Gangs of London

Finn Wallace må vara död, men jag ser honom överallt.

Se er omkring. Ni ser honom också.

Jag hörde honom när ni kom och slog er ner.

Han lever vidare i tusen språk–

–som var och en berättar hur Finn förändrade deras liv.

Hans historia är för alltid ingraverad i stadens silhuett.

En stad som han förvandlade till sin avbild.

Och jag saknar den mannen. Jag saknar honom.

Mer än man kan uttrycka.

Hans leende skulle räcka för att svepa bort tystnaden här.

Finn Wallace.

Pappa.

Han trodde på människor.

Han trodde på att ge de förfördelade chanser.

Han gav. Han stöttade.

Han gjorde så mycket för oss alla.

För alla er.

Min far togs ifrån oss på Londons gator.

Och London ger oss dem som tog honom.

Finn Wallace. Han är fortfarande här.

Han finns inom mig.

Vi har honom. Ja...

Nej, bara en kniv.

Vi håller honom tills du kommer.

Vi är snart framme.

Ni två stannar här.

–Vart ska vi? –Den vägen.

Den här vägen. Gå nu.

Här.

–Har ni hållit honom här? –Skulle nån ha letat?

Sätt fart.

Vi kom för att hämta nån. Inget mer.

–Säg det till dem. –Håll er undan! Stick!

Kom igen.

Öppna dörren.

–Säg det! –Öppna den.

Lämna dörren öppen.

Han är i mycket bättre skick nu än när vi plockade upp honom.

–Kan du gå? –Vem fan är du?

Jag för dig tillbaka till familjen Wallace. Upp med dig.

Hälsa Sean att vi tog hand om honom.

Jag vet inte vad som hände innan...

–Jag känner inte igen dig. –Finns ingen anledning.

Elliot.

Dumpa kroppen. Ta på er skulden om ni åker dit.

–Vi ordnar med advokat. –Ja, sir.

Du måste vara Jack. Många har letat efter dig.

Jag visste inte att du hölls här.

Men här är du, fortfarande vid liv.

Du kom en lång väg och du hittar nog tillbaka.

Varsågod.

Elliot, kom aldrig till platsen där jag bedriver affärsverksamhet–

och dra vapen igen.

–Jag skulle hämta honom. –Du får det.

Berätta det när du för honom tillbaka.

Ta hand om den här.

Jag vill veta vad som har hänt på min egen tröskel.

–Vad råkade han ut för? –Kör.

Herre jävla Gud. Herregud.

Jack, berätta vad du vet.

Jag gjorde bort mig. Jag borde ha...

Vad hände? Vem mördade honom? Jack!

Ungdomar. Jävla nollor. Jävla nollor.

Röd Nova.

Ja?

G4...43.

Röd Nova, G443.

SAV.

Vi borde sticka. Ska vi sticka?

–Darren! –Jag vet inte.

De vet att det var vi. Eller så vet din pappa.

Vi kan ligga lågt här. Vi måste bara vänta.

Hur länge då? De kommer inte att glömma det här.

Ring dem igen. De kanske kan hjälpa oss.

Jag har ju sagt att linjen är död. De lurade oss.

Vi får klara oss själva.

Skit, den läcker. Hämta en handduk.

Vad står på, killar?

Herregud! Nej, nej, snälla! Nej!

Helvete!

Var är din förbannade bror?

Han hade en pistol på sig. Han och min pojke sköt nån.

Jag har inte sett dem sen dess.

Men de gömmer sig inte för nån jävla död alban.

–Jag vet ingenting. –Då är vi två om det.

Pappa!

Ioan frågade om han kunde låna den. Jag vet ingenting, Kinney.

–Snälla, gör det inte! –Leta upp dem! Båda två!

Jag vill att Luan kommer hit, faller ner på knä, och förklarar.

–Varför rövade hans män bort Jack? –Sluta nu, Sean.

Att släpa hit Luan får oss att verka desperata. Vi måste göra rätt.

–Hela stan letar efter hans mördare. –Våra affärspartners blir fiender.

Pågår det ett tag vänder de sig mot oss.

Vi måste hitta en fredlig lösning.

Såg du pappas ansikte därinne?

Jag är inte intresserad av fred.

Marian, tala med din pojke.

Jag håller med Sean.

Vem som än dödade min make förblir familjens fiende.

Om vi backar nu stampar de på oss.

Nu får det vara nog!

Det gäller er alla. Vår styrka ligger i vår sammanhållning.

Det var det din pappa byggde åt oss.

Hör på nu, pojk.

Jag önskar inget hellre än att ge dig huvudet på den–

–som hade modet att göra det här mot oss.

Men på mötet i morse agerade du ensam.

Det får oss att verka svaga och splittrade.

Samarbeta med mig, Sean, och jag lovar att ge dig allt.

Precis som jag gjorde för din far.

Det gläder mig att höra.

Bort med tassarna!

Det är Jack. Ta in honom i styrelserummet.

Jag är ledsen, Sean.

–Ta ut honom. –Nej, han stannar.

Kom nu, Jack. Det är ingen fara.

Hämta en läkare. Hämta en läkare!

Kom igen, Jack.

Helvete!

–Hur mår han? –Han tuppade av.

–Vem fan är du? –Han är en av oss.

–Det var han som kvaddade puben. –Elliot. Jag hittade honom.

På egen hand? Var de sex stycken?

Åtta. Men jag hade en pil, så...

Kom nu.

Luan hade kunnat döda oss om han velat. Lätt.

Han är borta till i morgon efter läkarens spruta.

Han får vila i sin lägenhet.

Vi får grilla honom i morgon bitti.

Lita på mig, Sean.

Vad bra att du inte behövde den.

–Ner på knä. –Sean!

Nej. Jag köper det inte.

Att Luan gav tillbaka Jack måste betyda nåt.

–Nej, han skickade väl dig? –Nej, jag jobbar för Jim. För dig.

Ska jag tro på att en lodis klarar det du gjorde?

Vi letade i en vecka och du hittade honom på en dag?

–Du är en trojansk häst! –Skär upp mig, då!

Lägg av. Jag sätter en bandslip mot dina ögon om du inte pratar.

Dra åt helvete! Jag har lidit för din skull.

Jag riskerade mitt liv för honom och du siktar på mig.

Dra åt helvete!

Är du klar?