Prvních 200 řádků.
FINLANDS FILMSTIFTELSE Stöder finländsk film
En frisk pojke. -Det är en flicka.
Det är en flicka. Man kan se det om man tittar här.
Och på den här sidan finns händerna och fötterna.
Hej, Katariina.
När kan du komma till kontoret? -Om en timme. Eller 45.
Vill du uppåt i karriären eller inte? -Ja.
Så? -Vi ses om en halvtimme.
Man kan se fingrarna tydligt. Alla fem.
Hon boxas lite.
Navelsträngen...
Katariina vill träffa mig på kontoret. -Nu?
Direkt. Vi är väl klara här?
Visningen är klockan fem. -Jag kommer nog.
Jag vet att du föredrar egnahemshus -
men det här känns jättebra.
Höghus är bara så dystra. -Inte det här.
Ska du inte köra mig till butiken?
Kom nu. -Det kommer att gå bra, älskling. Bli inte sen.
Jag har ju pratat om språngbrädor. Det här är en sån.
Okej.
Jag skickar dig till Törmälä.
Är det ett problem?
Nej, inte alls. -Bra.
Fabriken måste effektiveras.
Nu står den för 9 26 av omsättningen.
Skruva upp den siffran lite, så -
kan det här vara ditt.
Fast bordet tar jag med mig.
Du får skaffa dig ett eget.
Några uppsägningar, ett par fina pensionsslussar.
Inget uppror, inga rubriker.
Vet du vad?
Det här fixar jag. -Bra.
De litar på dig - byns egen gosse.
Satans Törmälä.
SKOGSJÄTTEN
Törmålå grundades i mitten av Finland -
mellan Kuopio, Iyväskylå och Uleåborg I början av 1900-talet -
när industrimagnaten Sven Ljungqvist jagade i området.
Efter en fylledröm under bar himmel -
reste sig ett sågverk vid älven.
Och bredvid sågverket började byn Törmålå ta form.
Fabriken ökade sin kapacitet.
Faner användes som material för golv, skyltar, möbler och isolering.
På 60-talet var magnatens tid över -
och fanerfabriken blev en del -
av nygrundade Skogsjätten-koncernen.
Under årens lopp växte fabriken och sysselsatte allt fler -
som skogsmaskinsförare Jarmo Raninen -
vars porrfilmssamling sägs vara -
den största syd om Uleåborg.
I dag skulle runkhistorierna han drog för småpojkar -
vara ett brott, men på 90-talet -
var de en viktig del av byns identitet.
Raninen har gjort karriär inom fanerindustrin.
Fanerindustrin använder trädets bästa del - stocken.
Pappers- och massabruken använder det som blir över -
men ändå har deras anställda lite bättre löner -
och därmed bättre bilar och hus.
Pappersarbetarna har råd med en ny bil, fanerarbetarna med en gammal
Detta retar skiten ur Törmåläs fabriksarbetare dagligen.
Törmålå har 5 253 Invånare.
Stadens kommunblomma är kråkvicker -
och vänstad är polska industriorten Swietochtowice.
Törmålå är alltså en normal finsk ort.
Trevlig om somrarna -
fast inte under lågkonjunktur. Men under 80-talets uppsving -
kunde stämningen vara trevlig i den gamla timmerhamnen.
I alla fall under tidig kväll.
Då så, mina vänner. Vi har flera anledningar att fira.
Förra månaden var den bästa i fabrikens historia.
Dessutom snuddar kapaciteten ständigt vid 80 000-kubiksgränsen.
Ni gör jävligt bra ifrån er!
Fabrikschefen blir alldeles mållös.
Bra, Jari!
Men i framtiden -
måste vi prestera lika bra om inte lite bättre.
Det här kan ha en lite dyster klang, men oroa er inte.
En utvecklingschef från huvudkontoret -
ska granska vår process.
Vad fan nu igen?
Kom ihåg att vi har slagit produktionsrekord.
De tänker sparka folk igen. -Så dumma är de inte.
De kommer för att lära sig av oss.
De skickar en bra karl. Många av er känner säkert Pasi Kauppi.
Törmäläs egen gosse.
Sa han Pasi? -Ränn-Pasi?
Ja. -Piss-Pasi?
Hej. -Välkommen.
Sorry. -Då åker vi uppåt.
Åja! 125 vackra kvadrat.
Ett unikt objekt. Såna här -
stöter man inte på varje dag.
Lamporna tänds inte. -De är inte installerade än.
Givetvis.
Tänk om strömmen går? Då funkar inte hissarna.
Det gör de. Huset har en egen reservgenerator.
Pasi...
Se er omkring i lugn och ro, ställ gärna frågor.
Ett liknande tornhus byggs bredvid -
men det förstör inte er vy.
Hur gick mötet? -Det gick bra.
Min befordran är så gott som säker.
Så vi tar bostaden. -Tar vi?
Borde jag ringa min pappa? -Nej.
Så vi tar den? -Ja.
Vi tar den. -Vi tar den!
Men nu tar vi det lugnt. Vi vill inte verka för ivriga.
Nå? Ni gillar stället, va?
Kanske. -Lite grann.
Visst är det... luftigt.
Jag vill följa med dig. -Det vill du inte.
Jag har aldrig varit där. -Det finns inget att se.
Jag vill se ställena du pratat om.
Jag ska bara jobba där.
In och ut, jag är tillbaka på nolltid.
Det hade varit fint att få träffa din pappa.
Ja.
Du saknar honom säkert.
Tänker du nånsin på honom?
Jag kommer bara att sakna dig bland alla gnälliga Törmäläbor.
Ska vi beställa efterrätt? Jag vill i alla fall ha. -Okej.
Pasi Kauppi. -Jari Virtasalmi, fabrikschef.
Kuisma, huvudförtroendeman.
I våras förnyade vi stockinmatningen.
Och senaste förnyelsen är laserridåer i båda svarvarna.
Vi slog produktionsrekord förra månaden.
Du har också börjat här, va? -Ja, som sommarjobbare.
Det var säkert en mäktig syn -
när halva sjön var täckt av timmerflottar.
Det kan ske små nedskärningar. -Vad fan?
Ni kan inte göra så här igen!
Berätta inte för de anställda än.
Hur det kommer att gå får vi veta under de kommande veckorna.
Vart ska vi härnäst?
Blötningsbassängerna och barkningsmaskinen.
Satans satan!
BAT-teknik.
Bästa tillgängliga teknik.
Vi går vidare.
Pasi!
Jävlar, Pasi!
Hur går det? -Ja... Här är man.
Hur länge stannar du? När ska vi ses?
Vi ses ju nu, men... så där ordentligt.
Jag stannar här ett tag.
Vi rings. -Jag har ditt nummer.
Eller har du bytt det?
Vi ses.
Då går vi vidare.
I Harrisburg ska fönstren hållas stängda
Men i Finland kan man alltid gå trygg
Pasi... Det blir bra, ska du se.
Välkommen till Törmälä. Jorma Lahtinen. -Mauno Kauppi.
Hej. Sirkka-Liisa.
Här går det undan.
Sen kan vi kolla på Marjo tillsammans.
Janne, för helvete!
Hur gick det? Gör det ont? Ingen fara.
Be om ursäkt. -Förlåt, fast det var ett misstag.
Lugna dig, Pasi. Släpp honom!
Pasi!
Jag har inte druckit allt själv. Jag erkänner inte.
Jag ska jobba i morgon bitti.
Samma här.
Metallica eller Maiden?
Va?
Spelar ingen roll, bara det är nåndera.
Metal är bäst!
Det är lite som mekanisk skogsindustri.
Gör grunderna ordentligt, ta några genvägar -
så blir slutresultatet... stenhårt.
Vad kommer att hända på fabriken?
Jag kan inte prata om det. Dessutom är det fortfarande oklart.
Fabriken ska effektiveras fast den går för fullt.
Vi behöver en järnväg.
Den gamla stickspårsgrunden sträcker sig till Paunio.
Där brukade vi ju leka som små.
Men allt det har ni ju redan funderat på.
Tack. Låt bli den. Du får betala dina drycker själv.
Tack.
Oj.
Skål för Vesas minne. -För Vesa.
Skit-Antti? -Ja, det är han.
Han tryckte jämt ner mitt huvud i toaletten. -Mitt med.
Tur att för tidig pubertet och 100 kg i bänk -
inte räcker till framgång. -På högstadiet räckte det.
Vi jobbar på samma linje. -Janne.
Varför flyttade du aldrig härifrån? Du hade kunnat gå långt.
Vart då? Vad är det för fel på det här?
Hej, Janne. Pasi.
Jonne.
Men sätt dig, då.
Hur länge stannar du? -Ett tag.
Hur är det med dig? -Helt okej.
Du tänker fan ge oss sparken.
Låt bli, Antti. -Det är Pasi.
Just det, Antti. Kyss fittan.
Man får väl fråga, för fan?
No comments yet. Be the first to leave one.