Italian Studies

-Hallå! Jag gick vilse. -Hej, älskling. Ingen fara.

-Ja! -Hur är det?

-Själv, då? Vad kul att se dig. -Åh, jag är så stolt över er.

Hej!

-Du råkar inte ha en cigarett? -Jo.

-Toppen. -Visst.

Jag försöker dölja det för min man, men är så röksugen. Tack.

Dessutom vejpar alla nu för tiden, så ingen har cigg.

Tack så mycket.

Kommer du ihåg mig?

Du gör inte det, eller hur?

Nej, jag är ledsen. Var det...

-Var det en bokgrej? -Det var i New York med mina vänner.

Nej, jag har ingen aning om vad du pratar om.

-Känner du inte Simon? -Simon? Ah, Simon Soga.

Simon Brickner. Det var han som tog med dig.

Många av mina vänner var där.

Blandar du inte ihop mig med nån annan?

Nej, nej. Minns du inte Simon?

-Hur är det möjligt? -Var det här...

-...när jag tappade bort min hund? -Tappade du bort din hund?

Glömmer du texten när du är klar?

Ju mer hon lyssnade, desto mer insåg Claire att det kvittade.

-Hon talade inte språket. -Är minnet ens viktigt?

Syntax och böjningar...

Förstå att hon var ensam, bortsett från ljuden i rum 234.

-Hejsan! Kan jag hjälpa er med nåt? -Nej, jag bara...

Den kostar två dollar. Jag är ledsen.

-Vad kan jag hjälpa er med? -Hur kan jag hjälpa er?

-Inget svar. Tack så mycket. -Det var så lite, ma'am.

Han var väldigt konservativ...

Först var jag en tönt, men på high school förändrades det.

Då ville alla prata med mig. Allt förändrades.

Det var nog under andra året, då blev jag populär.

Jag menar inte att jag är populär, men folk ville prata med mig och så.

-Tror du på Gud? -Nej.

-Har du varit kär? -Ja.

-Är du kär nu? -Antagligen, och det är hemskt.

-Varför är det hemskt? -I stället för sol och regnbågar...

...är det mer ett svart hål nånstans som man inte kan ta sig upp ur.

Och sen när man tar sig upp faller man ännu djupare ner. Ja.

-Det låter hemskt. -Har ni varit kär nån gång?

Ja, jag tror det...

Jag vet inte. Jag minns faktiskt inte det.

Ursäkta mig, ma'am. Är ni judinna?

-Är ni judinna? -Va?

-Är ni judinna, ma'am? -Jag vet inte.

-Hur sa? -Jag vet inte.

-Är ni judinna? -Jag vet inte. Jag vet inte...

-Ha en trevlig kväll. -Ha en trevlig kväll.

Så bolaget ger sig på dig om du inte följer kortköpsgränsen?

Kom igen, ring och fråga om de kan ha överseende. Snälla.

Fy fasen, vilken kall värld det är. Glöm aldrig hur kall världen är.

Ursäkta mig, miss. Ledsen att jag stör.

Vill ni köpa en av korvarna?

Nej? Okej. Jag är ingen varmkorvsfantast.

Jag vill inte ha en biljon korvar. Det är kortköpsgränsen.

-Nej. -Jag fick inte köpa två.

-Det är så fånigt. -Vad synd.

Jäklar, vad du är svår. Okej.

Vad sägs om att du får en gratis?

Och sen vill du betala för att den var så god.

Jag tror att jag är vegetarian.

-Så du är vegetarian? -Ja.

Det var som tusan. Vad coolt. Jag är nog glutenintolerant-

-och går hit... Jag borde inte äta brödet, men det är så gott.

Men hallå, om du är vegetarian, varför äter du på Papaya Dog?

Jag ville bara ta en paus, men säg inget.

Jag säger inget.

Vad har man på dem? De ser så torra ut.

Jag tar ketchup och senap. Så funkar jag.

Min mamma, bror och syster tar bara ketchup.

-Konformister, de vägrar ändra sig. -Din pappa, då?

Jag vill inte prata om honom. Han är en skitstövel.

-På grund av det han har på korven? -Nej, men jag önskar det.

Jag vet inte var jag ska börja. Han är bara en skitstövel.

Det är förfärligt.

Jag uppskattar att du säger så. Helst vill jag inte tänka på det.

-Vill du betala för korven? -Nej.

Men du lekte och rörde vid den.

-Du sabbar återförsäljningen. -Nej.

-Vill du köpa gräs av mig? -Nej.

Vill du röka gräs med mig?

Okej, det respekterar jag. Nu tänker jag sticka härifrån.

Vill du hänga med?

-Okej. -Toppen! Vad coolt.

-Väldigt coolt. -Du glömde korvarna.

Jag är vegetarian nu. Du inspirerade mig.

-Och glutenintolerant. -Jag är allting och kan inte äta nåt.

Jag svälter långsamt ihjäl.

-Har du några syskon? -Jag vet inte.

Va? Vet du inte?

Du har kanske några syskon som du inte känner till.

-Ja, kanske det. -Kanske jag med. Pappa var pilsk.

-Va? -Pappa var pilsk.

-Pilsk? -Han var full av pilar. Väldigt vass.

-Så han kan ha legat med andra? -Ja, han har legat med andra.

-Du är en varm värld. -Vad är det?

"Varm värld" är som att älska nån.

Det är som att säga "jag älskar dig". Det är ett bra exempel.

Eller att fråga om nån har haft en dålig dag.

Eller när en isbjörn månar om ungarna så att de håller sig varma.

-Det är en varm värld. -Vad fint.

Det finns en motsats också. Kall värld.

-Vad är en kall värld? -Det är liksom...

"Gråter du? Var en man, för fan. Varför gråter du?"

-Kall värld är som... -Tåget inkommer nu.

-Det är som en boot i ansiktet. -Vad då för nåt? Vad är det?

-En tung sko. En stor sko. -Jaha! Du måste säga det med S.

-En boot. -Boots.

34th Street.

Tack.

-Vad snällt. -Det var så lite.

Men jag känner att jag måste hitta den där tjejen.

Jag måste hitta nån. Åh, jag måste hitta en tjej.

Jag måste hitta tjejen. Rör mig inte! Nej.

-Var det nåt jag sa? -Jag vet inte var hon är, men...

Sa jag nåt dumt? Det är lite mysko att du måste hitta en tjej.

Det är inte mysko.

-Vi kan väl fortsätta gå, okej? -Ja.

-Vart är vi på väg? -Till mitt gräsgömställe.

-Mamma kollar mitt rum. -Var ligger det nånstans?

Det får du se. Vi är nära nu.

Helt okej.

Det är så många som säger samma sak.

-Och vad är det? -Jag vet inte.

Det går lite över min horisont varenda gång.

-Men du är nära? -Så nära.

Jag känner igen mig. Det går över min horisont också-

-och jag närmar mig, men då försvinner det bort.

Du får inte tag på det.

-Nej, det får jag inte. -Ingen har nåt för evigt.

Jag minns inte vem jag är...

...eller vart jag är på väg.

Alla minnen börjar med att jag går bland de här människorna, och...

Och jag vill inte att nån ska veta det.

Stängt.

-Nej? -Det är stängt.

-Hejsan! Hur är det? -Lite varmt vatten.

Är det bra med dig?

2,50, tack. 2,50.

-Jag glömde väskan på... -Va?

-Jag glömde väskan på... -Vad menar du?

-Varför gick du hit då? -Du har redan haft i vatten.

-Jag vet, men varför sa du inget? -Jag glömde och är så hungrig.

-Jag har inte ätit... -Så säger alla! Du borde ha sagt nåt.

-Jag bor nära. Det går fort. -Jag har inte sett dig förut. Tyvärr.

-Snälla, ingen annan kan få den. -Nej, hämta pengarna först.

Okej, så jag är rädd för att bli beroende av substanser-

-som typ är dåliga, som alkohol och sånt.

Jag är rädd för det.

-Därför försöker jag leva... -...utan skuld?

Ja, jag tänker inte på det så ofta, men...

Jag försöker hålla mig borta från att dricka och sånt.

-Beror det på nåt i din uppväxt? -Ja, familjegrejer.

-Åh, jag beklagar. -Vad ska man göra?

Det är ju inte mitt fel, men...

Jag vet många som träffades på high school.

Det är nog så att jag aldrig har känt på det sättet-

-och det beror nog på att om kärlek är en på miljonen-

-och jag har träffat tjugo personer, så är chansen liten.

Det händer kanske på college.

-Det tvivlar jag på. -Okej, tack. Nej, jag vet inte.

Skulle du vilja ändra nåt hos dig själv?

Det är nog mina talanger eller ambitioner.

-Vilka är de? -Jag gillar konstnärliga grejer.

Min familj är väldigt karriärinriktad.

Ingenjörer, läkare, en sån familj. Om jag hade såna intressen...

Så du önskar att du var intresserad av ingenjörskonst?

Borde inte dina föräldrar ändra sina åsikter?

Vänta lite... Det låter betydligt mer logiskt.

Hej! Jag bor här. Jag bodde här i går natt.

-Härligt! Jag hoppas att ni trivdes. -Det var underbart, men jag...

-Jag har förlagt nyckeln. -Okej, vilket rum är det?

-Det är rum 234. -Och ert namn?

-Det står inte i reservationen. -Vem har gjort den?

-Jag vet inte. -Okej, jag ordnar det.

-Vad heter ni? -Ge mig bara nyckeln.

Ni verkar ärlig. Jag vill hjälpa er, men lagligt kan jag inte...

Miss?

Ursäkta att jag stör. Är ni Alina Reynolds?

-Ja. -Vad skönt! Ni lät svaret dröja.

Jag har sett er... Ursäkta.

-Jag tycker mycket om er bok. -Jaså?

Ja, jag såg er på en uppläsning för två år sen på Green-Eyed Books.

-"Italian studies". -Just ja.

Jag är... Det var så kul att se er då och så kul att se er nu.

Den boken förändrade min syn på noveller.

-Känner du till dem väl? -Ja, lite för väl.

-Jag har läst dem massor av gånger. -Det har inte jag.

Ja, jag gillar universumet som skapas och hur de vävs ihop.

Det är så vackert. Jobbar ni på nåt nytt?

-Ja... Ja, det gör jag. -Noveller eller en roman?

-Det är en roman. -Okej.

-Så kul att få läsa längre format. -Vad snällt.

-Är det också en uppväxtskildring? -Ja, det är det.

Det handlar om en ung kille. Han älskar varmkorv-

-men han har blivit glutenintolerant. Det börjar så.

-Vad sorgligt. -Ja, och han bråkar med föräldrarna.

Mamman tycker att han röker för mycket gräs.