Huss

Vad hände innan du avfyrade ditt vapen?

De började kasta sten.

Stora stenar. Gatstenar.

Vilka var era order?

Det var så oklart allting och radion fungerade inte, som sagt.

Vi skulle hålla våra positioner. Inte släppa förbi demonstranterna.

Och demonstranterna?

De kom närmare och närmare. Mer stenar, flaskor, all möjlig skit.

Fick ni nåt stöd internt efteråt?

Det var mer att vi pratade med varann.

Men din kollega har slutat? Henriksson?

Ja. Han tog illa vid sig.

Och du har inga såna tankar?

Jag har nog lagt det hela bakom mig.

Första gången är värst. Det viktigaste är att vi håller ihop.

Det gäller att ha koll på var ert befäl är och lyssna på order.

Tänk på att ni är utbildade för det här.

Lycka till.

Du!

-Vad gör du? -Lägg av!

Släpp! Lugna ner dig!

Lugna ner dig! Lyssnar du på mig?

Gör som jag säger! Sätt dig!

-Gå ditåt! -Sätt dig ner!

Nej! Nej! Backa!

Har du sett Sundin? Jag ser inte honom nånstans.

Bortalaget på den sidan, hemmalaget på den andra.

-Det räcker! -Hallå, hallå.

-Jag går och letar efter Sundin. -Gör det.

-Hur mycket vill du ha? -Tolv lax.

Så det är en Kalasjnikov vi köper?

Hallå, med vilka pengar?

Polis! Stanna! Stanna!

Visa händerna.

Visa händerna.

Dra upp jackan.

Vänd dig om. Ner på knä.

Benen i kors. Benen i kors!

Händerna på huvudet.

Ta bort din fucking pistol!

-Fucking gris... -Var är pistolen?

-Jag har ingen pistol, säger jag! -Jag såg det. Var är den?

Jag har ingen pistol. Ska du ta mig till stationen för ingenting?

Säkert första dan på jobbet. Fucking amatör.

-Drar ut puffran direkt. -Käften, sa jag.

Ursäkta. Jag måste låsa grinden. Hur länge ska ni stå här med bilarna?

Ta det med nåt befäl, vi vet inte.

-Vi är aspiranter. Nya poliser. -Vad hände?

Några utifrån bråkar, sen lägger sig spelarna i.

Nån sa att ni har hittat en pistol.

Vi kan inte prata om sånt, tyvärr.

Vad gör ni här, då?

Vad gör ni här? Är ni glada att de avrättar varann, eller?

Titta på min son. Han hänger med kriminella.

Han är bara ett barn.

Vilka är de kriminella?

Omer Said och Haris? Eller de andra här?

-Jag vet inte. -Nej, jag trodde väl det.

Ja. Kom.

Var det du som grep Omer Said?

På vems order?

-Han hade en pistol. -Var är den?

Jag tror att hans kompis tog den. Men det var en yngre kille också.

Såg ni killen på cykeln?

Nej...

-Det var en pistol. Jag är säker. -Okej.

Så du sprang efter en beväpnad person ensam, utan uppbackning?

-Det är du som är Huss, eller hur? -Ja, Katarina.

Vi har inget på Omer, så vi får släppa honom.

Vi gör det en bit norrut, så att han får en promenad.

-Ja. Vi kör. -Shit...

Han får sig en liten utflykt.

Ja, vi kör en bit. Sen kör vi tillbaka.

Femte våningen.

-Oj förlåt, stör jag? -Nej, nej. Kom in.

Det här är Katarina, min dotter.

-Katarina. -Lars Bovelius.

-Välkommen till Region Väst. -Tack.

-Ska jag komma tillbaka senare? -Nej, jag ska precis gå.

-Vi hörs vidare sen, då. -Absolut.

-Hej, Kattis. -Hej.

-Så, hur går det med allt? -Ja...

Det är mycket nytt. Rutiner, kollegor...

Jag trodde inte att du skulle hamna här hos oss.

Inte jag heller. Men så blev det.

Ni behövs. Det är många som har slutat.

Du... Du har inget med oss att göra, eller?

Som chef? Nej, hur så?

Det är så jag vill ha det. Det är bra att skilja på jobb och privatliv.

Vad vill du att jag ska säga om det?

Ingenting. Du sa väl vad du tyckte när jag ville bli polis.

Ja, men nu står du ju här, eller hur?

Låt oss utgå från det.

Vill du komma förbi nån kväll, på middag?

Ja. Absolut.

-Tja! Har ni hört nåt om Sundin? -Nej.

-Men han kommer nog inte tillbaka. -Hur vet du det?

Jag är er handledare och godkänner eller underkänner er.

Gör som jag säger. Utsätt inte er själva eller gruppen för fara.

Håll ihop.

Ingen kräver att ni ska kunna allt med en gång.

Men jag kräver att ni agerar som poliser.

Både utåt och inom gruppen.

Det är enkla regler: Vi tar hand om varann.

Vi står upp för varann när det blåser.

Några frågor på det?

-Nej. -Gott.

Ja. Då säger vi välkomna.

-Hej. Robert. -Katarina.

-Hej. Robert. -Hassan.

Jag vet att Huss här gillar att köra solo, så...

Jag tänkte att vi ska börja med att öva lite grupparbete.

Japp. Då tar vi ett par handskar var.

Det är inte så mycket att vänta på. Kör igång.

Det stod en barnstol där inne. Är barnet hos mamman?

-Ska vi kalla på fler bilar? -Det behövs inte. Han ska ingenstans.

Lana, stanna här och hjälp Maggan om hon behöver nåt.

-Det är okej, jag kan ta det. -Nej. Du behövs vid avspärrningen.

Du måste kunna hantera såna här situationer.

-Ja, inga problem. Jag tar det. -Okej.

Sätt dig ner om du mår illa.

-Är det en riktig pistol? -Nej, det är en vattenpistol.

-Jätteroligt. Batongen då? -Det är riktiga grejer.

-Pepparsprej? -Ja.

Du! Hallå, det är avspärrat!

Jag ser det. Jag är polis.

Jaha. Har du nån legitimation?

-Den är i bilen. -Okej, då får du hämta den.

-Seriöst, det tar max en minut. -Hämta legitimationen!

Bråkar du med henne?

-Tack, Robert. -Ingen fara.

Bra jobbat!

Sen kastade han bananen rakt i ögat på mig.

Nähä?

-Halldén? -Ja?

-Bantar du? -Om jag bantar?

-Ja? -Nej... Jag är inte så hungrig, bara.

Vi springer ju in i lik hela tiden, så du kommer att tappa många kilo.

Tar ni hand om varann så här?

-Oj, är du en liten snöflinga? -Fan, Robban.

Du var lika blek om nosen som hon första gången.

Okej.

Vi ska till sjukhuset, så ni får avrapportera. Städa undan.

-Vad då, nu? -Är det nåt problem?

Nej. Eller, jag har två barn hemma som väntar...

Roligt för dig.

Tack.

Vart skulle de nånstans?

-Hälsa på en kollega. -Hur vet du det?

Han som fick en sten i huvudet under kravallerna.

Varför ska de utreda det igen? De blev ju friade.

-Vill de ha en ny redogörelse? -Ja. Varför då?

Politiska påtryckningar. Prestige.

Problemet är att det tar en massa tid, som vi inte har.

På tal om tid har jag ett telefonmöte med rikspolischefen.

-Så jag får väl briefa honom. Okej? -Okej.

Ett möte om vad då? Golfsäsongen?

Det här med Katarina... De är hos Johan Jansson nu.

-Okej... -Jag kan inte välja bland folk.

-Du håller mig uppdaterad. -Absolut.

Jag har bett dem ta det lugnt med aspiranterna.

Nu kör vi!

-Kom igen! -Passa mig!

-Jobba hem! -Skjut!

Jag är här!

Bra, Robert!

-Oj då! -Upp och hoppa!

Så där ja, bra!

Jobba hem, bra!

Jag är här!

På henne!

-Vad fan håller du på med? -Oj då.

Bra där, Huss. Backa inte!

Nu kör vi!

Även om antalet går upp och ner är skjutningarna för många.

Eller ja, hur många är lagom?

Vi har för många vapen i omlopp.

Tack vare våra kollegor på Europol har vi lyckats spåra ett beslag.

Det rör sig om en pistol av märket Glock 17.

Den kommer ifrån ett stort tillslag i Aten i fjol.

Och när jag säger stort, så menar jag stort.

Hej. Jag tjuvlyssnar lite, bara.

Ingen vet hur mycket från det här tillslaget som är på drift.

Men får vi hit en bråkdel så har vi problem.

Bra. Vi är kort med folk idag, så Gunilla här åker med oss.

Hon tar jollen tillsammans med Huss. Kieri och Halldén med mig och Robert.

-Då kör vi, då. -Gunilla, hej.

Katarina.

Vi var hos Stefan Sundin förut.

Vet du hur han mår?

Nej, men han var väl en av dem som har haft problem efter EU-mötet.

Var du med under kravallerna?

Inte när det var som värst.

Det var väl en kollega som nästan dog?

Ja. På Valdemars väg.

Han ligger i respirator nu, Kalle.

Han jobbade i ert turlag.

Många mådde skit efteråt.

Man sa att vi hade utbildning för att hantera sånt, men...

Men, men. Nu vänder vi blad.