Dances with Wolves

DANSAR MED VARGAR

Är det här den siste?

Jag vet inte. Vi har ingen mer eter heller.

Du där! Är det här den siste?

Gud, vilken röra.

Det är åtminstone ingen kallbrand.

Det blir det om det inte amputeras.

Jag kan inte såga om jag inte kan hålla ögonen öppna.

Jag är ledsen.

Vi dricker kaffe. Han kan vänta några minuter.

- Är det Tuckers män? - Ja, jag tror det.

Hur länge har det pågått?

Vi hittade dem i morse. De har legat här i två dar.

Är det ni, löjtnant?

De jävla asen.

Det är bäst att ni tar skydd.

Jag skojar inte. De är duktiga skyttar. Ta skydd.

Så där.

Har ni varit på sjukhuset?

Det var inte lönt.

Vad händer här?

- Vad som händer här? - Ja, det kan man fråga sig.

Ni kan fråga majoren

men han vet inte. Han är upptagen.

Han är upptagen med att klura ut varför officersmässens glass är slut.

Sen har vi så klart generalen.

Han kom för att se föreställningen och vet bara att det inte blir nån.

Men det är inte helt sant, för de sköt ner vår ballong direkt.

Vi har stått mot varandra hela dagen.

Majoren tittar på generalen.

Han tänker: "Det är bäst jag gör nåt".

Vi vet vad det betyder. Jag vill inte bli den förste över det här fältet.

De sägs vara trötta som vi.

Men alla vet att Tuckers män är sega.

Det enda som dött hittills är tre mjölkkor.

Fast det blir det ändring på.

Ditt jävla as!

Vissa pojkar säger att om vi inte ska strida...

...så kan vi göra upp om allt över ett parti poker med höga insatser.

Vore inte det en syn?

En skock karlar som sitter på fältet...

...och spelar kort.

- Vad är det, general? - Det ser ut som ett självmord.

Tucker!

- Vad sa du till honom? - Jag sa ingenting.

Bravo, löjtnant!

Kom tillbaka, din jävel!

- Du klarar det inte en gång till! - Inte mig emot.

Förlåt mig, Fader.

Jag har honom.

Såga inte...såga inte av min fot.

Lugn, du får behålla din fot.

Jag svär vid Gud att du får behålla den.

Hämta min ambulans.

Få hit min ambulans och läkare!

En officer som är värt nåt ligger här.

Livets märkligheter kan inte mätas.

I försöket att få till stånd min död upphöjdes jag till levande hjälte.

Jag fick Cisco, hästen som jag red över fältet den dagen

och fick dessutom välja vart jag skulle flyttas.

Slakten fortsatte i öst när jag kom till Fort Hays

en ö av män och materiel omgiven av ett oändligt präriehav.

- Var hittar jag major Fambrough? - Längst ner i korridoren.

"Löjtnant John J. Dunbar"...

- Löjtnant John J. Dunbar? - Ja, sir.

"Ja, sir."

- Är du indiandödare? - Ursäkta?

Du är posterad i gränslandet. Gränslandet är indiantrakter.

Då måste du vara indiandödare. Jag är inte major för att jag är dum.

- Nej, sir. - "Nej, sir"...

- Det står här att du är dekorerad. - Ja, sir.

- Och så posterade de dig här? - Jag kom hit på egen begäran.

Jaså? Varför?

Jag har alltid velat se gränslandet.

Vill du se gränslandet?

Ja, sir. Innan det försvinner.

En så pass klok karl kommer till mig.

Herr riddare...

Jag sänder ut er på ett riddarärende.

Ni inställer er hos kapten Cargill

i rikets yttersta utpost. Fort Sedgewick.

Mitt sigill ger er säker lejd

genom det vilda och fientliga området.

Jag undrade...

Hur kommer jag dit?

Tror ni att jag inte vet?

- Jag vet inte... - Tig!

Jag är generös och beviljar ynnesten. Ser du bonden där ute?

Han kallar sig Timmons. Han ska till Fort Sedgewick i dag. Åk med honom.

Han hittar dit. Tack, det var allt.

Herr riddare!

Jag pissade nyss på mig.

Och ingen kan göra nåt åt det.

Skål för er resa!

Skål för min resa!

Skaffa det här till i morgon.

Jag tar min krona nu.

Jag tar mina krona nu.

- Va? - Är du döv?!

Jag tar min krona, sa jag! Nu!

Nej...

- Jag ska ta er krona. - Nej...

Major?

Kungen är död.

Länge leve kungen.

Få väck barnen!

Vad fan var det?

Vad är det?

Vad fan är det?

Skriv det i din bok!

Om det inte var för min reskamrat hade det varit en fantastisk färd.

Han menar väl, men är nog

den vidrigaste man jag har mött.

- Hur långt är det till fortet? - Långt.

- Hur långt? - 60-80 km, kanske.

Varför har du så bråttom med att komma till Sedgewick?

Det är min nya postering. Mitt hem.

Du är inte svår att tillfredsställa. Det måste jag säga.

Titta där.

Vad har du där?

Nån hemma på östkusten säger: "Varför skriver han aldrig?"

Din dumme jävel!

Upp, Timmons.

Timmons?

Upp.

Upp.

Upp nu.

Stack du mig i baken?

Jävlar!

Jag får ett märke.

Korpral Guest?

Korpral Guest!

Ni behöver inte tala med mig. Kom bara ut.

Det är slut nu.

Ställ upp manskapet utanför mitt hus.

Ni hatar mig.

Men jag känner inget hat för er.

Ni stannade.

Ni stannade efter att de hade tagit alla våra hästar.

Ni stannade efter att de andra hade deserterat.

Ni stannade trots att armén inte skickade förnödenheter till oss.

Jag har spanat efter vagnen från Fort Hays, precis som ni har gjort

dag ut och dag in.

Och jag kan bara säga att jag är stolt över er.

Packa era saker. Vi ger oss av härifrån.

Armén kan dra åt helvete.

Gå och ta era saker.

Varför har vi inte sett bison?

Man blir inte klok på bisonjäklarna. Ibland ser man inga på flera dar.

Andra gånger kryllar de som lockarna på en hora.

- Indianer då? - Indianer? Jäkla indianer!

Man vill bara se dem döda. De är bara tjuvar och tiggare.

Inte mycket till liv och rörelse, va?

Kör dit.

- Varför? Det finns inget där. - För att jag sa det.

Kör dit.

Det finns inget här, löjtnant.

Det finns inget här, löjtnant.

Löjtnant!

Alla har stuckit eller blivit dödade.

Vi lastar av vagnen.

Va? Och lämna allt här?

- Jag stannar också. - Det finns inget här, löjtnant.

Nej, inte för tillfället. Vi vet inte vad som har hänt.

Som det ser ut så kan vi lika gärna vända och köra tillbaka.

- Det är min postering. - Postering?

Det är min postering.

Hans postering? Herrejäklar...!

Är du galen, pojk? Löjtnant!

Han är snabb.

- Det är min postering. - Sänk vapnet.

Det är posteringens förnödenheter. Kom nu ner och hjälp mig lasta av.

Vi pratar ju bara. Sänk vapnet!

Jag ska säga till dem var ni är.

Bra.

Lycka till, löjtnant.

Tack.

Hittade Fort Sedgewick övergivet.

Väntar på garnisonens återkomst eller besked från staben.

Fortet är i dåligt skick

och jag börjar städa upp i morgon.

Förnödenheter har jag gott om och naturen är allt jag drömt om.

Det kan inte finnas en plats till som denna på jorden.

Dumma häst. Dumma häst.

Djuren i dammen hade inte förgiftats, de var skjutna.

Men varför? För nöjes skull eller på jävelskap?

Jag trodde först folk hade svultit, men kadavren tyder på motsatsen.

Grottorna var en ännu större gåta.

Vad fick dem att bo i grottor?

Var de rädda? Hade det varit myteri

Jag kan inte tolka ledtrådarna.

Kanske ger avlösarna mig svaren.

Dra, Cisco. En gång till.

Bara en vit man tänder en eld som alla kan se.

Det är kanske mer än en.

Det kan vara tre eller fyra.

Då vet jag tre eller fyra som aldrig kommer hem.

Vi har inget byte att visa upp.

Vi har inga gevär. De vita har alltid gevär.

Det är svårt att säga hur många de är.