Sharp Corner

82, 83, 84, 85,

86, 87, 88, 89...

- Här är det väl? - Ja. Tack och lov.

Vi är framme. Sluta räkna.

- Är det där vårt hus? - Ja.

Oj, vilket slott!

Spring dit.

Max, akta flyttkillarna.

- Vad glad han blev. - Ja, han älskar sitt slott.

Jag hänger en däckgunga där.

Ja, det blir fint.

- Har du sett den öppna spisen? - Oj!

- Vi kan grilla marshmallows där. - Ja.

Ställ den vid fönstret.

- Får jag det här rummet? - Det är mammas och pappas rum, Max.

Ditt rum är där.

Häftigt, va?

Jag gillar inte det här rummet.

- Jo, då. Vi ska bara få in dina saker. - Det är för litet.

Det är ju dubbelt så stort som ditt gamla rum.

Det luktar äckligt.

Så där.

Jag kanske kan ha en övningsbana i trädgården.

Det skulle bättra på mitt handikapp.

Okej, vi lägger till det på listan.

Det är tyst här. Jag lär behöva nåt som för oväsen för att kunna sova.

Det blir skönt att sova utan gatlyktor. Jag får äntligen sova i mörkret.

- Jag är mörkrädd. - Va? Mörkret är bra för oss.

Mörkret gör så att kroppen producerar melatonin så att hjärnan kan sova.

Därför... Vi lägger undan den här så att du kan äta ordentligt.

Vi måste begränsa skärmtiden. Vi kanske kan sätta en tidsgräns för hela familjen.

Josh?

Ja, jättebra. Det...

- Mer vin? - Nej, tack.

- Har han somnat än? - Han sa att han är rädd.

- Har du sett Raffi? - Han är inte i lådan. Titta i bilen.

Max. Max...

- Fast. - Nej, pappa!

Dags att sova.

Jag är rädd.

Varför det? Vårt rum är inte långt bort.

Tänk om det kommer en björn.

Björnar kan inte komma in genom dörren.

Och om nån lyckas skyddar jag dig.

- Dödar du den då? - Ja, jag använder händerna.

- Hur då? - Inga fler frågor. Du måste sova nu.

- Okej, godnatt. - Godnatt.

- Jag tror att han sover nu. - Vad bra.

Jag är också trött.

Vilken dag.

Tänk att vi orkade med allt.

Vi klarade av det, Rach.

Vilket hus vi har.

- Vi har skrämmande mycket att göra. - Möjligheterna är oändliga.

Jag vill göra i ordning Max rum så att han vänjer sig vid omställningen.

Efter övningsbanan.

Vad då?

- Härligt att du är glad. - Härligt att se dig träna yoga.

Kom hit.

- Vi gör det här för sällan. - Jag håller med.

- Ska vi gå till sovrummet? - Nej, vi kan vara här.

- Max, då? - Jag kan vara tyst.

Låt mig vara överst.

Herregud.

Josh. Herregud.

Vad hände?

- Mamma! - Max, kom inte hit.

Max, stanna kvar i ditt rum. Jag kommer dit.

Vi ligger nästan en vecka efter.

Sanjay skulle fixa nåt problem med EPS-filerna.

Andrea har godkänt åtgärder som ska underlätta för oss.

- Vi borde komma ikapp snart. - Tack, Collins.

Okej, då går vi vidare.

Hur går det med RTM-upphandlingen?

- Josh, kom in i matchen. RTM. - RTM, ja.

De har svårt att bestämma sig, men de passar på att äta sig mätta när vi ses.

De har äntligen gått med på att använda rätt specifikation.

Härligt. Vad bra.

- Hejsan. Går du hem tidigt idag? - Ja, det är mycket att göra med flytten.

- Har ni flyttat nu? - Ja, igår.

Grattis.

Jag skriver ner att jag ska köpa en inflyttningspresent till dig och Rachel.

Grattis till dig också. Säljchef Erikson.

- Du är väl inte arg? - Nej, du förtjänar det.

Tack, vad glad jag blir att du säger så.

Jag var rädd att det skulle kännas konstigt eftersom du utbildade mig.

Det var ju flera år sen.

Ja, 2 år är flera, antar jag.

- Jag måste åka. Jag gläds med dig. - Tack så mycket.

95, 96, 97,

98, 99, 100.

Du ljög. Hon skulle vara här nu.

Max, jag ljög inte. Jag kan inte styra när din mamma kommer ut även om jag vill det.

- Jag ser henne. - Hej!

- Hej, mamma! - Hejsan!

- Hej. Hur har din dag varit? - Bra.

Förlåt. Min patient hade en kris.

- Vi kanske ska ha en till bil trots allt. - För att jag var några minuter sen?

Nej, men det skulle underlätta för oss.

Vi får se ur det går innan vi tar på oss fler utgifter.

Jag tänker bara högt.

- När kommer vi hem? - Det tar ett tag. Vi är pendlare nu.

Det tar 2 000 sekunder.

Ett, två, tre...

Titta här.

Alkohol hade helt klart med saken att göra.

- Skrolla neråt. - Titta på vägen, tack.

Jag vill inte ens tänka på det där.

Jag kan inte släppa det.

Jag kanske inte borde ha gått ut dit. Jag kan ha blivit traumatiserad.

Stackars föräldrar.

- Märkligt att bara föraren dog... - Vem dog?

Ingen, gubben. Din pappa pratade om en film han såg.

Ja, en vuxenfilm, Max.

Vi borde ha slagit ner hela väggen. Då skulle det bli öppnare.

Det låter jobbigt.

- Du såg ju fram emot det här. - Ja, men det där låter jobbigt.

Husets värde skulle öka.

Det kanske är ett byggfel.

- Var är Max? - Jag vet inte.

Max.

Max.

Han är där ute.

- Rach. - Hej, gubben. Kom in.

- Nej, jag leker. - Jo.

Ta bilen, så tar jag dinosaurien.

Det är ingen fara.

Vi flyttade väl hit för att han skulle kunna springa fritt.

Det här är som ett minfält. Ta den här.

Har du pratat med Curtis om flödesdiagrammet än?

- Ursäkta, vem är du? - Alan, den nye programmeraren.

- Jag jobbade med Erikson förut. - Jag ska bara gå igenom mina mejl först.

Tjena, Kyle här. Jag vill tacka alla som såg matchen idag.

Det var en viktig vinst. Jag hoppas att vi ses på fler matcher. Ha det!

Oj, det ser jättegott ut.

Då är allt framme. Där är vinet. Allt är klart.

Jag vill utbringa en skål...

för Rachel och Josh, även om vi saknar att ha er i stan.

Och vi är arga för att ni tvingade på oss våra nya grannar.

Vi önskar er all lycka och framgång i ert härliga nya hem.

- Det är jättefint. Skål. - Tack för att ni körde ända hit.

Jag ska erkänna att jag såg det tredje sovrummet. Har ni några planer?

- Du går rakt på sak. - Där får ni sova.

Då behöver inte nån vara nykter när ni är här.

Ja, vi är nog färdiga med sånt. Barn är härliga.

Men jag har min praktik nu.

- Hur går det? - Bra. Jag ger parterapi nu.

- Det bjuder på en del utmaningar. - Det låter slitigt.

Ja, men det är väldigt givande när par äntligen bryter ner sina barriärer.

- Vad jobbigt att lyssna på folks problem. - Så är det i allas jobb.

Att höra rika killar gnälla om sina aktier på golfbanan gills inte.

- Du förstår inte mitt lidande. - Äkta i-landsproblem.

- Josh, hur går det på Livewire? - Det är väldigt lugnt, som tur är.

Vi har ingen lansering nu, vilket är väldigt skönt

med tanke på flytten och skolstarten.

- Hade inte du chans att bli befordrad? - Jo.

- Det blev jag inte. - Inte?

Visste vi det? Du var ju helt säker.

Den andre killen satsade hårdare på det. En riktig handlingsmänniska.

- En sån, ja. - Josh tycker att ambition är ofint.

Nej, då. Men jag gillar inte att fjäska helt skamlöst.

Josh, jag har kommit dit jag är tack vare att jag fjäskar.

- Ja. - Ditt hus tyder på att du fjäskar mycket.

Jag har hellre hög lön än hög självaktning.

- Okej. - Eller hur?

Det är lika bra att det blev så.

Jag har haft så mycket att göra med huset, speciellt med tanke på det som hände.

- Vad var det som hände? - Har du inte hört det?

Nej.

Det skedde en olycka här ute kvällen vi flyttade in.

Vad då för olycka? En bilolycka?

Fulla tonåringar.

De körde för fort i kurvan och voltade in i vår trädgård.

Däcket flög in och träffade oss nästan.

Herregud. Rachel, det har du inte sagt nåt om.

- Rachel vill inte prata om det. - Jo, men jag vill inte att Max ska höra.

- Han måste ha blivit jätterädd. - Ja, det blev han.

Han undrade varför det hände och om det kommer att hända igen.

- Ja, det är klart. - Han blev rädd.

Hur gick det? Klarade de sig?

Det slutade illa.

Jag trodde att alla i bilen dog, men det visade sig att passagerarna överlevde.

Föraren var chanslös.

Stången som håller fast ratten trycktes in i bröstet på honom.

- Han spetsades fast i sätet. - Herregud.

- Vi kan prata om det här sen istället. - Bra idé.

Det är synd om hans föräldrar.

De var här häromdagen och satte upp ett kors vid vägen.

Det ger en perspektiv på livet.

Han var high school-student och hade ett stipendium på St. Mary's-universitetet.

Han hette Kyle. Skål för Kyle.

För Kyle.

Hur kan du veta så mycket om honom?

Jag läste dödsannonsen.

Jättegott vin, Stephen. Vad var det för prisklass på det?

20 dollar, tror jag.

- Det kostade 3 euro på Mallorca. - Vad dyrt!

- Har du koll på växelkursen? - Nej, vi har inte rest på ett tag.

Vinet var så billigt där att jag inte minns nånting.

- Josh, sluta. - Varför då?