The Perfect Assistant

Ursäkta. Jag heter David Wescott. Min fru Carol Wescott kom nyss hit.

Ett ögonblick. - Ja, frun? Ja, vad...

-Tre timmars väntetid I dag. Ledsen. -Jag ska inte besöka henne.

-Hon togs in akut, jag ska inte... Ni får vänta lite.

Okej, ta hit henne. Så ser vi vad vi kan göra. Ta hit henne.

Doktorn?

Nora, vi missar början på filmen. Det var du som ville se den.

Rachel, det är ett jättebra sätt att möta karlar. Alla nätdejtar nu.

-Var är mina glasögon? -Jag vill inte. Kom nu.

-Jag registrerar dig. Det är kanon. -Okej. Nu går vi, vi blir sena.

Jag la dem nog där uppe.

Du är så jobbig. Du har två minuter!

Du är 30. Du måste hitta nån och få barn innan dina ägg går ut.

Oroa dig för dina egna äga, Nora.

Det är David! Jag måste ta det.

-Hej, David. Rachel, förlåt att jag ringer nu.

Jag är på sjukhuset. Carol är sjuk.

Hon hällde upp kaffe och föll inop.

Vad hemskt.

Kan du ringa John Price och flytta mötet i morgon?

Visst. Jag har hans hemnummer på kontoret. Jag går dit och ringer.

Kan du meddela Judith sen?

-Ställ in alla mina möten i morgon. -Okej. Nåt mer jag kan göra?

Nej. Jag har ringt Carols kusin Mary-Beth.

Hon kommer i morgon för att hjälpa till med Isabelle.

-År hon där hos dig? -Ja, jag kunde inte lämna henne.

Hon...hon sover nu, så... Tack så himla mycket.

Ingen orsak. Jag hoppas bara att hon klarar sig. Hej då.

Vad händer?

Jag kan inte gå på bio, Nora. Jag måste iväg till kontoret.

-Vi kan se den sena föreställningen. -Nej, det här tar hela kvällen.

Nora, vissa saker låter min chef bara mig göra. Han behöver mig.

Amen, herregud. Vi kan se filmen en annan kväll.

Vi kanske kan se den på onsdag och gå ut och äta. Vad säger du?

-Judith. Lämna ett meddelande. -Hej, Judith, det är Rachel.

Du vet att Carol ligger på sjukhus, så David kommer inte i morgon.

John Price hör av sig om en ny tid. Jag mejlar dig då. Vi ses i morgon.

Du är säkert på pilates. Gud förbjude att du inte är perfekt.

David?

-Hej. -Rachel? Vad gör du här?

Jag kan inte överge dig nu.

Här. En grädde, en socker. Precis som du vill ha det.

John Price hälsade så gott. Hur är det med henne?

Hon ligger på intensiven. Vi väntar på några provsvar.

-Se vem som är här. -Hej.

Hej, Rachel.

Tack.

-Du hade inte behövt komma. -David, sluta.

Vi har jobbat ihop i tre år. Ni är som min familj.

Hon är helt slut. — Visst är du?

Jag kan köra hem henne. Jag nattar henne och kör henne till skolan.

Rachel kör hem dig. - Här ska du få en nyckel.

-Jag har redan en. Minns du? Just det.

-Okej. Tack ska du ha. -Hej då, pappa.

vad hade jag gjort utan dig, Rachel? - Drom sott.

Hej då, pappa.

Det är jättefint. Jag ska ta av din kofta.

-Jag ar trott. -Ja, Jag vet.

Du mår bättre när du får sova. Då gör det inte ont i ögonen mer.

-Vem är det där? -Mr Mugs.

Mr Mugs? Trevligt att råkas, Mr Mugs.

Kan du göra mig en tjänst? Tar du hand om Isabelle åt mig?

Gör du? Tack ska du ha! Du är så snäll.

Rachel, kommer min mamma att dö?

Läkarna tar jättebra hand om henne, så du behöver inte oroa dig.

SOV nu.

God natt.

Du kan skatta dig lycklig, Carol.

"Tältsemester", Izzys födelsedag, "Izzys födelse"...

"Sommarutflykt”...

Vi backar. Vi ser om det välter. Nej, det funkar, det funkar.

Mamma är med på film! Äntligen!

-Tycker du om honom? Han är så söt.

-Vad blir det för mat, mamma? -Vi har kyckling och god coleslaw.

-Kom hit. -Din mamma köpte allt i dag.

-Jättegott. Skål för mamma. Skål för mamma.

-Jag älskar dig, Carol. -Jag älskar dig, mamma!

Jag älskar dig också, David.

-Varför har du Mr Mugs med dig? -Vi har "visa och berätta i dag.

Det blir roligt för dig. Du är så himla duktig.

Ge mig en kram.

Bra. Ha så kul nu!

-Du har en jättefin dotter. -Åh, tack.

Oroa dig inte. Jag hämtar henne. Det är inga problem.

Det är väl det sista du vill höra, men du behöver en paus.

Så ska jag inte laga mat åt er? Det gör Izzy gott att få träffa dig.

När Carols kompis är här kanske jag kommer. Tack för allt, Rachel.

Vi ses vid sex. Hej då.

Ja, det gör vi absolut.

Rachel, hur mår hon? -Vi väntar fortfarande på besked.

-Stackars Carol. Helt otroligt. -Ja, det är fruktansvärt.

Jag ät hos dem häromdan. Hon var lite förkyld, men verkade må bra.

Jag fick meddelandet om John Price. Vi måste ta mötet i slutet av veckan.

Jag kanske ska ta det själv. Vi känner av att vi förlorade Rolf.

-Jag ska fråga David. Okej.

Nästa gång han ringer, kopplar du honom till mig?

Tack.

Nej, jag kopplar honom inte. Jag frågar och hör av mia till dig.

-Hör du vad jag säger? -Ja, Nora.

-Hur dags? -Sent. Beställ en pizza eller nåt.

-Jag trodde att vi skulle gå ut. -Jag hjälper David mitt i en kris.

Du måste komma hem. Han har andra som hjälper honom.

-Han har faktiskt släktingar. Nora, jag måste lägga på.

-Hej, gumman! Hur var din dag? -Så där. Har mamma kommit hem?

Nej, inte än. Men din pappa kommer hem och vi ska äta tillsammans.

Får jag fråga dig en sak? Vilken är din pappas absoluta älsklingsrätt?

-Han tycker om mammas spaghetti. Mums! Tack för att du sa det.

Hallå?

-Pappa är hemma! -Izzy, kom här.

Hur är det? Var är Rachel?

Hon har gjort spaghetti som mamma.

-Har hon? -Exakt som mamma gör det.

-Det här är jättegott. Tack. -Tack själv.

Pappa, får jag äta framför teven?

Okej, men bara den här gången. Var försiktig med såsen.

Svaret på ryggmärasprovet kom i eftermiddags. Carol har encefalit.

-Encefalit? -En bakterieinfektion, sällsynt här.

De tror att hon kan ha fått det på vår senaste kryssning. Vi vet inte.

Det ger blodproppar. Om hon får en I hjärnan kan hon hamna i koma.

-Vad hemskt. -Doktorn tror antibiotikan hjälper.

Men hon kan redan ha fått hjärnskador.

Så det är väldigt kritiskt nu och jag måste dit igen.

Okej. År det nåt som du vill att jag gör?

Mary-Betnh kommer snart. Förklara för henne vad Isabelle behöver.

Självklart. Jag ordnar det.

Ring John Price och Judith och säg att vi tar mötet i morgon.

Då är Mary-Beth här och jag kan lämna sjukhuset några timmar.

Återigen tack för maten, Rachel. Det var fantastiskt.

Jag öppnar. God spaghetti, va?

Hej.

-Du mäste vara Mary-Beth. -Rachel, nans sekreterare, va? Hej.

Jag är faktiskt hans chefsassistent.

-Hej, Isabelle. -Hon håller på att äta upp maten.

Gumman, vad gör du? Det är inte bra att äta framför teven.

Gå och ät upp vid matbordet.

-Jag gillar det här programmet. -Jag bandar det,

Du kan se det när du är klar.

Jag hoppades få stanna och hjälpa Isabelle med läxorna.

Det var snällt, men jag gör det. Jag gör det alltid med mina barn.

-Det är inget besvär alls. Det behövs inte. Men tack ändå.

David sa att du kunde hitta en barnflicke-förmedling.

-Jag kan bara stanna några dar. Självklart.

Jättebra.

-Hej då, gumman. -Jag vill inte att du går.

-Jag gillar inte henne. -Det är okej.

-Rachel måste hem till sin familj. -Men vi ses snart igen. Var snäll.

Nora? År det där min?

Den är min. Jag har köpt den.

Jag har ju saat åt dig att inte röra min mat, mina skor och mina saker.

-Du sa Inget om julce. -Du lyssnar inte.

Och håll dig från plan tre. Det är bara mitt.

En cefalit

"I svåra fall kan det ge bestående bortfall av hörsel, syn och tal.”

"Sjukdomen kan ge hjärnskador och delvis till full förlamning.”

"Respirator kan då behövas. Andra får binjure- och njursvikt."

Herregud...! Stackars David.

Tänk att tvingas se sin fru genomlida det.

Ni har det bättre med en liten byrå, John. Vi har färre kunder.

Konkurrensen är hård, det blir svårt att välja. Grady Branson vill ha oss.

Grady kan konsten att sälja, men ger han er personlig service?

God morgon. Här är kvartals- rapporten som David ville ha.

År det där John Price-mötet? Jag hoppas att det går bra.

Vi behöver dem efter Gunderson Enterprises.

-Med tur får vi lite av våra pengar. -Tror du det?

Vi klarar oss om de landar Kurtland-kontot. Håll tummarna.

Du, Rachel, vad sägs om lunch? Du lovade mig en annan gång.

Det är sant, det gjorde jag.

Om du har tid kan vi kanske prova den franska krogen här på gatan.

Wally, jag kan inte. David är borta så mycket att jag måste vara här.

Visst, jag förstår. Vad sägs om nästa vecka då?

Kanske. Vi ser när vi får chansen.

Självklart. Det låter bra.

Så fort jag blir mrs Wescott slipper jag alla såna här lekar.

-John, tack för att du kom. -Noöjet var mitt.

Ni får mr Kurtlands beslut när han kommer från Hongkong nästa vecka.

David? Ursäkta. Hur gick det?

Jag tror att det gick bra. Jag ska till Carol på sjukhuset.

-De flyttar henne från intensiven. Mår hon bättre?

Hon svarar bra på antibiotikan, men de måste kolla skadorna.

-$å de är optimistiska? Försiktigt optimistiska.

Hon är sövd, så jag kan åka hem till Isabelle i kväll.

Bra idé. Då blir Isabelle glad.

Det får inte hända.

Det får inte hända.

Ja, men du måste räkna in era likvida medel nu.

Ursäkta. Wally, David stack hem så jag jobbar över i kväll.

Så stäng inte av kopiatorn och kaffekokaren. Okej, tack.

vad hade David gjort utan henne? Jobbet verkar vara hela hennes liv.

Åven om du skulle bli bättre så blir det aldrig som det var.

Folk med den här sjukdomen blir sällan helt friska.

Du kommer inte att känna nånting. Bara en liten luftbubbla.

Vi kommer att sakna dig.

Det här är bäst för alla. Okej? Tro mig.

-David, säg till om det är nåt. -Tack, Wally.

Gumman, Mary-Beth väntar i bilen på oss. Nu åker vi.

-Kan Rachel åka med oss? -Nej, Rachel möter oss där.

Jag är ledsen, Isabelle. Det blir bättre, jag lovar.

KOM.

Jag lovar.

God morgon, mr Wescott. Roligt att se er här igen.