Normal People

Är det här det enda du gjort idag?

- Jag har städat huset. - Det märks inte.

Så det här är din grej, nu när du är tillbaka.

Så det här är din grej nu igen?

- Vad då? - Att ligga och lata dig.

Det är sommarlov.

Du är patetisk.

Riktigt jävla patetisk.

Han säger: "Du tycker att jag är hemsk."

"Jag försöker vara snäll men du kastar det i ansiktet på mig."

- Försöker han det då? - Vad då?

Vara snäll mot dig.

Nej.

- Vad är det? - Inget.

Vet du hur många gånger du varit här sedan jag kom hem?

Ja.

- Hurså? - Jag vet inte, jag bara...

Du behöver inte.

Det är det enda jag har att se fram emot.

Vi såg Anthony Thompson i förra matchen-

mot Fermanagh. Jättebra räddat!

Han läser spelet utmärkt för att vara så ung.

Dean Rock.

En miss av Brian Fenton-

-och stor press på Sean Pattons utspark.

Dublin är extremt skickliga på långa utsparkar.

Håller du på att somna?

- Nej. - Jag kan skjutsa hem dig i halvtid.

- Är jag i vägen? - Inte alls, men du verkar trött.

Vart tog du vägen igår kväll?

Jag vet inte. Jag stod i röksektionen ett tag.

- Kysste du den där tjejen? - Nej.

Jag är jättevarm.

Är det inte varmt här inne?

Nej, men öppna fönstret om du vill.

Eric letade efter dig igår. Träffade du honom?

Ja.

Det var skumt. Han ville be om ursäkt.

- För sitt beteende i skolan. - Jaså?

- Godtog du ursäkten? - Självklart. Jag är inte långsint.

Tur för mig.

Nu blåser domare Connor Lane av...

Vill du ha en glass?

- Visst. - Strax tillbaka.

Tack.

Två isglassar, tack.

- Tack ska du ha. - Tack.

Fint att Eric bad om ursäkt.

Folk från skolan har faktiskt varit riktigt trevliga sedan jag kom hem.

- Men jag umgås aldrig med dem. - Det kanske du borde.

- Menar du att jag är otacksam? - Nej, men...

Du måste känna dig ensam.

Jag är van.

- Jag har alltid varit ensam. - Jag vet vad du menar.

Du var ju inte ensam när du var ihop med Helen.

Jag vet inte. Ibland.

Jag kunde inte alltid vara mig själv.

Connell?

Du vet när vi dansade igår?

Ja.

Vad är det med det?

Gjorde jag dig irriterad?

Varför undrar du?

Du lämnade mig plötsligt, och jag kände mig dum.

Jag trodde att du var irriterad.

Förlåt. Det var jag inte.

Jag...

Jag tror att...

vår vänskap vore enklare om vissa saker vore annorlunda.

Vilka saker?

Jag vet inte. Det vore mindre förvirrande-

-om det inte fanns en annan sida av relationen.

När vi var tillsammans första året i college, var du ensam?

Nej.

Du?

Nej.

Jag var frustrerad ibland, men inte ensam.

Jag är aldrig ensam med dig.

Det var en rätt perfekt tid i mitt liv.

Jag hade nog aldrig varit lycklig innan dess.

Jag ville att du skulle kyssa mig igår kväll.

Å...

Jag ville kyssa dig också, men...

Vi missförstod väl varandra.

Det är okej.

Jag vet inte hur vi borde göra.

Det är trevligt att du säger det-

-men det har ju inte gått så bra för oss tidigare.

Du vet...

du är min bästa vän och det vill jag inte förlora.