Motherless Brooklyn

"DET ÄR STORARTAT ATT HA EN JÄTTES STYRKA...

MEN TYRANNISKT ATT BRUKA DEN SOM EN JÄTTE"

Frank brukade alltid säga: "Snacka medan du går, kompis."

Han var mer av en filosof än de flesta detektiver,

men han gillade att få mycket gjort.

Så här gick allt till.

Det är nåt fel på min hjärna. Det är det första man ska veta.

Om!

Det är som att ha glas i hjärnan.

Jag kan inte låta bli att plocka isär saker,

skruva upp saker, montera ihop dem igen.

Speciellt ord och ljud.

Det är som en klåda som måste klias.

Sluta dra i den. Du kommer röra till allt.

Jag beskådar trådar.

Jag beskådar trådar!

Hördu, jag beskådar trådar!

Jag rycker till mycket.

Det är svårt att undgå.

Jag framstår som en jävla tokdåre,

men det blir värre om jag försöker hålla tillbaka.

Fan, bara hjälp mig, okej?

Som jag sa, en jävla röra!

Jösses, ditt freak, ännu en tröja förstörd.

Nej, skär närmare. Skär närmare.

En jävla röra, ja.

Nunnan sa att min själ inte hade frid med Gud

och jag måste göra bot.

Frank sa att folk som lär ut Guds kärlek medan de slår dig med en pinne,

ska ignoreras vad gäller allt.

Frank Minna.

Om man bara får välja en kille som stöd,

är han den man ska välja.

Det är Minna som bestämmer. Vi hänger bara efter.

-Killar. -Bossen.

Frank. Frankly Frankady Franko!

Okej, hör på.

Det här är planen. Jag kommer finnas på tredje våningen.

Lionel går till telefonautomaten om ungefär 20 minuter.

När de kommer, förmodligen tre eller fyra stycken,

då ringer ni mig på det här numret.

Jag släpper in dem. Coney väntar vid dörren.

Jag släpper in honom, han stannar inne.

Lionel lyssnar noggrant på linjen.

Om ni hör mig säga: "Vi har ett problem", skyndar ni dit.

Coney släpper in er. Ni två går upp

och stöttar mig snabbt.

Vad händer här, Frank?

Jag måste hålla det hemligt, killar.

Hemliga rika knösar!

Det är de som är det, kompis.

Vi tar hand om avkastningen och blir rika själva.

-Vi är inte beväpnade, bossen. -Va?

Vapen. Jag har inget vapen.

"Vapen"? Säg "pistol", Gilbert.

-Okej, jag har ingen pistol. -Det är vad jag förlitar mig på.

Det är därför jag kan sova om nätterna, för att du saknar en pistol.

Jag har en pistol. Ni bara dyker upp.

Jag vill inte att ni dumskallar kommer uppför trappan

med en hårnål och en harmonika.

Hårig haka, harmonisk harpa! Sluta driva med mig.

Med en släckt cigarr och en kycklingvinge.

-Visst, Brooklyn? -Kycklingving.

Jag svingar kycklingen i väggen.

Kom igen, seriöst. Sluta förvirra mig.

-Säg bara resten av planen. -Okej, okej.

Om jag säger: "Låt mig gå på dass",

betyder det att vi kommer ut.

Hämta Gil, in i bilen, var redo att följa efter.

Jag kan behöva fly från någon. Uppfattat?

Ja. "Problem", uppför trappan. "Gå på dass", starta bilen. Förstått.

Förstå, förstått, fattat!

Lionel har fattat, gör som han säger.

Du driver med mig.

Coney, vad sa jag när jag kom in på kontoret förra tisdagen?

-Va? -Lionel?

Du hängde upp din rock, du la din hatt på tredje kroken,

du sa: "Jag såg en tjej på färjan,

och leendet hon gav mig värmer mig hela vintern."

Sen kastade du skrivboken till Danny och sa:

"Hur ska man hålla ihop ett äktenskap när det finns 22-åringar tillgängliga?"

Som jag sa, Lionel leder.

Sitt på den, Bailey!

Jävla Bailey.

Om!

Mitt huvud kallar mig Bailey.

Den skäller på mig när jag försöker motstå.

Det finns saker som kan lugna det.

Tuggummi, gräs.

Ibland något starkare om jag är i dåligt skick.

Men om jag försöker lägga locket på, blir det värre.

Det blir värre om jag blir nervös.

Det blir värre om jag blir uppspelt.

Om!

Det är dispyten jag inte kan vinna.

Hallå där!

Ännu ett Minna-uppdrag.

Att frysa häcken av oss. Vet inte ens ställningen.

Har du stora planer i helgen, Coney?

Ja, kanske.

-En het dejt? -Kanske. Det kanske jag har.

Coney Island!

Coney Island varmkorv!

-Coney Island varmkorv här! -Okej, ditt freak,

lite tystare, tack.

Nu gäller det. Var redo.

-Hej. - Hej, bossen.

Bossiga, bossiga bitch!

Håller du ställningarna, Brooklyn?

Jag har mitt tuggummi.

Jag håller det under kontroll när det gäller.

Som vi sa, fortsätt lyssna, kompis.

Jag kan behöva ditt smarta huvud senare.

Ja, jag tar hand om det, bossen.

Det vet jag.

Jag tror att dina vänner är här.

Okej, hur många?

Två stycken går uppåt kvarteret, två går ur bilen.

- Ser du dem? -Ja, jag ser dem.

Jösses, kolla vad stor killen är.

De tog med sig mycket beskydd. Är allt lugnt, bossen?

Så lugnt som det kan vara. Vi ska bara snacka lite.

"Här vilar Frank Minna. Så lugnt som det kan vara."

De kommer rista in det på hans jävla gravsten.

Jag vet inte om det var för att han växte upp i Greenpoint eller var med i kriget,

men han var lugn under press på ett sätt man inte kan lära ut.

Jag var bara glad över att vara med i hans team.

Om det är något

som min jobbiga hjärna kan göra,

så är det att lyssna och minnas saker.

Mina herrar, tack för att ni kom.

-En drink? -Vi kommer inte stanna så länge.

Förklara den här skiten.

Vilken del förstod du inte?

Vad sägs om delen där du började undersöka

nån färgad brud?

Hon jobbar för kommittén.

Hon är en jävla sekreterare.

Vi sa åt dig att undersöka Horowitz, hitta nåt vi kan göra slut på dem med.

Det finns inget, Lou.

Du vill veta vad som pågår i rapporten,

den "färgade bruden" samlar information om Hamilton åt dem.

Så jag undersökte det också.

Du kollade i opassande platser.

Vad kan jag säga? Jag snokar runt. Det är mitt jobb.

-Jag är noggrann. -Du slösar på vår tid.

Det här är obegripligt, Frank!

Jag kan inte hjälpa dig om du är för dum för att fatta.

Gå igenom det, mr Minna, för att se till att vi förstår.

Det står där svart på vitt.

Vill någon annan erbjuda en annan tolkning?

Det här går inte att bevisa.

Signaturen är äkta.

Om du hade känt mannen, hade du förstått varför det verkar osannolikt.

Jag har kontrollerat den mot andra. Det är hans signatur.

Och dokumentationen bekräftar det.

-Tror du att Horowitz vet allt det? -Nej.

Då hade du redan hamnat i trubbel.

Det hade stått i tidningen dagen efter.

Är tjejen gift? Har hon familj?

Allt står i filen. Hennes mamma är död. Inga syskon.

-Hennes far då? -Fadern är en skadad veteran.

Han driver en jazzklubb här uppe. Han dricker för mycket.

Mr Minna, jag antar att du vet vad som händer om en vecka på torsdag?

Det gör jag.

Då förstår du varför vi är så beslutsamma

att hålla sådan information från våra förtalares händer?

Visst, det är så det funkar.

Men allt det här är foton.

Och du har originalen?

-Det har jag. -Utmärkt.

Vi måste få dem utav dig.

Det ante mig.

Jag tänkte att vi kunde prata om villkoren.

Vad fan snackar du om?

Har du tappat förståndet?

Försök inte lura mig, killar.

Ni kommer tjäna storkovan nu.

Jag ber bara om en liten del av kakan.

Det är omöjligt.

Jag skulle få dubbelt så mycket av vilken tidning som helst.

Jag ska låtsas som att du inte sa det där nyss, och vi ska...

Det är bara en observation.

Jag är här i god tro.

-Jag bedömer värdet... -Glöm det!

Jösses, Lou. Varför klagar du när man försöker få betalt för ett bra jobb?

Som jag ser det, får du betalt för ingenting.

-Passa dig. -Ta det lugnt.

-Fan. -Öppna din rock.

-Va? -Är du beväpnad?

Tar du med en pistol till ett möte?

-Jag har den sen krig... -Vad fan?

Hör på, din jävel, min vän ska

-trycka upp den i röven på dig. -Det räcker, Lou. Vi pratar.

Kom igen, killar. Bli inte upprörda i onödan. Det är bara affärer.

Mr Minna, vi uppskattar dina tjänster.

De här herrarna ska följa med dig och hämta originalen,

och om allt är i sin ordning, löser vi något.

Visst. Som jag säger, i god tro.

Låt mig bara gå på dass först.