Buñuel in the Labyrinth of the Turtles

Nej! Det handlar inte om det.

Om man tvivlar är man ingen konstnär. Det är som att vara stor eller blond.

Man kan ha potential, men den måste utvecklas.

Det är inte det avgörande.

-Varför gör vi det vi gör? -Vi uttrycker oss. Konst är uttryck.

Konst ska tala till, beröra och förändra betraktaren.

-Vad tjänar den annars till? -Jag håller inte med.

Kupper förändrar världen, inte konsten.

-Konstnärer gör små, fina saker. -Prat!

Kupper kan göra nytta ibland, men det här är effektivare.

-Det rör inte lagar, utan folks tankar. -Det kan utnyttjas på många sätt.

Ja, men ha i åtanke att konsten ska väcka folks tankar och känslor-

-inte bli bröd och skådespel för kapitalet.

-Det är surrealismens manifest! -Så provocerande att alla reagerar.

-Världen förändras inte med tankeonani. -Gud, så förstockat!

Det är som en mardröm. Det finns inget att förstå.

Vad är nyttan av att inget förstå?

Det går in i ditt undermedvetna.

Det handlar om att förändra världen utan att världen märker det.

Det går inte, för fascismen växer.

Luis! Vad ville du säga med "Den andalusiska hunden"?

-Och "Guldåldern", som visas i morgon? -Vad vill du förmedla i dina filmer?

BUÑUEL IN THE LABYRINTH OF THE TURTLES

Luis?

Luis...

Luis, älskling?

Vad väntar du på? Kom! Alla andra är redan ute.

-Far har gett oss husarrest. -Seså.

Jag har talat med honom, och du är fri.

Du är från Calanda, så det är en viktig dag.

Får inte hon följa med?

Nej, det får hon inte.

Seså. Annars kommer du för sent.

-Gå nu. -Adjö, mamma!

Fasen.

-Hädelse! -Skandal!

-Bakåtsträvare! -Tyst.

-Vansinne. -Ateist! Fascist!

Kommunist!

Det är ofattbart. Titta! Vad tycker du?

-Sagolikt! -Det är fantastiskt!

-Smaklöst! Fy fan! -Kom, älskling. Vi går.

Kom! Skynda dig!

Ursäkta mig. Är ni regissören Luis Buñuel?

-Jag är boxare och beväpnad. -Men vi älskade filmen.

-Tack. -De drömlika bilderna och musiken...

Och rösten som man inte visste vems den var.

Jag har aldrig sett nåt så bra på bio.

-Det var makalöst. -Så vänligt sagt.

-Är det era eller Dalís idéer? -Det är mina.

Några bilder påminner ju ändå om Dalís, eller hur?

Man kan lätt skilja våra idéer åt.

-Hur då? -Alla är mina.

Ursäkta mig. Jag såg ingen antydan av Dalí.

-Vem är ni? -Eli Lotar, fotograf.

Liksom ni vill jag förändra världen. Jag vill ge er det här projektet.

-Hur var namnet? -Eli Lotar.

Tack för erbjudandet, men jag föredrar mina egna projekt.

Det här projektet kan hjälpa era landsmän i Extremadura.

Var snäll och ta emot det.

Nåväl.

ETT STUDIUM

Ers Helighet, förlåt min son Charles.

Han visste inte vad han gjorde när han satsade pengar i filmen.

Ers Helighet, låt mig påminna er om att ni ville bannlysa honom.

Min son är god, men naiv, och han blev lurad.

Det är den spanske kättarens fel. Luis Buñuel!

Jag ska sörja för att han inte trotsar den här heliga institutionen.

Jag försäkrar er att Luis Buñuel inte ska skapa fler skandaler i Paris.

Nej, Charles. Du garanterade det.

-Du tyckte ju om idén. -Buñuel?

Vad tycker du om "Svindlande höjder"? och "Robinson Crusoe"?

Lyssna, Charles...

Charles?

-Ursäkta mig. Ni har inte eld? -Jo.

-Varsågod. -Ni har en märklig dialekt.

-Jag är från Aragonien. Och ni? -Från Extremadura.

Vi är inte vana vid sån här fukt och allt vatten.

-Varifrån i Extremadura är ni? -Från Las Hurdes.

Salvador... "Guldåldern" väckte för mycket rabalder.

Den är enastående, surrealismens genombrott.

Det råder det delade meningar om.

För dig går det bra, Salvador. Du kanske kan låna mig pengar-

-eller hitta nån som vill stötta min film om Las Hurdes?

En zigenerska spådde mig. Jag skulle inte låna ut pengar till vänner.

Jag beklagar, men jag kan inte hjälpa dig.

-Hur är det med er, Ramón? -Så bra som det går i dessa tider.

Din sista skulptur betalade man bra för.

Men allt gick till skolan. -Ta det försiktigt, min flicka.

Vi bygger en skola för arbetarbarnen.

Vi har det lite knapert, men klarar oss.

Om det inte blir bättre tider i landet kan i alla fall ingen skylla på er.

Och hur går det för dig?

Fint.

Uselt! Ingen vill stötta mina projekt, Ramón.

De här människorna skulle behöva nån som hjälpte dem.

Ja.

Las Hurdes är världens eländigaste och mest försummade plats.

Ingen kommer att lämnas oberörd. Jag ska väcka deras uppmärksamhet.

Ja, men en dokumentär...

Ska kungen av surrealism göra en dokumentär?

Varför inte? Det är väl bara att göra den.

Jag måste göra den, Ramón. Det är min stora chans. Vänta bara.

-När börjar du filma? -När jag har pengarna.

Jag tänkte söka dem i Spanien, men jag är bara känd i Paris-

där man associerar mig med problem.

-Och din mor? -Bra. Och din?

Min med. Jag menar att din mor gav dig pengar till "Den andalusiska hunden".

Och därför kan jag inte be henne igen.

Ramón... Vi gör som förr i tiden.

-Fan, Luis. De slänger ut oss. -Perfekt.

Försvinn härifrån!

-Ramón, jag förstör ditt rykte. -Nu är allt hopp ute.

Vänta, Luis. Jag kommer strax.

God dag, frun. Ge mig en lott.

Till veckolotteriet eller jullotteriet?

-Vilket vinner man mest på? -Jullotteriet.

-Självklart! Ge mig vinstlotten. -Ta den här.

Tack, frun.

Luis! Om jag vinner i lotteriet, finansierar jag dokumentären.

Det vore i så fall surrealistiskt.

Lotteriet...

Tack så mycket.

-God dag, herrn. -God dag. En croissant och en baguette.

Varsågod. Det blir 1,50 franc.

-Ja? -Herr Buñuel...

-Ni har telefon från Spanien. -Jag kommer.

Jag kommer.

Tack.

-Hallå. Det är Buñuel. -Luis? Det är jag - Ramón.

-Hej, Ramón! -Packa nu. Vi ska till Las Hurdes.

-Vad menar du? -Jag vann på lotteriet!

Är du allvarlig? Det låter som ett skämt.

-Din fru och din dotter, då? -Conchita säger att jag ska hålla ord.

Så du ska ge Luis pengarna för att göra en film?!

Ramón?

-Ramón! -Luis.

Jag hjälper dig med väskan.

För att vara Spaniens värsta stad ser den ganska fin ut.

Vi är inte i Las Hurdes, utan i La Alberca. Dokumentären börjar här.

Apropå dokumentären... Har du manuskriptet?

Här.

Ser manuset ut så här efter två veckors arbete?

Det är ingen vanlig film. Det är den nakna verkligheten.

-Vad fan... -Är du fortfarande rädd för höns?

Jag litar inte på flygande varelser som låter sig buras in.

-Varför alla tuppar? -Brudgummar drar av dem huvudet.

-Var har vi egentligen hamnat? -Kom! Jag kör dig till härbärget.

-Vad är det här? -Vi får gå mycket under inspelningen.

-Den här hjälper oss lite. -Vad kostade den?

-En fjärdedel av budgeten. -En fjärdedel?

Och vi har inte ens börjat...

"Gul Fiat. Transport." En bagatell.

-Är du säker på att du kan köra den? -Jag har fått instruktioner.

Man snurrar på ratten och ruckar på pinnen.

Luis! Akta, akta!

Nå, producent. Vi börjar om två dagar. Var är fotografen?

-En åtta. -Nej. Hon får inte mer än sex.

Här i Paris finns inga sexor.

Herr Lotar, ni har fått ett telegram från Spanien.

Tack.

-Nej! -Vad står på?

Vi åker till La Alberca. 150 mil härifrån, i Hurdes.

-Vi måste vara där om två dagar. -Det går inte.

De hinner inte. Kan du be dem vänta?

Ska de skjuta upp eländet på grund av dig? Vi fick knappt lov att filma.

Där kommer de ju!

-Är de inte med? -De måste ha missat bussen.

-När kommer nästa? -I övermorgon.

-Satan. -Tror du att det här är Paris?

Tänk ut ett annat sätt att börja dokumentären på.

Nej, men...

-Välkommen! -Hej, Luis.

Ramón Acín, producenten. Det här är Eli Lotar, fotografen.

Pierre Urik var med på "Guldåldern" och ska hjälpa till med manus och regi.

Men vet ni vad en taxi från Madrid kostar?

-Vi tog den i Paris. -Era jävlar...

Kom nu. Ta kamerorna så går vi.

-Vad är det här för kludd? -Det är en nolla.

-Och det andra? -Det är också en nolla.

Bra.

Skynda er.

Filma, Pierre.

Ursäkta mig. God dag! Den tuppen, tack.

-Ska jag nacka den? -Nej. Jag tar den också.

-Då så. -Jag har skaffat en!

Den får inte smita nu.

Häng bara upp den.

-Färdig! -Filma så nära som möjligt.

Vem drar av huvudet?

-Pierre? -Nej! Glöm det.

-Ramón! Du gör det. -Det blir snart en annan film.

-Som "Den andalusiska hunden". -Det är verkligheten. Huvudet ska av!

Dra av huvudet, så det blir gjort.

-Det sitter fast. -Dra hårdare!

-Det är jättesvårt. -Jag kan inte titta.

-Det går inte. -Nån måste göra det.

Vänta lite. Jag kommer strax.

-Förlåt. Jag har en lite konstig fråga. -Låt höra.

Om ni får tio reales sliter ni av hans huvud då?