Science Fiction Volume One: The Osiris Child

Min far sa alltid: "Lita aldrig på nån som vill ha nåt av dig."

Min far sa alltid: "Lita aldrig på nån som vill ha nåt av dig."

Han sa också att han aldrig mött nån

som inte ville ha nåt av nån annan.

Det kanske var därför han aldrig visade smärta.

Kanske var det därför han alltid flydde från sina problem.

Jag vet bara att han längs vägen förlorade sin riktning.

Därför reser jag till universums utkanter.

För att finna honom igen.

DELSTATEN INDIANA

Pappas olycka skedde under ett uppdrag han ledde i Trinity-systemet.

Hans misstag var litet, men resulterade i att nästan hela hans trupp dog.

På jorden anklagades pappa för försummelse på grund av missbruk.

Men bevisningen var otillräcklig.

Tack vare karriären som dekorerad stridspilot blev han frikänd.

Det spelade ingen roll. Han blev sig aldrig lik.

Vår familj blev sig aldrig lik.

Du valde att följa med hit ut. Du ville följa med.

Jag ville inte åka hit, jag ville träffa dig.

Men vi träffas ju nu. Eller hur?

Saknar du att vara hemma?

- Jag är hemma. - Jag menar hemma på riktigt.

På jorden.

Nej. Nej, jag älskar att vara här.

Mamma säger att du bara flyr.

Jag har inte pratat med din mamma på länge. Hon vet inte hur det är här.

Det är sant.

Jag får vara med om nåt nytt. Jag skriver historia här ute.

- Vi bygger en helt ny värld från grunden. - En skitvärld, än så länge.

Vi tar en liten omväg. Det här kommer du nog att gilla.

- Vi säger att du träffade. - Nej, pappa. En till, jag klarar det.

- Vi hinner inte. Vi måste iväg. En sista? - Sista.

Ge hit det. Sen måste vi inspektera bunkern.

Har bunkern spel, en badtunna eller en bowlingbana?

- I en bunker finns utrustning och mat. - Det låter tråkigt.

Jag hatar de här småkrypen.

Vet du vad de kallas här? Ufon. Vet du varför?

- Berätta. - För att de flyger i rymden.

Fattar du? Exor tog hit dem och nu är de i rymden.

- Varför har vi bunkrar när allt är säkert? - Det är Exors regler.

Ibland sker det olyckor eller nåt oväntat.

- Då måste de högt uppsatta i säkerhet. - Varför är de så viktiga?

I kristider behöver vi ledare.

Annars blir det bara anarki. Du vet, kaos.

Oroligheter. Folk blir galna.

- Jaha, som zombier? - Ungefär som zombier.

Har du det? Slappna av i axeln.

Fokusera på andningen. Åt vilket håll missade du sist?

- Höger. - Var siktar du då?

Lite åt vänster.

- Vad gör vinden? - Jag fixar det.

Är du säker? Krama avtryckaren.

- Det är min tjej, det! Bra skjutet! - Bästa skottet nånsin.

Bästa läraren nånsin.

Nu till bunkern. Sen skjutsar jag dig till stan. Rominya bor hos dig.

Pappa, jag behöver ingen barnvakt. Varför kan jag inte bo i flottiljen med dig?

För att det är en militärbas. Det är ännu tråkigare än en bunker.

Jag är tillbaka om en vecka och du kan ringa mig. Jag finns i molnen ovanför dig.

- Får fångarna betalt för att arbeta? - Betalt? Nej.

Nej, de betalar sin skuld till samhället.

- Hur vet man när de är klara? - Såna människor blir aldrig klara.

Snälla! Är det nån som hör mig? Det är uppror i fängelset!

Vi har tappat kontrollen! De där sakerna dödar allt i sin väg!

- Travek, vad är klockan? - Det är dags att gå upp.

Godmorgon, löjtnant.

- Nej. Nej, ner. - Upp och hoppa.

Ner.

Ni har högre blodalkohol än vanligt, sir.

Ni har sju infrastrukturrapporter att gå igenom.

- Och tre nya meddelanden. - Spela dem.

Plats: Flottiljen.

Sommerville, du smög visst ner till utposten igår kväll.

- Varför bjuder du aldrig in mig? - Du är ett rövhål.

- Dina grejor kostar dubbelt. - Radera meddelande.

- Plats: Jorden. - Kane, du skulle umgås med Indi.

- Att skjuta ihop på jobbet är inte... - Nästa meddelande.

Plats: Osiris.

Hej, pappa. Jag ringde sent för att du skulle vara där, men tydligen inte.

- Godkväll, herr Sommerville. - Vi plockade de här själva i växthuset.

Visst är de goda?

Vi ska på en utflykt du måste godkänna, annars missar jag den.

Det suger, om du inte vill att jag ska fortsätta ha tråkigt.

Det är till de medvetna kullarna över dagen. Jag har alla detaljer.

Jag vet att du vill godkänna allt, så vi väntade på dig.

Hon väntade.

Jag tror att grannarna flyttar in, jag hörde nån där inne igår.

- De har en pojke, det blir kul för Indi. - Pojkar är irriterande.

- Det är min tjej, det. - Mamma ringde.

Hon ville berätta om nån resa till Europa hon och Todd funderar på.

- Vem fan är Todd? - Det kan jag inte svara på, sir.

Travek, återställ uppkopplingen.

Kommunikationerna med ytan är tillfälligt brutna.

Det var ju till stor hjälp.

- Vet du när de är tillbaka? - Inte för tillfället. Jag försäkrar er.

- Vi gör vårt bästa för att lösa problemet. - Det gör ni säkert.

Travek, skicka ett Ingram till min dotter. Säg att hon självklart får åka på utflykt.

Skicka mitt tillstånd.

- Vet vi nåt om problemen i fängelset? - Inte för närvarande, sir.

- Travek. - Ja, löjtnant?

- Ta reda på allt du kan om den där Todd. - Ja, löjtnant.

I tävlingen om att kolonisera nya planeter var Exor ledande.

De hade tilliten hos de hundratals miljoner som arbetade under dess styre.

Därför kunde generalen aldrig berätta om det projekt hon satts att ha uppsyn över

i fängelset långt där nedanför.

- Säker uppspelning. - Det är upplopp i fängelset.

Vi har förlorat kontrollen. De där sakerna förstör allt i sin väg.

Jag vet inte vad fan som händer, men fångarna är lösa. De är överallt!

Slut på sändningen.

Den enda gång vi träffades sa hon att mitt namn påminde om hennes delstats.

Indiana.

Jag borde ha insett att hon brydde sig mer om sin egen plats i universum

än om de som faktiskt lever i det.

General, de yttre städerna är borta. Varelserna dödar allting på ytan.

Det här är vårt ansvar nu. Vi skapade dem.

Snart finns ingen återvändo.

Överste, om ni var i mitt ställe, hur hade ni löst detta etiskt?

Vi räddar så många människor vi kan och berättar sanningen.

Skulle vår inblandning komma till kännedom så skulle det lamslå företaget.

Efterspelet skulle förstöra flera generationers uppoffringar och arv.

Hur länge kan vi bryta kommunikationerna?

Styrelsen får reda på det om några dagar.

- Då bör situationen vara löst. - Löst?

Det är inte underhåll, utan hundratusentals människor.

- Vårt folk har sina familjer där nere. - Miljontals liv står på spel...

- om folks raseri raserar företaget. - Vad är det värsta vi kan anklagas för?

Folkmord.

Det vore bara en av anklagelserna

men den vi skulle få leva med. Den våra barnbarn skulle minnas oss för.

Vi får inte misslyckas.

Självklart inte.

Kalla till ett möte.

Jag måste tyvärr meddela att ett upplopp verkar ha brutit ut i fängelset.

Fångarna har fått tag på det dödliga Etolanidviruset.

Vi har fått höra att om vi lägger oss i eller försöker hämta några från ytan

så kommer viruset att spridas i huvudstaden Osiris.

Sommerville, Kane. Jag måste skicka ett meddelande till Indi. Går det?

Inte för närvarande, sir.

Jag vill ha koll på alla här vid bordet de kommande 23 timmarna.

Isolera alla som uppträder misstänkt.

Överste.

Det här kan fungera.

Jag behöver en tidslinje över alla händelser i huvudstaden och fängelset.

Informationen är nu hemligstämplad.

Hemligstämplad på vems order?

För vår vänskaps skull ska jag berätta sanningen. Sen är det upp till dig.

Det mesta av det du just hörde var lögn. Det finns inget virus.

- Fångarna har det dödliga Etolanidviruset. - Det är ju löjligt.

Det är vapenklassat. Det får inte fraktas hit, än mindre förvaras i ett fängelse.

Fängelset huserar en hemlig forskningsanläggning inom sjukdomar.

Så, vi odlade det här?

Vi byggde en anläggning i fängelset, men inte för forskning.

Vi födde upp så kallade Ragged.

De skulle hållas där tills vi hade tillräckligt för att skicka till kolonier

där de kan döda eller assimilera faunan.

Fångarna har tagit tre fraktskepp och begär fri lejd härifrån.

Viruset kan potentiellt döda alla kolonier i galaxen.

Enligt våra order ska vi under hot aktivera protokoll 84.

Det kräver att vi förintar hela kolonin.

När fångarna blir varse att vi tvingas aktivera reglerna

är vi i position att förhandla fram ett fördelaktigare resultat.

Det finns ingen gisslansituation. Raggedarna har brutit sig ut.

De har massakrerat staden. De är på väg mot huvudstaden.

- Har de gett oss en deadline? - Vi har 23 timmar och 11 minuter på oss.

Det är en mörkläggning. Om 23 timmar spränger vi kupolerna.

För dem är det acceptabla skador på en gruva, några städer och ett fängelse.

De där nere är där för att vi satt dem där, vår organisation.

- Generalen är medveten om... - Jag vet att er dotter är i huvudstaden.

Förflyttade du mig hit när du visste att det pågick?

- Risken för det här var minimal. - Du lät mig föra min familj hit!

Vi ser det från alla synvinklar.

Vi kommer att klara oss utmärkt, era familjer och alla på ytan med.

De låser hangaren om 20 minuter. Sen kommer ingen till eller från stationen.

Vi måste hålla oss lugna och ha förtröstan. Vi kommer att klara oss.

Vi kommer att klara oss.

Du är hennes enda hopp. Hoppas att du fortfarande är en lika bra pilot.

VARNING

Kom igen.

Jösses.

Aktivera robotar!

Eld!

Varning. Maximala G-krafter överstigna.

Varning.

Varning. Maximala G-krafter överstigna.

Varning. Autopilot aktiverad.

Varning, överbelastning. Katapultstol aktiverad.

Vem är du?

Det spelar ingen roll vem jag är. Du har ett vapen riktat mot dig.

Berätta för mig vad du sysslar med, för du föll just från himlen.

Jag flydde.

Fängelset är här nere, inte där uppe.

Jag är ingen fånge, men dödsdömd. Sitter du kvar här, så är du också det.

- Ska jag ta det som ett hot? - Det är inget hot, utan ett faktum.

- Inom 22 timmar är det här en död zon. - Pratar du om varelserna?

Vilka varelser?

Berätta om dina problem, så kanske jag berättar om mina.

Det är ett gisslandrama i fängelset. Fångarna hotar att spränga kärnreaktorn.

- Gör de det, så sker det inom 22 timmar. - Är det vad de säger där uppe?

Jag var där när upploppet bröt ut. Jag var sjuksköterska i sektor 2.

Ingen är kvar i fängelset. Antingen så ljuger de för dig, eller du för mig.

- Jag är inget hot emot dig. Glöm det här. - Sitt ner!