Our Time is Now (Vår tid är nu)

God morgon, herr Rehnskiöld. Är ni redan tillbaka?

Ja.

Jag tyckte jag såg er hos fru Rehnskiöld alldeles nyss.

-Nej, jag åkte hem i går kväll. -Jag måste ha misstagit mig.

Nina?

Nina? Hör du mig?

Nina?

Nina...

Hör du mig?

Hallå! Kan vi få en läkare hit?

Hon har vaknat!

-Välkommen. -Tackar.

-Trevligt. -Det här är vår köksmästare.

-Rundström. -Backe. Min kollega Svensson.

-Kock. -Välkommen. Rundström.

-Gick resan bra? -Jo då.

-Har du varit ute på Gällnö förut? -Nej.

Skärgården var inget för en grabb från Sibirien. Men du har varit här?

Vi drev det här stället i 20 år, ända fram till kriget.

Stig in.

Ja.

Varje gång man kliver in här

så slås man ju av det, vilken magnifik matsal det här är.

-Det ser för jävligt ut. -Ja, det är lite...

Det krävs lite målning såklart, men det är gjort i en handvändning.

-Det är fortfarande hål i taket. -Ser man på! Men det ska ju ordnas.

-Det sa ni i februari också. -Sa jag det, ja?

Har du sett, va? Svea, min gamla korvstånka står kvar.

-Se där. -Fantastiskt! Den står kvar, den.

Här ser du, Calle. Här har du en riktig spis.

-Ingen ström. -Jo, det ska det vara.

Det ska finnas. Jag har haft elektriker här ute flera gånger.

-Den ska fungera. -Men det gör den inte.

Väldigt märkligt.

Vi öppnar om tre veckor. Det här...

-Det duger inte. -Nej. Verkligen inte.

Det här är under all kritik, varför kan inte folk göra sitt jobb?

Varför gör de inte det? Blir man inte upprörd?

Så.

-Nu sover hon. -Bra.

Du.

Jag har funderat lite mer kring flytten till Skåne.

Jag tänkte att det vore en bra idé om jag och Christina flyttade först.

Vi flyttar ner nu i juni och du kommer efter i augusti.

-Varför det? -Det är mycket att förbereda där.

Det vore stressigt för dig.

Sen är jag tvungen att jobba och kan inte ta hand om dig.

-Vem ska ta hand om Christina? -Kerstin.

Jag har pratat med henne, hon följer med. Det har hon inget emot.

Det känns väldigt länge att vara utan Christina hela sommaren.

-Och dig, såklart. -Jag förstår det.

Men vi kommer att hälsa på. Såklart.

Ja...

Helga föreslog att ni skulle kunna bo ute i sommarhuset så länge.

-Låter inte det skönt? -Ja.

Ja, om ni tycker det blir bäst, så.

Berätta, hur var det där ute?

Det är ju rätt slitet. Väldigt litet kök. Men man vänjer sig väl.

-Nu kan du gå in. -Var ska ni bo?

Jag tror att det finns rum på ovanvåningen för personalen.

En liten sovsäck.

Där kan du trängas med köksor och servitriser.

-Var inte orolig. -Det vet man hur det brukar gå till.

Jaha?

Jag jobbade ju en hel sommar på Sandhamn. Vilket äventyr!

Långt från stan, sommarnätterna är ljusa, man går och badar...

Jag kommer att sakna dig och Björn varje sekund.

Det hoppas jag verkligen.

Pratade du med Stickan? Fick du en till semestervecka?

-Nej, tyvärr. Det blir bara en vecka. -Vad synd.

Då ska du och jag tränga ihop oss i ett tält i Danmark.

Det kommer bli så trångt att inte Björn får plats.

-Var ska han vara? -Han får sova på hatthyllan i bilen.

Jag har en dröm.

Jag har dödat någon.

Jag vet inte vem eller varför. Bara att jag inte kan få det ogjort.

Och jag förstår inte hur jag ska kunna leva med skulden.

Vad tror ni att drömmen handlar om?

Ja...

Jag är i alla fall väldigt trött på den. Jag drömmer den varje natt.

Vad tror ni skulden i drömmen handlar om?

-Jag skulle behöva Veronal igen. -Det kan ni inte få.

Jag kan ju inte sova. Jag blir aldrig frisk om jag inte kan sova.

Ni fick Veronal akut i början.

Det är starkt beroendeframkallande, det är för riskabelt med er historia.

I drömmen upplever ni skuld att ni dödat någon. Känner ni skuld?

Jag hoppade ut genom ett fönster beredd att lämna min dotter.

-Självklart känner jag skuld. -Jag tänker att

personen som ni vet att ni har dödat kanske inte behöver vara en person.

Kanske handlar inte drömmen om ert självmordsförsök.

Kanske handlar den om behov som ni känt er tvungen att avsäga er.

Eller att döda.

Jag tänker inte tycka synd om mig själv.

Jag kan bara hoppas att min man och min dotter kan förlåta mig.

Så de kan lita på mig igen.

Strax, en sekund. - Ut med er!

Har du varit förbi och tittat på köket?

Ja, jag var där i går. Men jag förstår inte vad det ska tjäna till.

-Det är ju ditt kök. -Ja, just det. Det är mitt kök.

Det är jag som arbetar där och lever mitt liv där.

Men har jag nånsin bett nån att det ska göras om från grunden?

Vi lägger ner okristliga pengar på det där köket, börja inte gnälla.

Allt man kan göra på en gasspis kan göras bättre på en koleldad.

Varför ska man ha en spis överhuvudtaget egentligen?

Man kan väl göra upp en eld på köksgolvet att laga mat över.

Eller hur? Det är bara att göra en brasa.

Tacka vet jag köket på Gällnö. Det är precis lagom stort.

Man har allt inom bekvämt räckhåll.

Ta två steg och sträck ut handen så har du det i näven.

Att gå in i det där köket, är som att ta på sig en väl ingången kavaj.

Men nu ska fem-sex personer in i den där kavajen.

Man behöver inte ha så jävla stora kockar jämt.

Sen har det ju hänt spännande saker i det där köket, har jag hört.

-Jaså, har du hört det? -Ja.

Från väldigt väl underrättad källa.

Det tror jag är lögn.

Dessutom kommer det aldrig att hända igen.

Nej... Nej, nej.

Calle!

-Hallå! -Vi håller en plats till dig.

Alla andra är här bak.

Ursäkta.

Hallå där.

Den förlorade sonen! Vi undrade just vart du hade tagit vägen.

-Nu är jag här. -Sätt dig.

Jo då, jag har förberett mig.

Flugfångare. Getinghatt.

Om det kommer in getingar i matsalen, ska du ha på den då?

Flugsmäck.

Råttfälla.

Gånger två.

-Havarti att gillra med. -Du är rustad till tänderna.

Oss emellan är jag inte road av det här äventyret.

Men kallar familjen Löwander så ställer jag upp.

Jag tyckte jag såg Nina i matsalen. Fru Rehnskiöld.

Ja. Hon och Helga ska ut till Gällnö, de har sommarställe på andra sidan.

Jag förstår att de håller sig i salongen.

På den här båten är det verkligen både kreti och pleti.

Till vilken kategori räknar Roos sig själv?

Det beror helt på dagsformen.

-Var är Uno? -Han är på kollo på Barnens ö.

-Vad härligt! Trivs han? -Det verkar så.

Och du? Du tar väl ut din semester?

Jag tar ut mina tre veckor. Hur hade det sett ut annars?

Det är omöjligt att lägga schema när folk ska ha semester hela tiden.

-Ja, det är ett jävla otyg. -Jag ska prata med Erlander.

Han får ta bort den tredje veckan, Roos och Backe kan inte lägga schema.

Vad fint! Ni har varit här tidigare och arbetat, va?

Nej, det har jag sluppit.

Här kommer du att kunna vila upp dig, Nina.

Det har varit ett fruktansvärt år.

-Här är det sig likt. -Jaså?

Man sover två och två, så det är bara att ta ett rum.

-Två och två? -Pax för mitt gamla rum!

Här inne slipper man morgonsolen. Du kan ju ta den där bingen.

Man skulle ta ett bad nästan.

-Måste man sova två och två? -Ja, förutom på pigloftet.

-Där sover man fyra. -Det blir bra för mig.

Det finns ett litet kyffe längst ner, om du absolut måste sova ensam.

Tack.

Det här klarar du, Bengt-Allan. Inte hänga läpp.

Rundström har gjort endast en bråkdel av det vi hade kommit överens om.

Så om vi ska kunna öppna om en vecka

så måste ni hjälpa till med saker som inte ingår i era arbetsuppgifter.

-När kommer de andra ut? -Några dagar innan vi öppnar.

-Hur ställer ni er till det? -Självfallet, källarmästaren.

Säg bara vad ni vill ha hjälp med.

Är alla med på det? Tack, jag uppskattar det.

-En sak till. -Jaha?

Avloppet är trasigt. Så använd bara utedasset tills vidare.

-Självfallet. -Bra. Då sätter vi igång.

Såg ni att vår gamla segelbåt ligger kvar?

Ja. Vi borde lägga i den så den får svälla.

Minns du när du höll på att driva till havs i den där båten?

-Usch, vad otäckt det var! -Jag drev inte, jag försökte rymma.

Nej, det gjorde du inte.

Jo! Peter och Gustaf fick alltid göra så mycket roliga saker.

Åka ut till öarna och tälta och...

Det var för att du var yngre som du inte fick följa med.

Nej! Peter fick göra en massa saker när han var lika gammal som jag.

Du ville inte att jag skulle vara ute för att sol var skadligt för huden.

För mycket sol är inte bra för hyn.

-Det låter som rena 1800-talet. -Det råkar vara sant.

Ni kan le åt det, men Nina har ju en fantastisk hy fortfarande.

Det är mycket min förtjänst.

Pappa mer eller mindre tvingade oss ut till Rödkobben för att tälta.

Vi skulle härdas, tyckte han. Jag var bara tio-elva första gången.

Gustaf gillade det inte alls. Han grät ibland på nätterna.

Fick man ligga och trösta storebrorsan.

Varför tillät jag Johan att hålla på med de där dumheterna?

Skyll inte på pappa nu, mamma. Du tyckte likadant.

Jag klagar inte, det var fantastiskt där ute på somrarna.

Jag försökte få tag i Gustaf för att höra om han kommer till öppningen.

-Han ringer inte tillbaka. -Tråkigt.

-Hur går det med restaurangen? -Dåligt. Rundström är en skojare.

-Vill du hjälpa till, förresten? -Nej. Nina ska vila nu.

-Det finns att göra. -Vad hade du tänkt dig?

-Hej. -Hej.

Så du har också fått en uppgift?

Ja.