The Simple-Minded Murderer (Den enfaldige mördaren)

- Det finns väl inga råttor här? - Nej då.

Jag har varit här förut.

Här är det ingen som hittar oss.

Tack.

Tack.

- Jag har fläsk också. - Nej tack, det är bra.

Man fryser inte om man äter ordentligt.

- Fryser du? - Nej, jag mår fint.

Vi har det bra.

Åh, du lilla Anna...

Du Sarons lilja.

Jag känner dina mjuka axlar genom klänningen.

Såna små blommor. Grönt bakom.

Så vackert, så vackert.

Som långt, mjukt gräs. Ännu vackrare än klänningen.

Om hon bara kunde gå, lilla Anna, min ljuvaste vän.

Sen skulle jag vrida ihop din rullstol och sparka sönder den.

Nej, varför det?

Jag skulle ge bort den till nån som behöver den. Det skulle vara bättre.

Men du och jag, min duva...

Vi skulle gå långa vägar och andas in den söta lukten av hugget hö.

Och kanske dansa med varandra.

Alldeles stilla.

Där är fiskar som slår upp ringar

och vita näckrosor på ytan.

Men de gula näckrosorna sticker upp en bit ovanför.

Om du släpper en träbit i virvlarna följer den med båten.

Så är det.

Och mycket annat är svårt att förstå.

Det kurrar i min mage. Jag åt väl alldeles för fort.

Det luktar så gott om ditt hår. Jag älskar det.

Jag smeker dig med baksidan av handen, för skinnet är tunnare där.

Jag känner det mjuka så fint då.

Nu tänker jag på mor som är död...

...och ligger under tung, svart jord.

Hon var också mjuk, mest under hakan.

Jag tryckte ibland upp min mun i det mjuka.

Men hennes armar darrade alltid, som om det var en motor i dem.

Min far har jag aldrig sett, men han finns på en tavla på museet.

Inte hans ansikte, men hans kropp. Huvudet är en riktig officer.

Han satt modell. Officeren var inte så stark i kroppen.

Min far var en modig soldat, och hans huvud har jag här.

Titta, Anna. Min far.

Så.

Min fader är nu bland himlens änglar och försvarar alla där.

Men min syster Vera har du sett.

Kommer du ihåg det? Kommer du ihåg Vera?

Hon har åkt från Stockholm med tåg.

Nu!

Hon har granna kläder också.

Mjuka strumpor.

Vera är gift med en ingenjör - Henry Berghald

och de bor på Drottninggatan i Stockholm.

Han är så rik att de kan resa hur de vill.

De skulle kanske köpa en gård här.

De har varit i Tyskland, Amerika, kanske Danmark.

De kan åka båt eller flygplan.

Till alla folk och stammar, säger Herren.

Vera!

- Hej, Vera! - God dag, Sven.

Vera!

- Det är Anna och fru Andersson. - Hermansson, chaufför.

Vera gav mig en bibel. Jo.

Hon är snäll nu, men hon var med de andra när jag var liten.

Om ni rör mig slår jag sönder min hand!

En gång tvingade hon mig att äta gröt med hönsskit i.

Fy fan.

Din dumme jävel!

Hon var väl ledsen för att alla sa att jag var en idiot.

Men jag fick gå lite i skolan och lära mig läsa.

Mest i tidningen Triumf när Vera jobbade hos fabrikören.

Och så Veras bibel, förstås.

"Av sötma drypa dina läppar, min brud.

Din tunga gömmer honung och mjölk

och doften av dina kläder är såsom Libanons doft."

- Räcker det nu eller ska du ha mer? - Jag skulle haft mer om jag hade plats.

Plocka ner grisen, så blir det lättare att lasta.

Men ta det försiktigt.

För helvete, grisen är ju lös!

Ja, det var det det.

Är klockan så mycket? Jag måste iväg.

Jo, fabrikören, jag tänkte om...

Vad fan glor du på? Stick!

Helvete, din jävla idiot!

Jag skulle dödat honom redan då.

Jävla jävel!

Jag vågade inte. Den jäveln...

Bära sig åt på det viset!

Jag skiter i bondlandet. Jag åker till stan. Ha det bra, mor. Vera.

När Vera hade rest till Malmö skickade hon mycket pengar

men det blev svårare ändå.

Mor fick besvär med underlivet.

Nåt som tär där nere.

Hon blev mindre och liksom torkade ihop.

Som döda, förgiftade möss som torkar ihop till skinnlappar.

Hon gick mellan gårdarna och arbetade med allt möjligt.

Är det nån hemma?

Sven, är du klar?

Varför är här så mörkt?

Vad är det med fru Olsson?

Jag vet inte. Hon har legat alldeles stilla hela tiden.

Hon har inte sagt nånting på hela natten.

Jaså?

Jaha.

Då är väl fru Olsson död, då.

Ja, hon är död.

Det var ju rysligt tråkigt.

- Är mor död? - Ja.

Hon har nog dött stilla, utan plågor.

- Är mor död? - Nu ska du inte vara ledsen.

Du ska ju till fabrikören i dag. Det är väl bra att nån tar hand om dig.

Jag säger till prästen och landsfiskalen.

- Är mor död? - Ja.

Ta dina grejer och kom. Fabrikören vill att du ska börja arbeta i dag.

- Är mor död? - Sven...

Ta i kistan här nu...

...så tar jag säcken.

Kom nu, Sven, så åker vi till fabrikören.

Där är fabrikörens hus.

Och där borta i stallet ska du bo.

Det är dörren där borta.

Det är första kätten på vänster hand. Kliv på, du.

Är du den nye?

Så kan du ta de här och fylla dem där uppe.

Hej. Här har du lite smörgåsar.

Välkommen.

Jaha. Du är idioten som ska arbeta här?

- Ja. - Vi ska nog få igång dig.

Det är jag som är fabrikör Höglund.

Jag vet. Jag har sett dig förut.

Du ska inte säga "du" till mig, utan "fabrikören". "Ja, fabrikören."

Ja, fabrikören.

- Är du stark? - Åh, ja.

Det är bra. Du ska arbeta här på gården.

Så ska du hjälpa till ibland på min fabrik inne i stan.

Det var ju synd med din mor.

Var ligger Äspet?

Var ligger Äspet?

Kör ditåt och sväng vid mjölkbordet.

Nej!

De hade gett honom fel flaska.

De gick tillbaka till Jönsson och sa: "Lever du ännu?

Det var inte brännvin du fick, det var saltsyra."

Då sa Jönsson: "Tacka fan för att det gick hål i pottan."

Jävla Jönsson! "Hål i pottan."

Det är farligt att dricka saltsyra.

Det är ju det som är det roliga. Han trodde det var brännvin.

Han kunde ju dött, för fan.

Ibland är du jävligt dum, Sven.

Ta ut grejen.

Var försiktig. - Det är bäst du hjälper honom. Den är värd flera tusen.

Häng upp henne på kroken där.

Så ja.

Jag har honom!

Bengt, jag har honom!

- Vad ska jag göra av honom? - Dränk den.

Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta

nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton, femton.

Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio

tio, elva, tolv, tretton, fjorton, femton.

Jag kan inte!

Lugna ner dig, Sven. Jag tar honom.

Jag vet, det är för jävligt. Men nån måste göra det.

"Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himmelen.

Han var klädd i en sky och hade regnbågen över sitt huvud

och hans ansikte var såsom solen

och hans ben voro som eldpelare."

Ja.

Nu stannar du här.

...ända sen den dag vi gifte oss. Alltid samma visa.

Gå ut ett tag, ungar. Stick!

Jag blir så förbannad. För helvete!

Ska du ordna middag så är du lite halvdan. Jag tål det inte!

Sitter du och lipar? Sluta grina, kärring! Jag tål det inte!

Sluta!

Wallin! Wallin!

- Kör det till Håkanssons i dag. - Bengt är sjuk.

Du kan väl köra själv, för fan.

Hur gör man med en sån här mackapär?

Du får fylla på olja. Den är slut.

- Var fan är oljan? - Där borta, tror jag.

Det är ju melass. Men det kanske går.

Melass? Kommer du med melass?

Lille vän... Häller du i det så pajar hela motorn.

Den skär ihop.

Melass...! Jag skulle vilja se far hans om han skar motorn.

Det ska vara olja.

Min mor stoppar mina strumpor.

Min mor är död, förstår du.

Din jävla idoit.

Det heter inte "idoit", det heter "idiot".

Börja med att lägga i ettan.

Det är bra. Ge fan i de där.

Ta det lugnt med kopplingen och kör.

Ta det nu lugnt, Sven.

Nu kör du rakt fram. Vänta lite!

Vad gör man när man kör framåt? Man lägger i ettan och kör. Nej, stopp!

Ska jag sätta dem i fören?

Jag kan ro.

- Ska du ha en liten sup först? - Ja, det blir fint.