I Am Dina

JAG ÄR DINA

Jag är Dina. Det här är min historia.

Dina? Vad gör du?

Ett, två, tre -

fyra, fem, sex, sju -

åtta, nio...

- Den är långt härifrån. - Ja.

Ska vi lägga oss igen nu?

Jag är rädd. Jag vill sova hos dig och pappa.

Du är inte rädd för något.

Dina!

Dina!

- Mamma! - Dina?

Akta dig!

Det var Dina som gjorde det!

Pappa... Pappa?

Nej!

Är du hungrig?

- Dina! - Tomas, kom ner därifrån.

Fader vår, som är i himmelen.

Helgat varde ditt namn, tillkomme ditt rike.

Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden.

Giv oss i dag vårt dagliga bröd och förlåt oss våra skulder-

- såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.

Och inled oss icke i frestelse -

utan fräts oss ifrån ondo. Amen.

Fader vår, som är i himmelen.

Helgat varde ditt namn, tillkomme ditt rike.

Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden.

Giv oss i dag vårt dagliga bröd och förlåt oss våra skulder...

Jacob... Min vän i nöden.

- En resa till Bergen gör dig gott. - Ja.

Min pappa såg mig inte-

för att mamma hade glidit bort.

Gud hade också glidit bort.

Jag är Dina.

Jag var ingen.

Vi lekte en lek tillsammans, mamma och jag.

På klippan.

Det var en enkel lek.

Jag snurrade och räknade mina steg -

- när jag gick åt ett håll vilket som helst.

Om jag gick ut över stupet -

måste hon komma och fånga mig.

Men det gjorde hon aldrig. Jag kunde inte räkna till mer än 20.

Dina!

Dina!

Vill ni verkligen ha in henne?

Ja. Gå bara. ...Hej.

Kom hit.

Kom. Den här är till dig.

Kom och ta den.

Ja. Kom närmare.

Kom närmare och ta den. Ta den.

Ja, ja... Ta den.

Ta dig samman nu. Du måste tänka på Dina.

Hon behöver undervisning.

- Hon är som ett djur. - Jag vet.

Jag vet hurdan hon är.

Men, du förstår...

När hon står där framför mig -

hör jag bara Hjertruds skrik.

Och jag förbannar mig själv.

Hon behöver hjälp!

Hon behöver hjälp.

Hej.

Jag heter Lorch.

Und ich bin Ludwig...

Du...

Du måste vara Dina.

Jag hoppas att du inte har något emot att jag... övar lite.

Nej, mer! Mer! Spela mer!

Mer, mer!

Ja?

Det är... fröken Dina. Hon...

Lorch var magisk.

Han öppnade för musiken och lät den skölja genom huset -

som en iskall fjällbäck.

Vattnet var inte farligt när han spelade.

Jag var säker på att mamma hade skickat honom -

- för att hon inte själv kunde vara hos mig.

Och Lorch lyfte upp mig och över bergen.

Jag kunde aldrig fana igen.

Nu är det dags att läsa lite.

- Nej! - Jo.

Här i huset kommer man i tid till maten, Dina.

- Och sätt på något på hennes fötter. - Ja, herrn.

Jaha... Hur går det med läsandet?

Läsandet?

- Tja... - "Tja"...!

Läs något då.

I begynnelsen...

...skapade Gud...

...himmelen...

...och...

...jorden.

Vad är det här? Vad lär ni henne, människa?

Ta henne till hennes rum!

Vi har gjort stora framsteg i matematik.

Flickor behöver inte kunna bolla med siffror.

Fru Hjertrud... Dinas mor.

Jag har förstått att hon dog under tragiska omständigheter.

- Ja. Det är inget vi pratar om här. - Självklart inte.

Det är bara... Det kunde kanske hjälpa mig att förstå barnet bättre -

om jag visste vad hon tänkte på.

Hon gjorde det.

- Hur sa? - Hon orsakade olyckan.

Att den kokande luten hälldes över min fru var Dinas fel.

Inte för att hon gjorde det med vilje.

Nej.

Det gjorde hon säkert inte.

Nej, hon vill inte träffa mig.

Visst vill hon det.

- Din mamma älskar dig. - Inte nu längre.

Kom nu.

Kom och ta min hand. Kom, Dina.

Din mamma är i himlen. Hon...

Hon är lycklig. För nu...

Nu är hon fri.

Fri från denna Världs alla sorger och bekymmer.

Och det gör henne lycklig.

- Gör det? - Ja.

Så det var något bra det som hände med min mamma?

Ja, du...

Där uppe finns ingen sorg och inga stygga flickor.

Jag var den enda som kunde skicka upp mamma dit.

Jag befriade mamma.

Ska vi gå vidare?

Lämna mig ifred. Jag vill vara med min mamma.

Mamma... mamma...

Min mamma var inte borta.

Min mamma var i himlen.

Lorch sa det. Min mamma var lycklig.

Fri från denna Världs bekymmer och sorger.

Den dagen hittade jag en knapp som hon tappat i klänningen.

Och när jag plockade upp den...

...hände det.

Jag har din knapp, mamma.

Så nu lämnar du mig aldrig mer.

Du har blivit gråhårig, Jacob Grønelv.

Dina!

Vad är det för fel med det? Gamla män har grått hår.

Din mans hår är grått.

Jaha...

Mina damer och herrar, kan ni sätta er vid middagsbordet?

- Äter inte Dina med oss? - Nej.

- Hon äter i köket. - Hon trivs bäst då.

Det lät som åska när Tomas och jag red på hästarna tillsammans.

- Edward... - Ja?

- Jag måste prata med dig. - Gör det då.

Det är...

Tomas såg mig. Och det gjorde Jacob också.

God afton, Dina! Går du och lägger dig?

Ja, vart skulle jag annars gå?

Edward...

Hur kan jag säga det här?

Jag vill ha henne.

- Vem? - Dina.

- Min dotter? - Jag måste helt enkelt ha henne.

Inte sen jag förlorade min fru har jag...

Edward, förstår du? Jag vill gifta mig med henne.

Ja, du...

- Är du helt säker? - Ja.

- Jag ska prata med henne. - I dag? Lovar du att göra det i dag?

- Jag lovar att göra det i dag. - Nej, nu.

Jag gör det nu.

Tack. Tack!

Anders, nu ger vi oss av!

God dag, fröken Dina. Jag heter Anders.

Jag kommer från Reinsnaes. Det här är Ruben.

Han är en present från min styvfar Jacob Grønelv.

Jacob äger länets största handelsföretag och är rik.

- Han kan torka röven med pengarna. - Dina!

- Du hittar aldrig en som han. - Jacob är en gammal stofil.

- Du gifter dig med honom! - Aldrig!

Våga aldrig slå mig igen!

Ja, Lorch, ni har varit hos oss rätt länge nu, va?

- I tio år. - Tio år? Så länge? Jag säger då det.

Jag måste tyvärr be er resa nu.

- Resa? - Adjö, Lorch.

Båten går i morgon bitti.

Lorch?

Du reser väl inte?

- Svara. - Dina, snälla du.

Jag kan inte stanna här i evighet.

Jag kan inte lära dig mer.

Du måste också lära dig att hantera en förlust.

Du får inte...

Du får inte lämna mig.

Hallå!

Jag förstår.

Lorch var borta och det fanns bara...

...tystnad.

Nu var den inne.

Den stora dagen.

Här satt jag.

Dina, som dödade dem hon älskade.

Hade de vinkat åt mig om de visste det?

Jag är Dina.

Jacobs fru.