The Ruthless (Lo spietato)

NETFLIX PRESENTERAR

- Hallå! - Där är du ju!

Nå?

- Hur är läget? - Bara bra.

- Vad tycks? - Fin.

- Den kom från London i går. - Jättefin.

- Är det plast? - Den är ju härdad. Lägg av.

- Tänk om jag råkar slinta. - Då blir jag vansinnig.

- Vad är det där? - Ingen fara, det löser jag.

Du...

- Vet du vem du påminner om? - Vem då?

Du ser ju ut exakt som honom.

Vem?

Dustin Hoffman i Rain Man. Minns du?

Vad är det för film?

- Du vet den där han... - Vad då?

- Vad gör han? - Han spelar efterbliven.

- Far åt helvete! - Gå och svara.

- Okej, men var försiktig. - Ingen fara.

- Jag ber dig. - Gå och svara.

Hallå?

Gianni...

Kemal vill tala med dig.

Hej, Kemal. Allt väl?

Vänta, jag får ringa upp dig sen.

Dessutom är han en viktig spelare internationellt.

Det är ju sånt som händer, jag beklagar.

Är vi överens?

Nej, det är vi inte.

Ditt fjollsnack tar dig inte ur det här.

Ursäkta, vem är du?

Jag känner inte ens dig. Det var ju Kemals grejer.

- Så... - Det är mina grejer också, din tönt.

Märkligt, det visste inte jag. Vad är problemet, då?

Ditt problem är att du måste betala för grejerna.

Annars stoppar jag in min pistol i käften på dig och skjuter hjärnan av dig.

Uppfattat, Gianni?

Du har en vecka på dig.

Vi vet var vi kan hitta dig.

Det fanns inte mycket att säga.

De måste dö allihop.

Ça va sans dire.

Varför måste alla dö?

Jag kanske ska ta det från början.

Jag minns fortfarande när vi flyttade från Platì i Kalabrien.

Jag, mamma och min bror Luigi.

Vi åkte tåg hela dagen och hela natten.

Milano kändes som ett mysterium för mig.

Jag visste att vi skulle till en annorlunda plats.

Men den morgonen såg jag nästan ingenting av stan.

Pappa hade bott där ett tag.

Han hade hittat en lägenhet utanför stan. I Buccinasco, för att vara exakt.

Det kallades Romano Banco då. Några få hus. Inte som Platì, men nästan.

Det största skillnaden var den hemska kylan.

Jag förstod ganska snart att det inte var någon ny värld.

I Platì hade pappa varit fåraherde. I Buccinasco blev han i stället murare.

Vill du inte ha? Du måste äta.

Pappa var en gammaldags man.

Han öppnade bara munnen för att äta och svära.

Han hade varit med i 'Ndranghetan i Platì.

Men han misskötte sig och blev "petad", som de säger.

Därför flyttade vi. Det kunde ha varit värre. Folk blev dödade för mindre.

Mario, kom ihåg levern till fru Barzagli, annars blir hon tokig.

Ja, pappa.

Nu ska jag reta honom.

Du, Maghreb... Jag undrar en sak.

Hur lyckas du bli ren när du odlar basilika i badkaret?

Kom, Barbieri. De kan dra åt helvete.

Herregud, hörde du? Vilket mirakel!

Nordafrika gör uppror!

Jag hade inga planer på att bli kriminell.

Men så råkade jag gå förbi den lokala puben, Saloonen,

och där såg jag dem - de kriminella.

De som rånade och mördare lika lättvindigt som jag levererade oxbringa och fläsklägg.

Jag såg kusinerna Gaetani.

De var alltid tillsammans.

Såg man den ena, så fanns den andra i närheten.

Pubens ägare stod också där bland dem - Spadafora.

De var på toppen av näringskedjan.

Rik på pappas pengar.

Deras väg in i 'ndrina var självklar, tack vare deras släktingars goda rykte

medan jag för alltid var märkt av min faders skam.

De hade allas respekt utan att behöva slita för den.

Santo!

Det här är Mariangela och hennes föräldrar.

- Trevligt att träffas. - De kommer också från Platì.

- De har nyss flyttat hit. - Mario!

Vi ska äta nyårsmiddag tillsammans i morgon.

Då kan ni lära känna varandra.

Se på henne!

Hörde du vad din mamma sa?

Klantar du till det i morgon är du inte välkommen hem längre.

Stick nu!

31 DECEMBER 1967

18.

Blod.

63.

Brud.

38.

Käppen.

Tre i rad!

Rör mig inte!

Det är ert fel. Han borde ha varit här!

Ni har ingen skam i kroppen.

Här har vi ju blondinen!

Önskas lite sällskap under kvällen?

Vart ska ni ta vägen?

Vad händer?

Sju, sex...

Fem, fyra, tre, två, ett...

Gott nytt år!

Gott nytt år.

Gott nytt år.

Nu för tiden kallas det karma.

På den tiden hette det bara otur.

De grep oss på grund av Lambrettan, mig och Barbieri.

Den var tydligen stulen.

På stationen placerades vi i Beccaria, ungdomsfängelset.

De kunde inte hålla oss kvar, det var bara tillfälligt.

De ringde våra föräldrar och sa att de kunde hämta oss.

Ja?

Nej, tyvärr, jag känner ingen Santo Russo.

De skickade mig till Beccaria bara för att pappa inte ville ha mig hemma.

Fyra månader utan anledning. Jag hade ju inte gjort nåt.

Ingenting...

Det är absurt, men sant. Allt finns noterat.

Min cellkamrats riktiga namn var Salvatore Mammone

men alla kallade honom Slim.

Men särskilt mager var han inte.

Jag fick ett riktigt Beccaria-välkomnande av René och hans gäng.

Bättre än San Pellegrino, va?

Far åt helvete!

Vem har lärt dig Milano-dialekt? Don Backy?

Vad är det som har hänt?

Inget. Jag ramlade i trappan.

Be med mig.

Fader vår som är i himmelen.

Helgat varde ditt namn.

Tillkomme ditt rike. Ske din vilja...

Såsom i himmelen, så ock på jorden.

Vårt dagliga bröd giv oss idag.

Och förlåt oss våra skulder.

Såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.

Och inled oss icke i...

Och inled oss icke i frestelse.

Och inled oss icke i frestelse.

Utan...

Utan fräls oss ifrån ondo.

Amen.

- Runkar du? - Än sen?

Du är en idiot.

Åt helvete med dig och din släkt.

Det hörs att du är kalabrier när du pratar i sömnen.

Jag är bara kalabrier när jag sover.

Skäms du för det?

Slim kom från Taurianova, nära Platì.

Men antropologiskt sett var vi av två helt olika släkten.

Han hade dömts för rån och misshandel på en bar i Lambrate.

Han var stark. Väldigt stark.

Men innerst inne var han en bra grabb.

Vi kom bra överens på en gång.

När två killar söderifrån hittar varann så är det roliga slut för alla andra.

Bättre än San Pellegrino, va?

- Det räcker! - Ska du inte be om förlåtelse?

Snälla, förlåt mig!

Nu kör vi.

- Stå still! - Var bara lugna, så ska ingen skadas.

Lägg pengarna i påsen.

Fram med pengarna nu!

Fram med pengarna.

Lägg dem i påsen.

Alltihop!

Lägg dig på golvet och ligg still!

Ingen kommer att skadas. Håll er lugna.

Töm den!

Rappa på!

Lägg i pengarna.

Vad fan gör du?

Kom igen, rappa på!

Kom igen. Var med nu.

Kom, vi sticker!

Vi kommer för sent till kyrkan, grabbar!

Det här är Bertha och Olga, nyss hitkomna från Östtyskland och Polen.

Och så vår lilla specialitet,

direkt från sköna London - Jane.

Varför är hon en specialitet?

Vilken snuskig liten hora du är.

Kära nån, titta här!

- Vad är klockan? - Sex, säkert. Vi måste ha kaffe.

Nej, kom.

Vill du vara med?

Jag hörde att de har nåt stort på gång.

- Vad då? - Det vet jag inte.

Nåt invecklat.

Kolla där.

Om man har mycket pengar ska man tona ner det.

Det är ingen vits med att ha en massa ringar, armband och halsband.

Det är bara smaklöst.

Jag förstår araberna som vill visa hur rika de är.

Men är man inte arab så blir det bara smaklöst.