Drain the Titanic

I hundra år, har Titanic legat gömd i mörker-

- fyra kilometer ner, på Atlantens botten.

Men nu kommer en ny undersökning att torrlägga havet-

- dra proppen ur Atlanten, och visa vraket.

Titanic - som hon aldrig har skådats förut.

Och i dagsljusets klara sken-

- avslöjas viktigt bevismaterial, som aldrig har skådats förut.

Från enorma gropar i havsbotten-

- till skador från det förödande isberget.

En grupp forskare, med modern utrustning-

- tar sig nu an katastrofens gamla mysterier-

- och kan kanske skriva om berättelsen om Titanic.

Helt torrlagt-

- kan vi nu se Titanics vrak, som vi aldrig har sett det förut.

TÖM TITANIC

Det är tidernas mest ökända fartyg - Titanic.

I en tid då oceanångare kämpar om att vara störst-

- snabbast och bäst, är RMS Titanic ett tekniskt underverk.

Vid sjösättning 1912, är hon det största, rörliga ting, som skapats.

Ett osänkbart fartyg.

Men ca 4 000 km in på jungfruresan, sker en katastrof.

1 500 passagerare och besättningsmän dras ner, i det iskalla djupet.

Hundra år senare, vet vi alltjämt inte exakt vad som hände den natten-

hur fartyget sjönk, och bröts itu.

Hundratals överlevare bevittnade tragedin.

Trots det, finns det fortfarande många obesvarade frågor.

Vi har mycket historisk information-

- men de historiska uppgifterna är ofta partiska.

Ögonvittnena gav olika versioner av hur fartyget sjönk-

- så det bästa sättet att besvara frågorna, är att använda vetenskap.

Upptäckare hittade Titanics vrak, i september, 1985.

Sen dess, har över tjugo expeditioner besökt fartyget.

Fyra kilometer ner-

- är världen lika främmande, som ett månlandskap.

I strålkastarljuset kan man bara se några meter av skrovet, i taget.

Ingen har någonsin sett hela vraket-

- eller ens kunnat se hur stort området är.

Att undersöka Titanic med den gamla tekniken-

- var som att försöka rita en karta över centrala Manhattan-

uppifrån taket på ett tiovåningshus-

i ett fordon med immiga fönster.

Det är kolsvart, och man lyser med en ficklampa.

Minst sagt utmanande.

Viktiga ledtrådar till att förstå katastrofen, ligger dolda i mörkret.

Nu ska en forskargrupp, finansierad av vrakets förvaltare-

- RMS Titanic, Inc., ändra på allt det här-

- och visa upp Titanic i dagsljus, för allra första gången.

Det är en högteknologisk utredning, om hur och varför hon sjönk-

Titanic Mapping Project.

Med modern utrustning för sonarkartläggning-

- ska varje del av vraket scannas, och ge en exakt, digital bild av Titanic-

där hon vilar på havsbotten.

Havet kommer praktiskt taget att skalas bort.

Biljoner liter av Atlantens vatten försvinner-

och fyra kilometer nedanför-

avtäcks den osänkbara Titanic-

torrlagd på havsbotten.

Men det är inte lätt att scanna havsdjupen.

Autonoma undervattensfarkoster, AUV, måste dyka genom 3 600 meter vatten.

Det är en utmaning att jobba vid Titanic. Det är en farlig plats.

Farkosterna programmeras att åka så nära som tio meter ovanför vraket.

Undervattensdrönarna avfyrar signaler som mäter höjdskillnader-

ner i minsta detalj.

De sicksackar över vraket och havsbotten, likt stora gräsklippare.

Varje varv, scannas en 50 meter bred remsa, och massor av data samlas in.

Sedan sjösätts en ROV, en fjärrstyrd, obemannad ubåt-

- som ska ta tusentals digitalbilder av vrakets alla delar.

Varje dag, kom farkosterna tillbaka med ny information.

En flodvåg av ny information, kommer upp till ytan.

Över 160 timmar film, totalt 37 terabyte data.

Men det tar tid att analysera materialet.

Under de följande veckorna, bearbetas rådatan av datorer-

- som förvandlar miljoner sonarpunkter till en komplex modell av vraket.

Jag minns hur vi satt runt datorn och byggde 3D-lagret-

- och såg detaljerade bilder av fören och aktern.

Vi satt och log mot skärmen. All information-

- och att se det där för första gången, var så häftigt.

Samtidigt har visualiseringsexperten Bill Lange-

- börjat pussla ihop tusentals enskilda bilder av vraket.

Uppgiften tar teamet vid Woods Hole Oceanographic Institution-

sex månader att färdigställa.

Det var en långsam process. Vi hade ytterligare 200 bilder-

- som tagits för att granska platsen, och för framtida arkeologiskt arbete.

Dessa högupplösta bilder, ihop med 3D-scanningen-

- kan nu presentera en ny bild av Titanic-

- ett vrak som har dolts i mörkret, i mer än hundra år.

Det har tagit fyra år, men nu-

- kan vi blottlägga ett enastående landskap.

Vi kan dra proppen ur Atlanten.

Fyra kilometer ner, reser sig enorma stålväggar mot skyn.

Solljuset träffar ånyo hennes däck-

- och otaliga ledtrådar till katastrofen, börjar framträda.

Det här är-

det torrlagda vraket-

efter Titanic.

Vi har torrlagt Titanic, och för första gången-

- kan vi se hela fartyget, i oöverträffad detalj.

Nu kan utredarna kartlägga områdets gränser-

- och arkeologer kan få en överblick av vraket, som har dolts i hundra år.

Dimman har lättat. Vi kan börja se genom det eviga mörkret.

Torrläggningen av Titanic, visar upp platsen på ett helt nytt sätt.

Vraket är inte ogenomträngligt. Det ligger där, för oss att utforska.

Vraket ligger utspritt på 1,5 km av den frilagda havsbottnen-

- ett område lika stort som 200 fotbollsplaner.

Titanics fyndplats utgörs i huvudsak av två områden-

- det där fören ligger, och det där aktern ligger.

De ligger åtskilda med ca 0,8 km. Sen finns flera områden med vrakdelar.

Totalt finns fem områden med vrakspillror.

Alla innehåller vrakdelar och föremål som föll ut, då fartyget sjönk.

De fantastiska vyerna i den nya modellen, gör Titanic levade igen.

Med vattnet bortskalat, blir hennes berättelse tydlig.

Folk tror att vetenskapen saknar känsla. När man ser på båtdäck-

- där så många tog avsked av varandra, ser man flera viktiga platser.

Skyddsräckena, där pappor kramade sina barn den iskalla natten-

- satte dem i livbåtarna som sänktes ner-

- och lutade sig ut för att få en sista skymt av sina kära.

Ventiler, där instängda passagerare såg stjärnhimlen för sista gången-

när fartyget sjönk ner i vågorna.

Till och med mastkorgen, där utkiken Frederick Fleets röst-

- splittrade nattens tystnad, när han fick syn på det hotande isberget.

Titanics välkända ankare på åtta ton, hänger på sin plats-

- och glänser i dagsljuset, för första gången på över hundra år.

Med havet torrlagt-

- reser sig den enorma fören över havsbottnen.

Trots det våldsamma förloppet, och den långa tiden i djupet-

- är det som finns i fören, en spöklik representation-

av det fartyg som fanns.

I fören, fanns några av fartygets mest luxuösa inredningsdetaljer.

Den stora trappan, som sträckte sig över fem däck.

Den uppvärmda bassängen, reserverad för passagerare i första klass.

Och ett toppmodernt gym, ända uppe på båtdäck.

Modellen avslöjar precis hur intakt den här delen av fartyget är.

Inbäddad i havsbottnen, nästan helt upprätt-

- verkar Titanics spöklika skal, segla över havsbottnen-

- och stäven klyver leran, likt vatten.

Tolv meter av fören syns, så tjugo meter måste vara begravda-

vilket motsvarar ett sexvåningshus.

Med hjälp av fartygets läge i havsbottnen-

- finjusterar forskarna sina beräkningar av träffhastigheten.

Nedfärden gick smidigt, den aerodynamiska fören låg-

i färdriktningen.

Fartyget störtade inte, förloppet blev våldsamt först i slutet.

När skeppet gick itu, sjönk fören först, i ca 55 km/h-

i en vinkel på 15-30 grader.

Den träffade havsbottnen-

- likt en stor lastbil på 28 500 ton, som kraschar in i en snödriva.

När fören slutligen nådde bottnen-

- plöjde den ner i leran, nästan ända upp till ankaren.

När havsdjupets mörker har skingrats, är allt glasklart.

Här är nedslaget fruset i tiden.

Informationen analyseras vidare, i hopp om att få veta mer-

- om hur fören nådde botten. Det faktum att fören är intakt-

- innebär att man kan undersöka Titanics mest välkända mysterium:

Isbergets kraft.

Den officiella haverirapporten från 1912, antyder att isberget-

- slet upp en enorm, 100 meter lång reva, i fartygets högra sida-

- som öppnade upp mer än en tredjedel av skrovets totala längd.

Ögonvittnen påstår att Titanic sjönk först efter två och en halv timme.

Forskarna är förbryllade. Ett hundra meter långt hål-

- borde ha fått Titanic att sjunka på några minuter.

Upptäckaren P. H. Nargeolet-

- har åkt de 3 600 meterna ner till Titanic, 30 gånger-

- men han har aldrig sett något hundrametershål.

Vi försökte hitta stället där Titanic slog emot isberget-

- varför vi kunde se sprickor här och där, och så vidare.

Nargeolets team använder nu de högupplösta bilderna på vraket-

- för att se vilka bevis som kan finnas där.

Den här profilbilden av fören, är sammansatt av över 3 000 bilder.

Profilbilderna visar upp Titanic på ett helt nytt sätt.

Ingen har tagit en profilbild av Titanics för-

- under de 25 år, som folk har besökt fartyget.

Dessa knivskarpa bilder-

- visar inget som liknar en hundra meter lång reva i skrovet.

Men när forskarna granskar filmklippen, ser de-

mycket mindre träffskador.

Skadorna från isberget begränsas till ett tio meter långt område i fören.

Det finns ingen reva, eller ens tiotals små revor.

Storleken på hålen i skrovet utgör sammanlagt en kvadratmeter.

Ett hål i den storleken, släpper in 1 400 liter vatten per sekund.

Vid en analys av hur snabbt det skulle ha fått Titanic att sjunka-

- blir resultatet två och en halv timme-

- exakt så länge som det faktiskt tog fartyget att sjunka.

Ett långlivat mysterium har fått sin lösning.

Utredningen bekräftade även att den enorma revan är en myt-

- och att isberget enbart orsakade små hål, nedanför vattenlinjen-

- som tillsammans räckte för att orsaka katastrofen.

Men teamet söker svar på en ännu större fråga-

- som den nya modellen kanske kan besvara.

När och var bröts fartyget itu?

Hur skildes fören från aktern, med förbluffande 600 meter?

Svaret finns här, i dagsljus, på den torrlagda havsbottnen-

i Titanics blottlagda vrak.

Vi skalar bort Atlanten-

- och tömmer havet på vatten, för att lyfta fram Titanics vrak.

Så här ser fartyget ut i dag-

- utan fyra kilometer kolsvart hav, som blockerar solen.

600 meter bortom den stora fören, mitt bland vrakspillrorna-

- ligger den trasiga aktern, fartygets bakre del.

Den är den näst största vrakdelen, 120 meter lång.

Man inser omedelbart, att den är i ett helt annat skick än fören.