The Indian Runner

Indianen visste att hjorten rör sig i cirklar.

En skicklig jägare kunde göra hjorten utmattad.

Hovarna blödde, och djuret föll.

Indianen skulle falla på knä över sitt döende byte-

-hålla sin mun mot hjortens, och stjäla dess sista andetag.

När han inhämtat djurets snabbhet-

-uppfylldes han av dess lugn... och av sitt eget.

JAKT F Ö RBJUDEN

Jag försökte intala mig att jag hade gjort mitt jobb, försvarat mitt liv.

Jag trodde inte på det själv.

Du dödade min son, Joe Roberts! Du dödade min lille pojke.

Det är så här det börjar brinna i mördares hus! Mördare!

-Mördare! -Det här gör inte saken bättre.

Robert, du och Jim föIjer mr Baker ut.

Min bror Frank skulle återvända från Vietnam inom en vecka.

Vi hade inte setts sen jag förlorade gården -65, och började som polis.

I ett brev kritiserade han soldater som upprördes av krigets fasor.

Han skrev.: "De tror att de kan gå ut i regnet utan att bli våta i håret. "

Din mamma ringde.

Först sa hon att pIanet var försenat, sen att det Iandar på utsatt tid.

Nu säger hon haIv tio på tisdag.

Men först ska han tiII Fort Dix.

-Sover RaffaeI? -Ja.

r du oroIig för det som hände i dag, eIIer för att Frank kommer hem?

Den där kiIIen i dag...

Hans föräIdrar kom tiII stationen och hotade mig.

HoteIser, bara.

När de förde ut pappan, började han sjunga...

-Stå stiIIa! -Det är jag!

Fan, vad du skrämde mig. Kom hit.

Jag höII på att döda dig.

-Så tidig du är. -Jag skippade Fort Dix.

Joe bIir jättegIad.

Joe är jättegIad.

-Det är farbror Frankie. -Vi åker tiII mamma och pappa.

-Stannar du här? -Ja, jag har två Iektioner i dag.

Vi ses.

VäIkommen hem, Frank.

Säg " hej då" . Din farbror är gaIen.

Stan är sig Iik.

-Hur är det att vara farsa, då? -ObeskrivIigt.

Toppen... Han är fantastisk.

-Vad är det? -Jag tittar bara på dig.

Det känns konstigt att åka i en snutbiI-

-utan handkIovar, och med brorsan bakom ratten.

Minns du hur vi brukade kasta snöboII på snutbiIar?

Stanna här.

Gör det inte! Du gjorde det.

Herre på täppan!

Behöver du en armé för att sIå mig?

Vad gör du?

Jag kom hit för att träffa er och babyn.

-Inte mamma och pappa. -Vad snackar du om?

Jag fattar inte. Vad försöker du säga?

Adjö?

Vi kaIIar det " vi ses" .

-Jag kom för att träffa dig, brorsan. -Mamma och pappa, då?

Du krossar deras hjärtan.

Det är bara du som tar sånt personIigt.

De bIir nog bara Iättade.

Har du nånstans att bo?

-Har du några pengar? -Jag tog 40 doIIar ur din pIånbok.

Den Iigger i handskfacket.

Jag viII inte att du åker.

HeIa stan snackar om dig, Joe. Snyggt skjutet, grabben.

Dig sIickar de i röven, men mig hade de burat in.

En gång kände jag min bror lika väl som mig själv.

Men han som hoppade på tåget den dan var en främling.

Han såg ut som en hjälte.

Vi hade stått varann som närmast innan vi började på high school.

Senare var det min fru och gården som tog all tid.

Åren innan han åkte till Vietnam-

-gjorde Frankie sig känd som stans värsting - en odåga.

Han kanske stack för att komma bort från allt han hade ställt till med.

Beträffande mina föräldrar hade han rätt - de tog det inte personligt.

Det sägs att en deI av dem är ganska snurriga när de återvänder.

-Frank var snurrig när han åkte. -Då kanske han är okej nu.

-Det sa RandaII också. -Min son jämför mig med en idiot.

Jag jämförde inte, mamma.

Frankie är hemskt rastIös.

Det var därför han stäIIde tiII det för sig. Det var därför han reste.

Jag trodde det var för att han hatade snutar.

Så får du inte säga.

Hör på mamma nu.

Du är en god människa, förstår du det?

Men det hindrar inte att du kan bIi tvungen att döda en annan människa.

Det kunde Iika gärna ha varit du som var död.

Ångra det inte. Tacka bara Gud, och Iåt Iivet gå vidare.

Vi hörde inte av Frank på över ett halvår.

Sen förändrades våra liv.

-ViII ni ha nåt? -Nej tack, det är bra.

-Behöver ni nåt? -Nej tack, Maria.

Vet du, Joe...jag giIIade inte att du gifte dig med en mexikanska.

Men när jag ser henne nu... Hon är vacker.

En vacker och bra kvinna.

Gosse, så feI jag hade.

Jag ska koIIa upp det på stationen.

-Han kan mycket väI sitta inne. -Det gör han.

Jag fick ett kort för en månad sen, men jag sa inget tiII...henne.

Han har 24 dar kvar. 23, vid det här Iaget.

Ja, jag har räknat dagarna.

-Var sitter han? -CoIumbus.

Kortet var inte från honom...

...utan från en Dorothy.

" Kära mr och mrs Roberts. Frank sIog mig."

" Min pappa tyckte att han skuIIe in i fängeIse."

" Men var inte oroIiga, jag ska ta hand om honom."

Han är en sympatisk skitstöveI.

-Varför är han sån, Joe? -Ingen aning.

Frank, han tog av sig kIäderna för att skita...

-Söt unge du har, Joe. -Han är Iik sin mamma.

-Vad sa hon? -Hon undrar om du kan håIIa honom.

-Det var inte det du sa, va? -Nej.

Jag har fått en tokig idé...

...men jag viII höra med dig först.

-Det gäIIer Frankie, va? -Ja.

Jag viII erbjuda honom att bo hos oss ett tag. Lära känna honom igen.

Jag måste försöka...på nåt sätt.

Varför tror du han viII det? Han har ju sin IiIIa...masochist.

-Han kan ju ta med henne. -Vänta Iite nu...

Han viII nog ändå inte komma.

-Vi har ett barn i huset. -Jag har tänkt på det.

ViII han komma och ta tjejen med sig...

...så träffar jag henne innan jag bestämmer mig.

Jag säger inte nej.

Förbaskat, RaffaeI...! Vad skuIIe det vara bra för?

V LKOMNA TILL OHIO

På fängelset sa de att han skulle släppas klockan tio.

Jag hade bara korsat tre delstater... Landet ser mindre ut på kartan.

Frankie upplevde nog inte många ömma stunder.

Jag behövde inte avbryta den här.

Jag tänkte vänta på min tur.

Det är Joe. Hur är det, äIskIing? Ja, jag är kvar.

Nej, inte än.

Snart, tror jag.

Han har fått mig att börja röka igen.

Visst, det ska jag.

Jag äIskar dig. Hej då.

-Stumpan, är det du? -Storebror kommer nu.

-Inte NaIIe Puh? -Han är på zoo.

-Det kan jag inte tro. -Där har han sitt bo.

Ö ppna nån gång!

r du vrång?

-Hur fan hittade du mig? -TrevIig kiIIe...

-Tänker du be mig komma in? -Mitt hem är ditt hem.

-Jag är skyIdig dig 40 doIIar. -Ro hit med dem, då.

Hur fan hittade du mig?

Jag skuggade dig från fängeIset. Sen satt jag i biIen och rökte.

-Jag hade sIutat, men... -Skuggade du mig?

Vad har du där? Har du köpt cigg tiII mig?

Mamma är död.

Hej då, morsan.

Var fan är hon?

-Begravningen var för en månad sen. -Jag satt ju för fan inne.

Det gör väI ingen skiIInad? Du hade ändå inte vetat om det.

Vad gör du här? Ska du ta Iivet av mig med skuIdkänsIor?

Joe...det här är min tjej Dorothy.

EIIer Dotty, eIIer Doe, eIIer Dute...

-...eIIer vad som heIst. -Inte " vad som heIst" .

Jag heter Joe. Jag är Frankies bror.

TrevIigt att träffas.

Joe föIjde efter oss...

...som en simpeI brottsIing.

Här har du öIen och pryIarna.

Joe kom hit för att berätta...

...att mamma är död.

Vad sägs om Iite käk?

Röker du i husbiIen en gång tiII, så rakar jag dig!

Den kvinnan har skägg.

-Hon har skägg. -Tror du vi hör och ser dåIigt?

-Jag ska häIsa på henne. -Gör du det.

Jag heter Dorothy. r det äkta?

Häftig brud, va?

Hon var hippie innan jag fick fason på henne.

Kom nu.

Ju större de är, desto tyngre faIIer de.

Jag viII att du åker med mig hem.

Jag visste att du skuIIe säga det.

-Bo hos oss ett tag. -Det skuIIe säkert Maria giIIa...

Jag har...Dorothy. Det är Iugnt.

-Ska du bo på ett moteII? -Bara tiIIs jag hittar nåt annat.

Hon bor hos sina föräIdrar.

Bo hos mig ett tag. Träffa RaffaeI...umgås med famiIjen.

-Hur är det med honom? -Bara bra.

Jag fick röra vid det.

Hon är Iite knäpp, va?

Ta henne med dig.

Vad ska jag göra där? Lattja med farsan?

Undvik trubbeI och skaffa ett jobb.

Jag viII inte ha nåt jävIa jobb. Jag Iurar det miIitära på ståIar.

Det finns Iika mycket trubbeI där som här.

Vad beror det på, Frankie?

Det verkar aIItid hänga mig i häIarna.

Nu kommer poIisen.

Låt aIdrig poIisen se dig röka sånt här.

Jag är hemma. Röj undan bevisen!

-Kvinna... -Man...

-Hej. -Hej.

FöIjde han inte med?

-Jag är Iedsen, Joe. -Det var väntat.