Downton Abbey

Våren 1920

Några nyheter om Sybil?

Hon kommer fortfarande inte. De har inte råd.

Mr Travis, kan vi fortsätta?

Får jag be er att gå längs gången igen?

Kan vi organisera trupperna?

Han menar mig.

Det verkar som att gamle Travis

får göra allt jobb, medan ärkebiskopen får äran.

Det var pappa som ville ha en kardinal.

Jag skulle nöjt mig med Travis.

Kan vi inte få hit Sybil på nåt sätt? Det verkar löjligt.

Tvärtom, det är en lättnad.

Branson fascinerar fortfarande countyt.

Vi ber honom komma när vi kan förbereda tjänare och ta hand om det.

Han skapar ett problem där inget existerar.

Ingen bryr sig om Branson är på bröllopet eller ej.

Du tror att lantlivet är mer spännande än det är

om du tror att folk inte bryr sig när en grevedotter rymmer med chauffören.

Faktumet kvarstår att hon har rymt och de måste vänja sig vid det.

Mr Travis, är vi klara?

När som helst, ers Nåd. När som helst.

Kan vi? Snälla?

Sirapskakan satt fint. Tack, mrs Patmore.

Mrs Hughes och Anna gör stället klart?

Det är planen.

Det är förvånande att Anna har kvar huset.

Jag trodde att man konfiskerade profit från mord.

Mr Bates var klok nog att skriva det på henne före rättegången.

Jag skulle inte ha tillåtit det, mr Carson.

Då får vi vara tacksamma att du inte var domare.

Det är ändå konstigt. Med tanke på att han är dömd mördare...

Får jag påminna dig, mr Barrow,

att här i huset är mr Bates en oskyldigt dömd som söker efter rättvisa.

Om du har problem med den definitionen, så får du äta på gården.

Jag antar att du håller med Robert.

Då antar du fel.

Familjen får aldrig vara ett samtalsämne.

Sybil har redan gjort Crawleys till ett ständigt ämne.

Desto större anledning.

Om vi kan visa countyt att han kan bete sig normalt,

tappar de snart intresset för honom.

Jag ska se till att han beter sig normalt

för jag kommer att bestraffa honom tills han gör det.

Jag känner inte denne unge man

mer än att jag har hälsat på honom,

men han verkar vara ett intressant tillskott till familjen.

Ser man på.

Varför skulle han vara normal, som du kallar det?

Jag tycker att han borde komma hit och kämpa för sin sak.

Jag gillar en man med stark tro.

- Jag ska nog skicka dem lite pengar. - Gör inte det.

Robert har uttryckligen förbjudit det. Han blir rasande.

Men det kan inte vara så illa som...

Jag kommer på besök. I morgon. Nej, jag insisterar.

Okej. Hej då.

Pappa, vad är det?

Inget. Borde det vara nåt?

Hur var London?

Allt blev uträttat, men det hade inte gått utan min hjälpreda.

- Har ni ätit? - Vi åt lite på tåget.

Sätt er ändå och ta lite te.

Jag börjar med de slutgiltiga listorna för bröllopet i morgon.

Den sista vinleveransen kommer på tisdag.

Hur klarar du dig utan en lakej?

Jag håller med. Men jag har inte tid att hitta en nu.

Jag fick brev från min syster, hon bad om arbete till sin son och...

Miss O'Brien, vi ska vara värdar för ett societetsbröllop.

Jag har ingen tid att utbilda spolingar.

Damen ringer.

Varför inte.

Jag ska fråga lorden när...

Där är du. Så jag frågar nu.

F råg a vad å?

Carson behöver en lakej och O'Brien har en kandidat.

Alfred. Alfred Nugent, milord. Han är en bra arbetare.

Det låter perfekt. Robert?

Som du vill.

Jag måste upp till London i morgon.

Jag tar det tidiga tåget.

Det var plötsligt. Vill du att de ska öppna huset?

- Nej. Jag kommer tillbaka direkt. - Varför åker du?

Det är inget du behöver bry dig om.

Allt är där. Varje uppslag.

- Var hittade du boken? - Bakom byrån.

Vi flyttade den för att städa och där låg den.

Vera måste ha tappat den.

Vad vill du att jag ska göra?

Gör anteckningar för alla namn.

Nära vän, släktskap, kollega, handelsidkare och så vidare.

Sen kopierar jag dem och skickar dem med boken till mr Murray.

Har du inget bättre för dig?

Det har jag inte.

Jag arbetar hellre på att få dig fri än äter middag med kungen på Buckingham Palace.

Så vad har du för nyheter?

Vad skulle jag kunna ha för nyheter här inne?

Jag har en ny cellkamrat. Men jag vet inte vad jag tycker.

Kom ihåg vad min mor brukade säga.

Skaffa aldrig en fiende av misstag.

Kan du få klart anteckningarna tills mitt nästa besök?

Vad ska det vara bra för?

Antagligen ingenting.

Och min nästa idé leder antagligen inte till nåt.

Och nästa och nästa.

Men en dag kommer vi på nåt och följer upp det,

och målet mot dig faller sönder.

Tvivlar du aldrig? Inte för en minut?

- Jag skulle inte klandra dig. - Nej.

Jag tvivlar inte på att solen stiger i öst heller.

Du är för lång för att vara en lakej.

En lakej ska inte vara över 183 cm.

Det kan väl inte stämma? Eftersom han redan har blivit anställd.

Men vad har du gjort?

Jag var kypare på hotell efter att jag muckat från armén,

men de skar ned.

Att skaffa jobb som kypare tyder på initiativkraft.

Jag antar att han kan tala för sig själv?

Varför? Är han åtalad? Det är väl ingen anställningsintervju?

Inte om han redan fått jobbet.

Nej, det är ingen anställningsintervju, miss O'Brien, han är åtalad.

Om han inte lever upp till dina förväntningar förklaras han skyldig.

- Jag tänker göra mitt bästa, mr Carson. - Så länge du gör det.

Gå upp och gör dig hemmastadd.

Din moster hittar nog en uniform som passar.

Bara i början. Så vi har nånstans att sova efter smekmånaden.

Det kan du väl inte protestera mot?

Nej. Det är snällt av dem.

Men jag vänjer mig nog inte vid att gå till sängs med dig när din far tittar på.

Han är så lättad att vi gifter oss att han inte skulle ha nåt emot om du bar mig naken.

Akta dig. Jag kanske provar.

Jag vill inte flytta till London eller nåt.

- Jag försöker inte revoltera... - Bara utmanar lite.

Jag vill att vi ska lära känna varandra.

Att ta reda på vilka vi båda är utan att alla andra är där.

- Det är ett stort hus. - Det är ett underbart hus.

Det är ditt hem och jag vill att det ska vara mitt hem också.

Inte riktigt än bara.

- Chancery Lane. - Ja, sir.

Jag har pratat med Frobisher och Curran,

och eftersom jag är förvaltare ifall godset skulle behöva en,

så tyckte vi att jag borde berätta det.

Ni får det att låta så allvarligt.

Jag uttrycker mig illa om ni tror att det inte är allvarligt.

Varför investerade ni så mycket?

Lord Grantham, det var ni som insisterade.

Om ni minns, så avrådde vi er.

Men krig skulle betyda expansion av järnvägen.

Varje prognos var säker. Järnvägsaktier skulle förvandlas till förmögenheter.

Så blev det i många fall, men er huvudsakliga andel, som var väldigt stor,

låg i Canadian Grand Trunk-linjen.

Det var den huvudsakliga järnvägen i brittiska Nordamerika, för guds skull.

Det var inte bara jag. Alla sa att vi inte kunde förlora.

Vi visste att hårda tider var på väg för gods som Downton,

och investeringen skulle göra det säkrare för framtiden.

Charles Hays var det ledande geniet, och sen han dog har ledningen inte...

Företaget är på väg att försättas i konkurs,

och linjen kommer att gå samman med Canadian National Railway.

Så ni säger att alla pengarna är borta?

Jag är rädd för det.

Större delen av Coras förmögenhet?

Jag ger inte upp, Murray.

Jag har offrat för mycket för Downton för att ge upp nu.

Jag vägrar att bli misslyckandet,

greven som tappade facklan och lät lågan slockna.

Om det inte finns tillräckligt med pengar för att driva det,

så måste Downton säljas.

Såvida ni inte delar det och säljer det bit för bit.

Det kan jag inte göra. Det är min plikt att rädda mer än mitt eget skinn.

Godset måste vara en stor arbetsgivare och bära hushållet, annars är det meningslöst.

Alltihop.

God morgon.

Lady Edith.

- Hej. - Hej.

- Vad gör du här? - Jag ska passa ett tåg. Men jag är för tidig.

Jag ska inte uppehålla dig.

Jag gör inget särskilt.

Jag tänkte komma bort från bröllopspaniken.

- Gillar du inte bröllop? - Var inte löjlig. Klart att jag gör.

Jag har bara pratat kläder och blommor

och mat och gäster tills jag blir blå i ansiktet.

Ja, bröllop kan påminna en om ens ensamhet, eller hur?

Jag är ledsen. Jag vet inte varför jag sa det.

Hur går det? Kommer din mormor från New York?

Det gör hon.

Och Sybil? Är hon här än?

Hon tänkte faktiskt inte komma, men jag tror hon ska det nu.

Mary fick brev i morse. Pappa vet inget än.

Han blir glad.

Jag hoppas det.

Så ni kommer att bo i det stora huset efter smekmånaden?

Inte bo. Stanna. Vi stannar tills vi bestämmer vart vi ska.

Det blir på godset, tror jag, eller i byn.

- Inte här? - Nej.

Men jag förväntar mig att du och mrs Bird ser efter mrs Crawley.

Tar ni inte mig med er, sir?

Jag trodde att ni skulle behöva en riktig betjänt när ni är gifta.

Jag har alltid föreställt mig dig som butler som extraknäcker som betjänt,

inte tvärtemot.

Jag skulle gärna vara betjänt, sir. Särskilt i det stora huset.

Vi kommer inte att vara i det stora huset så länge.