Downton Abbey

Anna, vilka hårdekorationer har du till kvällen?

Diamantstjärnor och tiara.

Det är bäst att helgardera sig.

Slå in allt i papper,

så att allt är i ordning för dem.

Resväskorna är klara.

Jag hämtar dem.

Vilket ståhej.

Åker de till Duneagle varje år?

Inte förra året när lady Sybil dog.

Och inte under kriget.

Men annars är det höjdpunkten i lordens kalender.

Raska på. Lägg dem på charabangen.

Varför tar vi inga vapen?

För ni ska gå på smygjakt, mr Molesley.

Då behövs ingen hagelbössa.

Kanske för säkerhets skull?

Jag är säker.

Ja.

Jag kan åka ensam.

Det är inte 1850 längre.

Jag förväntas inte stanna inne till födseln.

Om du är säker, så.

Men om du ändrar dig och vill åka hem,

så säger du till.

Vi vill gärna att du kommer.

Men det känns långt bara för att komma och gå på promenad.

Vem var det?

Min redaktör, Michael Gregson.

Han ska vara i Skottland samtidigt som vi.

Inte nära Duneagle, väl?

-Det verkar så. -Vilket sammanträffande.

Inte sant?

Vi kanske kan bjuda in honom, Robert?

Varför bor Flintshires i Skottland när titeln är walesisk?

Shrimpies farmor var grevinnan av Newtonmore av börd.

Det är deras hövlighetstitel.

Och varför "Shrimpie"?

Det var ett barnkammarskämt.

Louisa var en hummer, Agatha var en haj, vilket man förstår,

och Shrimpie var nog räkan.

Är han liten?

Nej, men han var yngst.

Synd att du inte kommer med.

Varför skulle de bjuda mig? Jag känner dem inte.

Inte jag heller, egentligen.

Är du säker på att du vill resa?

Var inte en glädjedödare. Det är en månad kvar.

Vill inte ni heller?

Jag tycker att ni ska ta hand om er.

Jag håller med. Nu åker vi.

Vi ska träffa mamma på perrongen kvart i, och vi är sena.

Det känns som semester.

Bara lugn. Det gör det inte när vi är där.

Jag tar tillbaka portföljen. Den kan behövas på resan.

Jag ska ordna med platserna i restaurangvagnen.

-Gillar du Skottland? -Har du verkligen aldrig varit där?

De åkte inte förra året

och innan dess var jag inte kammarjungfru.

Jag menar som barn, under uppväxten.

Min mormor var skotska.

Sa jag att hon var en Keith?

Nej.

Gå långa promenader med henne. Hon är lat.

Lugn, jag tar hand om henne.

Har du allt?

Det skulle ändå vara för sent nu.

Är det så bra att lämna honom utan övervakning?

Vad menar du?

Han är mer eller mindre rumsren,

men friheten får inte stiga honom åt huvudet.

Jag håller ett öga på honom.

Han kan komma på middag i kväll.

Då är en dag avklarad.

Bara nio kvar.

Får vi lite ledigt när de är borta, mr Carson?

Vad?

Han menade om vi får lite tid till en utflykt eller så.

Jag förstår inte.

Har nån glömt att betala era löner?

Nej.

Precis.

Vi börjar med festservisen och när den är klar

ska vi putsa allt silver, ett rum i taget.

Ni kommer inte heller undan.

Vi gör en grundlig städning i varje rum.

De kan väl få lite ledigt?

Kanske när de har gjort extrauppgifterna.

Edna!

Varför blev inte mr Branson bjuden?

Det vet jag inte.

Undrar vad lady Flintshire tyckte om att kusindottern rymde med en chaufför.

Det angår inte dig.

Hur var hon?

En vänlig och snäll människa.

Och en riktig skönhet.

På insidan och utsidan.

Hon hade kunnat få nån bättre.

Hon tyckte inte det och det är det som räknas.

Han ser bra ut, det får jag medge.

Du ska inte medge nåt alls.

-Hon kommer att vara långt borta. -Men inte på vischan.

Det finns sjukhus i Inverness.

Ni tycker att jag oroar mig för mycket.

Det är förståeligt efter det som hände Sybil.

Nu blir det väl tyst när alla är borta?

Ja.

Kom och ät kvällsmat i morgon.

Jag säger inte middag för vem vet vad vi kan trolla fram?

-Jag vill inte störa. -Absolut inte.

Tom Branson kommer i kväll, så jag får träna.

Tack.

Med nöje.

Mr Carson sa att jag skulle plocka undan. Han trodde att ni hade gått.

Det borde jag.

Det är sorgligt att ni blev lämnad här ensam.

Jag är van.

Ja, det är ni ju.

Det måste vara svårt.

Oroa dig inte för mig.

Jag har mycket att göra.

Är du den nya husan?

Vad heter du?

Edna.

Edna Braithwaite.

-Robert, hur mår du? -Hej!

Tack, Shrimpie. Så snällt.

Struntprat. Vi är så glada.

Cora.

-Edith. -Hej.

Pappa, det här är Matthew, de förtrycktas försvarare.

Inklusive mig.

Förtjänar jag det?

Vi sågs på bröllopet.

Mary.

Moster Violet. Vilken tur

att vi kunde lura dig norrut.

Du smickrar mig, som sig bör.

Vi har planerat en massa.

Det är bal för tjänarna där Mary brukar vara stjärnan.

Trötta inte ut dem, Rose.

Vi minns att du tyckte om vår bergssjö.

Vi ska äta lunch där en av dagarna.

Det var min idé.

Det är en underbar idé.

Det finns te i biblioteket när ni är redo.

Skönt att vara här igen.

Edith åker till London mer än jag.

-Jag söker mrs Patmore. -Hur så?

Jag har varor.

Jaså? Varifrån?

Ni var inte lite nyfiken.

Och ni är ny.

Jag har tagit över för mr Cox i Thirsk.

Mrs Patmore har skickat efter varor.

Hör jag mitt namn missbrukas?

Ni beställde varor av mr Cox.

Jag har köpt affären och varorna.

Jag tog mig friheten att fylla ut den lite.

Det var en frihet, minsann.

Hon kanske inte vill göra affärer med er?

Mr Barrow, jag kan försvara mig.

Var är varorna?

Ta in dem i köket.

Ni kan mitt namn, vad heter ni?

Jos Tufton.

Vad är det?

Vichyssoisesoppa från i går.

Den är himmelsk.

Har ni några fler rester?

Ta lite paj.

Gärna.

Jag har inte ätit så gott sen jag var i London.

Jag är inte bara söt.

Den här familjen har haft tur.

Jag hade velat äta så var dag.

Nog med smicker. Jag behåller ordern.

Men om nåt saknas lär ni höra av mig.

Då får vi hoppas att det inte håller måttet.

Varför?

För då hör ni av er igen.

Ja.

I väg med dig, din fräcke typ.

Är du inte hungrig?

Det är lite tidigt för oss. Vi äter efter familjen.

Jag håller med, miss Crawley.

I London äter vi när vi har jobbat färdigt. Jag föredrar det.

Och ni, miss Grantham?

Jag?

Jag gör som jag blir tillsagd.

Det låter roligt när miss O'Brien och mr Bates

kallas mr och mrs Grantham.

Fru Bates och jag är oftast inte i samma arbetsgrupp.

Nej, ni är ju gifta, miss Crawley.

Hur gör ni hemma när ni kallas Bates och Bates?

Det gör vi inte. De kallar mig Anna som när jag var husa.

Det är fel.

Jag avskyr när en kammarjungfru blir nedvärderad.

Jag håller med, miss Grantham.

Men vi tänker väl likadant, eller hur?