrose blev sjuk.

Läkarna skickade iväg honom...

Gå nu.

...till solen.

Vad jag saknade honom.

Jag läste varje brev högt...

för min gudfar och hans dotter.

Jag har fått brev. Från Ambrose. Det kom nyss.

Men den sommaren omnämnde hans brev...

Stövlarna!

"...min kusin..."

"och därmed din kusin..."

"Rachel, en änka, mycket trevligt sällskap..."

"som varit vänlig nog..."

"att visa mig allt det sköna i Florens."

"Hon bor här i Södern men är lika engelsk som du och jag..."

Hon måste vara väldigt charmerande om Ambrose har lagt märke till henne.

Vad menar du?

Jag har aldrig hört honom tala beundrande om en kvinna förut.

Hon har rätt. Din kusin har aldrig brytt sig om kvinnor.

Varför skulle han det? Han hade ju mig.

Hur gammal är hon?

Det skriver han inte.

Och när hösten kom...

"Underbara nyheter. Rachel och jag ska gifta oss!"

"Hon har sagt ja."

"Vilken lycka att vara så välsignad."

"När du får se henne, kommer du säkert att förstå."

"Hon är så lysande, så god."

"Hon är den raraste kamrat man kan tänka sig."

Hon lär vända upp och ner på hela huset.

Vi lär inte känna igen oss efter ett tag.

Har du tänkt på framtiden?

Ett eget hem?

Varför i all världen skulle jag göra det?

Läget har ju förändrats en del, eller hur?

När väntar du dem hit?

I sin stora lycka har han säkert glömt bort oss helt.

Stackars Philip. Ska du bli föräldralös nu igen?

Så hemskt att säga så.

Det är väl bra att han är lycklig?

Det är ju själva poängen.

- Poängen med vad? - Att gifta sig.

Det kommer säkert ett brev snart.

"Jag har skrivit till dig många gånger..."

"men hon bevakar mig som en hök..."

"och jag vågar inte be någon ta med mina brev till postkontoret..."

"Hon är inte hemma i dag."

"Därför kan jag skriva det här."

"I flera veckor har jag varit sjuk."

"Feber. Svår huvudvärk."

"Jag vill inte se solen mer."

"Jag litar inte på någon av läkarna."

"Den nye, som rekommenderades av den där ormen Rainaldi..."

"är säkerligen en skurk och mördare."

Vem är Rainaldi?

Ingen aning.

Får jag läsa?

Var han berusad, tror du?

- Berusad? - När han skrev brevet.

Omöjligt.

Titta.

"Hon blir min död."

"Rachel, min plågoande."

"För Guds skull, kom fort."

Hallå?

Fin hund.

Ni måste vara Philip.

Jag har väntat er.

Hur visste ni vem jag var?

Det är svårt att ta miste på

er slående likhet med er kusin.

Kom in, bara. Jag är nästan klar.

- Var är han? - Var han är?

Snälla ni, nog vet ni väl...

Han är död.

Var är kvinnan?

- Kvinnan? - Kvinnan Rachel. Var är hon?

- Hon har rest. - Vart?

Jag har ingen aning. Jag svär.

Hur dog han?

En tumör, i huvudet. Här.

Läkarna är säkra på sin sak. Den påverkade hans hjärna.

Hur då?

Han skrek.

Blev våldsam. Väldigt misstänksam.

Alla läkare var idioter, och jag var förstås den värste av dem alla.

Han kastade saker, slog sönder glas...

tog strypgrepp på sin fru och tryckte upp henne mot väggen.

Hon vill låta hyra ut stället. Eller sälja det.

Er kusin Rachel, mr Ashley, är mycket... impulsiv.

Och passionerad.

Verkligen.

Förstår ni?

Var är hans saker?

Hans kläder, hans böcker...

Dagen efter begravningen reste hon.

Vilken slyna.

Jag sa att jag ser fram emot att träffa henne.

Mitt namn är Rainaldi.

Jag är er kusins advokat. Och rådgivare.

Och förhoppningsvis vän.

En kopia av dödsattesten.

En kopia har skickats till er i England.

En till förvaltaren av Ambroses testamente...

er gudfar, Signor Kendall.

- Ni vet allt om mig. - Givetvis.

Här finns fantastiska saker att beskåda.

- Verkligen? - Kyrkor, målningar och liknande.

- Men å andra sidan... - Vad?

...slår ni mig som en som föredrar öl och rävjakt

framför Rinascimento.

Och varför inte?

Jag tror inte ett ord av vad ni säger.

Jag tror att om jag varit här, hade min kusin fortfarande varit i livet.

Och jag tänker, att allt han fick utstå...

av smärta och lidande innan han dog...

tänker jag utkräva, i fullt mått...

av kvinnan som orsakade det.

- Han var en god man, unge herr Philip. - Må han vila i frid.

- Tack, Guy. - Gud give honom frid.

Ge hit den där, Jericho.

Du hanterar ju lien som en jänta.

En köttbit till, unge herrn?

Unge herrn?

Ni är herre i huset nu, unge herrn. Husets herre.

Det är samma testamente som jag skrev ut för tio år sedan.

Ingen passus om att efterlämna något till en fru.

- Är du säker? - Absolut.

Jag har gått igenom det noggrant.

Och det medföljande brevet från Signor Rainaldi.

Inget nämns om att mrs Ashley har ställt några anspråk.

- Jag är förbluffad. - Varför?

Vi vet fullkomligt väl att hon drev honom i döden.

Det vet vi inte alls.

Om du tänker tala på det sättet om din kusins änka...

vill jag inte höra på.

Du är väldigt lyckligt lottad.

Du ärver hela egendomen på din nästa födelsedag...

i enlighet med Ambroses önskan.

Du tror väl inte på det där pratet om en tumör?

Här är dödsattesten...

med en redogörelse för obduktionen.

Vad skulle hon ha för motiv?

När hon inte vinner något på hans död?

Så varför skulle jag inte tro på det?

Ambrose var inte min far.

Men han var som en far för mig.

Bättre än de flesta fäder, faktiskt.

Vi saknar honom alla.

Jag saknar honom.

Men ni ska veta att husets nye herre...

tänker fortsätta i den gamles spår.

Hon är i England.

Hon är här.

Var inte orolig.

Hon kommer att ta en titt på stället och åka raka vägen tillbaka.

Bra.

Så dammigt det är.

Hon kan damma själv om det besvärar henne.

Och lukten. Har varenda hund i landet skitit här?

- Tänkbart. - Vilket rum ska hon få?

- Ambroses? - Nej, jag tar Ambroses rum.

Hon kan få blå rummet.

Verkligen?

Läcker inte taket där?

Det bör passa henne utmärkt.

Vad tänker du göra med henne?

Konfrontera henne.

Hon kommer förstås att försöka bluffa sig ur det hela.

- Eller svimma. - Dåna. Teatraliskt.

Bli hysterisk. Det är väl vad man väntar sig av italienskor?

Hon är bara halvitaliensk.

Alla makaroner. Hon är nog för fet för att orka uppför trappan.

Jag vill ha rättvisa. För Ambrose.

Du är bestämt nervös.

Inte alls.

- Vill du att jag stannar? - Vad menar du?

Att vara här, förstås.

När väntar du henne?

Jag klarar mig nog.