The Family

Släpp mig!

Släpp mig!

Släpp mig!

Jesus sa: "Ni måste sätta mig före andra människor...

...och ni måste sätta mig före er själva."

Hitler... Det var ett krav för medlemskap i nazistpartiet.

De måste sätta nazistpartiet och dess mål

före sin far, mor, bror, syster och sitt eget liv.

Det var en pakt. Ett löfte.

Men det verkliga arbetet är osynligt.

Och det sprider sig osynligt.

Ju mer osynlig ens organisation kan vara, desto större inflytande får den.

De kommer att anklaga mig för att ha svikit dem.

Och det gjorde jag.

De vill vara en osynlig organisation. Jag skrev två böcker om dem.

Men historien handlar inte längre bara om min erfarenhet.

Det tog lång tid innan jag insåg exakt vilka Familjen var,

och vilket inflytande de haft över vårt lands ledarskap.

Den här gruppen kan nå hela världen.

De träffade presidenter och utländska ledare

för att sprida sina åsikter om Jesus över hela världen.

Den nationella bönefrukosten har varit en tradition i Washington

för republikanska och demokratiska presidenter sedan Eisenhowers dagar.

Jag vill tacka alla i och utanför kongressen

som gjorde allt det här möjligt.

De kallade honom "den mäktigaste mannen i Washington man aldrig hört talas om".

Han är som trollkarlen från Oz.

Jag önskar jag kunde säga mer om det, men det funkar just för att det är privat.

Vi måste nå ledare.

Når man ledaren, då påverkas hela nationen för Kristus.

Sen tänkte vi: "Kan vi bo tillsammans?"

Jag ingick i gruppen C Street i Washington.

Guvernör Sanford, senator Ensign...

Alla var inblandade i skandalen.

Vi utför Herrens verk på djävulens lekplats.

Vi träffar en del avskyvärda personer.

Diktatorer, mördare och tjuvar.

Vore jag en illasinnad utländsk aktör,

då är det den sortens möte jag skulle vilja exploatera.

Alla i rummet höll i den tillträdande presidenten.

Det här är vad Familjen har väntat på.

Han är Guds man.

De säger att det handlar om tro,

men det är underförstått

att det allra viktigaste, det är makt.

Jag bodde med dem,

bad med dem i deras högkvarter, i deras maktsäte.

De var kongressmän, senatorer, världsledare.

En osynlig organisation som gömt sig mitt ibland oss i över 80 år.

Folk tror att det är nåt ondskefullt.

Att det måste vara en konspiration. Det är helt osant.

Det är en otrolig sammanblandning av kyrka och stat.

Det är ett ödmjukt exempel på ledarskap som aldrig tidigare existerat.

- Det är korrumperad demokrati. - Det är Guds makt.

Världen är i desperat behov av det här.

EN ORIGINAL-DOKUMENTÄRSERIE FRÅN NETFLIX

All oro lämnar vi bakom oss.

All besvikelse kommer också att försvinna för evigt.

Vi antog ett program för en världsomfattande andlig offensiv.

Jag vet, som aldrig förr,

att vi är alla Guds barn.

Det finns bara en sak vi kan ta med oss genom den porten.

Dem vi har lett till Frälsaren.

Frukta honom. Älska honom.

Överlämna dig fullständigt.

Då blir du hans lärjunge.

Vad vi har påbörjat, ska vi avsluta.

En sak jag alltid varit intresserad av, och egentligen redan som pojke,

är idén om att det pågår strider mellan gott och ont.

Vi är aktivt inbegripna i ett krig med ondskans krafter varje dag.

Det finns demoniska influenser i våra liv...

...och man måste vara på sin vakt.

För en pojke gör det världen mycket mer skrämmande.

FÖRFATTARE TILL THE FAMILY

Men världen blir också mycket mer spännande.

Min mor dog i bröstcancer. Hon var ung, och jag var bara ett barn.

Hennes familj var troende kristna, pingstvänner.

Och när hon låg på sin dödsbädd,

bjöd hon in medlemmar från olika trosläror att be med henne.

Och jag märkte att vissa av dem bad för hennes frälsning.

Ända in i döden ville de att hon skulle gå med i deras samfund.

Vissa bad om att hon skulle befrias från sin sjukdom,

att hon inte skulle lida mer, utan få leva längre.

Och den frågan: Befrielse eller frälsning,

i den kommande världen, eller frihet i detta livet...

...det gjorde starkt intryck på mig,

och har lett mig till alla de historier som fångat mitt intresse.

VAD ÄR EN SEKT?

När jag nyss fyllt 20 beslöt jag mig för att skriva om religion.

Jag bodde i New York när jag jobbade på boken,

och jag hade hört att en gammal vän, en man vid namn Luke, var i stan.

Luke var en väldigt lovande kille.

Han kom från en överklassfamilj, och hade en utstakad livsbana.

Han var förlovad och skulle göra finanskarriär.

Men sen lämnade han allt det, och flyttade långt bort

och gick med i en grupp. Familjen var rädda att det var en sekt.

Han verkade bara försvinna.

Familjen visste att jag skrev om religion, och de sa:

"Kan du träffa honom och se vad han sysslar med?"

Det här var strax efter 9/11.

Han sa att han ville utforska sekularitetens ruiner.

Han sa: "Nu syns det tydligt att det är en kamp mellan gott och ont."

Han verkade helt förändrad.

Han berättade om den grupp han gått med i.

Han sa: "De är inte kristna."

Vi följer Jesus. Vi är tjänare.

Vilka tjänar ni?

Män som har valts ut av Gud för att bli ledare.

Politiker.

- Finns det en organisation? - Nej.

Ingen kyrka, inga präster, inga regler och ritualer.

- Men ni läser väl Bibeln? - Visst, men vi arbetar mest.

Vi räfsar löv, spelar basket, städar toaletter.

Vänta, städar ni toaletter åt politiker?

Jag vet att det låter konstigt, men det är det inte.

Vi är bara ett gäng killar som bor ihop.

Det är toppen.

Det verkade så enkelt.

Sen bjöd han dit mig för att se det med egna ögon.

Eftersom jag knappt visste nåt om det, så åkte jag dit.

Använder du droger, alkohol eller receptbelagda läkemedel?

Man kom bara in på rekommendation.

Jag intervjuades i ett kontor på Capitol Hill,

av en rådgivare till en republikansk senator från Oklahoma.

Har du flickvän?

Han frågade om min relation med min flickvän...

- Är hon kristen? - Ja.

...och om mina föräldrar.

Sen förstod jag att de frågorna

var ett test som handlade om vad jag var villig att ge upp.

Och jag svarade väldigt uppriktigt.

För då var jag absolut inte någon undersökande journalist.

- Stod du din mamma nära? - Ja.

Det förekom inget smygande, ingen list.

Jag sa att jag var författare och att jag hade rest runt i landet

för att försöka förstå olika idéer om Jesus,

och att jag ville få veta mer om deras tro.

Hyran är 400 dollar för kost och logi.

Det var nog en vecka senare. Jag hade klarat provet.

Jag var välkommen att komma och bo med dem

och vara en "broder".

Några av bröderna hämtade mig

och körde mig över floden till Arlington i Virginia,

en förort till Washington där många underrättelsetjänstemän bor.

Vi körde in på en återvändsgata,

och förbi en stor, vacker herrgårdsbyggnad i georgiansk stil.

- Fint hus, va? - Ja.

Jösses.

Jag visste inte vad jag skulle säga om dig, så jag sa:

"Det kommer en ny kille, från New York.

- Han är författare och jude." - Halvjude, faktiskt.

"Och han vill lära känna Jesus." Vet du vad de sa?

Nej.

Hämta hit honom.

Kom nu.

Allt till Gud i bön

Uppstår prövningar och frestelser?

Jag flyttade in i ett hus som hette Ivanwald.

Killar? Det här är Jeff.

Det var ett helt gäng killar där. Det kändes lite som en studentförening.

Men ingen öl, och inget annat. Det var en gudfruktig studentförening.

Herren i bön...

Och snart insåg jag att det här inte var vad jag hade väntat mig.

- Jeff. - Välkommen till Ivanwald.

Tack.

Du kommer nog att trivas här.

- Då ska du få komma iordning. - Ja.

Umgås man i vissa sällskap i Washington, då hör man talas om det.

Det fanns ett killhus och ett tjejhus.

Det var en liten enklav, en paus från det vanliga livet.

Där fanns killar från hela världen, och från alla samhällsgrupper.

Religiösa, icke-religiösa, ifrågasättande, skeptiker.

Det var hudlöst. Det var äkta.

Det påminde om de 12 killarna man läser om i den där boken.

Och för en ung kristen politiker,

så var det exakt vad jag behövde.

Ja.

KRITERIER FÖR BOENDE PÅ IVANWALD

GOD HÄLSA (FYSISK, MENTAL)

- DELTAGANDE I AKTIV LIVSSTIL - INGET NUVARANDE ELLER TIDIGARE MISSBRUK

Levnadsreglerna där var så precisa att det var avkopplande.

Inget svärande, inget drickande, inget sex, ingen själviskhet.

Man ödslar inte tid på tidningar, tittar aldrig på tv.

...troget in i himlen.

Man äter kött. Man studerar evangelierna. Man spelar basket.

Gud älskar en man som sätter en trepoängare.

Jeff?

Leder du oss i bön?

Visst.

Herre vår Gud, himmelska fader.

Jesus, tack så mycket för...

...killarna här, och...

...möjligheten att få spela basket, och...

...att lära mig lagarbete och...

...att lära mig att kämpa för dig.

Vi ber om detta i Jesu namn. Amen.

- Amen. - Amen.

Den typen av historieberättande som jag gillar...

...handlar om att göra djupdykningar i andras liv.

Och då kan man vara en del av den världen tills man går vilse.