The Stand

Herrejisses, herrn! Vad har hänt med ditt öga?

Den här tavlan. Berätta om den.

-Den verkligaste dröm jag har haft. -Har vi samma dröm?

Mitt namn är Abagail Freemantle. Gud vill att du ska bli min röst.

Sök upp mig på Hemingfordhemmet, Colorado.

-Det är Fran. -Du sa inte att hon var gravid.

Antingen stannar du hos killen som har hållit dig vid liv...

...och räddade ditt liv i Ogunquit...

...eller så satsar du på den här glade fan med sina jävla smilgropar.

Du räddade mitt jävla liv!

Nadine. Du ska döda häxan och de fem marionetterna hon tog in som ledare.

Döda? Hur då?

Jag har redan hittat vapnet. Du ska bara krama hans avtryckare.

Herrejesus. Nån har korsfäst honom, Larry.

Jag blir inte förlåten förrän jag framför meddelandet.

-Vad då för meddelande? -Han kommer...

Om du läser det här så är du vid liv.

Jag önskar att jag kunde kontakta dig.

Fråga om du bryr dig, hur du tog dig dit, vilka gränser som måste korsas.

Vi försöker bygga upp på nytt, starta om mänskligheten som en dator.

Det är planen, åtminstone.

Kom hit. Hur mår du?

Jag har mått bättre.

Du vill inte göra det åt mig?

Okej, Kojak. Vi ses lite senare.

Välkomna. Ni som inte känner mig...

-Tala högre! -Du måste tala högre!

Förlåt. För er som inte känner mig...

Berätta om den stackars killen ni bar in på sjukstugan igår.

Vem var det?

Han ska tydligen ha haft sår som vi fick lära oss om i söndagsskolan.

Jag borde nog inte tala.

-Det borde du visst! -Du har mest utstrålning...

Ni vill bara slippa. Det borde vara Glen. Han är mycket smartare.

Det jag säger blir bara en ljummen version av det han sa.

Tack för förtroendet, östra Texas, men nej.

De vill höra att allt kommer att ordna sig.

Budbäraren...

Budbäraren är mycket viktigare än vad som sägs.

Folk är rädda. De måste lugnas.

-Vad är lugnande med mig? -Folk älskar lite dialekt.

-Jag har ingen dialekt. -Bara lite grann...

Jag förstår att... Jag förstår.

De vet inte ens när strömmen kommer tillbaka!

Påminn mig, vem är mest van att hantera en publik?

-Vi ska titta på... -Wow!

Mr Impening, mr Impening. Allesammans, snälla ni! Mr Impening.

Er glöd är beundransvärd, men som ni vet så finns det folk här-

-som har jobbat i kraftverket hela dagen, varje dag.

Jag tror att de behöver mer folk, liksom slå mynt av glöden.

Vi kan ju be dem att ställa sig upp.

Kom igen, alla som har jobbat i kraftverket. Så ja.

Ja, tack.

Och medan vi visar vår tacksamhet - var är likgänget?

Likgänget, ställ er upp.

Och våra lärare - miss Nadine Cross och Sofia Jacobs. Buga er.

Vad gäller mr Impenings sista fråga om strömmen-

-så har vår hårt arbetande kraftverksbesättning bjudit alla-

-att göra dem sällskap här på fredag. Strömmen kommer tillbaka!

Vilket för oss... Vilket för oss in på mr Impenings första fråga.

I och med det lämnar jag över ordet till min vän Stu.

Jag hoppas att ni visar honom den respekt han förtjänar.

-Vad ska vi säga till dem? -Ni vet vad jag anser.

-Vi berättar sanningen. -Vad är sanningen?

Det är för tidigt för att gå in på metafysiken...

Vi vet inte vad som hände med honom. Vi vet bara det han berättade.

Han körde inte spikar genom sina händer och fötter!

Jag säger inte att han ljuger.

Vi kan visserligen inte utesluta det...

Det enda vi har är yrandet från en svårt misshandlad, döende man.

Anta att vi skapar panik bland alla och säger-

-att monstret från deras mardrömmar finns på andra sidan bergen-

-och sen visar det sig att killen bara var schizofren.

Eller så hade han hallucinationer.

Är jag den enda här som såg hans ögon bli svarta?

-Jag såg det. -Det är det jag menar.

-Vi vet inte vad vi såg egentligen. -Hon har rätt.

Vi riskerar mycket genom förhastade slutsatser.

Vad ska jag göra? Vill ni att jag ska ljuga?

-Det var inte rättvist. -Vad sa han?

Frannie.

Han frågar om du bryr dig mer om din egen heder-

än om att skydda det här stället.

Nej, Nick... Det är inte alls sant.

Det viktigaste är att skydda stället, men sanningen har en plats där.

-Stu. -Ja?

Du behöver inte ljuga... men säg inte mer än du vet.

Jag såg inte dig som politiker.

I svåra tider...

De flesta av er känner nog till...

...att vi hittade en kille på vägen igår som var i rätt dåligt skick.

Den enklaste förklaringen är att han sprang på fel kille där ute.

Hur hemskt det än är så belyser det vad vi har här.

Varför Mor A. sammanförde oss och skyddar oss i de här oroliga tiderna.

Därför behöver vi frivilliga vakter som kan patrullera våra gator.

Likgänget är nästan färdiga med sitt arbete...

Vi hoppas att vi kan räkna med de osjälviska själarna-

-som åtog sig den uppgiften att nu åta sig den här.

-"Assistent Teddy Weizak." -Vilket för in oss på...

Det här är verkligen världens undergång.

Mor Abagail har bett de här fem personerna på scenen-

-att hjälpa oss leda arbetet med att få stället på fötter.

När jag ser mig omkring i rummet...

...så känns det som om vi är på fötter.

Vad hände?

Det innebär att det är dags för er att rösta på vem ni vill ha i toppen.

-Herr ordförande! -Ja...

-Harold. -Hej!

Eftersom ni gör ett så fantastiskt jobb vill jag föreslå att vi godtar-

-den tillfälliga kommitténs medlemmar som den permanenta kommittén.

Om de ställer upp, förstås.

-Ja! -Ja! Det kör vi på!

-Hallå, Harold. -Jävlar!

Det var inte meningen att skrämmas.

-Jag heter Nadine. -Jag vet. Jag har sett dig.

Jag menar, jag... Jag var på din skola förra veckan.

-Jag var med i likgänget. -Jag vet vem du är...Harold.

Tänker du skjuta mig?

Nej. Nej, givetvis inte.

Bra, för vi har mycket att prata om.

Har vi? Vill du ha nåt att dricka?

Jag kom inte hit för att dricka, Harold.

Mannen som gav mig det här... skickade mig för att hitta dig.

Han tror att vi kan uträtta stora saker tillsammans.

Vilken man?

Vi har inte tid med det här.

Du känner honom. Han känner definitivt dig.

Vad vill du mig?

Jag vill besanna dina drömmar.

Du är oskuld, eller hur?

Det är ingen fara.

Det är jag också.

Det tänker jag förbli, för honom.

Men bortsett från den lilla detaljen...

Från och med nu tills vi sticker härifrån...

...så kan vi göra vad du vill.

Vänta.

-Ska vi lämna Boulder? -Ja, förr eller senare.

Men först måste vi fullgöra vår uppgift.

-Vad är vår uppgift? -Du vill döda Stu Redman.

-Va? -Vill du inte det?

Jo.

-Och de andra? -De andra?

Den gamla häxan och hennes fem små utvalda.

Sen beger vi oss till honom.

Jag är hans drottning, Harold.

Och du... Du kan bli hans prins.

Alla dina drömmar...

Jag är ledsen.

Seså... Var inte det.

Lista bara ut hur vi ska döda dem. Det var väl därför han valde dig.

-Ännu en mardröm? -Ja.

Har du sovit nåt alls?

Jag kan inte.

-Varför? -För mycket att tänka på.

Jag tänker på dig, Frannie.

Det är allt jag tänker på.

-Nej, nej, nej. Sluta, sluta! -Snälla...

-Sluta, Harold. -Snälla, Frannie.

-Jag älskar dig. -Nej, det gör du inte alls.

-Jag älskar dig, Frannie. -Sluta!

Jag har älskat dig från första stund. Se vad som har hänt med världen.

Allt som har hänt är...

Det var meningen att det skulle bli så här.

-Nej, inte alls! -För oss.

Nej, jag känner inte så för dig. Jag kommer aldrig att känna så för dig!

Det här handlar om Stu Redman, eller hur?

Nej.

Okej.

-Är det lugnt mellan oss, Harold? -Det är bra, Frannie. Somna om.

Glen?

-Kolla in det där. -Okej!

Jag började bli lite orolig.

Jag var orolig att Harold skulle ge upp de där skyltarna.

-Om man nu skulle vilja följa efter. -Vi fortsätter så här.

Vi hinner ikapp till imorgon kväll.

-Såvida de inte lämnar väg 81. -Det gör de inte.

-Därför att...? -Harold tar den optimala vägen.

Vi kan väl säga att han har gjort intryck.

Det har de båda gjort.

Det här blir kul att ta sig runt.

Trevligt av killen.

Ställa sin lastbil mitt över vägen...

Förstöra för oss från andra sidan graven.

Han dog som han levde. Jävla skithög.

Hallå där! Vad kul att se dig!

Vi började oroa oss för att vi var de sista kvar på jorden.

-Tror du att vi utgör ett hot? -Inte mot mig.

På med de där.

Upp och hoppa!

Det är en sak jag vill visa. En sorts...demonstration.

Vamos! Kom igen!

-Som jag ser på saken... -Herregud!

Allt började gå utför när folk sa att alla måste vara jämlika.

De satte upp en massa regler-

-så att snöflingor som han här inte skulle behöva tävla på lika villkor.

Nu är det tillbaka till naturen.

Alfahannarna är överst.

Jag ska ge dig en chans, grabben.

Ett försök att ta hem titeln.