The Old Guard 2

SPLIT, KROATIEN

Vänta.

Det är minst 16 vakter på plats och fyra fordon som lastas.

Konrad forslar vapen i stora mängder.

Han är riktigt hal och han har gott om skannrar och annan störningsteknik,

så vi kan inte kommunicera där inne.

En fråga: Får vi nånsin ledigt?

- Typisk millennial. - Det är en rimlig fråga.

Nile, vi fick ingen ledighet när vi var färskingar.

Joe och Nicky, ni tar häcklabyrinten.

Va?

På allvar?

Oroa er inte, det blir inte som 1853.

Vad snackar ni om?

Visst var det en kanon?

Vi såg den inte.

Det var Booker.

Han fick huvudet bortskjutet av en kanon. Vi hittade det inte i labyrinten.

Så han deltog inte, av förklarliga skäl.

Tror ni han är okej?

Nu kör vi.

Säg till om ni ser Konrad.

Två vakter har rört sig mot vattnet. Bossen syns inte till än.

Hej.

- Han har bara ett vapen. - Är du säker?

Du vet väl att du inte är odödlig?

Visst.

Okej, ni vet vad ni ska göra.

Få alla vakter ni kan att jaga er.

- Den här är min! - Nej.

Det funkade. De är på väg mot er.

De ska jaga oss, inte fånga oss.

Vi är på väg in.

Vadå, ingen sexgunga?

Du måste väl ha sett gott om dålig konst?

Så här dålig? Inte på minst ett århundrade.

Vapnen lastas.

De ska iväg. Tumultet verkar ha skrämt dem.

Du är faktiskt inte heller odödlig.

- Ska jag? - Nej, jag går alltid först.

Nicky.

Sakta ner, Joe! Sakta ner!

De ska få jaga lite.

Fan!

Konrad är en trappa upp.

Hoppa in!

Nicolò!

- Allt bra? - Ja.

Sätt fart.

Håll er bakom mig.

Du sa väl 16 vakter?

Var snäll, CIA lärde honom inte att räkna.

Kan vi fokusera på det här?

Den passar dig.

Allt är fixat. Min CIA-kontakt är här om 7 minuter.

- Han ser till att vapnen hämtas. - Okej, då går vi.

- Har du bestämt dig? - Jag tänker.

Hon avslöjar sig, men det tog mig århundraden att upptäcka.

- Ingen kan läsa Andy. - Jag kan nog det.

Jaså?

Ja.

Hon talar sanning. Vänster öga ryckte till de sista två omgångarna.

- Vänster öga. - Vadå?

- Skitsnack. - Säkert?

Skitsnack

Tack.

Vet ni det värsta med att vara dödlig?

De jävla baksmällorna.

De är för brutala.

- Hur står du ut, Copley? - Strax tillbaka.

Men det är kul att dricka.

- Vem messar du? - Min nya kille. Kom, vi lägger oss.

Visst, ta ett glas till, så snarkar du hela natten som ett vildsvin.

- Ojdå. - Och du pratar i sömnen.

Du var duktig idag.

Trots att jag körde båten halvvägs in i villan?

Ibland är snabbt bättre än subtilt.

- Dagens läxa? - Ja, det är det.

Du skämtar mycket, men…

- Hur mår du? - Jag?

Jag är jätteglad.

Jag känner ett lugn.

Det märktes inte när killen åkte ut genom fönstret.

För det var inte tanken.

Skicka den nu.

Jag är dödlig, inte pensionerad.

Min kontakt bekräftade att Konrad inte var köparen.

Bara en mellanhand, som de andra förra månaden.

Så vem är det och vad gör de med allt artilleri?

Den riktiga köparen är hal och lämnar få spår.

Den här övervakningsbilden är det enda de hittade.

Vänta…

Vadå?

- Känner du henne? - Ja.

Eller nej, jag…

Jag känner igen henne.

Jag har drömt om henne.

Jag trodde att det var oviktigt. Det var otydligt.

Okej, berätta exakt vad du såg.

Den här kvinnan…

Hon är…

Hon är i ett rum. Ett gammalt rum fullt av böcker.

Visst är hon här?

Och det är nån annan där. En…

En man, men…

Jag ser inte hans ansikte.

Men jag tror att böckerna tillhör honom.

Nu har du ett val.

Hon gör honom illa.

Och sen…

Vad hände sen?

Sen vaknade jag.

Betyder det nånting?

Jag vet inte.

Datan räcker inte för identifiering, men när de lyckas hör jag av mig.

Toppen. Tack, Copley.

Hördu, oroa dig inte.

Vi löser det.

PARIS, FRANKRIKE

Booker.

Trevligt att äntligen träffa dig.

Jag har väntat väldigt länge.

Quynh?

Så…

Hur hittar jag Andromache?

Har du nåt förslag på vart vi kan åka?

Jag funderar på att vara ensam ett tag.

Lite tid för mig själv.

Okej.

Tack.

Du följer med mig.

- Gör jag? - Jag behöver din hjälp.

- Ha lite kul utan mig. - Hejdå, chefen.

Nile.

Oroa dig inte.

Ha det så kul.

Vad är det med Joe? Hände nåt efter kraschen?

Han sa att han ville vara ensam.

Är du inte okej med det?

Jag har känt honom i 1 000 år. Jag vet när han ljuger.

Tågstationen, tack.

- Tack. - Vi skuggar honom.

Va?

Kom igen.

Återigen, vet du var Andromache är?

Det kvittar om jag gör det. Jag har blivit förvisad.

- Men du kan hitta henne. - Lyssnar du eller?

Jag har förvisats.

Hur hittade du mig?

Du gjorde det enkelt.

Du har raglat omkring full i flera månader.

Det är ett under att du var obemärkt.

Så du tog hit mig som en tjänst?

Visst. Tyvärr, det jag sa är sanningen.

Jag är ur spel. Om du vill hitta Andy är det här fel metod.

Han behöver rena kläder.

Har hon pratat om mig?

Hon har aldrig slutat.

Hela den här tiden, med vartenda andetag jag tog,

föreställde jag mig henne fången nånstans i samma helvete som jag.

Det enda jag ville var att komma ut och befria henne från det.

Och så får jag veta att hon har varit fri i 500 år.

Hon levde i sitt eget helvete.

Det tvivlar jag på.

Inte mycket till förvisning om du kommer förbi med mat.

Booker är ensam.

Nicky, älskling…

- Han är ensam. - Det var du som var ute efter hans huvud.

Vi övergav honom.

Han gjorde sitt val när han sköt Andy och förrådde oss alla.

Hörni, nåt har hänt. Han är inte här. Det är blod på väggen och golvet.

När hördes ni senast?

- Joe. - Du behöver inte låtsas längre.

För typ 1 vecka sen. Han var oskadd då. Han…

Det går direkt till Andys röstbrevlåda.

Kom, vi möter upp dem.

- Nicky. - Kom.

SEOUL, SYDKOREA

Du har fortfarande inte sagt vem vi ska träffa.

Jag lovade honom sist vi sågs att jag skulle bevara hans hemlighet.

Det är runt hörnet här.

Jag borde nog kolla med honom först.

- Och fråga om det här är okej. - Visst, jag väntar.

Okej.

Andromache.

Väntade du på mig?

Jag är inte förvånad.

Tack.

Du har fortfarande på dig Quynhs halsband.

Drömmer du om alla?

Jag håller koll.

- Känner du till Nile? - Nile Freeman.

Det gör jag.

Hon har drömt om en kvinna.

En kvinna som var här med dig. Jag tänkte att du kanske visste nåt.

Följ med till biblioteket.

- Jag tycker att vi ska pratas vid. - Jag med.

Tuah, jag hade nästan helt slutat tro på syftet med oss,

ända tills en vän upptäckte en dominoeffekt.

Var är den vännen?