Moana 2

Snart framme. Bara ett litet skutt kvar.

Det var du som ville följa med.

Bara lite…

…till.

Heihei? Hur?!

Hör du nåt?

Det måste finnas andra därute. Andra byar.

En dag kommer någon att…svara?

Fortsätt vara den du är.

Heihei…

Underbara kyckling!

Det här är fantastiskt!

Vad väntar ni på? Nu åker vi hem!

Vi är här!

Seglar på stora havet hem till det trygga navet

Nu kan vi se vår ö i morgonsolens sken

Vill sjunga om nya stränder, berätta för alla vänner

Vi älskar ju både land och hav

Vi har kommit hem, hit hem där vi mår bra

Här där jag mår bra Seglar på mitt hav

- Av glädje vår hemby sprakar - Vi väver nya drakar

Och vi blir ständigt flera, så vår by får expandera

Nu reser vi taket!

Vill gärna dra mig tillbaka…

Ett arv från en annan tid Vill hedra, hålla vid liv

Vi har kommit hem!

- Och nu så mår vi bra - Nu så mår vi bra

- Måste vi ha sång? - Vi måste ha sång!

Hej, barn!

Nu ska jag strax berätta allt jag minns om bästa vägfinnaren som finns

En legendarisk bästis till en halvgud Vilken grej - typ superbästis!

De räddade ön och er och räddade faktiskt ännu fler

Vad finns det mer? Blir nåt bättre än just det?

Jo, att Maui var min kompis med.

- Jo, visst… - Titta, hon kommer!

- Välkommen hit, Vaiana! - Vad har hon med till barna?

Kanoten ska inspekteras Det ska alltid fixas mer ombord

Hon har byns förtroende

- Det gick! Kappsegling till stranden? - Det blir ingen direkt utmaning, pappa.

Hör vattnet, hur friskt det låter

Vårt folk känner styrkan åter

Nu hedrar vi vårt förgångna Tack till vår dotter

Seglar på stora havet hem till det trygga navet

Det hem jag har saknat där min framtid än finns kvar

Tack vare Vaiana vet vi att här på Motunui

så älskar vi både land och hav

Åh, vi har kommit hem

Hit hem där vi mår bra

- Här vid land och hav - Vi har kommit hem

- Och nu så mår vi bra - Nu så mår vi bra

Ny frukt! Du kommer att älska den.

Jag älskar ingenting.

Kycklingen åker i grytan.

- Ny look? - Ja, och vi har en egen Pua.

Han heter Bua.

- Se dig för! - Ny kanot. Berätta allt.

- Masten är trögvriden, men vänta… - Undan!

Oj.

Hej!

Det kallas "hårpiska". Jag har lärt mig av dem.

Hur gick det den här gången, då?

Du har hittat nåt!

I en glänta. Jag fick lite hjälp av Heihei…

Den här är inte från vår by. Jag vet inte vad den är gjord av -

- men den visar att det finns människor därute.

Jag vet inte varför vi inte har hittat dem, men den där ön…

Jag tror att det är där de finns. Jag behöver bara hitta de här stjärnorna.

Vaiana!

- Lillasyrran! - Storasyrran!

- Lillasyrran! - Storasyrran!

Nu har jag dig!

- Du var borta i en evighet. - I tre dagar, men jag har längtat…

Vad ska jag få? Du skulle ta med nåt till mig!

Få se…

- Vad kan den göra? - "Vad kan den"…

Vart ska vi?

Det här är våra förfäders plats.

Där lärde jag mig att vårt folk är sjöfarare.

- Och farmor visade mig vilka vi är. - Du skulle ta Maui i örat och säga:

"Jag är Vaiana från Motunui!"

"Du ska gå ombord och återlämna Te Fitis hjärta!"

- Inte illa. - Hur lång tid tog det?

- Några veckor. - Veckor? Det är längre än en evighet.

Jag vet, men det var viktigt.

Och om jag inte farit hade jag aldrig blivit vägfinnare.

Som våra gamla hövdingar, som den stora sjöfararen tautai Vasa.

Innan Maui stal Te Fitis hjärta och vi slutade resa -

- ville tautai Vasa att vår ö skulle ha kontakt med alla havets folk.

För det finns inga gränser för vad vi kan åstadkomma tillsammans.

Och nu när jag är vägfinnare -

- är det min uppgift att fortsätta det han påbörjade.

Och här är den första ledtråden om hur det ska gå till.

Skicka Maui istället så att du kan vara hos mig!

Maui är ute och halvgudar, men om han skulle visa sig -

ta honom i örat och säg det till honom.

Tjoho!

Hoho?

Jag vill inte ha bråk. Jag är bara en hårt deffad halvgud som råkade vara i krokarna.

Öppna bara portalen till ön så ska jag ge mig av.

Varför skulle jag bryta mot reglerna för dig -

som orsakat min chef så mycket problem?

- Nalo började. - Och du vill avsluta det?

Och slå dig ihop med din lilla människa igen?

Vadå, tjejen med kanoten och den knäppa kycklingen?

Henne utnyttjade jag bara för att få min krok.

Aj!

Nalo är en gud, Maui.

Om du försöker återförena havens folk förgör han dig. Och sen henne.

Det här är mellan honom och mig. Det handlar inte om Vaiana.

Du gjorde henne till vägfinnare, så det handlar i högsta grad om henne.

- En gåtfull ö? Häftigt! - Får man lite?

Vaiana ska hitta folk…

Ät nu innan fläsket kallnar.

- Jag måste sluta säga sånt. - Vaiana…

Det här är inte bara en fest.

För länge sen gavs en titel till den sista stora vägvinnaren.

Han hade lika stora drömmar som du.

En helgad titel, större än hövding: tautai.

En ledare som för havet samman.

Min dotter, vill du göra oss den äran att ta emot den titeln -

- att bli vårt folks första tautai på tusen år -

och visa oss alla hur långt vi kan nå?

I kväll dricker vi ur förfädernas skål, som tautai Vasa en gång gjorde -

för att förläna dig denna titel.

För att binda samman det förflutna, nuet och framtiden som väntar oss.

Må förfäderna fortsätta vägleda oss.

Storasyrran!

Det är en ära att få tjäna vårt folk.

Må förfäderna fortsätta vägleda oss.

Tautai Vasa…!

Motufetū ska finnas under stjärnorna.

Säkra seglet!

Lyft styråran!

Var är mitt folk?

Tautai Vaiana.

Så här ser er framtid ut om ni inte finner de andra.

Då slutar er historia med ensamhet.

Jag förstår inte.

Att återlämna Te Fitis hjärta var början. Du måste rida ut stormen -

återförena våra folk och finna Motufetū.

- Men jag hittar inte dit. - En eld i skyn visar vägen.

Vänta! Jag vet inte ens hur långt det är dit.

Längre än jag kunde färdas.

Hitta Motufetū och återförena oss alla!

Nej! Vaiana!

Motufetū!

Ön jag måste hitta heter Motufetū.

Den tog en stund att hitta, men…

- Motufetū. - Vad är det för nåt?

En uråldrig ö där havets vattenvägar en gång möttes -

- som förenade havets alla folk med varandra.

Men den gick förlorad genom en förbannelse.

En förbannelse?

I en fruktansvärd storm skapad av den maktlystna guden Nalo.

Hans mål var att bli starkare genom att splittra havets folk -

försvaga oss, avsluta vår historia.

Förfäderna menade att om Motufetū återfanns -

- skulle förbannelsen brytas och vattenvägarna återupprättas.

Det är det enda sättet att sammanföra våra folk igen.

Annars tar vår historia slut.

- Vi måste sammankalla ett råd med… - Hövding!

En eld i skyn… Han vill att jag följer den.

Mot nya stjärnor… Det kan ta ett helt liv.

Tautai Vasa kom aldrig tillbaka.

- Förfäderna kallar, Tui. - Men om vi aldrig mer får träffa henne…

Vadå aldrig mer träffa?

- Nej, Simea. Alltså… - Du får inte åka!

Mamma, det går så fort. Tänk om…

Du är tautai nu, Vaiana.

För vissa saker känner man sig aldrig redo.

Här lyser samma stjärnor klara

men nu nya i mig drar

och inget känns längre som det var

Jag vet att vägen måste faras

men allt är större än förut

Nya vindar för mig mycket längre ut

Vad väntar där när vindarna har vänt

långt bort från allt

och alla som jag nånsin känt?

Bortom min värld, under nya himlavalv

kan jag navigera allt, klara min återfärd?

Bortom denna värld

kan jag lämna kärleken?

Finna platsen för mitt folk i framtiden

bortom denna värld?

Det är nu vårt öde avgörs

Hur vår framtid ska se ut

Så måste livet som jag byggt mig här ta slut?

De kräver svar De väntar än

Men om jag far

hur kan jag säga "ses igen"?

Bortom min värld

på ett stort och okänt hav, kommer jag att gå i kvav

mellan allt vi har här och allt bortom min värld?

Kan jag lämna kärleken?

Finna platsen för mitt folk i framtiden?

Bortom denna värld

Om jag har lämnat henne då

kan hon någonsin förstå?

Farmor!