The Blue Caftan (Le bleu du caftan)

Halim!

- Kan du sy randa -spets också? - Ja, det är jag bra på.

- Och flätsöm? - Ja, det också.

Är du snabb?

Jag jobbar fort, ska ni få se.

DEN BLÅ KAFTANEN

Det här rosa satintyget är också vackert.

Och lättviktigt. Vi kan göra nåt modernt av det.

- Titta. Gillar du det här? - Nej.

Inte?

Färgen är mild och materialet ledigt. Det klär dig.

Annars har Bachir nya tyger.

Om ni hittar nåt ni gillar kan vi sy upp det åt er.

Okej, vi går och tittar. Har Halim börjat sy på min kaftan?

Inte än. Han har haft fullt upp, men snart...

- Är allt bra, Mina? - Ja tack.

Okej, vi kommer tillbaka. Vi ses snart.

Jag går hem.

- Jag följer dig. - Nej, vi ligger efter. Kunderna klagar.

Youssef, lägg in tygerna. Vik dem så de inte skrynklas.

- Javisst. - Vi ses i kväll.

Guldtråden är snart slut. Finns det att köpa här nånstans?

Ja, här i närheten.

- Jag kan köpa lite i morgon, om ni vill. - Okej.

Vem var det som lärde upp er?

Min far. Han var skräddarmästare. Den här butiken tillhörde honom.

Han måste ha varit stolt över er.

Mina?

Mina!

Här är jag.

- Mår du bra? - Ja, jag mår bättre nu, tack.

- Vill du inte vila dig? - Nej, det behövs inte.

Du kan väga dem.

En eller två till.

Nej.

De här.

- Ett kilo. - Sex dirham.

- Varsågod. - Tack.

Jag betalar i morgon - om de är goda!

- Har du väntat länge? - I ungefär en timme.

Men det är ingen fara.

- Kan jag byta om här? - Ja, där borta.

Hämtar du tråd som passar till det här tyget? Kunden ska komma och välja.

- Javisst. - Byt om hemma nästa gång.

- Förlåt, jag... - Skynda på! Vi har ingen tid att förlora.

Halim!

- Jättevackert! - Tack.

- Hej. - Hej.

Det är ett sånt här plagg jag vill ha.

Jag är ledsen, Fatna, men sånt här hantverk görs inte längre.

Vad menar du?

- Du har haft den länge, va? - Ja, i 50 år, sen mitt äldsta barn föddes.

Jag kände en mästare som lärt upp sig hos judarna. Han visste hur man gjorde.

- Men han är död. Må han vila i frid... - Men det måste väl finnas andra?

Nej, tyvärr.

Det finns inga kvar.

- Får jag behålla den till i morgon? - Nej, det behövs inte...

Du får tillbaka den välstruken. Och lagad, så att den inte går sönder mer.

- Okej. - Då säger vi så.

Fikonformade knappar...

Ingen vet hur man gör såna längre.

Se på de välarbetade stygnen och de fulländade rundlarna.

Efter 50 år ser den likadan ut och är fortfarande lika vacker...

...som första dagen.

Den är fantastisk.

- Får jag se på den? - Om du vill.

- Och det här? - Det kommer aldrig att bli omodernt.

Det kan sys med silkestråd i de här två färgerna. Det skulle bli fint.

- Har ni nåt annat? - Vi ska se...

- Här... Det här är verkligen fint! - Ja, sagolikt vackert!

Men det tar nog tid att sy.

- Lite. - Hur lång tid?

Cirka sex veckor. Två månader om den ska gå hela vägen ner.

Det är för lång tid. Och med symaskin?

- Halim använder inte symaskin. - Jaså?

Ingen ser skillnad på handsytt och maskinsytt.

- Det är samma sak nu för tiden. - Vi kan ge er ett bra pris.

Youssef, kom hit.

När du ska klippa till lägger du tyget kant i kant och håller hårt i det.

Det får inte röra sig.

Ser du?

Kom hit.

Till kragen måste man alltid göra ett litet mönster.

Varsågod. Klipp till kragen.

- Jag har aldrig gjort det... - Gör det!

När du klipper ska du lägga till lite sömsmån.

Klipper man bort för mycket finns ingen återvändo.

Så lägg alltid till en extra centimeter, din marginal. "Mästarens centimeter."

Nästa gång får du göra mönstret också.

- Förbered guldtråden. - Meftal - eller tersan -tråd?

Tersan , med tre trådar.

Blanda tersan och meftal , annars tappar plagget formen.

Hur man än stryker faller det inte rätt.

- Så här? - Nej, det måste sys i en viss riktning.

Förlåt. Jag glömde tiden.

Ingen fara.

Du hade jobb att göra.

Kom, jag värmer upp middagen.

Vill du inte äta?

Jag åt några mandariner. Jag är inte hungrig.

Går det framåt? Är han duktig?

Ja, riktigt duktig.

Han verkar gilla hantverket. Han vill lära sig.

Ingen vill lära sig hantverket längre, Halim. Det är över.

Vänta du bara... Snart kommer han att säga att han har hittat ett annat jobb.

Som varubud eller grönsaksförsäljare på marknaden.

Jag vet inte...

- Han verkar annorlunda. - Nej, han är precis som alla andra.

I så fall får vi hitta nån annan. Det är ingen fara.

- Som om lärlingar växte på träd... - Jag klarar mig själv. Jag behöver ingen.

Det är omöjligt. Vi ligger för långt efter.

- Här... - Tack.

- Låste du ytterdörren? - Ja.

Jag tänkte sy lite på kaftanen i kväll. Det saknas några öljetter.

Får jag se...

Varför sa du inget? Du kunde ha tvinnat tråden senare.

Det är ingen fara.

Smörj in dem med mandelolja.

Det hjälper.

Och du får sy på kaftanen i morgon i stället.

Youssef, kom hit!

- Youssef! - Ja?

- Var är det rosa satintyget? - Där borta.

- Nej. - Jag har inte sett det.

Där borta eller har du inte sett det? Bestäm dig.

Jag har inte rört det.

- Du lägger ju in tygerna. - Ja, men...

Inga men! Se till att hitta det, annars drar jag av det från din lön.

Ni kan likaväl dra av det.

Bryr du dig inte? Konstigt, om du inte har gjort nåt fel.

Frun, jag har klarat mig själv sen jag var åtta år.

Pengar kommer och går. Det kvittar. Jag bryr mig inte.

Jag är ingen tjuv.

Jag vet det.

Fint! Den här guldtråden ser bra ut.

Fint hantverk. Men ni borde skynda på.

- Ja, men... - Tålamod!

- Sånt här broderi är inte enkelt. - Det är det jag betalar för.

Ni är inte tvungen att få det sytt här.

Min man är en mästare, ingen maskin. Och han jobbar i sin egen takt.

Om det inte passar betalar jag tillbaka handpenningen.

Hur gör vi?

- Jag kommer tillbaka, så får vi se. - Som du vill.

- Adjö. - Adjö.

- Jag får jobba fortare. - Nej, hon ska inte få bestämma takten.

- Men arbetet måste gå framåt. - Ja, jag vet.

Men det här är det vackraste plagg du har gjort på många år.

"Det är vad jag betalar för." Dumma kossa!

Din make betalar med alla sina mutor.

Åt helvete med henne! Vem tror hon att hon är?

"Om ni visste hur mycket te, kaffe och cigaretter det krävs för att sy kaftanen!"

"Ja! Så ska det se ut! Mindre myntate och mer arbete!"

"Min man är en mästare, ingen maskin!"

"Han jobbar i sin takt. Passar det inte får ni tillbaka handpenningen!"

"Det ska jag berätta för min man, Abdellatif!"

"Er man? Abdellatif?"

"Ja, min man! Min man, distriktschefen, som känner alla här!"

Distriktschef? Visst...

- Vart ska du? - Jag känner inte för att gå hem.

- Men du måste vila, Mina. - Vi går till Moha.

- Moha? - Ja.

- Jag har velat gå till det kaféet i 15 år. - Än sen?

Jag vill bara gå och dricka myntate på Moha.

Där finns en stol.

Hej, Halim! Vad får det lov att vara?

Te med saffran. Jag gillar att blanda...

- Och du, älskling? - Kaffe. Jag tar en kaffe.

Jag skulle vilja röka lite också.

- Du skojar? - Nej.

- Ta ifrån honom bollen! - Se upp!

Släpp inte fram honom!

Mål!

Vad tar det åt henne?!

Vad då? Det blev ju mål.

Som om det var VM-final...

Galet! Jag begriper mig inte på dem.

Jag svär.

- God kväll. - God kväll.

- Era id-kort, tack. - Är det nåt problem?

Bara en rutinkontroll.

- Gör ni rutinkontroller i medinan nu? - Ert id.

Jag har det inte på mig när jag går ut.

- Då följer ni med. - Hon är min fru. Vi bor i kvarteret.

Okej. Ert vigselbevis?

Jag har det tyvärr inte på mig. Jag kan gå hem och hämta det, om ni vill.

Låt gå för den här gången.

Du, kom hit!

- Varför ber du om ursäkt? - Vad vill du att jag ska göra?

- Vad jag vill att du ska göra? - Ja, vad då?

Inget. Man ska aldrig göra eller säga nåt.

Mina! Mina!

Mina!

Mina... Mina!

Mina!

Mina!

I morgon bitti åker vi till sjukhuset. Du måste ta nya prover.

- Det tjänar inget till, det vet du. - Nej.

- Vi åker dit. - Vad ska det tjäna till?

4 000 dirham för ännu en röntgen?

Har vi inte lagt tillräckligt med pengar på det?