The Good Traitor (Vores mand i Amerika)

En film av Christina Rosendahl.

Inspirerad av verkliga händelser.

Så... Och så rullar vi tillbaka.

Och så huvudet...

Farväl, fru Kauffmann.

Jag är här.

Sieg Heil! Sieg Heil!

Vem är den stiliga främlingen?

Och vem är den betagande kvinnan?

- Godmorgon. - Barn.

Vi gör oss redo för president Roosevelt.

Herr ambassadör. Den här vägen.

Vita Huset.

Ambassadör Henrik Kauffmann med familj.

Herr president.

- Mina referenser. - Tack.

Jag har också en personlig hälsning från kung Christian X.

Kungen ber mig uttrycka hans önskan

om en stark vänskap mellan USA och Danmark.

Hans Majestät önskar även Er och Er familj allt gott.

Det är en glädje att ta emot Er och Er familj, och där är Charlotte.

Kom hit.

- Är det 10 år sedan vi sågs senast? - Allt för länge. Här är flickorna.

Tusen tack, unga damer.

Er far pratar alltid om dem.

- Känner du morfar? - Amiralen är en gammal vän.

Nu är det dags för Martini.

Härligt att ni är tillbaka i Washington.

Vi har drömt om det i 10 år. Ända sedan Peking.

Jag också. USA har länge stått på min önskelista

speciellt med tanke på det politiska läget i Europa.

Jag träffade för övrigt din syster förra veckan.

Jag har inte träffat Zilla på två år.

- Tack. - Skål för våra underbara fruar.

Skål!

- Det finns lemonad till barnen. - Kom, flickor.

Det ser mörkt ut för Europa.

Hitler står vid den polska gränsen. Det kan bli Danmark nästa gång.

Om tyskarna korsar vår gräns, vad gör Amerika då?

Danmark skulle få våra djupaste sympatier.

Så frihetens väktare ser bara på

om Hitler angriper ett litet, oskyldigt grannland?

Vi skulle protestera kraftigt.

Vad anser ni om Danmarks neutralitet?

- Är det en klok strategi? - Det är en bra fråga.

Men det är en fråga jag bara diskuterar med mitt säkerhetsråd.

Vad är problemet? Franklin tyckte om dig.

Ja, som en far tycker om om sin dotters pojkvän.

'Om jag ignorerar honom kanske hon inte ligger med honom.'

Nu är du vulgär, Henrik.

Det blir krig och amerikanerna gör inget när tyskarna angriper.

Om någon kan få dem till det, så är det du.

Jag kan inte göra något om Roosevelt tycker jag är en småfisk.

- Det har du rätt i. - Vad menar du?

Du är en liten, färggrann fisk. Inte en trist, grå sill i ett stim.

En clownfisk, menar du?

Ja. Men en bländande sådan.

Tro mig. Jag har känt Franklin länge.

Flickor, ni var fantastiska.

Han har fått ner arbetslösheten, för att han anställt folk i militären.

- Arbetslösheten är låg. - Ja, för att de jobbar som militärer.

Den tyska arbetslösheten har aldrig varit lägre.

Motorvägarna är det enda positiva...

Om tyskarna kommer så blir Danmark överkört. Så vi måste vara neutrala.

Ska vi bara låta andra ta kampen?

Om alla tänker som ni så vinner Hitler kriget.

Så enkelt är det inte.

Den danska neutralitetspolitiken är en balansgång.

Den är en skamfläck, till för att folk som ni inte ska ta ställning.

Det är mycket att tänka på. Vänskapen med Tyskland får inte riskeras.

Ska vi luta oss tillbaka och låta Hitler ta Europa?

Ta ni hand om husköp och testamenten, så tar vi hand om storpolitiken.

Ja...

Vad gör ni?!

Nu blev det visst lite för hetsigt.

Vilket temperament.

Blechingberg, ta med honom till mitt kontor så fort det går.

Ja.

- Fru ambassadör. - Zilla!

- Poppin! - Du är här.

Poppin, vad stor du blivit.

Flickor, kan ni visa Poppin ert rum?

Låt mig se på dig. Herregud, du ser yngre ut.

- Får jag lite av det du tar? - Lantbruk och regelbunden sex?

- Zilla, det är så härligt att se dig. - Charlotte, jag har en present.

- Jag älskar ju tranbärsjuice. - Och jag älskar cosmopolitans.

Henrik, kom och hälsa på Zilla. Hon har med tranbärsjuice.

Jag gör ett par cosmopolitans åt oss.

Härligt att se dig igen, Zilla.

Tack detsamma, Henrik.

Ni har ett praktfullt hem.

Jag älskar trädgården. Charlotte sa att den var liten men den är perfekt.

Du är vacker.

- Ja. - Advokat Povl Bang-Jensen är här.

Skicka in honom.

Tack, Arno.

- Bra att ni kunde komma. - Jag förstår vad jag gör här.

- Gör ni? - Ni vill väl ha en ursäkt.

- Jag kunde inte bry mig mindre. - Bra, för jag tänkte inte ge någon.

Strålande. Då är alla hypotetiska situationer avklarade.

- En drink? - Nej tack.

Ni påminner om mig när jag var ung.

- Det har jag svårt att tro. - Jo. Mycket energi.

Mycket ilska. Varför är ni så arg?

Mänskligheten håller på att begå kollektivt självmord.

Ondskan är ofattbar

och danskarna tror de kan gömma sig bakom neutraliteten som alltid.

Instämmer!

- Vad tycker ni att man skulle göra? - Välja sida! Kämpa emot!

Jag åker hem och tar värvning.

Och blir skjuten? Jag ser inte vitsen med det.

Sätt er ner. Ni darrar ju.

Jag tror ni har stor diplomatisk potential.

Jag har annat att göra än att gå på fester och dricka champagne.

Ved ni vad som sker med diplomatin under ett krig?

Den blir överflödig.

Verkligen inte, men den ändrar karaktär.

Diplomatens roll blir mer flytande, och det ger möjlighet att agera.

- Om Tyskland invaderar Danmark... - När Tyskland invaderar Danmark.

När Tyskland invaderar Danmark så flyr kungen och regeringen

och en stor del av kampen utkämpas härifrån.

- Med en exilregering? - Ja, ihop med de andra ambassaderna.

Tror ni verkligen att jag blev diplomat för champagnens skull?

Det vet jag inte. Ni verkar ha blivit duktig på det.

Världen är vidöppen nu. Det ser mörkt ut.

Men det är samtidigt en möjlighet till förändring.

I framtiden ska vi tänka mer internationellt och fokusera på USA.

När kriget kommer, och det kommer, behöver jag en sån som ni.

Nu!

Poppin tjatade om att få den

och redan i det andra loppet bröt den benet och föll.

Och den lilla jockeyn flög av som en kanonkula.

- Poppin var förkrossad. - Stackars jockey.

- Stackars häst. - Stackars Poppin.

Stackars mig och mina pengar!

Se på Henrik som lurar av Mason alla pengar.

- Har han förlorat på projekten? - Nej. Du känner Henrik.

- Han vinner alltid. - I motsats till min man.

Jag fick den snygga och du fick den goda.

Han kom hem sent från Senaten och luktade ny parfym.

Åh, Zilla. Det var tråkigt att höra.

Glöm det.

Jag har lärt mig välja mitt humör.

- Kan man välja sitt humör? - Lita på det.

- Vill du lära dig? - Visst.

Ta en klunk.

Ta en större klunk.

- Tyskland, sieg Heil! - Heil! Heil! Heil!

- Tyskland, sieg Heil! - Heil! Heil! Heil!

Senaten är förvirrad precis som resten av USA.

- Jag vet inte heller var jag står. - Hitler kan bara pressas militärt.

- Mamma, vem älskar du mest? - Pappa eller Zilla?

Båda. Jag älskar dem lika mycket, och dig och Tilda.

Och Poppin?

Självklart älskar jag Poppin. Tack vare henne träffade jag er far.

Om jag inte rest till Kina hade jag aldrig träffat honom och fått er två.

- Vi hade släpat med honom hit ändå. - Ja, ni hade redan bestämt det.

Du kämpade inte emot.

Det har de nog rätt i.

- Berätta mer om Kina. - Nej, nu är det läggdags.

Glädjedödare!

Nej, det går inte. Uppdraget var hemligt.

- Vi var spioner. - Var ni?

Vi befinner oss i Gobiöknen.

Kan ni höra dem?

Krigarna från slätten ligger i bakhåll.

Hästarna var vältränade

så de var alldeles ljudlösa i mörkret.

Henrik, skjut mot dem.

Flickor, om ni lovar att inte skvallra

så lär vi er vårt hemliga spionspråk.

- Kom! - Lär oss det!

Ursäkta mig.

- Godnatt, herr ambassadör. - Godnatt, Vera.

Gör det inte svårare än det redan är.

Det har varit en lång dag.

Ja, det har det väl.

- Godnatt, älskling. - Godnatt.

Att vi inte är stad och land.

Vi är inte arbetare, tjänstemän

våra soldater är inte fiender, utan vänner

som uteslutande vill beskydda danskarnas neutralitet.

- Danska ambassaden. - Nate Porter, New York Times.

Kan jag få en kommentar till tyskarnas invasion av Danmark?

Hallå?

Hallå? Kan jag få en kommentar från ambassaden?

- Har regeringen flytt? - De är kvar i landet.

- Pågick det strider? - Två timmar vid gränsen.

Förluster?

- Pinsamt små. - De hade inte en chans.

De kunde ha visat att vi inte är en nazistisk koloni.

- Vi blir nedringda av pressen. - Jag har inga kommentarer.

- Är regeringen upplöst? - Nej, de förhandlar med tyskarna.

De vill fortsätta med att leda landet med egen polis och egna domstolar

under tyskarnas militära närvaro.

Regeringen uppmanar alla att uppträda lojalt.

Har utrikesdepartementet hört av sig?

Nej. Bara med det telegrammet.

Det kanske är den bästa lösningen.

Ett samarbete med nazisterna vore dumt och tragiskt!